Svenska Dagbladet leder oss idag till ett synnerligen viktigt och angeläget inlägg där den välkände journalisten, herr Öholm, ger ärkebiskop emeritus Hammar, svar på tal. Herr Öholm sätter fingret på att ärkebiskop emeritus Hammar, främst är en försåtlig vänsterman och icke en företrädare för den lutherska kyrka, vars svenska del, han en gång hade att leda.
Det är allmänt känt och ingen nyhet att ärkebiskop emeritus dumheter varit många, vem minns t.ex. icke när han i en intervju menade att det eviga livet bestod i att varje människa fanns kvar i Guds minne. Man frågar sig vilken Bibel ärkebiskop emeritus Hammar stödde sig på när han deklarerade denna, utifrån tecknaren av dessa raders utgångspunkt helt okristliga, ståndpunkt. Om en människas eviga liv enbart skulle vara en minnesgömma, vari ligger då Frälsningens betydelse? Det eviga livet är i sanning icke reducerat till en minnesgömma!
Det är således icke att förvånas över att ärkebiskop emeritus Hammar fortsätter att sprida dumheter, den ena mer vanvettig än den andra.
Denna gång har ärkebiskop emeritus Hammar, i sin stora inskränkthet och gigantiska naivitet, haft synpunkter på att världssamfundet alls icke bör agera mot den ondska, som senast uppenbarats i samband med de vederstyggliga och fasansfulla händelserna i Paris. Det är emot nämnda besynnerligheter, som herr Öholm reagerar:
"Hans trovärdighet är noll (0), tills han ord för ord vill citera de kristna i Irak och Iran som fått se sina kära mördas, sina hem bli ruiner, sina kyrkor brända och skändade.
Hans trovärdighet är noll tills han förstått och tagit till sig hur barbarernas långa knivar skiljer huvuden från oskyldiga kroppar. Ofta därför att de inte kan citera rätt ur Koranen.
Hans trovärdighet är noll till dess han inser och analyserar att det vi nu bevittnar i Mellanöstern i Paris och Bryssel är delar av ett religionskrig.
Hans trovärdighet är noll till dess jag hör hans svar, hans ord, hans kristna medkänsla till dem som flyr ruinerna och de blodiga knivarna, när de ropar på vår hjälp.
Då vill jag inte höra något allmänflum om blommor. Inte ens om socialistiska nejlikor.
Jag är trött på den tidigare ärkebiskopens blinda romantiska kärleksretorik i kristen förklädnad. Det är en världsfrånvänd kristen och en politisk katastrof som har talat i debattinlägget."
Väl talat herr Öholm! Tecknaren av dessa rader ber att på det högsta och in extenso och till varje kommatecken instämma i herr Öholms välformulerade och dräpande ställningstagande mot ärkebiskop emeritus Hammar, en ärkebiskop som under sin ämbetstid icke stod upp för den Kyrka och den lära han hade att tjäna.
Herr Öholm fortsätter:
"KG Hammar använder återigen sin före detta auktoritet som ärkebiskop för Sveriges Evangeliska Lutherska kyrka (Svenska Kyrkan) för att marknadsföra gammal revolutionsromantik från förra seklet.
Då gick en vänstervåg genom vissa kyrkor från Sydamerika till Uppsala. De talade om befrielse men glömde för det mesta att tala om Befriaren. (Jesus) De ville väl och såg fattigdom, nöd och våld, men hade fel svar på rätt fråga.KG Hammar var en av dem. Hans politiska kallelse blev större än hans andliga.
Det gör att hans förklaringsmodeller för tidens skeenden blev och fortfarande blir partiella och enbart rödfärgade. Med lite blommor skall vi, enligt Hammar, både bekämpa terrrorister och NATO-medlemskap, som om blommor och symboler skulle blidkat Pol Pot eller Mao."
Ärkebiskop emeritus Hammar bör på det högsta uppmärksammas på Johannes 18:36:
"Jesus svarade: Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen"
För vänsterns pladdrare är religionen främst något materiellt och icke andligt. För Hammar och hans förment religiösa vapendragare reduceras religionens kärna - det andliga - till det mindre viktiga och gestaltas i form av minnesgömmor medan den materiella världen sätts i främsta rummet. Man tar sig för pannan inför detta pladder!
Det är allmänt känt och ingen nyhet att ärkebiskop emeritus dumheter varit många, vem minns t.ex. icke när han i en intervju menade att det eviga livet bestod i att varje människa fanns kvar i Guds minne. Man frågar sig vilken Bibel ärkebiskop emeritus Hammar stödde sig på när han deklarerade denna, utifrån tecknaren av dessa raders utgångspunkt helt okristliga, ståndpunkt. Om en människas eviga liv enbart skulle vara en minnesgömma, vari ligger då Frälsningens betydelse? Det eviga livet är i sanning icke reducerat till en minnesgömma!
Det är således icke att förvånas över att ärkebiskop emeritus Hammar fortsätter att sprida dumheter, den ena mer vanvettig än den andra.
Denna gång har ärkebiskop emeritus Hammar, i sin stora inskränkthet och gigantiska naivitet, haft synpunkter på att världssamfundet alls icke bör agera mot den ondska, som senast uppenbarats i samband med de vederstyggliga och fasansfulla händelserna i Paris. Det är emot nämnda besynnerligheter, som herr Öholm reagerar:
"Hans trovärdighet är noll (0), tills han ord för ord vill citera de kristna i Irak och Iran som fått se sina kära mördas, sina hem bli ruiner, sina kyrkor brända och skändade.
Hans trovärdighet är noll tills han förstått och tagit till sig hur barbarernas långa knivar skiljer huvuden från oskyldiga kroppar. Ofta därför att de inte kan citera rätt ur Koranen.
Hans trovärdighet är noll till dess han inser och analyserar att det vi nu bevittnar i Mellanöstern i Paris och Bryssel är delar av ett religionskrig.
Hans trovärdighet är noll till dess jag hör hans svar, hans ord, hans kristna medkänsla till dem som flyr ruinerna och de blodiga knivarna, när de ropar på vår hjälp.
Då vill jag inte höra något allmänflum om blommor. Inte ens om socialistiska nejlikor.
Jag är trött på den tidigare ärkebiskopens blinda romantiska kärleksretorik i kristen förklädnad. Det är en världsfrånvänd kristen och en politisk katastrof som har talat i debattinlägget."
Väl talat herr Öholm! Tecknaren av dessa rader ber att på det högsta och in extenso och till varje kommatecken instämma i herr Öholms välformulerade och dräpande ställningstagande mot ärkebiskop emeritus Hammar, en ärkebiskop som under sin ämbetstid icke stod upp för den Kyrka och den lära han hade att tjäna.
Herr Öholm fortsätter:
"KG Hammar använder återigen sin före detta auktoritet som ärkebiskop för Sveriges Evangeliska Lutherska kyrka (Svenska Kyrkan) för att marknadsföra gammal revolutionsromantik från förra seklet.
Då gick en vänstervåg genom vissa kyrkor från Sydamerika till Uppsala. De talade om befrielse men glömde för det mesta att tala om Befriaren. (Jesus) De ville väl och såg fattigdom, nöd och våld, men hade fel svar på rätt fråga.KG Hammar var en av dem. Hans politiska kallelse blev större än hans andliga.
Det gör att hans förklaringsmodeller för tidens skeenden blev och fortfarande blir partiella och enbart rödfärgade. Med lite blommor skall vi, enligt Hammar, både bekämpa terrrorister och NATO-medlemskap, som om blommor och symboler skulle blidkat Pol Pot eller Mao."
Ärkebiskop emeritus Hammar bör på det högsta uppmärksammas på Johannes 18:36:
"Jesus svarade: Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för att jag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike icke av denna världen"
För vänsterns pladdrare är religionen främst något materiellt och icke andligt. För Hammar och hans förment religiösa vapendragare reduceras religionens kärna - det andliga - till det mindre viktiga och gestaltas i form av minnesgömmor medan den materiella världen sätts i främsta rummet. Man tar sig för pannan inför detta pladder!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar