Okunnigt om orsaken till Palestinaproblemet

 I Svenska Dagbladet låter idag en organisation vid namn Settlers Watch, representerad av herrarna Mosskin och Svahn, ondgöra sig över israeliska bosättningar. Hela syftet med den pamflett som publiceras i nämnda tidning synes vara troliggöra att den stora frågan för Paletsinafrågans lösning skulle vara bosättningarna. Inget kan vara mera fel och herrarna Mosskin och Svahn gör knappast sitt intellekt rättvisa när de i sin enfald argumenterar utifrån detta.

Hela roten till Palestinaproblemet är att vissa palestinska organisationer och några stater i området, särskilt terroristorganisationen Hamas som behärskar Gaza, och grannlandet, det blodbesudlade tyrraniet Syrien, kräver statens Israels utplåning. Den dag alla erkänner staten Israels rätt att existera kommer ock bostättningsproblematiken att kunna lösas.

Att Israel är berett att uppge bosättningar visades tydligt i samband med att alla bosättningar i Gaza utrymmede. Detta lönades dock icke med fred och försoning av terroristiska palestinska krafter. Tvärtom gjordes Gaza till en bas för besinningslösa raketanfall mot civila i Israel och ett rekryteringsområde för självmordsbombare som dödade ock lemlästade icke endast män utan och kvinnor och barn.

Utifrån detta borde det vara uppenbart att en ensidig utrymning av bosättningarna på Västbanken utan alla palestinska organisationers oförbehållsamma deklaration om staten Israels rätt att exisiera är rent av dumdristig. Herrana Mosskins och Svahns förmåga till ett rationellt resonemang i denna fråga måste dessvärre starkt ifrågasättas.

Den stora navitiet som kännetecknar organísationen Settlers Watch och dess företrädare, herrarna Mosskin och Svahn, är näst intill ofattbar. Icke ens i en bisats, i sitt okunniga alster, förmår man att nämna grundproblemet i hela frågan - staten Israels rätt att existera. Situationen i tyrraniet Syrien, där 1000 och åter 1000 människoliv släcks av den blodsbesudlade mördaren Assad synes icke heller nämvärt bekymra artikelförfattarna.

Konung Konstantins uttalar sig om den grekiska situationen

Hans Majestät Konung Konstantin II, Hellernas Konung

Konung Konstantin, Hellernas Konung, har enligt det grekiska hovet låtet uttala sin ståndpunkt om den katotiska situation som rått i Grekland. I ett mycket skarpt uttalande den 9 november lät Konungen uttala följande:

"Hånet mot det grekiska folket och de demokratiska instititionerna måste upphöra"

Det torde vara uppenbart för var och en att ett återkallande av Konung Konstantin till Grekland väsentligt skulle bidraga till att stabilisera situationen i landet. Såsom Konung står han över politikens lismande och ränker och har härigenom en viktig uppgift att fylla.

De lismande grekiska polikernas fall

Så har då änteligen den grekiske försteministern herr Papandreou avgått efter att ha fört sitt land till ruinens brant och även överträtt dess kant. Herr Papandreou och andra lismande politiker, oavsett deras hemvist på den politiska skalan, har det gemensamt att de besotter den egenskapen att de hellre värnar om det egna återvalet än om en över tiden sund politik.

Det dessa lismare icke förstår är att det i längden ej kan bakas mer bröd än vad det växer säd på åkern. Visst kan bröd bakas för lånat mjöl men mjölet skall återgäldas och det kräver att eget mjöl någon gång males i överskott. Denna mycket enkla sanning är tydligen oändligt svår att förstå för de oansvariga politikerna.

Nu har det kloka steget tagits i Grekland att tillsätta en regering bestående av ovälda ämbetsmän, under den omvittnat kompetente doktor Papademos, vilket är en god ordning. Förvisso är denna regering endast en interimslösning intills dess att nya politiker skall taga vid efter ett nyval. Här borde man istället överväga att även framgent ha en oväld regering som förmår att agera oegennyttigt, något som de lismande politiker sällan förmår.

Ytterst handlar det om den sunda makdelningsprincip som säger att lagstiftande och verkställande makt bör skiljas åt. Politikernas ansvar är att genom lagar sätta ramarna medan den verkställande maktens ansvar är att ovält tillämpa lagarna.

Konungariket Greklands vapensköld

Vad som ock bör ske är att återupprätta Monarkin så att den ovälda verkställande makten kan ställas under en Konungs beskydd. Detta tillför även stabilitet, kontiunuitet och harmoni till det idag mycket sargade landet Grekland.

Konungen stärker utrikespolitiken

Varje gång Konungen dristar sig att uttala något höjes genast försåtliga röster vars yttersta syfte är att misskreditera Konungen och Monarkin.

I det nu aktuella fallet har Konungen uttalat sig om den kaotiska och svårbegripliga situationen i Grekland. Andemeningen i det Konungen kungjort såsom sin åsikt skiljer sig icke det ringaste från den utrikespolitik som drives av regeringen. Tvärtom är det så att Konungen genom sitt uttalande stärker utrikespolitiken genom att på detta sätt explicit ställa sig bakom vårt lands officiella ståndpunkt, uttalad av regeringen, i denna fråga.

Självfallet skall Konungen vara mycket restriktiv med uttalanden av detta slag. Kungsord måste reserveras för de situationer där allvaret är stort. Den grekiska frågan är dock en fråga av största allvar varför Konungens uttalande är såväl befogat som värdefullt.

Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) - en högst tvivelaktig organisation

I Svenska Dagbladet låter en organisation under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) uttrycka sitt missnöje över den svenska regeringens kloka och väl underbyggda beslut att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i UNESCO. UNESCO är en mellanstatlig organisation och då Palestina icke är någon stat är regeringens ståndpunkt i denna fråga både logisk och riktig.

Det må vara att den enda rimliga lösningen av Palestinafrågan är en tvåstatslösning. En tvåstatslösning förutsätter dock att båda parter respekterar och erkänner varandra. Huvudproblemet i detta är att terroristorganisationen Hamas behärskar Gaza, som är en del av den palestinska myndighetens territorium. Hamas kräver alltfort staten Israels utplåning varför en tvåstatslösning i dagsläget är helt omöjlig. Först den dag då alla ledande palestinska organisationer oförbehållsamt erkänner staten Israels rätt att existera är en diskussion om en tvåstatslösning meningsfull.

Studerar man något organisationen under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) finner man många betänkligheter. Bland ledande företrädare finns kommunister. En av dessa är docent Ascher, vilken är medlem av det veterstyggliga stalinistpartiet Kommunistiska Partiet. En annan företrädare är tonsättaren herr Feiler, vilken i föregående års riksdagsval ställde upp för kommunistpartiet (vilket kallar sig vänsterpartiet).

Båda dessa kommunister, docent Ascher och herr Feiler, deltog i den spektakulära aktionen Ship-to-Gaza 2010. En aktion som syftade till att öppna upp försörjningslederna till Gaza i syfte att förenkla införandet av vapen till terroristorgansiationen Hamas.Vapen med vilka terroristorganisationen sedan skulle kunna sprida skräck hos Israels folk.

Nämnda organisation framstår således som en högst tvivelaktig och ljusskygg. Ledande företrädare har samarbetet med terroristorganisationen Hamas, en organisation som vill utplåna staten Israel och som därigenom hör till det judiska folkets främsta fiender. Organisationen Judar för isrealeisk-palestinsk fred synes alltså vara något som rent av kan betecknas som en skamlig landsförädisk organisation.

Den grekiska politikens smutsiga spel

Hela vår världsdel, Europa, befinner sig i en krissituation på det finansella området. Kan icke utvecklingen ledas in på fast mark kan det slå mot mångens dagliga utkomst och försörjning. Ett av Europas mindre länder, Grekland, har genom stor oansvarighet, oaktsamhet och lismande politikers maktspel försatt sig i en ohållbar skuldsituation, som detta arma land av egen kraft aldrig kan komma ur.

I denna situation träder övriga Europa till räddning genom uppsättandet av ett program varigenom Grekland kan undkomma den bankrutt som annars varit oframkomlig. Genom detta kan ock den bekymmersamma finansiella situationen i hela vård världsdel något stabiliseras.

När detta skett beger sig den grekiske försteministern, herr Papandreou, in i ett agerande som saknar motstycke när det gäller lismande och kortsiktighet. Ena stunden förklarar herr Papandreou att det skall hållas en folkomröstning, vilket direkt åter leder in i stor osäkerhet, för att andra stunden förklara att det icke behövs någon omröstning. För herr Papandreou synes allt vara ett politiskt spel där den egna maktpositionen överrider allt och omsorgen om såväl det egna landet som om Europa icke tillmätes någon större betydelse.

Det smutsiga politiska spel vi nu bevittnat är vämjeligt och det är därför icke särdeles svårt att hålla med vår högaktade Konung som i en intervju i Dagens Industri låter uttala:

"Jag tror att vi alla är bekymrade, självklart ja. Det är det stora spörsmålet och över huvud taget försöker man förstå sig på vad som händer - och den här sista rundan - ja, det är väldigt få som förstår sig på den"

Glädjande brittiskt domstolutslag

Svenska Dagbladet låter meddela att den brittiska domstolen High Court idag fattat beslut om utlämning av den för synnerligen allvarliga brott misstänkte herr Assange. Utslaget är mycket glädjande och visar att rättsäkerheten står på fast grund även i Storbrittanien. Saken, där herr Assange trillskats in i det längsta, rör huruvida herr Assange skall utlämnas till Sverige och icke skuldfrågan som sådan. Skuldfrågan skall avgöras av svensk domstol och ingenannanstans. Har herr Assange funnit det för gott att under en period visats i Sverige har han ock att till punkt och pricka följa svensk lag. För såväl de som drabbats av det påstådda mycket allvarliga brottet som för rättsäkerheten, och förtroendet för rättstaten, är det viktigt att ärendet hanteras och avgörs i lag ordning

Nu skulle det dock icke förvåna om den brottmisstänkte herr Assange ytterligare försöker fördröja hanteringen även om ett överklagande till Supreme Court synes helt utsiktslöst då denna fråga, utifrån ett rent juridiskt perspektiv, icke längre innehåller några som helst tveksamheter.

Låt oss nu hoppas att utlämningen kan komma tillstånd så snart som möjligt och att den brottsmisstänkte herr Assange därmed kan överföras till Sverige. I Sverige bör den brottsmisstänkte herr Assange placeras i häkte så att han icke flyr fältet eller på annat sätt försvårar målets vidare gång. Slutligen är det upp till svensk domstol att fälla herr Assange och näpsa honom med laga dom eller att fria honom.

Den grekiske försteministern handlar i panik

Det synes nu alltmer klart att den socialistiske grekiske försteministern herr Papandreous gripits av något som icke är något annat än panik. Fegheten att icke våga driva igenom den räddningsplan, som med stor möda framförhandlats inom ramen för den Europeiska Unionen, möter enligt pressuppgifter nu ock hård kritik inom den egna regeringen då allt fler inser att detta på intet sätt är någon fråga som kan besvaras med ett enkelt ja eller nej i en folkomrösting.

Hela syftet med den representativa beslutsordningen är att medborgarna skall utse representanter, som med omsorg och möda har att sätta sig in i även de mest komplexa frågor och besluta i dessa. Detta är en god ordning som under långerliga tider visat sig vara framgångsrik inom hela den västliga civilisationen.

Vidare noteras att herr Papandreous möjligen ock hyser en farhåga om ett militärt maktövertagande i det att han låter byta ut ledande officerare inom krigsmakten. Ock detta är ett tecken på största panik då en militärkupp i ett land, som är medlem av såväl Europeiska Unionen som NATO knappast har någonting med verkligheten att göra.

Herr Papandreous har genom sin feghet och sitt panikartade beteende uppenbarligen helt tappat greppet varför han skyndsamt bör avgå. Efter detta bör en samlingsregering bildas, dock utan herr Papandreous personliga deltagande, bestående av de två större politiska partierna Ny Demokrati (Νέα Δημοκρατία - Nea Dimokratia) och den Panhellenska Socialistiska Rörelsen (Πανελλήνιο Σοσιαλιστικό Κίνημα - Panellinio Sosialistiko Kinima).

Långsiktigt, för att skapa den stabilitet som Grekland såväl behöver, finns ingen annan lösning än ett återupprättande av Monarkin, vilket tidigare framförts på detta forum, senast under gårdagen. Redan nu bör den grekiska regering hemställa hos Konung Konstantin att han skyndsamt beger sig till Athen och tager sitt residens där. Härigenom kan visas att det finns något som förenar det grekiska folket och som står över politikens käbbel och lismande.

Leve den grekiska Monarkin!

Gud bevare Konung Konstantin och må han snart åter uppstiga på den grekiska tronen.

Återupprätta den grekiska Monarkin

Läget i Grekland synes bliva allt mer prekärt. Efter det att en militärjunta år 1967 tagit makten, tvingat Konung Konstantin på flykten och bringat rättstaten överända inleddes en utveckling från vilket landet ännu icke hämtat sig. Diktatorn Papadoupolos lät dessutom, helt illegetimt och rättsvidrigt, år 1973 utropa republik.

Diktaturen föll förvisso 1974 men allt sedan dess synes de grekiska politikerna haft en oförmåga att skapa en grund för ekonomisk stabilitet och sunda statsfinanser. Genom överbud och ofinansierade förmåner av diverse slag har lismande politiker bringat landet på ruinens brant. Respekten för statsmaktens rätt att uppbära skatt har under långerliga tider urholkats samtidigt som korruptionen frodas.

Nu har Greklands politiker uppenbart helt tappat greppet och försöker i feghet undkomma sitt ansvar genom att utlysa en illa genomtänkt folkomröstning vilket i denna situation måste liknas vid ett gatans parlament. Ett genom den Europeiska Unions försorg framförhandlat program, där man ansträngt sig till det yttersta för att hjälpa det arma Grekland, skall nu ifrågasättas i ett läge där inget annat alternativ än ruin och kaos finns. Den socialistiske grekiske försteministern Papandreou framstår nu som en vekling och lismare av allra största mått och helt oförmögen att ta ansvar i den stund då inget viktigare än ansvarstagande finns. Må det grekiska folkets dom över denne vekling bli hård i nästa parlamentsval.

Vad Grekland mer än allt annat behöver är stabilitet. Denna stabilitet kräver att det finns en fast och kontinuerlig institution som står över politiken och dess lismande. Självklart är ock folkstyre och rättsäkerhet naturliga delar i ett framtida stabilt Grekland.

För att skapa stabiliteten bör Monarkin snarast återupprättas genom ett beslut i det grekiska parlamentet där man till Konung Konstantin vädjar att denne återuppstiger på tronen. Under en mellantid, då konstitutionen förändras, skulle Konung Konstantin kunna inträda såsom president för att på detta sätt skänka landet stabilitet.

Deras Majestäter Konung Konstantin och Drottning Anna Maria, Hellernas Konung och Drottning

En ny konstitution bör bygga på maktdelningens princip där lagstiftnings- och beskattningsrätten alltfort finnes hos det folkvalda parlamentet. Den verkställande makten bör göras oväld och fri från politiken och ytterst verka under Konungens beskydd. Till detta kommer givetvis en oväld och självständig rättskipning.

Bekymmersamt för svenska journalister i Etiopien

Länge var Etiopien ett av Afrikas mest framstående stater som ock undgick 1800-talets europeiska kolionisation. Kristendomen infördes i detta land redan på 300-talet vilket torde vara en del av förklaringen och redan vid denna tid kan ursprunget för Abessininen, den stat som idag bär namnet Etiopien, skönjas.
Landets härskare bar titeln Negus Negeasti vilket kan översättas med Konungarnas Konung och brukar i rang jämföras med kejsare, och räknas såsom ättling till Konung Salomo och Drottingen av Saba. Landets historia är således synnerligen lång och saknar i detta avseende få motstycken i världen.

Efter ett visst sönderfall under 1800-talets första hälft kunde landet åter förenas år 1853. År 1930 besteg Hans Majestät Kejsar Haile Selassie den uråldriga abessinska tronen. Under perioden 1936 till 1941 var Abessinen ockuperat av Italien, under ledning av dess dikator Mussolini, en av den svarte satans allra trognaste lakejer.

Hans Majestät Kejsar Haile Selassie av Etiopien

Landet kom under efterkrigstiden att utvecklas i en modern riktning även om svår hungersnöd tidvis härjade. Under 50- och 60-talet utvecklades när förbindelser med vårt eget land och många var de svenskar som tjänaade i landet. Allt tog en ända när en kommunistisk överstelöjtnant, tyrannen Mengistu, en trogen lakej till den röde satan, år 1974 genomförde en statskupp och avsatte Kejsar Haile Selassie. År 1975 lätt tyrannen Mengistu mörda kejsar Haile Selassi. År 1991 hade landet fått nog av det kommunistiska tyranniet varvid Mengistu störtades och tvingades att fly till Zimbabwe, där han fortfrande befinner sig skyddad av den blodsbesudlade dikatorm Mugabe.

Sedan störtandet av den röde satans lakejer år 1991 har landet styrts av försteministern Meles Senawi. Trots att Senawi regim icke kan jämföras med tyrannen Mengistus regim har icke full rättsäkerhet kunnat upprättas vilket det nu pågående fallet med de svenska journalisterna, herrarna Perssons och Schibbye, med all tydlighet visar. Dessvärre ser situationen för nämnda journalister mycket bekymmersam ut. Att de vid något tillfälle låtit sig avbildas med vapen lär ligga dem till stor last, oavsett under vilket sammanhang dessa bilder togs. Då full rättsäkerhet icke råder i Etiopien är risken stor att dessa "bildbevis" användes för att få tillstånd en fällande dom. Att dessa journalister skulle vara lierade med någon väpnad terroristisk organisation förefaller, utifrån de uppgifter som finns vid handen, mycket långsökt. Det mesta talar istället för att det hela är en propagandistisk process.

Det inträffade visar att en journalist i varje situation måste taga sig tillvara och alltid agera utifrån ett yrkesetiskt klanderfritt sätt. I detta har dessvärre de två journalisterna brustit om det är så att de vid något tillfälle låtit sig fotograferas med vapen, om än detta skett utan underliggande mening.

För Etiopien synes den bästa lösningen vara att snarast återupprätta den mer än tusenåriga Monarkin och under en kejsares beskydd upprätta en konstitionell rättstat byggd på makdelningens principer. Närmaste pretendent till tronen torde vara Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien, sonson till Kejsar Haile Selassie.

 Hans Kejserliga Höghet Kronprins Zera Yacob Ahma Selassie av Etiopien