Den socialdemokratiske politkern, herr Baylan, förre detta högst mediokert statsråd för skolärenden vilken ock sökt sin lycka, dock helt utan framgång, såsom partisekreterare, har nu tagit tillorda på ett sätt som icke synes vara till gagn för hans intellektuella anseende. Denna gång har herr Baylan helt tappat sin omdömesförmåga och hamnat i händerna på vansinniga ultrafeminstiska dumheter. I en debattartikel i Svenska Dagbladet sjunger han den dumdristiga kvoteringens lov. Motsägelserna i herr Baylans debattalster är så grava att man tar sig för pannan.
I sin av ultrafeministisk dårskap anfrätta argumentation hävdar, på fullaste allvar, nämnde herr Baylan att en forskares kön skall sättas före akademisk duglighet och vetenskaplig kompetens. Det den av ultrafeministisk stollighet förledde herr Baylan icke förstår är att vederhäftiga och stringenta vetenskapliga resonemang icke har det ringaste med forskarens kön att göra. Icke hade väl herr Einsteins relatitetsteori eller herr Heisenbergs osäkerhetsrelation varit annorlunda om utforskarna av dessa grundläggande fysikaliska sammanhang varit kvinnor. Frågan måste ock ställas, till herr Baylan, om han menar att den högst hedervärda nobelpristagaren fru Curies banbrytande insatser på radioaktivietens område varit annorlunda om de genomförts av en man.
För ultrafeminster, som herr Baylan, är icke forskningens resultat eller kvalitet det avgörande utan att det finns en på sista decimalen jämn fördelning av forskarnas könstillhörighet. Stolligheten i detta saknar all gräns. Det synes nu hög tid att göra rent hus med ultrafeminismen. Alla klarsynta medborgare, kvinnor som män, måste nu våga att höja sina röster och högeligen protesera mot den ultrafeminism som på alla områden försöker förgifta vårt samhälle.
I sin av ultrafeministisk dårskap anfrätta argumentation hävdar, på fullaste allvar, nämnde herr Baylan att en forskares kön skall sättas före akademisk duglighet och vetenskaplig kompetens. Det den av ultrafeministisk stollighet förledde herr Baylan icke förstår är att vederhäftiga och stringenta vetenskapliga resonemang icke har det ringaste med forskarens kön att göra. Icke hade väl herr Einsteins relatitetsteori eller herr Heisenbergs osäkerhetsrelation varit annorlunda om utforskarna av dessa grundläggande fysikaliska sammanhang varit kvinnor. Frågan måste ock ställas, till herr Baylan, om han menar att den högst hedervärda nobelpristagaren fru Curies banbrytande insatser på radioaktivietens område varit annorlunda om de genomförts av en man.
För ultrafeminster, som herr Baylan, är icke forskningens resultat eller kvalitet det avgörande utan att det finns en på sista decimalen jämn fördelning av forskarnas könstillhörighet. Stolligheten i detta saknar all gräns. Det synes nu hög tid att göra rent hus med ultrafeminismen. Alla klarsynta medborgare, kvinnor som män, måste nu våga att höja sina röster och högeligen protesera mot den ultrafeminism som på alla områden försöker förgifta vårt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar