Herr Juholt tager sitt förnuft tillfånga

Svenska Dagbladet låter meddela att den socialdemokratiske partiordföranden herr Juholt nu delvis synes ha tagit sitt förnuft tillfånga i det att han icke längre förespråkar ett avslutande av krigmaktens operationer mot den libyske tyrannen Gadaffi och dennes blodbesudlade regim.

Dock inger sig herr Juholt i föga genomtänkta resonemang om insättande av enheter ur rikets marinstridskrafter i syfte att förhindra vapenleveranser till tyrannen trots att vapenleveranserna, enligt vederhäftig expertis såsom överstelöjtnant Ring på Kungl. Försvarshögskolan, sker landvägen. Vidare synes herr Juholt djupt okunnig om innebörden av Förenta Nationernas resolution och dess främsta syfte att skydda civilbefolkningen. Att utifrån detta påstå att det efter utslagningen av tyrannens flygvapen icke länger skulle krävas flygstridskrafter för att skydda det arma libyska folket från tyrannens grymheter är en konklusion som på intet sätt länder herr Juholts intellekt till heder.

Det är uppenbart att herr Juholt i sitt av tafatthet präglade försök att förklara bort sina tidigare i frågan mycket obetänkta åsikter nu än mer snärjer bort sig i förklaringar. Förklaringar vilka ytterst visa på att herr Juholt näppeligen är mogen för sin uppgift. Måhända är det ock så att herr Juholts agerande i frågan syftar till att icke allt för mycket stöta sig med kommunistpartiet, den röde satans egna lakejer, som motsätter sig en fortsatt operation.

Tvivelsutan förefaller det nu fullt uppenbart att herr Juholt icke besitter de egenskaper som måste förväntas av en ordförande för ett parti som sucktar efter regeringsmakten. I jämförelse med tidigare partiordförande framstå herr Juholt, en lokalredaktör med enbart tvårig gymnasial utbildning, såsom en mycket medioker förmåga. Även om tidigare partiordföranden såsom herrarna Erlander, Palme och Carlsson, olyckligtvis lät sig lånas för socialismens sak, var de såväl välutbildade som i besittning av skarpa intellekt.

Historiskt brittiskt statsbesök

Hennes Majestät Drottning Elisabet med gemål Hertigen av Edinburgh och den irländske presidenten fru MacAleese med make doktor MacAleesee

Svenska Dagbladet låter meddela att Hennes Majestät , med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Nordirlands och Hennes övriga Besittningars och Territoriers Drottning, Samväldets Överhuvud, Trons försvarare, idag inlett ett statsbesök i Republiken Irland. Detta är det första statsbesöket i Irland sedan banden mellan dessa historiskt förbundna länder så olyckligt bröts genom införandet av det republikanska styresättet i Irland år 1949.

Historien ha med all tydlighet visat att brytningen med den brittiska kronan knappalunda fört något gott med sig. Istället följde en lång tid av oroligheter, som så ofta ske när ett monarkistiskt styrelseskick ersättets med ett republikanskt. Nu bär dock, till en del, den brittiska kronan skulden till denna utveckling. En högst obetänkt politik i Irland som fick sitt avslut i det olycksaliga näpsandet av påskupproret år 1916, vilket skapade sår som ännu ej synes vara fullt läkta. Ur detta perspektiv och i läkandet av dessa sista sår kan Hennes Majestäts statsbesök icke överskattas. Genom den kransnedläggning som idag skedde i minneparken tillägnad de som deltog i den så kallade frihetskampen är sålunda en mycket betydelsefull försoningshandling.

Hennes Majestät nedlägger en krans vid minnesmonumentet i den minnespark som är tillägnad de som deltog i den så kallade irländska frihetskampen.

Då nu denna försoning skett borde det irländska parlamentet allvarligt överväga att kalla Hennes Majestät att uppstiga på den irländska tronen inom ramen för ett självständigt irländskt Konungadöme i personalunion med Förenade Konungariket för att på detta sätt återknyta de historiska band som förenar dessa folk.

Hennes Majestät värd all aktning

Kungliga Hovstaterna låter genom ett pressmeddelande, som ock citeras i Svenska Dagbladet, kungöra att Hennes Majestät Drottning Silvia, Sveriges Drottning, tillsammans med sin familj, föranstaltat om en undersökning om hennes faders affärsverksamhet i Brasilien och Tyskland under 1930-talets och det tidiga 1940-talets mörka tidevarv.

Det hela synes vara aktualiserat av att televisionsprogrammet "Kalla Fakta" i TV4 sökt kasta smuts på Hennes Majestät genom att anklaga hennes fader för händelser relaterade till samverkan med mörka krafter. Denna smutskastningkampanj är tvivelsutan ett led i fega republikaners ljusskygga och försåtliga angrepp på Monarkin. Var och en som ha sina sinnen i behåll kan inse att Hennes Majestät näppeligen kan anklagas för något vilket inträffat före hennes födelse. Såsom inslag i diskussionen om Monarkin är denna fråga således fullständigt irrelevant.

Genom att nu föranstalta om en utredning om sakförhållandena tar Hennes Majestät och hennes familj helt udden av de försåtliga försöken att svärta vår Monarki. Detta är en fullständig kontrast mot den försåtliga feghet som alltid kännetecknar de republikanerna krafterna och deras smutsiga värv.

Hennes Majestät är i sanning värd all aktning.

Leve Monarkin!

Konung Mikael av Rumänen förändrar huslagarna

Hans Majestät Konung Mikael, Rumänernas Konung

Det rumänska Konungahuset låter kungöra att Hans Majestät Konung Mikael, Rumänernas Konung, den 10 maj innevarande år utfärdat ett dekret vari de historiska och dynastiska banden med Furstehuset Hohenzollern-Sigmaringen avslutas. Detta innebär att medlemmar det rumänska Konungahuset huset nu endast skall kallas det rumänska Konungahuset och icke som hittills även huset Hohenzollern-Sigmaringen.

Medlemmar av det rumänska Konungahuste skall icke längre bära titeln Prins respektive Prinsessa av Hohenszollern utan endast titeln Prins respektive Prinsessa av Rumänen,

Må Konung Mikael snart åter bestiga sin rättmätiga tron!

Leven Konung Mikael!

Leve den rumänska Monarkin!

Förenade Konungarikets Monark ha nu regerat näst längst

Hennes Majestät Drottning Elisabet, med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Nordirlands och Hennes övriga Besittningars och Territoriers Drottning, Samväldets Överhuvud, Trons försvarare.

Hennes Majestät Drottning Elisabet ha nu regerat i 59 år, 109 dagar vilket gör att Hennes regeringstid nu är längre än Konung Georg III vilken regerade mellan 1760-1820. Detta gör att Hennes Majestät nu är den Monark som under den brittiska Monarkins 1000 åriga historia regerat näst längst. Längre ha endast Hennes Majestäts farfaders farmoder Drottning Viktoria regerat.

Hennes Majestät Drottning Viktoria, med Guds Nåde Förenade Konungarikets Storbrittaniens och Irlands Drottning, Trons försvarare, Kejsarinna av Indien.

Drottning Victoria regerade under 63 år 7 månader och två dagar. Då Hennes Majestät synes vara vid god vigör, och med tanke på att Hennes salig moder uppnådde en aktningsvärd ålder på mer än 101 år, torde det icke vara någon omöjlighet att Hennes Majestät blir den som regerat den brittiska Monarkin allra längst.

Svenska Kyrkan borde intaga samma ståndpunkt

Svenska Dagbladet låter meddela att det hedervärda samfundet Frälsningarmén drabbats av sensationslystna, och kring lärofrågor fullständigt inkompetenta, journalister vilka i TV4's program "Kalla fakta" sökt dra samfundet i smutsen. De är också så att dessa journalister, i sitt smutsiga värv, använt metoder som i sanning är helt repektlösa och fullständigt förkastliga. Ansvarig ledning för TV4 bör därför omgående påbörja en process för avsked av dessa fega uslingar som icke inse att hålla själavården i helgd.

Det enda detta hedervärda samfund gjort är att stå upp för det som vår Heliga Skrift klart och otvetydigt deklarerar rörande homosexuellt levene. Det finns således icke det ringaste att missakta eller anklaga Frälsningsarmén för. Tvärtom är detta hedervärda samfund värd all aktning och all respekt, för att man i en tid som genomsyras av nycker och sensationslystnad, står upp för Ordet i vår Heliga Skrift.

Den fråga som nu bör ställas är när Svenska Kyrkan kan bringas att intaga samma självklara ståndpunkt i denna fråga som det hedervärda samfundet Frälsningsarmén. Vår kära kyrka, som vi fått i arv att förvalta från våra fäder, har på ett outgrundligt sätt hamnat i populismens och de lismande politikernas käftar. Här krävs nu ett reningsbad för att återupprätta respekten för, och insikten om, vad den Heliga Skrift säger oss. Detta reningsbad gäller icke minst vissa prelater vars omdöme och följsamhet mot den rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen starkt kan ifrågasättas.

Krigsmaktens ruin

Svenska Dagbladet låter meddela att situationen hos Krigsmakten nu synes vara så ansträngd att rekryteringen av soldater måste stoppas i brist på medel. Det är fullständigt häpnadsväckande att politiker icke bättre förmå taga ansvar för Fädeneslandets långsiktiga försvarsförmåga. Det politiker, oavsett vilket parti de tillhöra, som bidraget till detta synes mig icke värdiga det ansvar de anförtrotts.

Dessvärre är denna synnerligen allvarliga situation icke något som kommit såsom "en blixt från en klar himmel", för att uttrycka det hela med ett gammalt talesätt, utan något som tog sin början redan vid 1925 års försvarsbeslut. Det var i detta beslut som första angreppet gjordes mot de försvarstankar som i grunden lades av Konung Gustaf II Adolf genom inrättandet av landsskapsregementena. Detta följdes så av Konung Karl XI's indelningsverk vilket förbandsmässigt också kom att utgöra grunden för vår Krigsmakt även då indelningsverket stegvis kom att ersättas av beväring och värnplikt.

Då den socialdemokratiske stastministern herr Sandler drev igenom det olycksaliga beslutet 1925, både mot sunt förnuft och sin Konungs vilja, skrev den hedervärde tidningmannen herr Segerstedt följande i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning:

"Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet."

Detta olycksaliga beslut höll på att stå vårt Fädernesland mycket dyrt i det att Krigsmakten då nya ofredstider, orsakade av såväl den brune som röde satan, drabbade vår värld. Med nöd och näppe och stora uppoffringar kunde Fäderneslandets försvarsförmåga hjälpligt återställas. Här visade sig med all önskvärdhet tydlighet konsekvensen av kortsiktigt tänkande lismande politikers galenskaper.

Efter ett någorlunda vidmakthållande av försvarsförmågan under 50- och 60-talen, då icke ens socialdemokrater kunde förneka hotet från den röde satans tyranniska stater, påbörjades den urholkning av vår Krigsmakt som nu nått vägs ände.

Nu kräves att något sker. Ett första steg i detta torde vara att återrusta lanskapsregementena för att på detta sätt säkerställa såväl att hela rikets territorium ha förband i sin närhet som ock att sörja för en god och spridd rekryteringsbas. Utifrån detta måste sedan en organisation, vilken garanterar slagkraft på såväl divisons- som brigadnivå, genomföras.

Ett särdeles märkligt ställningstagande

Svenska Dagbladet låter idag meddela att Kristdemokraterna i Stockholm nu för första gången avse att deltaga i det arrangemang som benämnes "Pridefestivalen" men som icke är något annat en ett vämjligt taskspel. Det är uppenbart att lismande politiker, från alla läger, sätter törsten efter publicitet före omdöme och anständighet.

För att icke missförstås må här först deklareras att det icke ankommer på människan att döma de personer som har antagit det levnadssätt som nämnda taskspel uppmärksammar och framhäver. Detta är något enbart mellan dessa personers samveten och deras Skapare.

Detta innebär dock på intet sätt att organisationer, som säger sig grunda sig på Kristendomen och den Heliga Skrift, på något sätt bör befatta sig med nämnda taskspelsarrangemang. Vad gäller det levnadssätt som framhäves i arrangemanget är den Heliga Skrift, såvitt jag kan bedöma, alldeles glasklar i sitt avståndstagande. Att Svenska Kyrkan deltar och deltagit är således inget annat än en sorgesam skandal. Att nu ävenledes Kristdemokraterna sällar sig till detta taskspel är icke någon mindre skandal det.

Ur Kristdemokraternas principprograms portalparagraf kan följande inhämtas:

"KRISTDEMOKRATI ÄR DEMOKRATI byggd på kristen människosyn och värdegrund. Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen. Kristdemokratin är värdeorienterad. Med detta menas en politik som har människovärdet och de etiska grundvärdena i centrum."

Det är en gåta att partiets ordförande, statsrådet Hägglund, icke bättre förmår att upprätthålla innehållet i detta fundament. De statsrådets uttalanden som refereras i Svenska Dagbladet länder honom i sanning icke till någon heder. Varför vågar icke statrådet taga bladet från munnen och taga avstånd från detta taskspel? Säger sig partiet stå får en kristen värdegrund finnes, som jag ser det, inget som helst försvar för deltagande i detta vämjeliga taskspel. Dock verkar det forfarande finnas hedervärda personer inom partiet som icke låter sig dragas med i entusiasmen för dessa vämjeligheter. All heder åt riksdagsledamoten Enochsson som klart och öppet låter förklara att deltagandet visar prov på "dåligt omdöme".

Missdådaren bin Ladin slutgltigt tuktad

Hans Excellens herr Obama, Förenta Staternas President följer operationen.

Det är med stor glädje som var och en nu hälsar nyheten att en av vår samtids största illdådare, missgärningsmannen bin Ladin, nu slutgiltigt tuktats. Utan egna förluster kunde en höghjältemodig enhet ur specialförbandet Naval Seal, på direkt order av Hans Excellens herr Obama, Förenta Staternas President, tukta och nedgöra illdådaren och dennes anhang.

Förvisso hade det varit att föredra om illdådaren kunnat gripas levande för att sedan kunna lagföras. Den slutliga tukten av missgärningsmannen bin Ladin hade med all sannolikhet blivit den samma, då den amerikanska domstol, som i detta fall haft att näpsa illdådaren, knappast kommit till någon annan påföljd en dödsstraffet. Säkert föredrog illdådaren bin Ladin att på detta sätt få avsluta sina dagar i strid istället för att lämna detta jordelivet fjättrad vid en brits och väntande på att en giftinjektion skulle få hans hjärta sluta slå. I detta perspektiv och med tanke på de obeskrivbara och fruktansvärda brott som denne missdådare gjort mot oskyldiga män, kvinnor och barn synes hans ändalykt varit lindrig.

Ett stort erkännade i detta måste ges till Hans Excellens, herr Obama, Förenta Staternas President, som på ett synnerligen välavvägt sätt fattat det viktiga beslut som föregick operationen. Tvivelsutan har Hans Excellens här gjort mänskligheten en stor tjänst för vilken var och en av oss måste vara innerligt tacksam. Även om det år 2009 kunde förefalla något märkligt att Hans Excellens förlänades med Nobels fredpris, synes det dock nu som att Hans Excellens torde tillhöra de mest förtjänta pristagarna någonsin av detta pris.

Excesser i socialistisk symbolik

På promenad i det vackra, om än något kylslagna, vårvädret mötte jag ett demonstrationståg från det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Även om det i täten fördes en svensk fana fanns där en mångfald röda fanor. Främst bars även, förmodligen av ungdomar tillhörande partiets ungdomsförbund, ett stort rött tygstycke.

Denna anblick fick mig missmodig, icke därför att jag förneka det Socialdemokratiska arbetarepartiet att denomstrera, utan av anledningen att de röda fanorna och musikstycken såsom Internationalen varit de främsta symbolerna för världshistoriens mest avskyvärda tyranner och massmördare. Det är mig en gåta att socialdemokrater, bland vilka det förvisso finns många hedervärda personer, år efter år låta sig lånas att exponeras tillsammans med den symbolik som för miljoner och åter miljoner människor icke betytt något annat än förtryck, tortyr och död.

Varje gång jag ser en röd fana eller hör Internationalen går mina tankar till de mina fränder som i Baltikum fördes bort av den blodbesudlade tyrannen Stalins styrkor för att aldrig mer höras av. Denne blodsbesudlade tyrann demonstrerade också under röda fanor och sjöng Internationalen.

Vore det nu icke tid att det Socialdemokratiska arbetarepartiet, och dess nye ordförande herr Juholt, änteligen lägger av detta bruk av förtryckets symboler och istället nyttja något som icke väcker sorg och anstöt hos alla de, som på ena eller andra sättet, fått kännas vid det förtryck som skett under de röda fanorna? För mig är dessa excesser i användandet av socialistisk symbolik, som vi tvingas skåda varje första maj, icke något annat än en kränkning mot alla de socialistiska lärornas offer.

När vämjeliga organisationer, som framhärdar i beundrandet av den brune och svarte satans läror, brukar svastikor och annan symbolik väcker detta, fullt berättigat anstöt och stor förfäran. Att bruket av den socialistiska symboliken icke väcker samma anstöt torde bero på den historielöshet som kännetecknar vårt samhälle. Om socialdemokraten i gemen visste om alla de obeskrivliga missgärningar som begåtts under de röda fanorna, är det min övertygelse att bruket av den socialistiska symboliken skulle vara avlagd för länge sedan.

Märk här att jag på intet sätt vare sig anklagar eller beskyller hedervärda socialdemokrater för att på något sätt sympatisera med den röde satans, eller kommunismens krafter, som stått för förtrycket under de röda fanorna. Min enda önskan är att man tar till sig nya symboler.

Slutligen böjer jag mitt huvud i respekt för alla de miljontals och åter miljontals människor som fallit offer för det outsägliga förtryck som skett under de röda fanorna.