Befängt förslag från socialdemokrater

Ordföranden i den socialdeomkratiska organisationen "Tro och Solidaritet", herr Wiederyd, framför i Svenska Dagbladet ett fullständigt huvudlöst och befängt förslag om att vårt land skulle införa en muselmansk helgdag. Mot detta måste vi protestera på det högsta, vårt land är kristet och icke muselmanskt. Denna fråga har att göra med vårt lands sedvana, tradition och grundläggande kristna värdegrund och det arv vi fått att förvalta från våra fäder.

Det är oändligt viktigt att denna fråga icke dras in i den infekterade frågan om invandring då det i är en fråga av helt annan dignitet. Här skall deklareas att jag i grunden icke motsätter mig invandringen som fenomen utan tvärtom gärna och med öppna armar tar emot de som söker sig till vårt land och då särskilt de arma människor som i sina hemländer hemsökts av krig och katastrofer vilket måste gälla alla oavsett trosinriktning. Det är en i sanning kristen plikt att hjälpa dessa våra olycksbröder och olycksystrar varför jag är starkt kritisk mot de krafter i samhället som motverkar invandring av ovannämnda skäl.

Dock finner jag det högst rimligt att de som kommer till vårt land och avser att permanent bosätta sig här ock accepterar de hävdvunna sedvanor och traditioner som finns i vårt land. Att de tillägnar sig vårt svenska språk är även detta ett synnerligen rimligt krav. Vad gäller religion är detta en samvetsfråga och här får naturligtvis icke invandrarna med tvång eller lock och pock förmås att byta religon. De som önskar kvarstanna i sin trosinriktning måste givetvis få göra detta och detta är icke märkligare än att redan Konung Gustaf III år 1782 tillät judar att bosätta sig i vårt land och här utöva sin religion. Dock måste vår Kyrka självklart vara öppen för, och på alla sätt stödja, dem som av egen fri vilja önskar konvertera till Kristendomen. Vår Frälsares Ord "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn" [Matteus 28:19] är alltfort Kyrkans huvuduppgift.

I detta sammanhang må nämnas att den organisation som nu kallar sig "Tro och Solidaritet" tidigare hette "Broderskapsrörelsen" och ursprungligen var en hedervärd organisation för kristna socialdemokrater. Dock har man inom det starkt värderelatvistiska socialdemokratiska arbetarepartiet icke lyckats stå upp för sin kristna tro utan tvingats omvandla sig till ett förbund för allehanda trosinriktvingar utifrån principen att "var-och-en-blir-salig-på-sin-tro". Feghet och ryggradslöshet har således fått råda vilket är ytterst sorgesamt att notera.

Den tyska Monarkifrågan

Det tyska Furstebröllopet mellan Prinsen av Preussen, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen, rättmätig arvtagare till den preussiska Konungatronen och den tyska Kejsartronen, och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg, nu Kejserlig och Kunglig Höghet och Prinsessa av Pruessen, som firades under mycket högtidliga former i Potsdam har och det goda med sig att det drager uppmärksamheten till den tyska monarkifrågan.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen

Få är de länder som drabbats så fullständigt och hårt av Monarkins avskaffande. Den tragiska och olycksaliga så kallade novemberrevolutionen 1918 banade, som var och en vet, vägen för en av de mest tyranniska regimer som världen skådat. Det må i detta sammanhang nämnas att Kejsar Vilhelm, farfaders farfader till Prinsen av Preussen, tidigt intog en skeptisk inställning till den tyranniska regimen. Trots erbjudande att återvända kvarstannade han i sin exil till sin död. Genom testamentariska förordnanden förhindrade han ock att hans begravning av regimen nyttjades för propagandistiska syften genom en statsbegravning i Berlin. Istället hölls begravningen i hans nederländska exil Doorn där hans stoft fortfarande vilar i ett enkel mausoleum. Här skall Kejsarens stoft, enligt hans testamente, vila intill den dag Monarkin återupprättas i Tyskland.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsarna Georg Fredrik och Ludvig Ferdinand vid Fredrik den Stores Sarkofag år 1991

Prinsen av Preussens farfader, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen, var en hängiven motståndare till den tyrraniska regimen. Prins Ludvig Ferdinand var delaktig Operation Valkyria som i juli 1944 syftade till att bringa tyrannen över ända. Tanken var här att Prins Ludvig Ferdinand skulle intaga rollen såsom staschef. Det lär endast vara på grånd av Den Högstes försyn som Prins Ludvig Ferdinand undslapp att efter den tragiskt misslyckade operationen komma i tyrannens klor.

Med det just genomförda Furstebröllopet bör är förhoppningen att diskussionen om Monarkins återupprättande får en injektion och tar fart. Förutsättningarna för ett återupprättande torde vara synnerligen goda och Prinsen av Preussen synes till sin person vara synnerligen lämpad att åter på sina axlar taga den roll som historien lagt på honom.

Prinsen av Preussens bröllop

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg rum har idag ingått kyrkligt äktenskap. Den högtidliga akten bevistades av 700gäster i den vackra Fredskyrkan i Potsdam.

Brudgummen Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen anländer till vigselakten med sin moder Hennes Kungliga Höghet Hertiginnan Donata, Heriginna av Oldenburg, Prinsessa av Preussen samt sin syster Hennes Kungliga Höghet Prinsessan Cornelia-Cecilia av Preussen.

Bruden Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Prinsessan Sofia av Preussen, Prinsessa av Isenburg, anländer till vigselakten.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen under den högtidliga vigselakten

Deras Kungliga och Kejserliga Högheter Prinsparet av Preussen lämnar Fredskyrkan efter den högtidliga vigselakten.

Fredskyrkan i Potsdam

Bröllopet bevistades av flera höga gäster.

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria av Ryssland, de jure Kejsarinna av Ryssland, med sin son Hans Kejserliga Höghet Storfurst Georg av Ryssland, Prins av Preussen, vid bröllopet.

Huset Habsburg representerades av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Georg och Ärkehertiginnan  Eilika samt Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Gabriela. Ärkehertiginnan Eilikas fader är syster brudgummens moders andra gemål Hans Höghet Hertig Johan av Oldenburg.

Hans Kunglig Höghet Hertig Frans av Bayern anländer till vigseln. Till höger skymtar Hans Kungliga Höghet Lantgreve Maurtiz av Hessen.

Den borgeliga vigseln ägde rum förliden torsdag, den 25 augusti, i Potsdams Stadshus.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen efter den borgerliga vigselakten i Postdams Stadshus

Kyrkan bör åter bli en Statskyrka

Moderata Samlingspartiet, det parti jag i brist på andra alternativ röstar på, har låtit meddela att man icke avser att ställa upp i kommande kyrkoval. Denna fråga kan ses ur två pespektiv.

Det ena perspektivet är motiveringen av beslutet där det bland annat säges:

"...visa att det inte finns något religiöst samfund som har en särställning inom partiet."

Detta motiv uttrycker för mig en feghet av största slag och det är sorgesamt att notera att moderater resonerar på detta sätt. Vi måste våga stå upp för att vår Kyrka är en omistlig del av vårt samhälle som ända sedan kristnandet haft största betydelse. Svenska Kyrkan har ock skall där för ha en forsatt särställning. För mig är det därför en självklarhet att vår Kyrka åter måste bli en Statskyrka.

Det andra perspektivet är att detta beslut något motverkar Kyrkans politisering vilket i grunden är något gott. Kyrkan är idag i händerna på lismande politikers vansinnigheter, som i allt syftar till att följa tidens nycker. Allt för länge har tidens nycker fått styra över den lära som den Heliga Skrift uttrycker. Här behövs ett reningsbad. Lärofrågor kan aldrig och får aldrig bli något som beslutas av lekmän i "politiska" församlingar. Lärofrågor måste avgöras i kollegiet av Kyrkans biskopar.

Lekmannen har sin främsta plats i församlingen. För kyrkans skötsel och vård finns här, sedan urminnes tid, förtroendeposter och organ, som alltfort bör utgöra grunden för lekmannainflytandet. På andra nivåer finnes inga egentliga behov av valda lekmannaförsamlingar. I de fall lekmannarepresentaner krävs på andra nivåer bör dessa utses av församlingarna.

Nersvärtandet fortsätter

Svenska Dagbladet låter idag låna sina spalter till ett inlägg av en lektor Håkansson. Detta inlägg syftar till att misskrediera Hennes Majestät Drottningen och den undersökning som genomförts av förre riksarkivarien dr Norberg angående Hennes Majestäts faders förehavanden för det att Hennes Majestät var född.

Det bärande temat i inlägget är att undersökningen på olika sätt skulle vara otillräcklig och ofullständig. Det betecknande är dock att inlägget icke innehåller en enda ny faktauppgift utan endast en lång rad av obelagda spekulationer och gissningar. Om lektor Håkansson hade velat föra denna fråga framåt skulle ha ha presenterat belägg för sina spekulationer påståenden. Lektor Håkanssons inlägg följer således det mönster som kunnat observeras också i annan kritik av undersökning.

Den avslutande slutsatsen i lektor Håkanssons inlägg är helt spekulativ och utan substans:

"Bilden av Sommerlath som en mänsklig nazist, kan naturligtvis vara riktig, men alltför mycket tyder på att Walther Sommerlath var en människa utan särskild moralisk övertygelse, en medlöpare som cyniskt tycks ha utnyttjat varje tillfälle att rädda sitt eget skinn även på bekostnad av andras."

Att lektor Håkansson icke ens bemödar sig med att förklara sin slutsats utan nöjer sig med att konstatera "mycket tyder" svärtar tvivelsutan lektor Håkanssons anseende såsom historiker och vetenskapsman. Utan belägg borde istället herr Håkansson avhållit sig från sitt av gissningar och spekulatíoner fyllda inlägg.

Tyrannen fallen

Med stor tillfredställelse hälsas nyheten om att den tyrannen Gaddafi och dennes blodsbesudlade regim synes ha fallit. Förvisso rapporteras att en del av tyrannens lakejer och legosoldater forsätter sitt smutsiga värv att sprida död och lidande över det arma libyska folket. Dock har tyrannens högkvarter intagits varför hans fasansfulla regim måste anses såsom störtad över ända.

Förhoppningen måste nu ock vara att tyrannen kan gripas och lagföras. Frågan är här huruvida han bör ställas inför internationell domstol eller om han skall lagföras av en libysk domstol. Vad som är rätt och fel i detta synes mig icke självklart även om det skulle vara att föredra att tyrannen ställs inför internationell domstol. Om fallet blir det omvända bör dock det internationella samfundet fullt respektera en lagföring i libysk domstol och då även den dom som utfärdas innefattande även det fall att tyrannen döms att föras till galgen.

Än mer betydelsefullt är dock att åter ge det libyska folket harmoni och rättvisa. Det bästa sättet att göra detta är att genom en restauration av Monarkin lägga grunden för en kontinuerlig utveckling av landet. Här vet vi att Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed el Senussi är beredd att axla detta ansvar och bestiga den libyska tronen.

Leve det libyska folket!

Tronarvingen kommer ock att ingå i den brittiska tronföljden

Ett faktum, även om det torde vara av mer teoretisk natur, som icke uppmärksamats i den mediala uppmärksamheten kring innevarnade veckas glädjerika besked är att vår nye tronarvinge, likt sin moder, moderfader och sin moders syskon, kommer att ingå i den brittiska tronföljden. Denna tronföljd omfattar icke blott det Förenade Konungariket utan ock den brittisk Monarkens övriga fjorton troner av vilka tronerna i Kanada, Australien och Nya Zeeland torde vara de mest betydande.

Hade tronarvingen fötts idag hade denne varit nummer 206 i den brittiska tronföljden. Noteras kan här att Hertigen av Värmland, på grund av de brittiska tronföljdsreglerna, innehar plats 204 i den brittiska tronföljden och således i denna är före sin syster Hertiginnan av Västergötland.

Noteras kan att den brittiska tronföljdsordingen, viken fastställdes 1701, icke ställer explicita krav på dynastiska äkenskap. DE krav som finnes kan sammanfattas enligt följande:

• En arvinge får icke bekänna sig till den romersk katolska kyrkan
• En arvinge måste vara född i ett äktenskap
• Äktenskap skall godkännas av den brittiske Monarken. Detta gäller dock icke de arvingar som tillhör andra Furstehus. Undantagna är och alla arvingar till Konung Edvard VII. I praktiken innebär detta att äktenskap inom Huset Hannover, som är en del av det brittiska konungahuset, skall godkännas av den brittiske Monarken, vilket alltjämt sker.

Tronarvingens namn

I massmedia spekuleras nu en del om vilket namn vår nye tronarvinge kommer att ges.

I det fall att tronarvingen blir ett gossebarn är det intressant att studera vilka konunganamn som använts under rikets moderna historia från Konung Gustaf I och framåt.

• Karl förekommer hos åtta Konungar, Karl IX, Karl X Gustaf, Karl XI, Karl XII, Karl XIII, Karl XVI Johan, Karl XV, Carl XVI Gustaf.
• Gustaf förekommer hos åtta Konungar, Gustaf I, Gustaf II Adolf, Karl X Gustaf, Gustaf III, Gustaf IV Adolf, Gustaf V, Gustaf VI Adolf, Carl XVI Gustaf.
• Adolf förekommer hos fyra Konungar, Gustaf II Adolf, Adolf Fredrik, Gustaf IV Adolf, Gustaf VI Adolf.
• Oscar förekommer hos två Konungar, Oscar I, Oscar II.
• Fredrik förekommer hos två Konungar, Fredrik I, Adolf Fredrik.
• Johan förekommer hos två Konungar, Johan III, Karl XVI Johan.
• Erik förekommer hos en Konung, Erik XIV.
• Sigísmund förkommer hos en Konung.

Ett rimligt antagande är ock att ett namn som burits av en Konung i vår nuvarande Konungaätt kommer att nyttjas. Vidare torde namnet Adolf, av olika skäl, icke vara gångbart medan namnet Johan endast nyttjats en gång. Utifrån denna analys torde ett gossebarn, såsom sitt officiella tilltalsnamn, att kallas Karl, Gustaf eller Oscar.

I det fall det blir ett flickebarn finnes icke någon sedvana utifrån tidigare regerande drottningar då vi blott haft två, Drottning Kristina och Drottning Ulrika Eleonora. Här synes mest troligt att tilltalsnamnet kommer att hämtas från någon i tiden relativt näraliggande släkting. Att spekulera i vilket namn detta skulle kunna bli synes icke vara relevant då det här saknas sedvana.

Sedvänjor för nya medlemmar av det Kungliga Huset

I samband med gårdagens stora glädjenyhet väcks frågan om hur sedvänjor rörande titulatur och angränande områden kommer att tillämpas. Dessa frågor är i vårt land icke, som i andra Monarkier, fastställa i skriven lag eller i kungliga brev. Hos oss följes sedvanor vars tillämpning avgöres av Konungen.

Ursprunglig sedvana
Så vår Successionordning stipulerade om agnatisk tronföljd tillämpades sedvanan att varje medlem av det Kungliga Huset, arvsberättigade till tronen samt dessas gemåler, dynastiskt gifta samt ogifta döttrar till arvsberättigade, gavs värdigheten Kunglig Höghet samt titeln Prins eller Prinsessa. Sedan 1772 har ock arvsberättigade prinsar vid födseln givits en hertigtitel. Vidare förlänades prinsar Serafimerorden vid födelsen/dopet.

I fallet med icke dynastiska giften utformades sedvanan så att en annan kunglig titel, dock utan värdighetn Kunglig Höghet, gavs i de fall Konungen gillat giftermålet. Härigenom gavs Konung Oscars son, Hans Kunglig Höghet Prins Oscar, Prins av Sverige och Norge, Hertig av Gotland, den icke ärftliga titeln Prins Bernadotte i samband med sitt giftermål 1888. På samma sätt förlänades de tre av vår nuvarnade Konungs systrar, som icke ingick dynastiska äktenskap, titeln Prinsessa följt av sin respektive borgerliga titel vid giftermålen. I dessa fall behölls förlänade ordnar.

Ett särskilt fall här utgjordes av framlidne Hertigen av Hallands giftermål 1976. Här bör framhållas att detta giftermål utifrån ett legalt perspektiv var ett dynastiskt giftermål i det att Successionsordningens bestämmelser följdes. Konungen hade gillat detta giftermål och då den blivande gemålen, dåvarande fru Craig, icke var enskild svensk mans dotter.

I fallet med icke dynastiska gifter förlorades såväl kungliga titlar som förlänade ordnar. Detta var något som drabbade såväl Konung Gustaf Adolfs söner Sigvard och Carl Johan, som Prins Vilhelms son Lennart, samt Prins Carls son Carl.

Anpassning av sedvana
Sedan Successionsordingen ändrats har endast en kunglig födsel och ett kungligt äktenskap skett.

Då Konungens andra dotter Madeleine föddes tilldelades hon värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa. Detta var helt i enlighet med ursprunglig sedvana. Vidare förlänades titeln Prinsessan titeln Hertiginna. Detta var enligt den nya ordning som Konungen lät tillämpa vid ändringen av Successionsordningen 1980 då Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria förlänades titeln Hertiginna. Hans Kunglig Höghet Prins Carl Filip förlänades däremot titeln Hertig vid sin födelse i enlighet med den ursprungliga sedvanan.

Inget av Konungens barn förlänades Serafimerorden vid födseln, på grund av att den vanvettiga och förnedrande ordning som då förbjöd förlänandet av ordnar till alla svenska medborgare. I samband med vår Tronföljares myndighetdag 1995 förändrades dock denna ordning så att ordnar kan tilldelas medlemmar av det Kungliga Huset. Härefter har Konungen förlänat Serafimerorden till sina två andra barn på deras myndighetsdagar.

Vad gäller gemåler till arvsberättigade Prinsar och Prinsessor synes ordningen icke vara fullständigt fastställd. Vid Tronföljarbröllopet förlidet år förlänades den blivande gemålen herr Westling värdigheten Kunglig Höghet och titlarna Prins och Hertig. Vidare förlänades Hertigen Serafimerorden.

Från Hertiginnan av Gästrikland och Hälsingland sorgesamt brutna förlovning synes det dock vara klart att Konungen här icke hade för avsikt att förläna vare sig värdighet av Kunglig Höghet eller titel Prins utan enbart titeln Hertig.

Måhända ser vi i detta en ny sedvana där endast gemåler till tronföljare förlänas full kunglig värdighet och titel.

Vad gäller vår nye tronarvinge torde rimligen tillämpningen av sedvanan bli att full kunglig titel och värdighet ges samt att förläning av ett hertigdöme sker. Vad gäller förläning av Serafimerorden återstår det att se om Konungen återgår till ursprunglig sedvana, och förlänar denna vid födseln, eller om förläning kommer att ske på myndighetsdagen.

Glädjande nyhet

Med största och hjärtinnerligaste glädje tar vi idag emot kungörelsen om att Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland är havande.

Från detta forum framföres i underdånighet de allra varmaste gratulationer till vårt högaktade Tronföljarpar, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och  Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergörtland.

Så kan vi då se fram emot den nionde generationen av vår Konungaätt som förlidet åt firade tvåhundraårsjubileum.

Vi ber att den Högste beskyddar vårt högaktade Tronföljarpar och den blivande Tronarvingen.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!