Har vår Kyrka helt tappat konceptena?

I en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet fäster två klerker, teologie doktorn och prästen Annika Borg samt prästen Johanna Andersson, uppmärksamheten på ett högst anmärkningsvärt och vederstyggligt förhållande. Detta förhållande synes bestå i att Sofia Församling i Stockholm låtit anställa en imam tillhörande den muselmanska trosinriktingen. Det må vara att respekt skall visas andra trosinriktningar och att även muselmanerna bekänner sig till Gud men i detta har Sofia Församling passerat en gräns som icke under några omständigheter kan accepteras.

Även om de två klerkerna, utifrån mitt förmenande, delvis grundar sin ståndpunkt på ett ytterst besynnerligt resonemang , som knappast går att söka stöd för i den Heliga Skrift, kring välsignandet av så kallat homosexuella och imamens förmodade motvilja i denna fråga, så finns det ett annat fundamentalt skäl, som övergår allt, och som icke är något annat än Evangeliet. Vår Kyrkas främsta uppgift är att sprida Evangeliet och verka i dess anda. Den sanna evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är måste alltjämt vara grunden för vår Kyrka. Utifrån detta kan vår Kyrka icke under några som helst omständigheter anställa kleker från en annan trosinriktning.

Biskopen i Stockholm, Hennes Högvördighet Biskop Brunne, bör nu ofördröjligen föranstalta om en utredning hur detta kunnat ske och ställa de ansvariga till svars. Nämnde imam bör också ofördröjligen sägas upp från anställning. Om Hennes Högvördighet icke skyndsamt låter detta ske måste Hans Högvördighet Ärkebiskopen träda in och skrida till handling för att återställa Kyrkans förtroende.

Gud bevare vår kära Kyrka!