Åter når oss sorgesamma nyheter från Nordkorea, ett land som under långeliga tider förtrampats och förtrycks av kommunismens blodsbesudlade metod och praktik, där miljontals arma människor åter hotas av svält.
Nordkorea är ett land där den kommunistiska utopin tillämpas intill det ytterstas gräns. Den forne tyrannen Kim Il-sungs vanvettiga teorier, vilka icke burit frukt på mer än 60 år, är här högsta lag och praktik. Att historien och verkligheten gång på gång avslöjat att kommunismen, både i metod och pratik, är fullständigt oduglig är inget som tas minsta notis om. Detta faktum, att tro mer på utopins modell än på historiens verklighet, är något som inträffat varje gång någon företagit sig att implementera kommunismen. I det till Nordkorea gränsande Kina drev tyrannen och folkmördaren Mao, sannolikt en av historiens mest odugliga statsmän, flera gånger sitt folk till svält och armod genom de huvudlösa dumheterna "Det-Stora-Språnget" och Kulturrevolutionen".
I Nordkorea har utopin lett till att man trott sig kunna ställa sig över naturens krafter. Att oväder drabbar är inget som människan kan göra något åt men genom de nordkoreanska utopiska teorierna har man, i syfte få mer åkerareal, huggit ned stora arealer skog, skog som krävs för att binda mark då oväder drabbar. Följden är återkommande översvämningar av sällan skådat slag.
Att rå på naturens krafter är ock detta något som är betecknande för kommunismens vansinniga metod och praktik. I det forna tyranniet Sovjetunionen tog man sig för att vända på floder och ge sig in i ogenomtänkta bevattningsprojekt. Konsekvenserna av detta blev förödande. Exempelvis har den en gång så stora Aralsjöns yta minskat med mer än två tredjedelar. Saltet från enorma torrlagda arealer har sedan med vinden förts ut över stora åkerarealer som ödelagts.
Kommunismens utopiska metod och praktik leder således icke enbart till förtryck och förtrampande av människovärdet utan ock till svält och armod samt till en förstörelse av den natur som ytterst är förutsättningen våra livsbetingelser.
Må nu inte den stund dröja länge innan frihetens klockor klämtar även i Nordkorea, så att den kommunitiska regimen, en av få kvarvarande i vår värld, kan förpassas till historiens stinkande sophög och där göra sällskap med andra kommunistiska mördarregimer som förtryckt sina folk intill det ofattbaras gräns.
Nordkorea är ett land där den kommunistiska utopin tillämpas intill det ytterstas gräns. Den forne tyrannen Kim Il-sungs vanvettiga teorier, vilka icke burit frukt på mer än 60 år, är här högsta lag och praktik. Att historien och verkligheten gång på gång avslöjat att kommunismen, både i metod och pratik, är fullständigt oduglig är inget som tas minsta notis om. Detta faktum, att tro mer på utopins modell än på historiens verklighet, är något som inträffat varje gång någon företagit sig att implementera kommunismen. I det till Nordkorea gränsande Kina drev tyrannen och folkmördaren Mao, sannolikt en av historiens mest odugliga statsmän, flera gånger sitt folk till svält och armod genom de huvudlösa dumheterna "Det-Stora-Språnget" och Kulturrevolutionen".
I Nordkorea har utopin lett till att man trott sig kunna ställa sig över naturens krafter. Att oväder drabbar är inget som människan kan göra något åt men genom de nordkoreanska utopiska teorierna har man, i syfte få mer åkerareal, huggit ned stora arealer skog, skog som krävs för att binda mark då oväder drabbar. Följden är återkommande översvämningar av sällan skådat slag.
Att rå på naturens krafter är ock detta något som är betecknande för kommunismens vansinniga metod och praktik. I det forna tyranniet Sovjetunionen tog man sig för att vända på floder och ge sig in i ogenomtänkta bevattningsprojekt. Konsekvenserna av detta blev förödande. Exempelvis har den en gång så stora Aralsjöns yta minskat med mer än två tredjedelar. Saltet från enorma torrlagda arealer har sedan med vinden förts ut över stora åkerarealer som ödelagts.
Kommunismens utopiska metod och praktik leder således icke enbart till förtryck och förtrampande av människovärdet utan ock till svält och armod samt till en förstörelse av den natur som ytterst är förutsättningen våra livsbetingelser.
Må nu inte den stund dröja länge innan frihetens klockor klämtar även i Nordkorea, så att den kommunitiska regimen, en av få kvarvarande i vår värld, kan förpassas till historiens stinkande sophög och där göra sällskap med andra kommunistiska mördarregimer som förtryckt sina folk intill det ofattbaras gräns.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar