Ingen torde ha kunnat undgå uppmärksamhet rörande det österrikiska presidentvalet. Resultatet av nämnda val är att hela nationen tudelats och därigenom kommer att få ett statsöverhuvud, som icke - utifrån medborgarens perspektiv - kan företräda hela folket. Det hela är ett praktexempel på den republikanska svagheten där statsöverhuvudet väljs på politiska grunder och därigenom i praktiken är företrädare för en part.
Monarkin har icke den svaghet, som beskrivs ovan. I en Monarki står statsöverhuvudet över det politiska käbblet och lismandet och kan på ett helt annat vis företräda hela folket. Detta förutsätter självklart att Monarken är politiskt obunden vilket ock måste slås fast i Konstitutionen.
För Österrikes del vore det bästa att Förbundsdagen skyndsamt påbörjar arbetet med en revidering av Konstitutionen i syfte att restaurera Monarkin. Detta arbete bör innefatta att kalla den österrikiska tronens rättmätige arvtagare, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, att uppstiga den tron, som allt för länge saknat innehavare.
Monarkin har icke den svaghet, som beskrivs ovan. I en Monarki står statsöverhuvudet över det politiska käbblet och lismandet och kan på ett helt annat vis företräda hela folket. Detta förutsätter självklart att Monarken är politiskt obunden vilket ock måste slås fast i Konstitutionen.
För Österrikes del vore det bästa att Förbundsdagen skyndsamt påbörjar arbetet med en revidering av Konstitutionen i syfte att restaurera Monarkin. Detta arbete bör innefatta att kalla den österrikiska tronens rättmätige arvtagare, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, att uppstiga den tron, som allt för länge saknat innehavare.
Ärkehertig Karl
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar