Liberal ynkedom

Så hade då vare sig fru Lööf eller major Björklund så mycket råg i ryggen att de förmådde hålla fast vid sitt tidigare så tydlig ställningstagande att statsrådet Hultqvist, vilken så grav brustit hanteringen av i en fråga av synnerlig vikt för Rikets säkerhet, genom misstroendevotum skulle skiljas kvitt det ämbete han idag besitter men icke är skicklig nog att förestå. Varför ängslas fru Lööf och major Björklund till den grad att de - det är ledsamt att behöva säga det - framstår som ryggradslösa ynkryggar?

De krumbukter nämnda liberaler söker förklara sin med största feghet behäftade omsvängning är just inget annat än krumbukter utan minsta trovärdighet. Inget och åter inget har förändrat det faktum att det högst oskickliga statsrådet Hultqvist brustit i att till statsministern tillkännage - för Rikets säkerhet synnerligen viktiga - informationer han suttit på.

Är måhända förklaringen att fru Lööf och major Björklund räds att åtaga sig regeringsansvaret i det fall Rikets, med största tafflighet behäftade, statsminister skulle få sig före att nedstiga från Konungens rådsbord i det fall statsrådet Hultqvist hade avspisats med nesligt misstroendevotum? Är nämnda liberaler icke hågad att påtaga sig regeringsansvaret inom ramen för en hedervärd regering formad av Alliansens partier? En politiker, värd namnet, måste av respekt för de väljare, som valt honom, att påtaga sig det ansvar Rikets välbefinnande kräver.

Detta är inget annat än största ynkedom!

Det är sorgesamt att säga det men åter visas nu prov på att liberaler icke är att lita på. Den svenska politiska historien innehåller en rad händelser där Rikets liberala partier, nu under benämningarna Centerpartiet och Liberalerna tidigare kallade Bondeförbundet och Folkpartiet, trätt till de socialistiska socialdemokraterna bistånd. De framstår nu åter som vindflöjlar, som icke står att sätta någon tilltro till.

I sanning beklämmande!

Heder att de partier i Riksdagen, vilka bland sina grundvalar räknar Konservatismen, Moderata Samlingspartiet och Kristdemokraterna, som konsekvent står upp för att bristande hantering av Rikets säkerhet måste få sin konsekvens även om det betyder att ett statsråd får silkessnöret.

Konungens tal till Riksdagen

Hans Majestär Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Idag lämnas oss en ny påminnelse om Monarkins stora värde. I en tid av politiska strider och politiskt lismande höll Konungen denna dag, då han förrättade öppningen av Riksmötet, ett tal där han, med utgångspunkt från vår Konstitution, pekade på Riksdagens synnerligen viktiga uppgifter. Konungen lyfter här med det som är av vikt för hela vårt land och dess välgång med utgångspunkt ifrån grundlagsfäderna. Vår högaktade Konung visar ock att det finns hopp inför framtiden.

Konungens tal förtjänar i sanning att citeras i sin helhet:

"Herr talman,

Ärade ledamöter av Sveriges riksdag.

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Så står det i regeringsformen; den grundlag som beskriver hur Sverige ska styras.

Vårt land har över tio miljoner invånare; med skiftande bakgrunder och erfarenheter, och olika drömmar om framtiden. Omkring en femtedel är barn och unga under 18 år. Nästan lika många har fötts i ett annat land och invandrat hit, som barn eller som vuxna.

Alla dessa individer utgör tillsammans Sverige. Det är dem som ni representerar här i riksdagens kammare. Ni är folkets främsta företrädare.

Det är en stor och ansvarsfull uppgift. Den kräver mod och integritet. Och den förutsätter en god vilja att hitta konstruktiva vägar framåt.

Herr talman, ärade riksdagsledamöter. Varje tid har sina ödesfrågor.

För hundra år sedan, 1917, låg Europa i krig. Vårt land slapp kriget, men led ändå svår brist på livsmedel och förnödenheter. Året därpå kom spanska sjukan till Sverige. Tiotusentals svenskar, främst unga vuxna, fick sätta livet till. För femtio år sedan, i slutet av 1960-talet, pågick det kalla kriget för fullt.

I dag står vi inför nya utmaningar – andra hot mot fred, säkerhet, välfärd, hälsa och miljö.

Till exempel känner många av oss oro inför den senaste tidens ökade säkerhetspolitiska spänningar. Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd är en viktig möjlighet för vårt land att bidra till fredliga lösningar på världens konflikter.

Vår tids utmaningar är betydande. Om detta råder ingen tvekan. Men det kan vara värt att påminna om att historien ger skäl till viss optimism:

Fred har skipats.

Epidemier har botats.

Välståndet har växt.

Mänskliga rättigheter har stärkts.

Och i takt med att utvecklingen går framåt närmar vi oss också lösningar på flera av vår tids avgörande frågor. Inte minst på miljöns område. Frågan är inte längre om vi kan få en mer hållbar utveckling. Utan hur vi ska gå fram. Hur snabbt, med vilken teknik och till vilken kostnad. Mot den bakgrunden finns det all anledning att se framtiden an med tillförsikt!

Jag inledde med att lyfta fram regeringsformen. Ett nyckelord i det citatet är ”respekt”. Det är också en bra utgångspunkt för det offentliga samtalet. Att bemöta varandra med respekt, också när vi tycker olika.

Med dessa ord vill jag önska er alla – valda ombud för Sveriges folk – kraft, mod och visdom. Detta för att ni ska föra vår nation vidare i en utveckling som är gynnsam för alla i Sverige.

Ja, att hjälpa alla att förverkliga sina olika drömmar.

Jag förklarar härmed 2017/2018 års riksmöte öppnat."

I bjärt kontrast till Konungens uppbyggliga tal fick vi sedan höra Statsministerns Regeringsförklaring. En skrytsam och lismande uppräkning blandat med diverse valfläsk men utan något djupare innehåll eller substans. Må vi efter nästa års val få en skickligare Statsminister, som har råg i ryggen att anta de utmaningar, som finns framför oss. 

Ämbetsmannaoduglighet

Så synes då den socialdemokratiska politruken och rikspolischefen, herr Eliasson, än en gång visat sin stora oskicklighet. Även om icke en granskning ännu föreligger talar hans uttalanden, där han försvarade sin stora och fatala oduglighet genom att hänvisa till "olyckliga formuleringar", för att han icke borde förestå ifrågavarande ämbete.

Noterbart är dessförutan att denne oskicklige socialdemokratiske politruk icke hade ett vitten av erfarenhet då han av outgrundliga skäl sattes på sitt ämbete. Känt är nu att ifrågavarande politruk ställ till med största oreda och skada inom polisväsendet.

Om det nu ock är så att nämnde politruk i sin enfald får för sig att han i egen kraft kan upphäva författningar och förordningar saknar han all lämplighet att inneha ett ämbete av någon betydelse. Nämnde politruks förmåga synes snarare stanna vid en befattning som föreståndare för kontorsförråd eller dylikt.

Nu återstår att utröna huruvida Rikets - av tafflighet anfrätta - Regering har råg i ryggen att avdanka nämnde ämbetsinnehavare. Skulle icke så vara fallet måste Riksdagen överväga om den har fortsatt förtroende för ansvarig statsråd, chefen för justitiedepartementet, statsrådet Johansson. 

Konungen förlänar Hertigdömet Dalarna

Konungen i Konselj

I konselj på Kungliga Slottet lät Konungen kungöra att den nyfödde arvfursten givits namnet, Gabriel Carl Walther, och att han förlänats Hertigdömet Dalarna. Den nyföddes titel blir därigenom Hans Kunglig Höghet Prins Gabriel, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna.

Hans Kunglig Höghet Prins August, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Dalarna

Hans Nåd Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg intill 1946 Kunglig Höghet Prins Carl Johan, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna

Hertigdömet Dalarna har tidigare varit förlänat under tvenne perioder. Första perioden mellan åren 1831 och 1873 till Hans Kunglig Höghet Prins August, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Dalarna och andra perioden mellan 1916 till 1946 till Hans Kunglig Höghet Prins Carl Johan, Prins av Sverige, Hertig av Dalarna, sedermera Hans Nåd Greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg.

I detta sammanhang må nämnas att Hertigen av Dalarna på mödernet till en del är av Dalastam. Konungens nu skedda förläning synes således vara synnerligen väl grundad.

En Arvsfurste är född

Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Värmland med Hertigen av Södermanland.

Hans Excellens Riksmarskalken låter kungöra:

"Riksmarskalksämbetet har glädjen att meddela att H.K.H. Prinsessan Sofia torsdagen den 31 augusti 2017 klockan 11.24 nedkom med ett friskt och välmående barn på Danderyds sjukhus. 

Svante Lindqvist 
Riksmarskalk"

Vid en presskonferens, vid pass klockan 15:00, på Danderyds sjukhus, där nedkomsten timat, lät Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, meddela att den nyfödde är ett gossebarn.

Krigsmakten kommer denna afton klockan 18:00 att med 21 skotts salut från Rikets salutstationer kungöra denna glädjerika händelse.

Konungen har instundande måndag låta inkalla Regeringen till konselj för att där tillkännage den nyfödde arvfurstens namn och titel. Härpå följer Te Deum. Den nyfödde Prinsen intar nu sjätte platsen i tronföljden framför sin fadersyster Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland.

Tillsammans med sin äldre broder, Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sverige, Hertig av Södermanland, kan den nyfödde nämna Huset Bernadottes förste Konung Karl XIV Johan såsom sin farfaders farfaders farfaders farfader.

Från detta Forum framföres med största värme de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Värmland!

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Glädjerik nyhet

Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland.

Så nås vi av den glädjerika nyheten att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, är i välsignat tillstånd. Den lyckliga tilldragelsen är beräknad till mars månad nästkommande vår.

Vi ber till den Högste att allt må gå väl!

Hertiginnan av Värmland.

Innan detta sker har vi ännu en nedkomst att se fram emot i det att Hertiginnan av Värmland ock är i välsignat tillstånd och beräknas nedkomma redan under instundnade månad september.

Monarkin och tronföljden stärks nu allt mer och när båda nedkomsterna timat, om allt går väl, kommer icke mindre än 10 arvsberättigade att finnas. Icke sedan 1932, då dåvarande Hertigen av Småland, sedermera Greve Lennart Bernadotte af Wisborg, ingick morganatiskt äktenskap och därmed förlorade sin rätt till Rikets Krona, har tronföljden varit så talrik. Under vår historia hade vi den talrikaste tronföljden mellan år 1916 och 1918 med icke mindre än 11 arvsfurstar.

Fru Kinberg Batras avgång en skada

Denna dag har fru Kinberg Batra, ordförande i parti det vilket fått min röstsedel i varje val sedan jag första gången trädde fram till valurnan, låtit kungöra att hon icke längre ser det möjligt att sitta kvar på sin post i skenet av den allt annat än hedervärt framförda kritik, som lagts henne till last. Istället för att sluta upp bakom en synnerligen klok person har man förletts att blint stirra på opinionsundersökningarnas dagsländor. I det långa perspektivet synes mig fru Kinberg Batras avgång vara högst beklagansvärd och skadlig samt ett steg tillbaka i kampen mot den taffliga regering, som ytterst låter sig påverkas och styras av ett avskyvärt kommunistiskt patrask.

Fru Kinberg Batras svanesång inleddes tvivelsutan då hon utifrån en skarpsinnig analys av den parlamentariska situationen insåg vansinnet i att vänsterpartiet, ett i huvudsak kommunistiskt patrask, har givits ett avgörande - och högst skadligt inflytande - över Rikets utveckling. En insikt som dessvärre vare sig major Björklund eller fru Lööf till fullo välsignats med.

Såsom torde vara allom bekant är de parlamentariska förhållandena sådana att Rikets taffliga och svaga Regering direkt förfogar över 138 säten och stöds av ytterligare 21 säten i vår hedervärda Riksdag, allt tillsammans 159 säten. Oppositionen besitter å sin sida en stor majoritet bestående av icke mindre än 190 säten, således 31 säten fler. Ändock tillåts minoriteten att styra vilket synes mig vara allt annat än i enlighet med folkstyret.

Det fru Kinberg Batra utifrån detta resonerade om var att inom ramen för Riksdagen och dess utskott initiera viss begränsad samverkan - märk alls icke regeringssamverkan eller regelrätta förhandlingar - med det populistiska nationalistpartiet. Av någon outgrundlig anledning ansågs nämnda begränsande samverkan vara värre än att låta den situation bestå där ett kommunistiskt patrask ges ett avgörande inflytande. I sanning förunderligt!

Det rimliga är att Riksdagens majoritet - och icke en svag minoritetsregering understödd v kommunister - utövar det avgörande inflytande över Rikets utveckling. Fru Kinberg Batra insåg detta vilket dessvärre icke andra gjorde.

Illdådet i Åbo

Så synes det som om att vårt kära östra broderland Finland drabbats av terrorn fasa. En ynkligt feg illgärningsman besatt av ondska, avskum av avskum vi spottar på honom, har med kniv mördat två oskyldiga människor och skadat ytterligare 7. Ondskans magnitud framgår att kräket till missdådare, avskum av avskum vi spottar på honom, bland annat överföll var en moder med ett litet barn. Ingen annan än den ondes egen lakej kan förmå sig att göra något sådant.


Dessbättre har missgärningsmannen, avskum av avskum vi spottar på honom, gripits. Någon annan påföljd än välförtjänt livstids fängelse borde icke vara att vänta då kräket, avskum av avskum vi spottar på honom, ställs inför domarens skrank.


Att helt skydda vårt fria samhälle från illdåd av ifrågavarande slag är i sanning inget enkelt verk. Dock får icke samhället förtröttas eller ge upp. Istället måste samhället idogt och ihärdigt ständigt förbättra befintliga skyddsimplementationer samt där så kan ske även implementera nya mått och verk. I detta synes underrättelsearbete och identifiering av möjliga missdådare vara av särskild vikt. Där så krävs bör lagstiftningen förändras för att underlätta detta.  

Konungen framför kondoleanser till Konungen av Spanien

Med anledning av gårdagens fasansfulla illdåd, utfört av avskum av avskum vi spottar på dem, i den spanska staden Barcelona har Konungen till Konungen av Spanien låtit avfatta följande telegram:

Hans Majestät Konung Filip VI
Konung av Spanien
Madrid

Drottningen och Jag önskar framföra Våra uppriktiga kondoleanser rörande den tragiska förlust av människoliv, som följt av terroristattacken i Barcelona. Vi frambär från Våra hjärtan Vårt deltagande till offrens familjer och Konungariket Spaniens folk.

Carl Gustaf R
Kungliga Slottet, Stockholm
18 augusti 2017

Åter tvingas vi konstatera hur fega och ynkliga kräk, avskum av avskum vi spottar på dem, urskiljningslöst mördat och lemlästat oskyldiga människor. Hur en människa kan bli så besatt av ondska torde enbart ha en förklaring. Den ondska vi ser har intet med den Gud - kristendomens, judendomens och islams Gud - de påstår sig bekänna sig till att göra utan utgår tveklöst direkt från Belsebu .

Den felande lönas

En av de som neligt tvingades att söka entledigande från Statsministern för att undgå Riksdagens räft- och rättarting, i form av en misstroendeförklaring, var den tidigare inrikesministern, herr Ygeman. Herr Ygeman underlät att informera Statsministern i synnerligen viktiga ärenden rörande Rikets säkerhet. Därigenom visade han sig platt oduglig att sitta vid Konungens rådsbord.

Hade herr Ygeman haft någon liten insikt om sina fel skulle han ock ha avsagt sig sin stol i Riksdagens kammare. En som felat så grovt borde i sanning inse att det icke lämpar sig att kvarstanna på en så ansvarsfull position.

Att herr Ygeman i sin inskränkta självbelåtenhet fullständigt saknar förmåga att inse situationens allvar är beklämmande men må vara en sak då det icke är alla förunnat att besitta egenskapen självinsikt. Mycket värre är att insikten om herr Ygemans stora brister icke finns hos det parti, socialdemokratiska arbetarpartiet, han tillhör. Här lönas, uppenbart på Statsministerns initiativ, herr Ygeman genom att förordnas till den alls icke oviktiga posten som ordförande för ifrågavarande partis riksdagsgrupp.

Socialdemokratiska arbetarpartiet må i och för sig utse vem de önskar till partiets egna ansvarspositioner men det hela vittnar om en ofattbart stor brist på insikt på de synnerligen allvarliga fel som begåtts. Nämnda parti är i sanning icke dugligt att sitta på taburetterna vid Konungens rådsbord varför oppositionen nogsamt bör överväga om icke tiden nu är inne för att genom misstroendevotum ge Statsministern, och därigenom hela hans sorgligt höginkompetenta samling av statsråd, silkessnöret.

Det är icke vettigt att Riket styrs av en så oduglig Regering!