Vårt förmenta nationalistparti avslöjar sig

Vi har de senaste dagarna icke kunnat undgå att ta del av de anmärkningsvärda händelser, som relateras till företrädare för vårt förmenta nationalistparti, Sverigedemokraterna.

Till de mer spektakulära delarna av detta hör att två av partiets ledande företrädare, riksdagsledamöterna herrarna Almqvist och Ekeroth, belastade av starka drycker, farit fram med ett oanständigt och kränkande språkbruk samtidigt som de olovligen tillgripit sig järnrör, från en byggnadsställning, uppenbarligen i syfte att genomföra olagliga handlingar. Denna händelse har nu dessbättre anmälts till rättsvårdande myndigheter, som har att utreda det hela och, om skäl finnes, lagföra herrarna Almqvist och Ekeroth så att de, om domstolen finner dem skyldiga, kan näpsas och avstraffas med laga dom.

Aldrig har väl någonsin ett riksdagsparti, icke ens kommunistpartiet, bland sina ledande företrädare haft personer vilka betett sig såsom simpla våldsverkare och vederstyggliga fotbolls- eller vänsterhuliganer. Slutsatsen måste i sanning bli att det är klent ställt med det intellektuella kapitalet i nämnda partis ledande skikt.

Mer intressant, än de under förundersökning stående herrarna Almqvists och Ekeroths smutsiga tungor och våldverkan, är den ideologi som dessa personers parti säger sig stå upp för. Här anföres att man är ett nationellt och konservativt parti. I en tidigare anmärkning på detta forum har visats att en förening av utopisk nationalism och konservatism är en idehistorisk anomali.

I en intressant artikel, som publiceras i dagens utgåva av Svenska Dagbladet, ges intressanta informationer om nämnda partis ideologiska bakgrund. Härav framgår att partiets ursprung är att söka i rasismen. Med detta icke sagt att alla partiets anhängare skulle vara rasister men partiets rotverk har uppenbart hämtat sin näring från en rasistisk mylla.

Rasismen är förkastlig och strider mot vår Herres avsikter i det att varje männsiska skapats till Hans avbild. Således är rasim en allvarlig synd vars utövare därför riskerar evig förtappelse om de icke besinnar sig.

Väl att märka i detta sammanhang är att partiet i sitt förra partiprogram, vilket gällde intill år 2011, hade en skrivning, som sa att "kulturell och etnisk" likhet var en förutsättning för ett harmoniskt samhälle. Ett påstående vilket dels är en direkt historiskt felaktighet men som också kan ses som en bekräftelse på partiets vederstyggliga rasistiska värdegrund. Att tala om kulturell likhet, såsom grund för en samhällsbildning, behöver icke i sig anses vara rasistiskt förutsatt att den kulturella gemenskapen är öppen och inkluderande. Däremot, genom att ock kräva "etnisk" likhet, gjordes den kulturella gemenskapen exkluderande utifrån etnicitet. Att etnicitet måste relateras till folkslag och begreppet "ras" är otvivelaktigt.

Förvisso har nu formuleringarna i det principprogram, som antogs år 2011, fejats och putsats men detta till trots visar det nu inträffade samt en i det närmaste oändlig rad av händelser där partiets så kallade gräsrötter uttryckt den ena djupt stötande rasistiska ståndpunkten efter den andra. Detta senare faktum uppmärksammades ock av vår hedervärde och högst vederhäftige statsminister herr Reinfelt i ett tal till Stockholms Universitet för en kort tid sedan.

I bjärt kontrast till exkluderande nationalism lät Hertigen av Västergötland i ett tal på nationaldagen på ett synnerligen förtjänstfullt sätt beskriva en god och inkluderande nationalism, en nationlism vi kan stå upp för. Hertigen formulerade sig såsom följer:

"Att vara svensk är ingen viss hudfärg eller hårfärg.
Att vara svensk är ingen speciell dialekt eller accent.

Att vara svensk, det är att dela ett språk.
Det är att dela en plats på jorden. Och det är att dela en gemenskap."