Huset Saud i Saudiarabien

Med anledning av den pågående diskursen om avtalet med Saudiarabien kan det finnas anledning att något upplysa om det Konungahus som styr nämnda stat. För undvikande av varje missförstånd skall här först fastslås att den typ av Monarki som förekommer i Saudiarabien på intet sätt är det monarkistiska styrelseskick som förordas på detta Forum.

Till att börja med skall fastslås att Saudiarbien i dess nuvarande form grundades först år 1932 genom en sammanslagning av Konungrikena Haijz och Najd, vilka såsom suveräna stater var sprungna ur det Osmanska Imperiet även om de understundum haft stor grad av självstyrelse.

Konungarikena Haijz och Najd

Haijz, vilket är den del av den arabiska halvön som omfattar kustområdet mot Röda Havet och där den heliga staden Mecka är belägen, var sedan 1517 en del av det Osmanska Riket. Då osmanerna för år 1916 utropade sig emiren Hussein ibn Ali till Konung av Haijz.

Hussein ibn Ali, Emir av Mekka och Konung av Hijaz

Ävenledes Najd lydde under osmansk överhöghet och här upprättades år 1744 det så kallade första Saudiska riket av Muhammed ibn Abd al Wahhab, vilken är det saudiska Konunghusets stamfader och farfaders farfaders farfader till den nuvarande Konung Abdullh. Det första saudiska riket, vilket formellt lydde undet det Osmanska riket, intogs av osmanerna 1814.

Blott tio år senare upprättades det så kallade andra Saudiska riket vilket ägde bestånd till 1891 då det övertogs av den rivaliserande dynastin Rashid. År 1902 intogs åter Riyadh av huset Saud genom den nuvarande Konungens fader Abdul-Aziz bin Saud vilken då utropades till Emir av Riyadh. Abdul-Aziz bin Saud förtog sig sedan uppgiften att ena den arbiska halvån. Under första världskriget liierade han sig med britterna och utropades år 1921 till Sultan av Najd för att 1926 utropas till Konung av Najd. År 1925 intogs den heliga staden Mecka i Konungariket Hijaz och påföljande år utropades Abdul-Aziz till Konung av Hijaz sedan Konung Hussein ibn Ali fördrivits från makten. Slutligen slogs Konungarikena Najd och Haijaz samman till Konungariket Saudiarabien är 1932.

Konung Abdul-Aziz bin Saud

Konungariket Saudiarbinen kom sedan att styras under Konung Abdul-Aziz bin Saud intill dennes död år 1952. Konung Abdul-Aziz bin Saud hade icke mindre än 38 barn. Härefter har Saudiarbiens samtliga fem efterföljande Konungar, allt intill denna dag, hämtas bland sönerna till Konung Abdul-Aziz bin Saud:

• Konung Saud 1953-1964
• Konung Faisal 1964-1975
• Konung Khalid 1975-1982
• Konung Faud 1982-2005
• Konung Abdullah 2005-

Tronföljden förskriver att tronen skall ärvas av en ättling till Konung Konung Abdul-Aziz bin Saud samt att Konungen utser sin tronföljare. Enligt en Kunglig förordning av 2005 kommer denna ordning att förändras så en prinskommité istället kommer att utse tronföljaren. Således kan konstaeras att tronsföljdsordningen i Saudiarbaien starkt skiljer sig från de ordingar som av hävd och kobnstitution tillämpas i Europa.

Saudiarabien tillämpar en form av maktdelning där den lagstifande och verkställande makten, vilken ytterst utgöres av Konungen, är skiljd från den dömande makten vilken strikt tillämpas under Sharialagarna, vilka står under religösa råd. I landet finnes ock en rådsförsamling, Majlis Al-Shura, vilket dock icka skall förväxlas med ett parlament. Dock äger varje medborgare rätt att laga inför Majlis Al-Shura.

Politikens besynnerliga taskspel

I samband med den nu pågående diskursen om det avtal som slöts med Konungarriket Saudiarabien år 2005 blottas det politiska taskspelets allra mest besynnerliga sidor. Här försöker lismande politiker vinna poänger på ett sätt som gränsar till ren ohederlighet.

Först må konstaeras att detta avtal slöts under stor politisk enighet år 2005. Var och en som tagit del av dess innehåll, vilket ock de största kritikerna miljöpartiet och kommunistpartiet otvivelaktigt gjort, torde inse att dess skrivningar är långtgående och att den nu diskuterade affären, det strikt efter avtalets bokstav, torde rymmas inom vad som avtalet stipulerar. Att nu, ett flertal år efter avtalets undertecknande, komma och framställa sig såsom förvånade saknar därför all trovärdighet. Det enda syftet för detta taskspels lismande politiker torde vara vinna egna poänger och inget annat. Till detta kommer att samtliga dessa taskspelande politikers partier är representerade i Exportkonrollrådet, där alla frågor av någon som helst betydande art vad gäller krigsmateriel föredras.

Det enda intressanta i denna fråga är hurvida det tecknade avtalet överestämmer med lagstiftningen kring export av krigsmateriel. I avgörandet av denna typ av frågor framgår en av vår konstitutions allra största brister och svagheter. I avsaknaden av en författningsdomstol, det tredje av maktdelningens omistliga ben, finnes ingen obeoende institutaion att addressera detta spörsmål till. Det närmaste vi har att ta upp dessa frågor i är Konstitutionsutskotter, som icke är oberoende då det behärskas av den verkställande maktens mjoritet och som dessföruom alltför ofta blivit en arena för de lismande politikernas av egennytta färgade taskspel.

Arvprinsen av Sachsen Coburg och Gotha övertar ledningen av den Herterliga Husstiftelsen

Deras Kungliga Högheter Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen Coburg och Gotha med gemål Prinsessan Kelly, Arvprinsess av Sachsen Coburg och Gotha.

Hans Kunglig Höghet Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen Coburg och Gotha har från och med den 1:a januari innevarande år övertaget ledningen för den  Herterliga Husstiftelsen (ty. Stiftung der Herzog von Sachsen-Coburg und Gotha'schen Familie)  från sin fader Hans Kunglig Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen Coburg och Gotha. Med detta tager Arvprinsen tillsammans med sin gemål, Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen Coburg och Gotha, åter sitt residens i Coburg efter att under några år ha residerat i New York.

Familjestiftelsen bedriver skogsbruk och innehar en total areal på 19 000 hektar varav 15 000 hektar utgöres av skog. Bland andra egendomar som familjestiftelsen förfogar över finnes det Herterliga Sommarslottet Callenberg strax utanför Coburg samt slottet Greinberg i Österrike.

Arvprinsen är syssling med vår högaktade tronföljare Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland.

Bröllopet 1932 mellan Deras Kungliga Högheter Prins Gustaf Adolf, Prins av Sverige, Hertig av Västerbotten samt Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Sibylla, Prinsessa av Sverige, Prinsessa av Sachsen Coburg och Gotha, Hertiginna av Västerbotten. Längst till vänster synes Hans Kunglig Höghet Hertig Carl Eduard, Hertig av Sachsen Coburg och Gotha, Arvprinsens farfaders fader samt Kronprinsessans farmoders moder. Längst till höger synes Hennes Kunglig Höghet HertiginnanVictoria Adelheid, Hertiginna av Sachen´Coburg och Gotha, Arvprinsens farfaders moder och Kronprinsessans farmoders moder.

Ultrafeministisk dårskap

Industrimannen dr Gyllenhammer uttalar idag i Svenska Dagbladet att han är för könsmässig kvotering av ledamöter till börsbolagens styrelsen. Det är i sanning högst beklagligt att även en person som dr Gyllenhammar nu synes ha drabbats av den ultrafeministiska farsot som hemsöker vårt land och som det finns få som vågar stå upp emot.

Vid varje tillsättning är det enda som har någon betydelse den förmåga och skicklighet som personen besitter. Här är det lika befängt att ta feministiska könsmässiga hänsyn som det är att ta hänsyn till hudfärg eller bostadort. Allt annat än att utnämningar måste grunda sig i personens kompetens inom området är icke annat än största dårskap.

Feminismen är en i sanning vederstygglig lära som hämtar sina principer från marxismens onda tankegods, det tankegods som störtat både stater och människor i fördärvet. Feminism och marxism tar sin yttersta utgångspunkt i att människan i grunden är en kollektiv varelse vars individuella egenskaper eller preferenser är av ringa värde. I dessa primitiva och människofientliga läror är de kollektiva attributen såsom kön och klass det i allt styrande.

Det är en gåta att feminismen får härja som den gör i den förkastliga politiska korrekthetens namn. Vår Herre skapade oss människor till sin avbild och gav härvid till en del man och kvinna olika egenskaper. De extermfeminister som i sin dårskap och dumhet anser att kön är en social konstruktion gör icke enbart sina intellekt till största åtlöje utan sätter sig ock upp mot Skapelsen.

Med det som säges ovan är det på intet sätt sagt att en kvinna icke skulle kunna inneha höga ämbeten. Såsom inledningsvis framhållits får enbart individens förmåga och skicklighet vara avgörande medan frågan om kön är helt och fullständigt oväsentlig i dessa sammanhang. Dumhet är det dock när de ultrafeministiska dårarna driver tesen att kvinnor, av ett rent självändamål, skall inneha yrken för vilken deras fysiologi kanske icke är helt lämpad. Således är det högst tveksamt att göra kvinnor till gruvarbetare, soldater i stridande befattningar eller till brandsoldater.

Tid att återupprätta den ryska Monarkin

Denna dag äger presidentval rum i den Ryska Federationen. Även om en av den ledande kandidaterna, den nuvarande försteministern, herr Putin torde vara den kandidat som åtnjuter störst förtroende måste ändå stora tvivel resas kring herr Putins agerande och om valet till alla delar följer de intentioner som konstitutionen föreskriver. Ensidigt utnyttjande av Federationens myndigheter för att skapa sig fördelar samt en nära relationer med ledande ekonomiska maktsfärer ger vid handen att herr Putin, genom sitt agerande, gör våld på folkstyret.

Utvecklingen i den Ryska Federationen har allt mer gått mot en maktkoncentration, innefattande såväl en symbios mellan presidentämbetet och försteministerämbetet, som ovannämnda relationer till den ekonomiska sfären och då icke minst till företaget Gazprom. Allt detta strider mot maktdelningens princip och riskerar på sikt leda Federationen till fördärvet och avgrundens rand.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria av Ryssland med försteministern herr Putin och Patriarken av Moskva

Av det som säges ovan framgår med största tydlighet att få stater torde vara i större behov av en inriktning mot maktdelning än den Ryska Federationen. Ett återupprättande av den ryska Monarkin vore i detta den mest lämpliga lösningen. Genom detta skulle Dumans roll stärkas samtidigt som den verkställande makten, under Tsarens beskydd, strikt skulle ställas under lagarna.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria av Ryssland

Ett återupprättande av den ryska Monarkin kräver en lösning av den tvistighet som råder mellan olika grenar av ätten Romanov, och som har sin grund i om Storfurst Vladmir äktenskap med Prinsessan Leonida av det georgiska huset Bagration of Mukhrani, är att anse såsom dynastiskt eller icke. Här hävdar den äldre grenen av huset Romanov, med huvudmannen Hans Höghet Prins Niklas av Ryssland, att så icke är fallet. Den yngre grenen med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, dotter till Storfurst Vladimir, är här av den motsatta åsikten.

Hans Höghet Prins Niklas av Ryssland i mitten tillsammans med Hans Majestät Konung Simeon av Bulgarien vid ett möte den 24 februari innevarande år.

Svagheten i den äldre grenens argumentation är att det inom icke finnes några medlemmar som ingått dynastiska äktenskap varför resonemanget något faller på sitt eget grepp. Vid en restauration av den ryska Monarkin måste ändock en värdering av den nuvarande situationen göras och denna torde leda till att Storfurstinnan Maria måste anses som den rättmätige arvtagaren. Denna fråga är dock ytterst upp till Duman att avgöra.

Republikaner förnekar sig aldrig

Genom de smädeskampanjer som Konungen och Konunghuset de senaste åren utsatts för och som varit ett formidabelt misslyckande och debackel av största slag, vars enda resultat varit att de dragit skam över de lögnaktiga upphovsmännen, vet vi att dessa ofta icke drager sig för att ta till förtal i sitt smutsiga värv. En som synes ha inspirerats av dessa skamlighetens allra trognaste vapendragare är herr Holmberg i landskapet Åland, socialdemokratisk ledamot av lagtinget, vars utlåtelser på forumet Facebook i skamlighet torde sakna motstycke.

Denne vederstygglige republikan underlåter sig, i sin stora oförskämdhet och oförlåtliga skamlighet, att kalla vår Arvprinsessa, ett oskyldigt barn på blott några dagar för "parasit". Det finns icke ord att uttrycka det största förakt som måste visas denne vederstygglige, skamlige och oförskämde republikans utlåtelser. Herr Holmberg drager icke enbart skam över sig själv utan han riskerar ock att allvarligt dra skada över sin hembygd, det vackra och hedervärda landskapet Åland.

Den åländske socialdemokraten och republikanen herr Holmberg.

Åter kan vi i detta konstatera ett exempel på republikanernas oförmåga att strida med blanka vapen. Förtal och oförskämdheter synes vara de enda medel man har till sitt förfogande i sin argumentation. Förvisso synes herr Holmberg ha utryckt någon form av ursäkt, då han kommit till insikt om sitt vidriga förtalsbrott, dock är denna ursäkt icke uppriktig i det att den förses med reservationen att Arvprinsessan "är en symbol för en familj som parasiterar på samhället". Herr Holmberg är enligt uppgift polisanmäld varför förhoppningen är att herr Holmberg snarast kan näpsas med laga dom för förtal.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Monarkin!

Hertiginnan av Östergötland

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Östergötland (Foto: Kungahuset.se)

Hovet har idag låtit publicera bilder av vår nyfödda Arvprinsessa, Hertiginnan av Östergötland.

Såsom ett av rikets första kärnlandskap har Östergötland förärats med flera hertigar sedan den nuvarande ordningen med hertigdömen infördes av Konung Gustaf III år 1778. Hertiginnan är den fjärde innehavaren av hertigdömet Östergötland.

Hans Kunglig Höghet Prins Fredrik Adolf, Prins av Sverige, Hertig av Östergötland.

Den förste innehavaren av hertigdömet var Prins Fredrik Adolf (1750-1803) vilken var broder till Konung Gustaf III. Prinsen erhöll hertigdömet år 1772 och innehade det till sin död. Hertigen deltog i kriget mot Ryssland 1788.

Hans Majestät Konung Oscar II, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung, Hertig av Östergötland.

Den andre innehavaren av hertigdömet var Konung Oscar II (1829-1907) vilken erhöll hertigdömet vid födseln. Konung Oscar är den nuvarande Hertiginnans morfaders farfaders farfader.

Hans Kunglig Höghet Prins Carl, Prins av Sverige, Hertig av Östergötland, sedermera Prins Carl Bernadotte

Den tredje innehavaren av hertigdömet var Prins Carl (1911-2003) vilken erhöll hertigdömet vid födseln. Då Prinsen 1937 ingick ett ickedynastiskt äktenskap förlorades såväl kunglig värdighet, kunglig titel samt hertigtitel. Genom sin svåger Konung Leopold av Belgien erhöll Prinsen titeln Prins Carl Bernadotte.

Hårt slag för det nederländska Konungahuset

Hans Kunglig Höghet Prins Friso av Orange-Nassau, Greve av Orange-Nassau, Väpnare av Amsberg med gemål Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Mabel av Orange-Nassau, Grevinna of Orange-Nassau, Fru van Amsberg, i samband med Tronföljarbröllopet i Stockholm 2010.

Den 17:e innevarande månad råkade Hans Kunglig Höghet Prins Friso  av Orange-Nassau, Greve av Orange-Nassau, Väpnare av Amsberg, ut för en olyckshändelse i samband med vistelse på den österrikiska skidorten Lech. Genom en lavin kom Prinsen att täckas av snö under 25 minuter. Prinsen fördes härefter skyndsamt till universitetssjukhuset i Innsbruck där intensivvård påbörjades.

Efter de högmoderna medicinska undersökningar som nu utförts har klinkchefen Dr. Koller låtit meddela att tillståndet för Prinsen är fortsatt mycket kritiskt och att det är högst ovisst om ett uppvaknande ur det komatillstånd Prinsen befinner sig i någonsin kommer att ske.

Prinsen är andre son till Hennes Majestät Drotting Beatrix av Nederländerna, Prinsessa av Nassau-Orange, etc. etc. etc. Prinsen, som år 2002 ingick ett icke dynastiskt äktenskap, ingår icke i den nedrländska tronföljden. Genom kungliga dekret är har dock Prinsen alltfort kunglig värdighet i det att han är Kunglig Höghet samt innehavare av den icke ärftliga titeln Prins av Orange-Nassau samt den ärftliga titeln Greve av Orange-Nassau.

Om svensk namngivningstradition

Den diskussion som uppkommit i samband med Hertiginnan av Östergötlands födelse gör det ock värt att något vidga perspektivet och se vilka traditioner som förekommit i vårt land i äldre tider och då icke enbart bald furstar och ståndspersoner utan ock bland allomoge. Klart är att det även här, på samma sätt som vi kunnat beskåda i den nu aktuella diskussionen om vår nya Arvprinsessas namn, finns ett antal populärhistoriska tradtioner och myter som icke tål att i grunden helt nagelfaras.

Det finns de som hävdat att det i forna tider funnits fasta och bundna namngivingsregler. Flera skolor finnes och i två av de vanligaste av dessa hävdas.

• Äldste sonen får namn efter farfadern, näste efter morfadern, äldsta dottern får namn efter mormodern, näste efter farmodern.
• Barnet får namn efter närmsta avlidne släkting. I denna skola finns det de som hävdar att detta går tillbaka till en tro om själavandring.

Forskningen på området är dessvärre mycket bristfällig men helt visst är att det går att finna talrika exempel båda nämnda skolor. Dock går det ock att finna många undantag samtidigt som de lokala traditionerna har skiljt. Att tala om någon helt fast och bunden tradition låter sig dock icke göras och det är här som populärhistorikerna, som så ofta annars när de icke sätter sig in i sakförhållandena, går fel.

En tydlig förändring skedde vidare i de breda folklagrens namngivingstraditioner under 1800-talet. Dels anammades ett stort antal nya namn samtidigt som barnen nu ofta gavs tre förnamn istället för ett som varit den tidigare traditionen.

Klart är dock att seden att ära släktingar och fränder i namngivningen är en djupt rotad princip, även om tillämpningen kraftigt kan skilja, vilket icke minst farmgår av de namns som givits till Hertiginnan av Östergötland.

Regentnamn inom ätten Bernadotte

Med anledning av den diskurs som uppkommit i samband med namngivningen av vår Arvprinsessa, Hertiginnan av Östergötland, torde en genomgång av samtliga namn hos regenterna inom ätten Bernadotte vara på sin plats.
Karl XIV Johan
Hade ursprungligen namnet Jean Baptiste Jules Bernadotte. Detta namn försvenskades till Karl Johan, där Johan helt visst kan härledas från det ursprungliga namnet Jean medan Karl är ett tillägg för att anknyta till den svenska traditionen av konunganamn.

Oscar I
Hade ursprungligen namnet Joseph François Oscar. Detta försvenskades till Josef Frans Oscar. Namnet Oscar blev här ett nytt namn för svenska Konungar och kanske ock ett nytt namn i vårt land, där tidigare exempel på användning av namnet torde ha varit sparsam.

Karl XV
Gavs namnet Karl Ludvig Eugen. Namnet Karl är givet efter farfadern samt utifrån den svenska traditionen av konunganamn. Namnet Eugen är givet från morfadern Hertig Eugen av Leuchtenberg. Namnet Ludivig torde ha en anknytning till huset Wittelsbach där det är vanligt använt. Exempelvis var Karl XV:s moders, drottning Josefina, morbroder Konung Ludvig I av Bayern.

Oscar II
Gavs namnet Oscar Fredrik. Namnet Oscar är givet efter fadern. Bakgrunden till valet av namnet Fredrik är icke i skrivande stund känt men det är förvisso ett namn inom den danska konunganamnstraditionen. Danska konungar hade länge styrt Norge, som vid Konung Oscars födelse, var i personalunion med Sverige. Möjligen skall namnvalet sökas utifrån denna bakgrund.

Gustaf V
Gavs namnet Oscar Gustaf Adolf. Namnet Oscar är givet efter farfadern. Namnet Gustaf är en del av den svenska konunganamns traditionen men var ock namnet på Konung Gustav V:s farbroder, den allt för tidigt avlidne Prins Gustaf, Hertig Uppland, vilken var den förste i ätten Bernadotte som bar namnet Gustaf. Namnet Adolf, som ävenledes detta är en del av den svenska konunganamnstraditionen, var och namnet på Konung Gustav V:s morbroder, Storhertig Adolf av Luxemburg.

Gustaf VI Adolf
Gavs namnet Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf. Namnen Gustaf Adolf är givet från fadern och en del av den svenska konunganamnstraditionen. Namnet Fredrik är givet från morfadern, Storhertig Fredrik av Baden medan namnet Wilhelm torde vara givet från Konung Gustaf Adolf:s mormoders fader Kejsar Wilhelm I, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Gustaf Adolf (Arvprins)
Gavs namnet Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund. Namnet Gustaf Adolf torde vara givet från fadern och farfadern. Namnet Fredrik förekommer såsom framgår av ovan på flera ställen. Namnet Arthur är givet från morfadern Hertig Arthur av Connaught och Strathearn. Bakgrunden till namnet Edmund är i skrivande stund icke känt.

Carl XVI Gustaf
Gavs namnet Carl Gustaf Folke Hubertus. Namnet Carl, som tillhör den svenska konunganamnstraditionen var ock namnet på Konungens morfader, Hertig Carl Edvard av Sachsen, Coburg och Gotha. Namnet Gustaf är givet från fader, farfader och farfaders fader. Namnet Folke är givet från greve Folke Bernadotte, vars hustru nu givet namnet efter till vår efterlängtade Arvsprinsessa. Namnet Hubertus är givet efter Konungen morbroder Prins Hubertus av Sachsen, Coburg och Gotha.

För var och en som tar del av ovanstående kan slutsatsen icke bli någon annan än att namngivningen av Arvprinsessan icke på någon väsentlig punkt avviker från traditionen. Förvisso inlemmas namnet Estelle i kretsen av regentnamn men även namnet Oscar var ett nytt namn i denna krets.

Att utlåta sig i oförskämdheter och gapa om tradtionsbrott såsom amatörhistorikern herr Lindkvist gör är för denne mycket avslöjande. Amatörhistoriker är dessvärre ofta behäftade med den ovanan att de icke, vare sig vill eller har förmåga, att sätta sig in sakförhållanden. Istället ger de sig understundom in i något som ibland urartar till rent fabulerande. Herr Lindkvist ymniga produktion av populärhistoria, som helt visst har ett gott och vällovligt syfte, är dessvärre icke på alla ställen helt fri från ovannämnda avarter.