Grundlagsförslaget: Kapitel 4 - Riksdagen

Om val
§1 Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst.

Riksdagen består av en kammare med etthundrafyrtionio ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

§2 Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare. Den som icke har uppnått tjugoett års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

§3 Ordinarie val till riksdagen förrättas vart fjärde år.

§4 Konungen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får Konungen icke förordna om extra val förrän tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

§5 Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksdagens valperiod.

§6 Val till riksdagen får överklagas hos en av Högsta Domstolen. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Om Mandatfördelning
§7 För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.

Mandaten i riksdagen utgöres av etthundratjugo fasta valkretsmandat och tjugonio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för fyra år i sänder.

§8 Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

§9 De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4.

§10 För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot samt ersättare för honom.

Om Ledamöter
§11 Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

§12 Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.

§13 Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riksdagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall Högsta Domstolen pröva om ledamot eller ersättare är behörig. Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av Högsta Domstolen.

§14 Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

§15 Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsledamots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 12 § och 14 §§ första stycket om skydd för utövandet av uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmelserna om ledamot.

Om Riksmötet
§16 Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i Stockholm, om icke Konungen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens säkerhet eller frihet.

§17 Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman.

§18 Konungen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Ärende som väckes av Konungen eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

§19 När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

§20 När ärende skall avgöras i kammaren, kan Riksdagen hos Konungen begära att statsråd inför kammaren kallas för sakupplysningars givande med vad som närmare angives i riksdagsordningen.

§21 Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angives i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfarandet vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

Om Rikets Medel
§22 Rikets medel får icke användas på annat sätt än Riksdagen har bestämt.

Om användningen av rikets medel för skilda behov bestämmer Riksdagen genom budgetreglering enligt 23-25 §§. Riksdagen får dock bestämma att medel tages i anspråk i annan ordning.

§23 Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod.

Riksdagen bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statsbudget.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall Riksdagen beakta behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för rikets försvar.

§24 Om budgetreglering enligt 23 § icke hinner avslutas före budgetperiodens början, bestämmer Riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen för perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet att fatta sådant beslut på riksdagens vägnar.

§25 För löpande budgetår kan Riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

§26 Konungen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

§27 Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten avser.

§28 Rikets medel och dess övriga tillgångar står till Konungens disposition. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för Riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

§29 Konungen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda riket ekonomisk förpliktelse..

§30 Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdagsordningen. Riksdagsordningen är lag.