Markgreven av Meissens frånfälle har akualiserat frågan om den sachsiska tronföljden. Utgångspunkten för en diskussion måste vara Konungariket Sachsens tronföljdsordning, vilken utgår från den semi-saliska principen, innebärande att kvinnlig tronföljd endast kan komma i fråga om det helt saknas agnatiska arvsbrättigade. Tronföljdsordningen föreskriver ock dynastiska äktenskap.
Då Hans Kunglig Höghet Markgreve Maria Emanuel, Markgreve av Meissen, Hertig av Sachsen, icke efterlämnat några avkomlingar och då det icke står att finna några agnatiska ättlingar vilka är sprungna ur dynastiska äktenskap torde det, utifrån Konungariket Sachsens tronföljdsordning, icke råda något som helst tvivel om att den semi-saliska principen nu måtte tillämpas och att tronföljd genom kvinnoledet härigenom är fullt legalt.
Den avlidne Markgreven har en broder och trenne systrar. Brodern, Prins Albert av Sachsen, har ingått ett morganatiskt äktenskap och har vare sig dynastisk eller morganatisk avkomma. När det gäller Markgrevens systrar är förhållandet följande:
Vad så gäller äktenskapet mellan Prinsessan Anna och Prins Robert är kärnfrågan om detta är att anses såsom dynastiskt. Prins Robert var sprungen ur det maronistiska huset Afif vilket kan härledas från Emiren Afif av Keserwan. Detta spörsmål är av samma art som den ryska tronföljdsfrågan, som behandlats på annan plats i detta Forum. Ock här är frågan om äktenskap med en högättad adelsfamilj av fursterlig karaktär är att anses såsom dynastiskt.
Genom ett beslut av Markgreven, fattat 1997 efter samråd med andra agnatiska ättlingar, innefattande såväl Prins Albert som Prins Timo, utsåg Markgreven sin systerson, Prins Alexander av Gephasse såsom rättmätig tronföljare. Detta beslut kan ses som att äktenskapet mellan Prinsessan Anna och Prins Robert förklarades såsom dynastiskt. Beslut följdes år 1999 av en adoption genom vilken och Prins Alexander, enligt nu gällande tyska lagar, berättigades namnet Prinz von Sachsen.
Utifrån ovanstående kan icke slutsatsen bli en annan än att Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sachsen-Gessaphe, Hertig av Sachsen, är rättmätig arvtagare och såsom sådan ny Markgreve av Meissen.
Att Prins Albert självsvåldigt låtit utropa sig till Markgreve synes utifrån ovanstående sakna egentlig legal grund. Det Prins Albert genom sitt egenmäktiga tilltag gör är att hävda en av den sachsiska tronföljdsordningens principer, den agnatiska, men samtidigt förkasta principen om dynastiska äktenskap. Då Prins Albert ock år 1997 godtog Markgreve Maria Emanuels beslut länder det agerande vi nu kan observera Prins Albert till föga heder.
I detta sammanhang må ock nämnas att utvecklingen av tronföljdsordningarna inom de regerande europeiska Furstehusen har inneburit ett förkastande av den agnatiska principen till förmån för en princip om full kognatisk tronföljd. Vid det tillfälle då de tyska Monarkierna kommer att återupprättas är nämnda förhållande sannolikt något de lagstiftande församlingarna, som har att åter göra tronföljdsordningrana till lag, kommer att förhålla sig till.
Hans Kunglig Höghet Markgreve Maria Emanuel, Markgreve av Meissen, Hertig av Sachsen
Då Hans Kunglig Höghet Markgreve Maria Emanuel, Markgreve av Meissen, Hertig av Sachsen, icke efterlämnat några avkomlingar och då det icke står att finna några agnatiska ättlingar vilka är sprungna ur dynastiska äktenskap torde det, utifrån Konungariket Sachsens tronföljdsordning, icke råda något som helst tvivel om att den semi-saliska principen nu måtte tillämpas och att tronföljd genom kvinnoledet härigenom är fullt legalt.
Den avlidne Markgreven har en broder och trenne systrar. Brodern, Prins Albert av Sachsen, har ingått ett morganatiskt äktenskap och har vare sig dynastisk eller morganatisk avkomma. När det gäller Markgrevens systrar är förhållandet följande:
- Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maria Josefa, Prinsessa av Sachsen, Hertiginna av Sachsen, (f. 1928). Ogift.
- Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Anna av Sachsen, Prinsessa av Sachsen, Hertiginna av Sachsen, (1929-2012). Förmäld med Prins Robert de Afif, Prins av Gessaphe.
- Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Matilda av Sachsen, Prinsessa av Sachsen, Hertiginna av Sachsen, Prinsessa av Sachsen Coburg och Gotha, (f. 1936). Var förmäld med Hans Höghet Prins Johan Henrik, Prins av Sachsen Coburg Kohary.
Vad så gäller äktenskapet mellan Prinsessan Anna och Prins Robert är kärnfrågan om detta är att anses såsom dynastiskt. Prins Robert var sprungen ur det maronistiska huset Afif vilket kan härledas från Emiren Afif av Keserwan. Detta spörsmål är av samma art som den ryska tronföljdsfrågan, som behandlats på annan plats i detta Forum. Ock här är frågan om äktenskap med en högättad adelsfamilj av fursterlig karaktär är att anses såsom dynastiskt.
Genom ett beslut av Markgreven, fattat 1997 efter samråd med andra agnatiska ättlingar, innefattande såväl Prins Albert som Prins Timo, utsåg Markgreven sin systerson, Prins Alexander av Gephasse såsom rättmätig tronföljare. Detta beslut kan ses som att äktenskapet mellan Prinsessan Anna och Prins Robert förklarades såsom dynastiskt. Beslut följdes år 1999 av en adoption genom vilken och Prins Alexander, enligt nu gällande tyska lagar, berättigades namnet Prinz von Sachsen.
Utifrån ovanstående kan icke slutsatsen bli en annan än att Hans Kunglig Höghet Prins Alexander, Prins av Sachsen-Gessaphe, Hertig av Sachsen, är rättmätig arvtagare och såsom sådan ny Markgreve av Meissen.
Att Prins Albert självsvåldigt låtit utropa sig till Markgreve synes utifrån ovanstående sakna egentlig legal grund. Det Prins Albert genom sitt egenmäktiga tilltag gör är att hävda en av den sachsiska tronföljdsordningens principer, den agnatiska, men samtidigt förkasta principen om dynastiska äktenskap. Då Prins Albert ock år 1997 godtog Markgreve Maria Emanuels beslut länder det agerande vi nu kan observera Prins Albert till föga heder.
I detta sammanhang må ock nämnas att utvecklingen av tronföljdsordningarna inom de regerande europeiska Furstehusen har inneburit ett förkastande av den agnatiska principen till förmån för en princip om full kognatisk tronföljd. Vid det tillfälle då de tyska Monarkierna kommer att återupprättas är nämnda förhållande sannolikt något de lagstiftande församlingarna, som har att åter göra tronföljdsordningrana till lag, kommer att förhålla sig till.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar