Brasilien var
efter självständigheten år 1822 och fram till år 1889 ett kejsardöme under en
gren av det Portugiska Konungahuset. Dess förste kejsare var Kejsar Peter I,
vilken regerade mellan 1822 och 1831, då han abdikerade till förmån för sin son
Kejsar Pedro II, som satt på tronen intill år 1889 då han av missnöjda
plantageägare tvingades att abdikera. Orsaken till plantageägarna missnöje var
att de blivit gramse på slaveriets avskaffande år 1888, vilket i kejsarens
frånvaro ratificerats av hans arvinge, Kronprinsessan Isabella. I detta
sammanhang må nämnas att såväl Kejsar Pedro II som Kronprinsessan Isabella var
högt aktade av sitt folk.
Kejsar Peter II:s
grav i katedralen i Kejsarstaden Petropolis.
Efter
kejsardömets fall gick Brasilen en turbolent och icke alls harmonisk utveckling
till mötes. Diktatorer avlöste varandra och den ena presidenten var mer korrupt
än den andre, ett förhållande som pågått intill denna dag. Alldeles nyligen
dömdes den förutvarande presidenten, herr da Silva, att avstraffas med 9 år och
6 månaders fängelse för korruption. Dessförutan finns ävenledes anklagelser,
rörande korruption, mot den sittande presidenten, herr Temer.
Den brasilianska
utvecklingen är inget att förundras över. Historien har tydlig visat oss att
när Monarkins enande och kontinuerliga kraft rycks bort från ett samhälle då
råkar samhället ofta i stora ofta i stora svårigheter. Uppkomsten av
världshistoriens värsta tyrannier, det kommunistiska Sovjetunionen och det
nationalsocialistiska Tyskland är båda konsekvenser av Monarkins avskaffande.
Således är det
icke att förundras över att en stor mängd brasilianska innebyggare ställt krav
på Monarkins återupprättande för att på detta sätt skapa harmoni och ge
Brasilien en kraft som står över det dagliga politiska käbblet. Genom en
petition till Brasiliens Parlament, underskriven av 30 000 medborgare, krävs
att parlamentet skall föranstalta en folkomröstning i monarkifrågan. Enligt
konstitutionen är parlamentet skyldigt att ta upp petitionen till behandling.
Tronföljdsfrågan
i Brasilien är icke alldeles okomplicerad. Rättmätig tronföljare till Kejsar
Pedro II var hans dotter Kronprinsessan Isabella, som avled år 1921.
Kronprinsessans gemål var Greven av Eu, en sonson till Konung Ludvig Filip I av
Frankrike. Paret hade trenne söner, Prins Peter (1875-1940), Prins Ludvig
(1878-1920) och Prins Anton (1881-1918) varav den sistnämnde var ogift och
barnlös.
Hans Kejserliga
och Kungliga Höghet Prins Ludvig, Prins av Brasilien, överhuvud för det
Brasilianska Kejsarhusets Vassourasgren
Då Prins Peter,
närmast i tronföljden, år 1908 ingick ett morganatiskt äktenskap med Grevinnan
Elisabeth Dobržensky de Dobrženicz avsade han sig arvsrätten till tronen trots
att detta icke var något som huslagarna krävde. Arvsföljden övergick härvid
till Prins Ludvig. Enligt denna ordning är Prins Ludvigs sonson Hans Kejserliga
och Kungliga Höghet Prins Ludvig, Prins av Brasilien (f. 1938), arvtagare. Den
gren som denne pretendent tillhör benämnes Vassourasgrenen.
Hans Kejserliga
och Kungliga Höghet Prins Peter Karl, Prins av Brasilien, överhuvud för det
Brasilianska Kejsarhusets Petropolisgren
Vad som
komplicerar bilden är att Prins Ludvigs son Prins Peter Gaston, efter sin
faders dör år 1940, förklarade att avsägelsen av år 1908 icke var giltig med
hänvisning till att huslagrana icke krävde dynastiska äktenskap. Pretendent för
denna gren, vilken kallas Petropolisgrenen, är Prins Peter Gastons son Hans
Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Peter Karl, Prins av Brasilien f. 1945).
Må vi hoppas att
Brasilien återupprättar Monarkin och därigenom skänker sitt land den harmoni
och den kontinuitet, som detta land såväl tarvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar