Hans Majestät Konungens jultal

Så har då åter vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, hållit sitt årliga tal till svenskar såväl hemmavid som utomlands. Jultalet är ett av Konungens två årligt återkommande tal till rikets medborgare. Det andra är det tal som Konungen håller inför Riksdagen i samband med dess öppnande. Då vår nuvarande konsitution icke ålägger Konungen att direkt befatta sig med riksstyrelsen är nämnda tal icke avsedda att förordna om riktlinjer för rikets styrelse. Nämnda riktlinjer åligger det Statsministern att i regeringsförklaringen redogöra för.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

(copyright kungahuset.se)

Vad Konungens tal istället utvecklat sig till är att dels för medborgarna redogöra för viktigare uppdrag, som Konungen genomfört under året, samt att övergripande peka ut områden av särskild vikt för politiker och andra befattninghavare att ägna sin möda åt. Denna gång framhåller åter Konungen, likt i många föregående tal, vikten av globala åtgärder för att komma tillrätta med de illavarslande problem som kan observeras rörande vår miljö och vårt klimat. Kungsord i sistnämnda fråga är högst betydelsefulla och stärker vår regering i det internationella arbete, som är ett nödvänigt villkor, för att nämnda allvarliga frågor skall kunna bringas till en lösning.

Noteras kan att detta Konungens jultal är Hans 41:a i ordningen i det att han höll sitt första tal såsom Kronprins år 1972.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!
 

Hertiginnan av Hälsingland och Gästriklands bröllop

Hovet låter kungöra att vigseln mellan Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr Herr Christopher O'Neill kommer att äga rum lördagen den 8 juni instundande år. Den högtidliga akten kommer att förrättas i Slottskyrkan på det Kungliga Slottet i Stockholm.

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, och herr Herr O'Neill.
(copyright kungahuset.se)

Det är med största glädje vi tar emot nämnda kungörelse från Hovet i det att Hennes Kunglig Höghet nu får äkta sitt hjärtas man samt att den Kungliga Familjen, om än icke det Kungliga Huset, får en ny medlem. Såsom tidigare noterats på detta forum kan det på goda grunder antas att Herr O'Neill i samband med vigseln kommer att upphöjas till Hertig av Hälsingland och Gästrikland men icke till Kunglig Höghet och Prins. Huruvida Konungen avser att ock förläna Herr O'Neill med någon orden återstår att se, men skulle så vara fallet är det icke osannolikt att Herr O'Neill förlänas med Nordstjärneorden.

Då Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland ingår i tronföljden är det viktigt att slå fast att detta bröllop icke enbart är en stor viktig och glädjerik familjehögtid utan ock en statsakt i det att Successionsordningen i sin femte paragraf föreskriver följande:

"Prins och prinsessa av det kungl. huset må ej gifta sig, med mindre regeringen på hemställan av Konungen därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, have han eller hon förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande."

Detta konstitutionella faktum hindar dock icke den inskränkta, och i konstitutionella frågor i det närmaste helt okunniga, socialistiska sekten republikanska föreningen att utdela nålstick. En representant för nämnda sekt, riksdagsledamoten för vänsterpartiet fru Sydow Mölleby, låter i en illa genomtänkt kommentar, publicerad i Svenska Dagbladet, meddela att "...vi tycker inte att det är någon nationell angelägenhet som är intressant för någon bredare krets än familjer och vänner". Det är anmärkningsvärt att fru Sydow Mölleby, som är ledamot av folkstyrets förnämsta organ, Riksdagen, är så okunnig och illa insatt i vårt lands grundlagar att hon kan påstå att den instundande högtidligheten icke är någon "nationell angelägenhet", ett påstående vilket i ljuset av Successionordingens femte paragraf är en saklig felaktighet. Är fru Sydow Mölleby lika okunnig om andra delar av våra grundlagar blottar det största inkompetens vilket vare sig länder fru Sydow Mölleby eller hennes parti till någon heder.
 

Gratulationer på Högtidsdagen

Denna dag framföres, från detta forum, de allra varmaste och hjärtinnerligaste gratulationer till vår högt vördade och aktade Drottning, Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, på Hennes sextionionde födelsedag.

Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning.
(copyright kungahuset.se)

Må vi be om den Högstes beskydd och välsignelse över vår Drottning så att hon ännu många år kan förrätta sitt viktiga värv.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fädereslandet!



 

Kommunistisk människosyn

En ledamot av kommunfullmäktige i Pajala och tillika ledamot av Norrbottens läns landstingsfullmäktige och i nämnda församlingar företrädare för det så kallade vänsterpartiet, herr Fors, har åter låtit oss få ta del av kommunismens avskyvärda människosyn. I denna klasshatets ideologi har icke den som icke delar kommunismens vederstyggliga trossatser något existensberättigande. På det forum som benämnes Twitter låter denne kallhamrade kommunistiske företrädare i sitt hat mot sina medmänniskor uttala:

"Jag önskar verkligen dessa människofientliga svin som styr vårt land allt ont. Vill se dem drabbas av sjukdom och lidande. #klasshat"

Nu är det icke första gången denne hatiske kommunist önskat elände och död för sina medmänniskor. Bland tidigare uttalande från herr Fors må nämnas:

"Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?"

"Just nu vill jag bara se alla borgare och makthavare brinna i ­helvetet"

"Sak jag aldrig kommer att förstå: vänskap eller kärlek över blockgränsen. Hur kan någon vara vän med en borgare."

"Inga moderater förtjänar nåt annat än bly..."

Att icke herr Fors, trots sina många människohatande uttalanden uteslutets från vänsterpartiet talar sitt tydliga språk. Det visar för oss att vänsterpartiet alltjämt står för kommunismens våldsförhärligande och från humanistisk människosyn fullständigt befriade ideologi. I intet annat parti, ja icke ens i det inskränkta och av rasistiska undertoner förpestade partiet sverigedemokraterna, torde något liknande få förekomma.

Varje gång herr Fors ger uttryck för sitt dödsbringande kommunistiska människohat möts det endast av pliktskyldiga beklaganden från vänsterpartiets företrädare ("det är olämpligt och fel" sic). Hade vänsterpartiet besuttit någon form av skamkänsla och respekt för medmänniskor och människovärde hade herr Fors ofördröjligen och utan pardon fördömts och uteslutits. Slutsatsen kan icke bli någon annan än att vänsterpartiet är ett högst vederstyggligt och avskyvärt parti.
 

Utmärkt om dumsekularismen

I dagens Svenska Dagblad finns en synnerligen intressant och välavvägd artikel med titeln "Våga värna vårt kristna kulturarv" författad av riksdagsledamoten herr Carlsson samt handläggarchefen herr Mårtensson. Dessa herrar tar i sin artikel upp vikten av fasta värderingar i ett samhälle samtidigit som man vänder sig mot den värdenihilism som allt för länge tillåtits förpesta och fördärva vårt samhälle.

En av de aspekter som tas upp är de kristofobiska dumheter som varje år, dessvärre med allt större styrka, kommer i dagen i smaband med skola samt firande av högtiderna Advent och Jul. Genom vantolkningar av skollagen utifrån att skolan skall vara icke-konfessionell, förvägras varje firande som kan tänkas innehålla något litet budskap om varför dessa stora högtider firas. Artikelförfattarna låter i detta sammanhang uttrycka:

"Enligt en del tyckare ska det inte sjungas julsånger och luciatågen ska vara en vinterceremoni som tågar för lussekatter. Och prästen ska absolut inte välsigna de som kommit till kyrkorna för att ta del av den gnutta julstämning som finns kvar bakom det i modernitet och otaliga politiskt korrekta livlinor förtäckta kristna julbudskapet. Men i ärlighetens namn; Inte har väl någon tagit skada av att sjunga några psalmer eller att bli välsignad av en präst – för den som tror betyder orden ”Gud välsigne dig” något fint, för en icke kristen är det just bara tre ord."

Dessa sanningsord borde betänkas av varje rektor och varje annan ansvarig för utbildningsverksamhet. Nämnda befattningshavare borde istället för att ägna sig åt dumsekulära hårklyverier ta fasta på de grundläggande värderingar om människovärdet som Kristendomen innehåller. Kristendomens värderingar om människovärdet är tillsammans med de gamla romarnas tankar ocm rätt och rättstat samt de gamla grekernas idéer om folkstyret hela grunden för vårt västerländska samhälle. Ingen dumsekulär skolbyråkrat, fördärvad av värdenihilistisk tänkande, kan ta ifrån oss den uppenbara värdegrund som vårt samhälle vilar på och som kan sammanfattas med stadsnamnen Jerusalem - Rom - Athen.

Slutligen ber undertecknad att till fullo och på det högsta få instämma i herrarna Carlssons och Mårtenssons kärnfulla och högst sanningsenliga slutord:

"Vi firar jul till minne av Jesus födelse, själva grunden till kristen tro och dess mysterium. Vi firar i gemenskap med många som tror, otaliga som tvivlar och en hel del som inte tror men som ändå hoppas på julens kärleksbudskap. Låt oss inte glömma det, i myllret av ifrågasättande och i den ständigt växande egocentrismens och värdenihilismens tidevarv. Vi måste våga stå upp för värden vi tror på – kristen etik och tradition."

 

Den tragiska händelsen i Kortedala visar på otillräcklig lagstiftning

I Svenska Dagbladet tar redaktör Neuding upp en synnerligen angelägen fråga. Utgångspunkten är den högst tragiska händelse i Kortedala där en hedervärd medborgare oprovocerat misshandlades svårt, ja nästintill så hans liv släcktes, av några yngre slynglar. Rättsprocessen har nu haft sin gång varvid hovrätten fastslaget straffet för nämnda slynglar. Slynglarna döms till så kallad "ungdomsvård", vilken utgörs av tolv samtal med med socionom eller terapeut, Vidare döms slynglarna att fullgöra 140 timmars "ungdomstjänst" samt att utlägga 130000 kronor i skadestånd.

Det må vara att nämnda slynglar enbart var i åldern 15 till 16 år när de begick det avskyvärda brottet  men det synes ändock fullständigt oacceptabelt att lagen icke bättre förmår att näpsa dessa slynglar. En grundorsak består i en outgrundlig rättspraxis där straff kraftigt lindras för yngre förrövare. Detta förfaller vara en i grunden felaktig ordning, orsakad av decennier av värderelativistisk straffliberalism, en straffliberalism som i sanning, genom föreliggande brottstatistik, tydligt visat sig vara verkningslös.

Icke så att yngre brottslingar skall avstraffas på samma sätt som till ålder mera komna missdådare. Däremot måste straffets omfattning vara jämförlig. För yngre hårdhudade brottslingar, vilka vare sig har respekt för medmänniskan eller för människolivet, måste det finnas särskilda straffinrättningar. Således bör uppfostringsanstalter inrättas där yngre brottslingar behandlas på ett rättvist och människovärdigt sätt men där de tydligt undervisas om respekten för medmänniskan och människolivet. I dessa anstalter bör de givetvis ock få genomgå vederbörlig skolundervisning.

Vistelsetiden i uppfostringsanstalten bör vara av samma längd som det straff som skulle utdömts för en till helt vuxen ålder kommen brottsling. Då den unge brottslingen uppnår myndig ålder och tid återstår av den lagliga strafftiden bör en särskild pröving göras. Har den brottslige då visat tillräckliga framsteg kan han frisläppas, i annat fall bör han överföras till ordinarie straffängelse för att där avtjäna återstoden av straffet.

I fall som detta måste samhällets prioriteringar vara tydliga:

1. Återfall måste förhindras då samhället icke får riskera att andra medborgare faller offer för samme brottsling. Detta kräver ett frihetsberövande.
2. Respekten för brottsoffret och dennes anhöriga. Här krävs att samhället agerar tydligt gentemot den brottslige. Detta kräver utmätandet av ett rättvist straff.
3. Återanpassning av den brottslige. Detta kräver såväl ordning, tydlighet som kompetens hos statens straffinrättningar.

 

Rabiata ateister avslöjas

I en högintressant och likaledes välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet framför de hedervärda vetenskapsmän doktor Gustafsson (matematik), doktor Brohede (miljövetenskap), doktor Skånberg (kyrkohistoria), doktor Tamm (psykologi), professor Lennartsson (automation), doktor Nordlund (nukleär teknik) samt doktor Emrén (fysikalisk kemi) ståndpunkten att det alls icke finns någon motsättning mellan vetenskap och tro. En av grunderna i nämnda vetenskapsmäns artikel är:

"Medan vetenskapens uppgift är att beskriva verkligheten så precist som möjligt, handlar tro, religion och filosofi om att söka svar på meningen och syftet med livet och världen. "

I detta gör man en tydlig distiktion mellan tillvarons materiella och andliga dimensioner. I detta ansluter man till de dualistiska tankegångar vi redan kan finna hos Aristoteles och Platon men ock givevis hos Descartes.

I artikeln refereras såväl till professor Linné vilken, likt mången vetenskapsman möt det gudomliga. Professor Linné lät uttala:

”Jag såg, gripen av vördnad, den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram och jag hisnade!"

Artikelförfattarna fäster ock uppmärksamheten på att den av ateister så flitigt refererade naturforskaren Charles Darwin icke själv betecknade sig såsom ateist. Darwin var måhända en tvivlare men han skrev följande:

"”Det är en utomordentlig svårighet, eller rättare sagt omöjlighet, som är förbunden med att föreställa sig denna vidunderliga och förunderliga värld, med människan och hennes möjlighet att se långt tillbaka och långt framåt i tiden, som resultatet av slumpens tillfällighet eller nödvändighet. Sådana tankar tvingar mig till att se en första orsak hos ett rationellt förstånd, som för en del liknar människans, och jag är då närmast teist. Denna övertygelse hyste jag, så vitt jag kan komma ihåg, den gången jag skrev Om arternas uppkomst ”.

Ovannämnda synnerligen välavvägda artikel synes dock ha blivit för mycket för några av företrädarna för den ultramaterialistiska, rabiata, enkelspåriga och extermateistiska sekt som går under det helt missvisande namnet "Humanisterna". Nämnda sekt är bemärkt för att smäda och skymfa människor som har en tro och få dessa att framstå som minder vetande och löjeväckande varelser vilket är högst skamligt. Den kallhamrade männsikosyn som man på detta sätt låter framföra är mycket långt från innebörden i begreppet humanism från vilket man stulit sektens namn.

Att den enkelspåriga materialismen avslöjats på ett så påtagligt sätt synes ha frambringat någoot som närmast kan liknas vid panik hos sektens ordförande en liberal vid namn herr Sturemark, som icke är vetenskapsman. Tillsammans med en herr Lindefors, som synes ha förvärvat sin doktorgrad inom området evolution och könskillnader låter man publicera en hetsk artikel fylld av rena sakfel. I sin stora inskränkthet förnekar man allt vad andlighet heter. För dessa ultramaterialister finnes endast det som kan visas empiriskt och inte ens här synes man ha förstått grundläggande vetenskaplig metodik.

Idag låter författarna till ursprungsartikeln i Svenska Dagbladet införa ett genmäle över de rabiata och kallhamrade ateisternas illa skrivna artikel. Här avslöjas bit för bit att ateisternas artikel är ett hafsverk där man såväl argumenterar utifrån rena sakfel samt lägger ord i munnen på författarna i ursprungsartikeln, ord som de aldrig vare sig tagit i sin mun eller tecknat med sin penna. Dessutom visar det sig att man icke bemödat sig att ens ta del av ursprungsartikeln utan låtit använda en artikel som redan författats under maj månad. Så kan endast de som saknar såväl bildning som respekt för sina medmännsikor agera vilket säger allt om dessa rabiata och kallhamrade ateister.


 

Det feministiska tramset når Nobelfesten

En av kulturradikalismens främsta grundpelare är ifrågasättandet för ifrågasättandet för dess egen skull. När detta kombineras med ultrafeminism uppstår största trams. Svenska Dagbladet kan idag belysa ett exempel på denna feministiska dumhet i det att en av festligheternas kvinnliga marskalker, av Nobelstiftelsen, givits tillstånd att bära frack istället för långklänning som den hävdvunna och goda traditionen bjuder. Marskalken ifråga, en fröken Janis, låter med största ultrafeministiska korrektet meddela "Rätten till ett plagg ägs inte av ett visst kön", sic!.

Att på detta sätt utmana hävdvunnen klädessed och god tradtion skänker åtlöje åt hela feminismen. Nobelstiftelsen har, genom sitt högst olycksaliga beslut i denna fråga, fallet offer för feminstisk dumhet vilket är synnerligen beklagligt. Må icke denna obetänksamhet upprepas.

Hertigparet av Cambridge väntar tillökning

Med stor glädje tar vi del av tillkännagivendet från det brittiska hovet att Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge väntar tillökning.

Deras Kungliga Högheter Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathearn, Baron av Carrickfergus och Prinsessan Vilhem Hertiginna av Cambridge, Grevinna av Strathearn och Baronessa av Carrickfergus

I detta sammanhang må nämnas att ett arbete initierats i syfte att förändra den brittiska tronföljden på det sätt att den blir fullt kognatisk i likhet med de flesta andra europeiska Monarkier. En förändring av tronföljden är dock en grannlaga i det att den innebär att icke blott Storbrittaniens utan och ytterligare 15 staters konstitutioner måste förändras. En principöverenskommelse om en förändring fattades vid Samväldesmötet den 28-30 oktober 2011 men helt visst återstår mycken beredning innan förändringen vinner laga kraft.

Grundtanken i förändringen innebär att den skall gälla för Hertigen av Cambridge efterkommande vilket kan få tillföljd att det kan bli frågan om retroaktiv lagstiftning vilket ur ett strikt rättsligt perspektiv är förkastligt. Retroaktiv lagstiftning var fallet då vår egen Succesionsordning förändrades 1980.

Må vi be den Högste om dennes beskydd över Hertigparet och den väntade tillökningen.

Arbetarnas Bildningsförbund skämmer ut sig

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), en organisation som otvivelaktigt gjort insatser för folkbildningen i vårt land, svärtat åter sitt syfte genom att arrangera "Socialistisk Forum", där vederstyggliga och människofientliga organisationer får fritt spelutrymme. Bland programpunkterna må nämnas:

• "Den nya solidaritetsrörelsen - Exemplet Ship to Gaza". Här hyllas terroristorgansiationen Hamas som inget heller vill än att sprida död genom urskiljningslösa raketattacker mot Israel. Terroristorganisationen Hamas propagerar helt öppet för staten Israels utplåning. Det är oförståligt att ABF, genom prgrampunkter som dessa, låter dra sig ned i smutsen.
• "Aktivistens Lagbok för politiska aktivister". Ur beskrivningen av denna programpunkt må citeras: "Boken ska fungera som handbok - både de som arbetar innanför lagens ramar men också de som arbetar utanför". Här drar sig icke ABF för att öppet befrämja brottsförberedande verksamhet vilket är både beklämmande och högst skamligt.
• "Indien: Det nedtystade jätteupproret". Här propageras för den vederstyggliga maoistiska gerilla- och terroristorgansiationen Naxaliterna. Från 1989 till dax dato har nämnda kommunistiska förbrytarliga mördat icke mindre än 6377 oskyldiga civila människor. Genom att tillåta denna punkt sänker sig ABF under all anständighet.
• "Mest feministiskt i Latinamerika?" En programpunkt som anordnas av Svensk-Kubanska Föreniningen, en organisation som sedan dess grundande oförbehållsamt stött den repressiva och människofientliga kubanska kommunistregimen. Genom att tillåta denna punkt låter ABF öppet håna alla politiska fångar i Kuba.

Förvisso innehåller arrangemanget ock många punkter som säkerligen, för socialister, innehåller inslag av en seriös och icke minst behövlig idédebatt. Dock är det fullständigt ofattbart att seriösa socialister lånar sig till att delta i nämnda forum sida vid sida med de mest vederstyggliga krafter. Att ordföranden för det så kallade vänsterpartiet, herr Sjöstedt, icke har bättre omdöme är inget att förvånas över då herr Sjöstedts parti har en högst solkig och förnedrande historia. Att däremot mången socialdemokrat deltar är synnerligen upprörande.

I detta sammanhang må ock nämnas, vilket ävenledes Svenska Dagbladet fäster uppmärksamhet på, det upprörande faktum att årets program länge innehöll en punkt, "Syrien: Lögner, utländsk inblandning och brott mot folkrätten" ,där den syriska mördarregimen, genom föreningen Syriensolidaritet, skulle få sprida sin lögnaktiga propaganda och försvara den blodtörstige socialistiske diktaorn Assads massmord på sitt eget folk. Medarrangör till denna skamliga programpunkt var ock Folket i Bild/Kulturfront. Nämnda arrangemang blev dock för mycket även för ABF's högröda arrangörer. Den som först uppmärksamade denna avskyvärda programpunkt var den hedervärde riksdagsledamoten herr Malm.

Intressant att notera är också programpunkten "Så kan vi slopa monarkin", icke så mycket som för programpunkten som sådan - den är förutsägbar - men utan utifrån det faktum att den anordnas av Republikanska föreningen. Republikanska föreningen är en förment "opolitisk" organsiation. Här avslöjar man sig dock som en socialistisk organisation. Det är häpnadsväckande att föreningens ordförande, konungasmädaren Ahltin, vilken varit riksdagsman fölr Kristdemokraterena och alltjämt har en roll i nämnda parti, låter detta ske. Republikanska föreningens redan svårt nedsolkade rykte försämras än mer genom nämnda tilltag.