Rättstatens principer får icke rubbas

Idag har rättegången mot arrestanten Breivik inletts i Oslo. Av den rapportering som förekommit i media kan icke annat än oro uttryckas inför det faktum att rättegången synes utvecklas till ett massmedialt spektakel istället för en lagföring mot en illgärningsman som skall näpsas med rättvis laga dom.

En grundprincip för rättsäkerheten är att var och en skall betraktas såsom oskyldig intills dess laga dom har fallit. Det kan förvisso tyckas något övermaga, för den som icke är fullt insatt i rättstatens principer, att i detta fall, där någon tveksamhet om skuldfrågan icke torde råda, hävda ovannämnda grundprincip. Dock i andra fall som icke är glasklara kan den praxis som nu skapas bli ödesdiger.

Utifrån grundprincipen att var och en skall betraktas såsom oskyldig intills dess laga dom fallit kan två skarpa invändningar görs mot den lagföring som nu äger rum:

1. Det är högst olämpligt, att på sätt som sker, direktsända rättegångsförhandlingen i etermedia. Här torde det räcka med att ett antal åhörarplatser upplåtes till allmänhet och journalister. Journalister vilka genom det skrivna ordet har att upplysa om förhandlingens fortskridande. Dock skall självklart alla målsägande, eller deras representanter, beredas tillträde till förhandlingen.
2. Ett rent rättsvidrigt förfarande är att domstolen synes vilja att från den direktsända rapporteringen utesluta de delar där arrestanten Breivik själv skall redogöra för sina förehavanden. Detta handlingssätt är icke värdigt en rättstat. Likhet inför lagen måste gälla och då är det enda rimliga att, såsom på det högsta anmärkes i föregående punkt, helt avstå från direktsänd rapportering från förhandlingen.

Alldeles oavsett de rent rättsäkerhetsaspekterna på den direktsända rapporteringen finns det än fler skäl att ifrågasätta densamma. I ett inslag som visades under dagen fick vi alla se hur arrestanten, skymfade både målsägandena, domstolen och hela det norska folket, genom att i rätten göra en hälsning som för tankarna till nazismen. Det finns icke den ringaste anledning, att på sätt som nu sker, ge arrestanten Breivik tillfälle att inför en mycket stor mediapublik propagera för sina vanvettiga sak.

Norska rättvårdande myndigheter gör genom sitt oövertänkta, och i värsta fall av massmedia framtvingade, agerande rättsäkerheten och rättstaten en stor otjänst. Även om de begågna illgärningarna är de mest fasansfulla som genomförts i Norge sedan kriget måste ändå alltid rättstatens principer upprätthållas.

Denna rättegångs huvuduppgift är icke att vara ett mediaspektakel utan att ge arrestanen en rättvis dom och att i det fall han befinnes skyldig, vilket utifrån föreliggande sakförhållanden och arrestantens medgivande rörande illdådshandlingarna som sådana synes vara självklart, näpsa densamme med strängast möjliga straff.