Så har då den så kallade Decemberöverenskommelsen nått vägs ände varigenom det politiska taskspelets temperatur åter kommer att stiga. Det må vara att nämnda överenskommelse, vilken till sin natur blott är en icke-signerad viljeyttring vilken icke äger den minsta laga kraft och än mindre fäst i konstitutionen, var nödtvungen i den brydsamma politiska situation, som skapades då vår taffliga regerings statsverksproposition föll förlidet år.
Det som sedan skett är att regeringen i näst intill varje ärende givit uttryck för största tafflighet och oduglighet. Statsrådsberedningen har förvandlats till ett tafflighetsministerium. En synnerligen oskicklig utrikesminister, i total avsaknad av diplomatisk färdighet, höll fullständigt på att ruinera Rikets förbindelser med hart när en halv världsdel, något som endast kunde rättas genom Konungens ingripande efter hemställan från nämnda oskickliga minister.
Trots sin minoritetsställning i Riksdagen har statsminister, den taffligaste statsminister Riket någonsin ägt, valt icke fästa minsta uppmärksamhet på tillkännagivanden vilka en majoritet i Riksdagen står bakom. Självfallet har detta svekfulla förfarande kraftigt försvagat den lösa och på intet sätt bindande viljeyttring, som går under namnet Decemberöverenskommelsen.
Slutligen har regeringen försatt sig i något som närmast kan liknas med en gisslansituation gentemot det före detta kommunistpartiet och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, en vederstygglig extremsocialist. Det före detta kommuistpartiet, vilket på det ekonomiska området kännetecknas av slöseri och lättsinnighet, har givits ett synnerligt stort inflytande över den statsverksproposition, som nu ligger på Riksdagens bord.
Det är således icke att förvånas över att ifrågavarande lösa viljeyttring nu övergives. Skulden ligger helt och hållet hos den tafflige statsministern och hans djupt oskickliga ministär. Hade regeringen agerat skickligare och fäst uppmärksamhet på Riksdagens vilja samt stängt dörren framför näsan på den ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt hade situationen sannolikt varit annorlunda.
Det som sedan skett är att regeringen i näst intill varje ärende givit uttryck för största tafflighet och oduglighet. Statsrådsberedningen har förvandlats till ett tafflighetsministerium. En synnerligen oskicklig utrikesminister, i total avsaknad av diplomatisk färdighet, höll fullständigt på att ruinera Rikets förbindelser med hart när en halv världsdel, något som endast kunde rättas genom Konungens ingripande efter hemställan från nämnda oskickliga minister.
Trots sin minoritetsställning i Riksdagen har statsminister, den taffligaste statsminister Riket någonsin ägt, valt icke fästa minsta uppmärksamhet på tillkännagivanden vilka en majoritet i Riksdagen står bakom. Självfallet har detta svekfulla förfarande kraftigt försvagat den lösa och på intet sätt bindande viljeyttring, som går under namnet Decemberöverenskommelsen.
Slutligen har regeringen försatt sig i något som närmast kan liknas med en gisslansituation gentemot det före detta kommunistpartiet och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, en vederstygglig extremsocialist. Det före detta kommuistpartiet, vilket på det ekonomiska området kännetecknas av slöseri och lättsinnighet, har givits ett synnerligt stort inflytande över den statsverksproposition, som nu ligger på Riksdagens bord.
Det är således icke att förvånas över att ifrågavarande lösa viljeyttring nu övergives. Skulden ligger helt och hållet hos den tafflige statsministern och hans djupt oskickliga ministär. Hade regeringen agerat skickligare och fäst uppmärksamhet på Riksdagens vilja samt stängt dörren framför näsan på den ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt hade situationen sannolikt varit annorlunda.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar