Den tragiska händelsen i Kortedala visar på otillräcklig lagstiftning

I Svenska Dagbladet tar redaktör Neuding upp en synnerligen angelägen fråga. Utgångspunkten är den högst tragiska händelse i Kortedala där en hedervärd medborgare oprovocerat misshandlades svårt, ja nästintill så hans liv släcktes, av några yngre slynglar. Rättsprocessen har nu haft sin gång varvid hovrätten fastslaget straffet för nämnda slynglar. Slynglarna döms till så kallad "ungdomsvård", vilken utgörs av tolv samtal med med socionom eller terapeut, Vidare döms slynglarna att fullgöra 140 timmars "ungdomstjänst" samt att utlägga 130000 kronor i skadestånd.

Det må vara att nämnda slynglar enbart var i åldern 15 till 16 år när de begick det avskyvärda brottet  men det synes ändock fullständigt oacceptabelt att lagen icke bättre förmår att näpsa dessa slynglar. En grundorsak består i en outgrundlig rättspraxis där straff kraftigt lindras för yngre förrövare. Detta förfaller vara en i grunden felaktig ordning, orsakad av decennier av värderelativistisk straffliberalism, en straffliberalism som i sanning, genom föreliggande brottstatistik, tydligt visat sig vara verkningslös.

Icke så att yngre brottslingar skall avstraffas på samma sätt som till ålder mera komna missdådare. Däremot måste straffets omfattning vara jämförlig. För yngre hårdhudade brottslingar, vilka vare sig har respekt för medmänniskan eller för människolivet, måste det finnas särskilda straffinrättningar. Således bör uppfostringsanstalter inrättas där yngre brottslingar behandlas på ett rättvist och människovärdigt sätt men där de tydligt undervisas om respekten för medmänniskan och människolivet. I dessa anstalter bör de givetvis ock få genomgå vederbörlig skolundervisning.

Vistelsetiden i uppfostringsanstalten bör vara av samma längd som det straff som skulle utdömts för en till helt vuxen ålder kommen brottsling. Då den unge brottslingen uppnår myndig ålder och tid återstår av den lagliga strafftiden bör en särskild pröving göras. Har den brottslige då visat tillräckliga framsteg kan han frisläppas, i annat fall bör han överföras till ordinarie straffängelse för att där avtjäna återstoden av straffet.

I fall som detta måste samhällets prioriteringar vara tydliga:

1. Återfall måste förhindras då samhället icke får riskera att andra medborgare faller offer för samme brottsling. Detta kräver ett frihetsberövande.
2. Respekten för brottsoffret och dennes anhöriga. Här krävs att samhället agerar tydligt gentemot den brottslige. Detta kräver utmätandet av ett rättvist straff.
3. Återanpassning av den brottslige. Detta kräver såväl ordning, tydlighet som kompetens hos statens straffinrättningar.