Den tyska Monarkifrågan

Det tyska Furstebröllopet mellan Prinsen av Preussen, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik av Preussen, rättmätig arvtagare till den preussiska Konungatronen och den tyska Kejsartronen, och Hennes Höghet Prinsessan Sofia av Isenburg, nu Kejserlig och Kunglig Höghet och Prinsessa av Pruessen, som firades under mycket högtidliga former i Potsdam har och det goda med sig att det drager uppmärksamheten till den tyska monarkifrågan.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsparet av Preussen

Få är de länder som drabbats så fullständigt och hårt av Monarkins avskaffande. Den tragiska och olycksaliga så kallade novemberrevolutionen 1918 banade, som var och en vet, vägen för en av de mest tyranniska regimer som världen skådat. Det må i detta sammanhang nämnas att Kejsar Vilhelm, farfaders farfader till Prinsen av Preussen, tidigt intog en skeptisk inställning till den tyranniska regimen. Trots erbjudande att återvända kvarstannade han i sin exil till sin död. Genom testamentariska förordnanden förhindrade han ock att hans begravning av regimen nyttjades för propagandistiska syften genom en statsbegravning i Berlin. Istället hölls begravningen i hans nederländska exil Doorn där hans stoft fortfarande vilar i ett enkel mausoleum. Här skall Kejsarens stoft, enligt hans testamente, vila intill den dag Monarkin återupprättas i Tyskland.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prinsarna Georg Fredrik och Ludvig Ferdinand vid Fredrik den Stores Sarkofag år 1991

Prinsen av Preussens farfader, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen, var en hängiven motståndare till den tyrraniska regimen. Prins Ludvig Ferdinand var delaktig Operation Valkyria som i juli 1944 syftade till att bringa tyrannen över ända. Tanken var här att Prins Ludvig Ferdinand skulle intaga rollen såsom staschef. Det lär endast vara på grånd av Den Högstes försyn som Prins Ludvig Ferdinand undslapp att efter den tragiskt misslyckade operationen komma i tyrannens klor.

Med det just genomförda Furstebröllopet bör är förhoppningen att diskussionen om Monarkins återupprättande får en injektion och tar fart. Förutsättningarna för ett återupprättande torde vara synnerligen goda och Prinsen av Preussen synes till sin person vara synnerligen lämpad att åter på sina axlar taga den roll som historien lagt på honom.