Ulvarna passa icke i civilisationen

Svenska Dagbladet låter meddela att två ulvar gått till angrepp mot en värnlös moder med barn. Händelsen visa att det ingalunda är någon självklarhet att ulvar skall tillåtas inom civilisationens gränser. Det inträffade visa att det fanns ett skäl till varför våra förfäder icke lämnade någon möda ospard när det gällde att hålla dessa djur borta.

Nu är förhoppningen att detta länder till eftertanke hos de vilddjursromantiker som vilja flerdubbla ulvarnas antal i vårt land. Dessa måste bringas att förstå att vissa djur icke kan hållas inom civilisationens hank och stör. Vi lär dessvärre, från dessa aningslösa romantiker, få höra att det inträffade för dem synes ytterst ovanligt och att den så kallade "sannolikheten" för att det åter inträffa är obefintlig.

Dessvärre är icke detta den enda händelse som inträffat i närtid. Tidigare innevarande vecka lät pressen meddela att en ulv vandrat så långt söderut som till staden Helsingborg. Denna ulv visade tecken på stress och oro vilket även detta kunde fått allvarliga konsekvenser. Ulvens förmåga att vandra långa vägar är i sanning något som måste begrundas av de myndigheter som har att råda över ulvastammen.

En slutsats som måste dragas är att ulven passa bäst i vidsträcka vildmarker. Nu förhåller det sig dock så att vildmarken i vårt land till stor del, av urgammal hävd, nyttjas av de renskötande samerna. Även dessa hedersmän har under seklerna ägnat stor möda åt att freda sina hjordar från vilddjuren.

Vad som synes återstå är att inrätta inhägnade reservat där ulven kan hållas. Ingen moder skall behöva känna rädsla att gå ut med sitt barn, detta måste vara en samhällets plikt att tillse. Även de aningslösa vilddjursromantikerna borde kunna bringas att inse detta.