Statsrådet Wallström, den odugligaste utrikesminister Riket någonsin ägt, har åter demonstrerat sin aldrig sinande inkompetens. Utrikesministerns ämbetsutövning kännetecknas av största dumhet, vilket många exempel visar på. Här har vi noterat såväl hur nämnda inkompetenta statsråd hart när raserade relationerna med en halv världsdel, vilket enbart kunde rättas med Konungens ingripande, som när detta oduglighetens statsråd i tid och otid spyr galla och förtalar den demokratiska staten Israel. Sina stora och grova felsteg söker sedan merbenämnda oskickliga statsråd förklara med att hon anser sig "missuppfattad".
Sic vilken dumhet!
En absolut grundförutsättning för den som ämnar ägna sig åt diplomatins svåra område är att kunna uttrycka sig på ett vederhäftigt och adekvat sätt utan att rasera allt vad relation heter med främmande makter. Denna förmåga saknar helt uppenbart det olycksaliga statsrådet Wallström. Till och med varje honorärkonsul i vilken bananrepublik som helst torde i detta ha en förmåga som vida överstiger det inkompetenta statsrådet Wallström.
Denna gång gäller ärendet republiken Frankrikes begäran, i full enlighet Europiska Unionens fördrag och konversioner, om militärt bistånd. Republiken Frankrike har här uttryckligen begärt bistånd vad gäller spaningskapacitet. För var och en som har någon insikt om Rikets militära förmåga är det uppenbart att den enda kapacitet att uppbringa består i det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Nämnda flygplan genomförde ock synnerligen viktiga och högkvalitativa operationer under insatserna i Libyen.
Under sedvanlig tafflighet har nu Regeringen behandlat republiken Frankrikes begäran och besvarat densamma med att erbjuda några ynka timmars transportflygskapacitet samt tvenne stabsofficerare att kommenderas till Mali. Republiken Frankrikes explicita begäran om spaningskapacitet söker det odugliga statsrådet Wallström vifta bort med att spaning alls icke behöver innebära operativa insatser med det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Redaktör Ivanov slår huvudet mitt på spiken genom följande dräpande kommentar:
"Utrikesminister Margot Wallström började med att konstatera att regeringen tolkat förfrågan efter spaningsplan med att transportplan går fint. Men alla med kunskap om försvarspolitik och materiel vet att spaningsplan är synonymt med Jas 39 Gripen. Som den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali påpekade, S i JAS står alltså för spaning."
Det är fullständigt häpnadsväckande att utrikesministern på detta sätt - gång efter annan -försätter sig i en situation, som är helt och totalt ohållbar. När skall Statsministern inse att han icke kan ha en så oduglig person, som ansvarig för Rikets relationer med främmande makt?
Med detta sagt synes det vidare vara uppenbart att det verkliga skälet till Regeringens skamliga svar på republiken Frankrikes begäran icke är utrikespolitisk utan inrikespolitisk. I den sorgesamma flyktingfrågan drev Statsministern den titulära Vice Statsministern till gråtande tårar för att genomdriva skärpta ordningar. I detta blev det högst uppenbart att hela Regeringens existens hänger på den sköraste av trådar. Att i en sådan situation söka tvinga den titulära Vice Statsministern och hennes högpacifistiska och populistiska parti till ytterligare eftergifter och än mer ynkligt lipande lät sig självklart icke göras utan risk för regeringskris. Med tanke på det socialdemokratiska arbetarpartiets minst sagt klena stöd i opinionen var detta ett alternativ Statsministern icke kunde välja.
Sic vilken dumhet!
En absolut grundförutsättning för den som ämnar ägna sig åt diplomatins svåra område är att kunna uttrycka sig på ett vederhäftigt och adekvat sätt utan att rasera allt vad relation heter med främmande makter. Denna förmåga saknar helt uppenbart det olycksaliga statsrådet Wallström. Till och med varje honorärkonsul i vilken bananrepublik som helst torde i detta ha en förmåga som vida överstiger det inkompetenta statsrådet Wallström.
Denna gång gäller ärendet republiken Frankrikes begäran, i full enlighet Europiska Unionens fördrag och konversioner, om militärt bistånd. Republiken Frankrike har här uttryckligen begärt bistånd vad gäller spaningskapacitet. För var och en som har någon insikt om Rikets militära förmåga är det uppenbart att den enda kapacitet att uppbringa består i det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Nämnda flygplan genomförde ock synnerligen viktiga och högkvalitativa operationer under insatserna i Libyen.
Under sedvanlig tafflighet har nu Regeringen behandlat republiken Frankrikes begäran och besvarat densamma med att erbjuda några ynka timmars transportflygskapacitet samt tvenne stabsofficerare att kommenderas till Mali. Republiken Frankrikes explicita begäran om spaningskapacitet söker det odugliga statsrådet Wallström vifta bort med att spaning alls icke behöver innebära operativa insatser med det högmoderna flygplanet JAS 39 Gripen. Redaktör Ivanov slår huvudet mitt på spiken genom följande dräpande kommentar:
"Utrikesminister Margot Wallström började med att konstatera att regeringen tolkat förfrågan efter spaningsplan med att transportplan går fint. Men alla med kunskap om försvarspolitik och materiel vet att spaningsplan är synonymt med Jas 39 Gripen. Som den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali påpekade, S i JAS står alltså för spaning."
Det är fullständigt häpnadsväckande att utrikesministern på detta sätt - gång efter annan -försätter sig i en situation, som är helt och totalt ohållbar. När skall Statsministern inse att han icke kan ha en så oduglig person, som ansvarig för Rikets relationer med främmande makt?
Med detta sagt synes det vidare vara uppenbart att det verkliga skälet till Regeringens skamliga svar på republiken Frankrikes begäran icke är utrikespolitisk utan inrikespolitisk. I den sorgesamma flyktingfrågan drev Statsministern den titulära Vice Statsministern till gråtande tårar för att genomdriva skärpta ordningar. I detta blev det högst uppenbart att hela Regeringens existens hänger på den sköraste av trådar. Att i en sådan situation söka tvinga den titulära Vice Statsministern och hennes högpacifistiska och populistiska parti till ytterligare eftergifter och än mer ynkligt lipande lät sig självklart icke göras utan risk för regeringskris. Med tanke på det socialdemokratiska arbetarpartiets minst sagt klena stöd i opinionen var detta ett alternativ Statsministern icke kunde välja.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar