Vår besynnerliga Regering

Regeringens stora tafflighet fortsätter. Var och en är djupt medveten om den allvarsamma flyktingsituationen. Att på detta område säkerställa största möjliga politisk enighet torde vara av synnerlig vikt. I detta perspektiv är det synnerligen märkligt att den hafsiga, taffliga och med största inkonsekvens behäftade statsministern ensidigt, tillsammans med den titulära vice statsministern, statsministern, på en hastigt påkommen presskonferens förliden gårdag, utan oppositionens hörande, deklarerar sin ståndpunkt.

Beklämmande är att beskåda hur statsministern, genom sitt agerande, bringar den titulära men icke operativa vice statsministern, statsrådet Romson, tillhörande det populistiska och allt annat än vederhäftiga miljöpartiet, till gråtande tårar. Nämnda populistparti har i denna fråga agerat såsom en vindflöjel utsatt för kraftig storm från alla väderstreck. Regeringens ynkliga svaghet demonstreras på detta sätt högst tydligt.

Sic, vilket spektakel!

Att icke statsministern förstått att hantera nämnda, högst allvarsamma fråga, på ett bättre sätt och sökt bygga vidare på överenskommelsen med Alliansens partier, i vilken det nationalpopulistiska partiet Sverigedemokraterna och det vederstyggliga och avskyvärda före detta kommunistpartiet icke hade del, är en gåta.

Än en gång tvingas vi ta oss för pannan inför den hafsiga, taffliga och med största inkonsekvens behäftade statsministerns stora oskicklighet.