Genom behandlingen av herr Modig, som var stadd på resa till Kuba och där råkade ut för en olyckshändelse, har åter den kommunistiska förbrytarregimen, med de blodsbesudlade bröderna Castro i spetsen, visat sitt rätta jag. Herr Modig var passagerare i en olycksdrabbad bil där ock de kubanska frihetskämparna, herrarna Payá och Cepero, färdades. Medan herr Modig undkom med lättare skador omkom, mycket beklagligt, herrarna Payá och Cepero, vilka var högst framstående personer i den hjältemodiga kampen mot det kubanska tyrraniet.
Herr Modig frihetsberövades, utan att någon anklagelse riktades emot honom, och förhördes i fem dygn av den kommunistiska kubanska hemliga polisen. Vidare förvägrades, åtminstone vid ett tillfälle, representanter för den svenska ambassaden att få träffa herr Modig, ett förfarande som på det högtsa stider mot internationell rätt och praxis.
Anmärkningsvärt i detta är att statsrådet Bildt icke låtit kalla till sig den kubanske ambassadören för att framföra en uppriktig och mycket skarp protest. Det är icke under några som helst omständigheter acceptabelt att ambassadrepresentatnetr icke tillåts träffa en svensk medborgare, som i fjärran land fallit offer för en olyckshändelse.
För Dagens Nyheter låter herr Modig uttala följande:
"Det jag har med mig är den konkreta upplevelsen av hur olika våra system är, säger Aron Modig. Jag åkte dit för att i all välmening bidra till ett friare Kuba men blev fängslad och förhörd. Så behandlas kubaner varje dag."
Det hela är ännu ett bevis på att Kuba icke är någon rättstat eller ett land som fäster något som helst avseende på människovärde och mänskliga rättigheter. I nämnda avseende, rättstat och rättsäkerhet, är icke Kuba något undantag jämfört med de andra implementationer av den kommunistiska läran, som genomförts de senaste 95 åren. I samtliga fall har det slutat med förtryck och människoförakt av värsta slag. Inget pris synes ha varit för högt för att skydda de kommuistiska implementationerna vilka samtliga visat på den utopiska kommunistiska lärans ogenomförbarhet.
Må snart studen vara kommen för det kubanska folket att få njuta frihetens sötma och må den blodsbesudlade kommunistiska regimen i Havanna snarast gå samma öde tillmötes som realsocialismens förtryckarregimer i Sovjet och Östeuropa gjorde för dryga tjugo år sedan.
Herr Modig frihetsberövades, utan att någon anklagelse riktades emot honom, och förhördes i fem dygn av den kommunistiska kubanska hemliga polisen. Vidare förvägrades, åtminstone vid ett tillfälle, representanter för den svenska ambassaden att få träffa herr Modig, ett förfarande som på det högtsa stider mot internationell rätt och praxis.
Anmärkningsvärt i detta är att statsrådet Bildt icke låtit kalla till sig den kubanske ambassadören för att framföra en uppriktig och mycket skarp protest. Det är icke under några som helst omständigheter acceptabelt att ambassadrepresentatnetr icke tillåts träffa en svensk medborgare, som i fjärran land fallit offer för en olyckshändelse.
För Dagens Nyheter låter herr Modig uttala följande:
"Det jag har med mig är den konkreta upplevelsen av hur olika våra system är, säger Aron Modig. Jag åkte dit för att i all välmening bidra till ett friare Kuba men blev fängslad och förhörd. Så behandlas kubaner varje dag."
Det hela är ännu ett bevis på att Kuba icke är någon rättstat eller ett land som fäster något som helst avseende på människovärde och mänskliga rättigheter. I nämnda avseende, rättstat och rättsäkerhet, är icke Kuba något undantag jämfört med de andra implementationer av den kommunistiska läran, som genomförts de senaste 95 åren. I samtliga fall har det slutat med förtryck och människoförakt av värsta slag. Inget pris synes ha varit för högt för att skydda de kommuistiska implementationerna vilka samtliga visat på den utopiska kommunistiska lärans ogenomförbarhet.
Må snart studen vara kommen för det kubanska folket att få njuta frihetens sötma och må den blodsbesudlade kommunistiska regimen i Havanna snarast gå samma öde tillmötes som realsocialismens förtryckarregimer i Sovjet och Östeuropa gjorde för dryga tjugo år sedan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar