För någon tid sedan beklagade sig straffången Breivik högeligen över de förhållanden under vilka han hålles i försvar. Nu synes det såsom att straffången Breivik till en del blivit bönhörd i det att flera åtgärder vidtagaits för att göra hans vistelse i straffängelset något mera dräglig.
Dock borde straffången Breivik, såsom den massmördare han är, betänka att han sluppit synnerligen lindrigt undan. Samma dag som straffången Breivik fick en del av sina önskemål uppfyllda ändades en annan massmördares öde. Den ende överlevande, den livsdömde straffången Mohammed Ajmal Amir Kasab, en av de terrorister och massmördare som begick de vederstyggliga och fasansfulla dåden på ett hotell i Bombay där oskyldiga 176 människor miste livet år 2008, fick på morgonen den 21 november bestiga galgen i centralfängelset Yerwad i staden Pune, Indien. Falluckan öppnades vid pass klockan halv åtta om morgonen varpå denne straffånges jordevandring tog sitt slut.
Det kan i fall som dessa synas befogat att tillämpa dödsstraff. Med fog kan argumenteras att de som begår gärningar av nämnda slag mist rätten att leva. Dock måste dödstraffet avvisas av det skälet att ett rättsystem icke är fullkomligt vilket leder till att felaktigheter måste kunna rättas. Dödstraffet är slutgiltigt och kan icke rättas varför det icke kan accepteras. Det skulle förvisso kunna argumenteras att en tillämpning, i klara fall såsom ovannämnda, skulle kunna motiveras men faller man till föga här öppnar man ock upp för mindre klara fall vilket vore djupt olyckligt.
Dock skall icke straffången Breivik uttrycka gnäll och klagosång utan istället vara högst tacksam för att han lever i ett rättsystem där rättstatens principer hålles mycket högt. Istället borde straffången Breivik använda all sin tid att förbereda mötet med sin Skapare, även om detta mänskligt att döma kommer att ske långt fram i tiden.
Dock borde straffången Breivik, såsom den massmördare han är, betänka att han sluppit synnerligen lindrigt undan. Samma dag som straffången Breivik fick en del av sina önskemål uppfyllda ändades en annan massmördares öde. Den ende överlevande, den livsdömde straffången Mohammed Ajmal Amir Kasab, en av de terrorister och massmördare som begick de vederstyggliga och fasansfulla dåden på ett hotell i Bombay där oskyldiga 176 människor miste livet år 2008, fick på morgonen den 21 november bestiga galgen i centralfängelset Yerwad i staden Pune, Indien. Falluckan öppnades vid pass klockan halv åtta om morgonen varpå denne straffånges jordevandring tog sitt slut.
Det kan i fall som dessa synas befogat att tillämpa dödsstraff. Med fog kan argumenteras att de som begår gärningar av nämnda slag mist rätten att leva. Dock måste dödstraffet avvisas av det skälet att ett rättsystem icke är fullkomligt vilket leder till att felaktigheter måste kunna rättas. Dödstraffet är slutgiltigt och kan icke rättas varför det icke kan accepteras. Det skulle förvisso kunna argumenteras att en tillämpning, i klara fall såsom ovannämnda, skulle kunna motiveras men faller man till föga här öppnar man ock upp för mindre klara fall vilket vore djupt olyckligt.
Dock skall icke straffången Breivik uttrycka gnäll och klagosång utan istället vara högst tacksam för att han lever i ett rättsystem där rättstatens principer hålles mycket högt. Istället borde straffången Breivik använda all sin tid att förbereda mötet med sin Skapare, även om detta mänskligt att döma kommer att ske långt fram i tiden.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar