En ledamot av kommunfullmäktige i Pajala och tillika ledamot av Norrbottens läns landstingsfullmäktige och i nämnda församlingar företrädare för det så kallade vänsterpartiet, herr Fors, har åter låtit oss få ta del av kommunismens avskyvärda människosyn. I denna klasshatets ideologi har icke den som icke delar kommunismens vederstyggliga trossatser något existensberättigande. På det forum som benämnes Twitter låter denne kallhamrade kommunistiske företrädare i sitt hat mot sina medmänniskor uttala:
"Jag önskar verkligen dessa människofientliga svin som styr vårt land allt ont. Vill se dem drabbas av sjukdom och lidande. #klasshat"
Nu är det icke första gången denne hatiske kommunist önskat elände och död för sina medmänniskor. Bland tidigare uttalande från herr Fors må nämnas:
"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"
"Just nu vill jag bara se alla borgare och makthavare brinna i helvetet"
"Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare."
"Inga moderater förtjänar nåt annat än bly..."
Att icke herr Fors, trots sina många människohatande uttalanden uteslutets från vänsterpartiet talar sitt tydliga språk. Det visar för oss att vänsterpartiet alltjämt står för kommunismens våldsförhärligande och från humanistisk människosyn fullständigt befriade ideologi. I intet annat parti, ja icke ens i det inskränkta och av rasistiska undertoner förpestade partiet sverigedemokraterna, torde något liknande få förekomma.
Varje gång herr Fors ger uttryck för sitt dödsbringande kommunistiska människohat möts det endast av pliktskyldiga beklaganden från vänsterpartiets företrädare ("det är olämpligt och fel" sic). Hade vänsterpartiet besuttit någon form av skamkänsla och respekt för medmänniskor och människovärde hade herr Fors ofördröjligen och utan pardon fördömts och uteslutits. Slutsatsen kan icke bli någon annan än att vänsterpartiet är ett högst vederstyggligt och avskyvärt parti.
"Jag önskar verkligen dessa människofientliga svin som styr vårt land allt ont. Vill se dem drabbas av sjukdom och lidande. #klasshat"
Nu är det icke första gången denne hatiske kommunist önskat elände och död för sina medmänniskor. Bland tidigare uttalande från herr Fors må nämnas:
"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"
"Just nu vill jag bara se alla borgare och makthavare brinna i helvetet"
"Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare."
"Inga moderater förtjänar nåt annat än bly..."
Att icke herr Fors, trots sina många människohatande uttalanden uteslutets från vänsterpartiet talar sitt tydliga språk. Det visar för oss att vänsterpartiet alltjämt står för kommunismens våldsförhärligande och från humanistisk människosyn fullständigt befriade ideologi. I intet annat parti, ja icke ens i det inskränkta och av rasistiska undertoner förpestade partiet sverigedemokraterna, torde något liknande få förekomma.
Varje gång herr Fors ger uttryck för sitt dödsbringande kommunistiska människohat möts det endast av pliktskyldiga beklaganden från vänsterpartiets företrädare ("det är olämpligt och fel" sic). Hade vänsterpartiet besuttit någon form av skamkänsla och respekt för medmänniskor och människovärde hade herr Fors ofördröjligen och utan pardon fördömts och uteslutits. Slutsatsen kan icke bli någon annan än att vänsterpartiet är ett högst vederstyggligt och avskyvärt parti.
Inlägg
H:r Fältmarskalk, jag undrar om inte vänsterpartiets eventuella fel i just det här fallet är det motsatta, alltså inte för mycket utan för lite kommunism. Jag misstänker att h:r Fors lider av vad V I Lenin kallade kommunismens barnsjukdom (diagnosticerad i broschyren "´Radikalismen´ - kommunismens barnsjukdom" från 1920): en vänsteristisk avvikelse som partiet uppmanades att bekämpa.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaEnligt mitt förmenande har det tankegods herr Fors ger uttryck för sin grund i herrarna Marx och Engels så kallade kommunistiska manifest ("Manifest der Kommunistischen Partei"). Detta dokument utgör hela grunden för det endimetionella klasshat som varje kommunistisk implementation världen skådat byggt sitt människofientliga förtryck på. Klasshatet är en ickehumanistisk företeelse i det att det icke fäster någon respekt vid den enskilda människan utan blott vid hennes kollektiva grupptillhörighet.
Det utgår en röd tråd från nämnda manifest där första fästpunkten utgörs av den ryska revolutionen och det terror- och mördarvälde som följde i dess spår. Tråden går sedan vidare över realsocalismens repressiva samhällen via Maos kulturrevolution till Pol Pots folkmord och den nordkoreanska regimens massförtryck. Allt detta har skapat ett outsägligt mänskligt lidande som i grunden har sitt ursprung i det tankegods som herr Fors förfäktar och ger uttryck för i sin giftiga argumentation.
Den "humana" kommunism som herr Rune argumenterar för synes mig aldrig någonsin ha kunnat studeras i verkligheten. Att Lenin, som var en ränksmidare och lögnhals av största mått, skulle haft en dito övertygelse betvivlar jag starkt. Lenins skrift "´Radikalismen´ - kommunismens barnsjukdom" är enligt mitt förmenande främst en taktisk instruktion som icke i grunden gör avkall på de klasshatiska dogmerna.
Lenins sanna natur framkommer den 11 augusti 1919 då han låter instruera sina lakejer enligt följande:
"Häng inte mindre än 100 välkända kulaker, de rika blodsugarna, och se till att de hängs där de är fullt synliga för folket."
Nämnda instruktion visar med all önskvärd tydlighet att ävenledes Lenin var behäftad med samma klasshat som herr Fors, kulakerna dömdes icke utifrån sina individuella förhavanden utan blott utifrån deras kollektiva grupptillhörighet.
Skillnaden mellan herr Lenin och herr Fors är att den förre var mitt uppe i en revolution när han fällde sitt (eventuella) uttalande medan den senare är blodtörstig alldeles på egen hand, utanför alla omständigheter. Det visar att han åkt på en släng av kommunismens barnsjukdom. Blodtörst finns på alla sidor under revolutioner och krig. Men det är alltid bara vänstersidan som anklagas.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaEnligt mitt förmenade hade de genom Lenins försorg mördade oskyldiga kulakerna samma människovärde som de av herr Fors utpekade personerna och grupperna. Således finns från ett humanistisk perspektiv ingen skillnad.
Det må vara att blodtörst alltid förekommer under konflikter men detta kan i sig ALDRIG motivera att oskyldiga människor mördas. Om mördarna i detta sammanhang befinner sig på höger- eller vänstersida är för mig, utifrån min människosyn, fullständigt egalt.
H:r Fältmarskalken skrev:
SvaraRadera"Lenins skrift ´´Radikalismen´ - kommunismens barnsjukdom´ är enligt mitt förmenande främst en taktisk instruktion som icke i grunden gör avkall på de klasshatiska dogmerna."
Häri har h:r Fältmarskalken rätt ehuru inte på det sätt han tror.
Lenin avviker inte från klasshat utan anser alltid att klasshat är vishetens början. Vad boken "radikalismen" går ut på är inte att framställa sig själv och partiet i en för bourgeoisien vacker dager. Syftet är istället att disciplinera de kommunistiska partierna. Boken delades ut till delegaterna på Kominterns kongress 1920 och innehåller kritik mot partivänstern.
I all politik finns en höger, en vänster och en mitt. Efter revolutionen 1917 har bolsjevikpartiet internt en höger, en vänster och en mitt. Lenin kritiserar partivänstern för överdrifter, partihögern för opportunism och placerar sig själv och det ryska partiet mittmellan dessa båda. Det är på allvar och leder till konsekvenser inom partierna. Men det har inget att göra med skönmålning av något enda slag. Såvitt jag har förstått ägnade sig Lenin dessutom aldrig åt dylikt.
Herr Rune,
SvaraRaderaRörande Lenins skrift så har jag i sak intet att invända emot herr Runes beskrivning av dess syfte utifrån förhållandena i det ryska partiet. Dock bör nog tilläggas att skiften icke enbart var riktad till det ryska partiet utan ock till andra kommunistiska partier, i det att Lening såg sig såsom ledare för världskommunismen. Här diskuteras exempelvis huruvida kommunistiska partier skall deltaga i parlamentariska församlingar och fackföreningar vilka icke enbart vilade på kommunistisk grund.
Dock, som ävenledes herr Rune framhåller, tar Lenin aldrig avstånd från klasshatet. Klasshatet som innebär att en människa döms utifrån sin förmenta klasstillhörighet, en kollektiv egenskap, och icke utifrån sina egna förtjänster och tillkortakommanden. Det är detta klasshat som jag högeligen protesterar mot och som jag icke anser hör hemma i ett civiliserat och humant samhälle. Detta klasshat strider i grunden mot hela min på kristen övertygelse och ett konservativt förhållningssätt grundade livssyn.
Det klasshat jag försvarar är inte individuellt utan inriktat på just klass. Det bör närmast förstås som hat mot ojämlikhet och klassamhälle. Kommunister som Lenin är emot att indela samhället i klasser eftersom målet är ett klasslöst samhälle. Andra politiska krafter är för klassamhället och borde anklagas för det istället för att som nu klassamhällets motståndare anklagas för klassindelningens förtryck. Utöver det finns osunt klasshat och där har jag inte haft svårt att enas med h:r Fältmarskalken på humanistisk grund.
SvaraRaderaHerr Rune,
SvaraRaderaProblemet är att klasshatet i varje kommunistisk implemtation, från Lenins Ryssland till Pol Pots Kambodja, tagit sig den icke humanistiska och osunda form, som herr Fors förfärliga och djupt avskyvärda utlåtelser är ett exempel på. Detta påvisar för mig en av kommunismens stora brister.
Att Lenin och kommunismen eftersträvar ett "klasslöst samhälle", - ett paradis på jorden, är en sak men den stora antihumanismen avslöjar sig i att inget pris, och då icke heller respekten för människolivet eller människovärdet, är för högt i syfte att nå målet. Såsom vägröjare har Lenin och mången av hans blodbesudlade efter följare använt just det icke-humanistiska och osunda klasshat som denna diskurs handlar om.
Jag har själv för 20-talet år sedan, i Ryssland, mött åldrade kvinnor vilka som barn såg sina fäder mördas i klasshatets namn under tvångskollektiviseringarna i Ryssland. Deras sorg, mer än 60 år efter händelsernas inträffande, var fortfarande outsäglig och de grät hejdlöst när de refererade till det inträffade. Självfallet grep dessa möten mig djupt hjärterötterna då det gav en mycket konkret bild rörande det jag tidigare enbart tagit del av i den historiska litteraturen. Mina ögon tåras fortfarande när jag tänker på dessa möten.
För mig var, utifrån det jag anför ovan, Lenin en synisk, hjärtlös och kallhamrad realpolitiker, utan respekt för vare sig människovärde eller människoliv samt sannolikt ock i fullständig avsaknad av normala empatiska egenskaper. För att sammanfatta framstår Lenin tivelsutan såsom en avskyvärd anti-humanist av största mått.