söndag 27 december 2015

Om Helgon


Abbedissan Elisabeth Hesselblad (1870-1957)

Under senare tid har en hel del uppmärksamhet kommit att visas det faktum att Påven avser att helgonförklara abbedissan Elisabeth Hesselblad, barnfödd i Hudene socken i Västergötland. Det skall på intet sätt ifrågasättas att nämnda abbedissa var mycket gudfruktig person och ävenledes genom sin verksamhet,icke minst vad avser räddande av människor tillhörande det hedervärda judiska folket, gjorde mycket gott. För detta skall självfallet abbedissan Elisabeth Hesselblad hållas högt.

Med detta sagt måste dock ett varningens finger höjas mot helgonväsendet, ett oskick vilket utvecklats inom ramen för den papistiska kyrkotraditionen. Något stöd i den Heliga Skrift - för helgondyrkan - synes synnerligen svårt att finna. Den eufori, som kan skönjas i vissa media, över att vårt land efter 600 åter får ett helgon får icke skymma den stora och allvarliga fara, som dyrkandet av helgon innebär.

I detta sammanhang finns all anledning att återvända till den store reformatorn, Martin Luther, som renade Kyrkan från papisternas villfarelser, villfarelser som alltfort frodas och som dessvärre, vad gäller helgondyrkan, tilltar i det att helgonförklaringarnas antal ökar på ett sätt som för tankarna till hyperinflation.

Luther behandlar i ett av sina fundamentala verk, de schmalkaldiska artiklarna, helgondyrkan och dess fara:

"Åkallandet av helgonen

25) Åkallandet av helgonen är också ett av de missbruk, som höra den yttersta tiden till. Det strider mot den första artikeln och utplånar kunskapen om Kristus. Det är varken påbjudet eller tillrått, och icke finnes det heller något exempel därpå i Skriften. Även om det vore aldrig så värdefullt, vilket det dock icke är, är det tusen gånger bättre att hålla sig till Kristus. 

26) Och ehuru änglarna i himmelen bedja för oss – såsom också Kristus själv gör – liksom även de heliga på jorden och kanske också i himmelen, så följer icke därav, att vi skola anropa och tillbedja änglarna och helgonen och dyrka dem med fastor, högtider, mässor, offer, byggande av kyrkor och altare, inrättande av gudstjänster och andra liknande åtgärder och hålla dem för hjälpare i nöden samt tillskriva dem var och en sin särskilda förmåga att hjälpa i olika livslägen, såsom papisterna göra och lära. Ty detta är avguderi; en sådan ära tillkommer nämligen Gud allena. 

27) Såsom en kristen och en av Guds heliga på jorden kan du bedja för mig icke bara i ett speciellt fall utan i all nöd. Men fördenskull skall jag icke tillbedja, anropa och dyrka dig med högtider, fastor, offer, mässor och på dig sätta min salighetstro. Jag kan väl på annat sätt vörda, älska och tacka dig i Kristus. 

28) Om blott denna vidskepliga dyrkan av änglar och döda heliga människor avskaffas, så visar sig den andra vördnadsbetygelsen vara utan skada, ja, den torde snart komma att upphöra. Ty då människorna icke längre kunna hoppas på nytta och hjälp av dem såväl i lekamligt som andligt hänseende, så komma de att lämna dem i fred både i graven och i himmelen. Ty utan vederlag eller av idel kärlek torde ingen mycket tänka på dem samt vörda och ära dem. 

29) Sammanfattande säga vi sålunda, att vad mässan själv är, vad den har till följd och vad som sammanhänger med den, kunna vi icke fördraga, utan måste förkasta det, för att vi skola kunna behålla det heliga sakramentet rent och visst, i det att vi enligt Kristi instiftelse bruka och mottaga det genom tron."

Det finns således all anledning att taga sig till vara från helgondyrkan. Papisterna är i detta ute på synnerligen farliga vägar.

Låt oss icke ryckas med av en hänförelse, som är av nationalistiskt slag och icke bibliskt slag!

1 kommentar:

  1. Det är riktigt att helgondyrkan inte är förenligt med god kristendom, emedan helgonkult inte förekommer i Skriften. Att vi kan ha behov av att framlyfta enskilda människor som gjort viktiga insatser inom olika fromma områden innebär inte att vi falskeligen skall tilldela dem någon särskilt gudomlig ställning. Första budet gäller som primär utgångspunkt härvid.

    SvaraRadera