Om Regeringsfrågan

Mycken uppståndelse har på sistone uppkommit sedan fru Kinberg Batra konstaterat det enkla faktum att det i Riksdagen skulle föreligga förutsättningar att genomdriva en statsverksproposition utifrån ett gemensamt förslag från de så kallade Allianspartierna i det fall partiet Sverigedemokraterna skulle lägga sina röster på densamma, vilket förefaller trolig. Ett scenario likt detta utgör folkstyre genom Riksdagen såsom det bör vara. Riksdagen är folkets röst och icke Regeringen. Således alls inget märkligt i detta fru Kinberg Batras resonemang.

Nu synes dock de två partierna, Liberalerna och Centerpartiet, av märkerliga principiella skäl icke vilja stödja denna ordning i det att man menar det skulle ge partiet Sverigedemokraterna ett inflytande. Detta ställningstagande är icke vettigt av de två skäl, som beskrives nedan:

För det första finns ingen tanke, vilket fru Kinberg Batra är tydlig med, att inbjuda Sverigedemokraterna till några som helst förhandlingar. Tanken är att förslaget skall framtagas gemensamt av de så kallade Allianspartierna. Om sedan partiet Sverigedemokraterna i Riksdagen väljer att stödja detsamma eller icke är detta deras sak. Det finns ingenting i denna ordning som skulle förhindra en fortsatt kritisk hållning till partiet Sverigedemokraterna. Således är Liberalernas och Centerpartiets hållning i detta avseende inget annat än rent trams.

För det andra innebär Liberalernas och Centerpartiets obetänksamma hållning, i nämnda fråga, att stort inflytande ges till det allra vederstyggligaste av Riksdagens partier, nämligen kommunistpartiet (i feghet benämnt vänsterpartiet). Nämnda parti, i allt väsentligt ett kommunistiskt pack och patrask med en solkigare och smutsigare historia än något annat av Riksdagens partier, har förskaffat sig en utpressningsposition gentemot  den tafflige och svage statsministern, herr Löfven. Att herr Löfven sitter på främsta platsen vid Konungens rådsbord är icke i kraft av en riksdagsmajoritet utan det sker - och låt oss vara tydliga med detta - på nåder av ett parti, som under hela sin historia stått upp för den människofientliga och människoplågande kommunismen.

Vi måste åter komma till en situation där det är Riksdagens majoritet, som beslutar över den centrala frågan om statsverkets medel. Det är icke vettigt att ett kommunistiskt parti, med den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, tillåts bedriva utpressning till största skada för Riket. Herr Sjöstedt och hans kommunistiska pack och patrask bör förpassa ut i den politiska iskyla där de rätteligen hör hemma.

Genom ett misstroendevotum, som skulle kunna initieras i morgon dag, kan statsministern, herr Löfven, tvingas att stiga bort från Konungens rådsbord. Låt detta ske!