I Deklaration 5 framföres kravet på Statkyrkans återinförande. En kyrka som skall grunda sig på den kristna läran uttryckt i rena evangeliska läran enligt den oförändrade Augsburgiska bekännelsen sådan den är antagen och förklarad i Uppsala mötes beslut av år 1593. Såsom upplysning kring denna viktiga fråga publiceras här Uppsala mötes beslut av 1593:FöretalAllom och serdeles hvariom och enom christtrognom, som thenna nästföliande bekännelse läsandes eller hörandes varder, tilbiude och önske vi underskrifne, hvar i sitt stånd och värdighet, Gudz nådhe och barmhertighet, genom Frelsaren Jesum Christum, etc.
Efter thet at then split och oenighet, som i förledne åhr hafver varidt på färde uthi religions sakerne i vårt käre fädernesrike, är nu medh thens Alzmächtiges nådige tilhielp i thet christelige frie concilio och möte, som stodh i Upsala åhr etc. [15]93, medh samhålligt rådh och alles theres betäncken och samtycke, som thär tilstädes vore, medh sådan grundeligh skäl afskaffat och uthaf vägen lagdt, at ingen som vidh Gudh och sanningen blifve vill, kan annat betyga eller medh godt samwet thet som giordt och beslutit är någen tid ryggia. Och vardt på samma tidh ehn religions förehning och bekännelse skrifteligen författet och medh underskrifning och insegel stadfäst och bekräftiget, hvilken ock nu sedan är almänneligen i alle landzendar uthi vårt käre fädernes rike för alle ständer upläsin och förkunnet och af them gilledt och vedertagin, såsom ock underskrifvin och förseglad.
Och på thet at samme religions bekännelse må så väl främmande som infödde kunnigh vare, therföre vardt i sielfve concilio beslutit, såsom vi ock nu för nyttigt, nödigt och rådhsampt achte, at late förbenämde christelige religions och vår lärdoms förehning sampt medh the tre Gudz församblings tros bekännelser, hvilke symbola kallas, såsom ock then rette, rene och oförandrede Augzburgiske confession, hvilken anno etc. [15]30 på then store riksdagh, som tå af chur-, furster och städher hållen bleff, vardt öfverantvardet keyser Carl then femte, af trycket late uthgå: på thet hvar och en kan them bekomme och ther af läre och vete, at vår tros bekännelse är på intet annat grundat än på propheternes och apostlernes skrifter och hafver vitnesbyrd af the rätte och gamble kyrkiones lärare, när the sigh vidh then helghe skrift hålledt hafve, och all falsk läre hafve vi platt ogilledt och förkastet, ehvadh nampn the helst hafve kunne.
Begäre förthenskuld af alle fromme och christtrogne menniskior, at the vele thenne bekännelsen icke annorledes förstå eller uthtyde än som orden och meningen lyde, som theruthinnen författede äre, och alzintet achte våre motståndares orätvise förtalande och fördömande, som ingen sanning vele eller kunne höre eller lyde: uthan mykit heller sådanne förehning och the medhföliende symbola sampt then rätte och oförfalskede Augzburgiske confession, hvilke korteligen innehålle kärnan och summan af vår christelige religion, som elliest uthi propheternes och apostlernes böker af Gudz Ande vidhlyftigt författet och skrifvit är, fliteligen öfverläse, läre och betänckie, sine barn och vårdnedt at the thet samme göre troligen och idkeligen förmane: och sedan uthi samme tros bekännelse medh Gudz milde tilhielp in i dödhen sigh fast och stadeligen förhålle. Ther til then evige och alzmächtige Gudh för sin älskelige enfödde Sons Jesu Christi förskyllen verdiges hvar och en Christen menniskie sin helge Ande nådeligen förläne och oss vår christendoms ähronampn evinnerligen at niuta late. Amen.
Datum Stockholm then 30 juli, anno etc. 1593.
BeslutetVi Carl medh Gudhz nådhe Sveriges rikes arffurste hertigh till Sudermanland, Näricke och Värmeland, och vi efterskrifne Sveriges rikes rådh, biscopar och menige prästerskap, som nu här i Upsala till thette möthe hafve varidt församlade, göre vitterligit och uppenbarligen bekenne så väl för oss närvarande som them the frånvarande äro, at efter som allom nogsampt kunnigt är hvadh tvist och oenighet som på näst förlidne år här uti vårt fädernes land Sverige uti religions saker varidt hafver, therigenom myckin split och förargelse sigh hafver i månge motte förorsaket, och man både af exempel så väll som af förfarenheten både uthi främmande land såsom eliest hafver förnummit ingen ting skadeligere vara uthi något land och konungerike än tvist och oenighet och intet nyttigere och gagneligere eller thett som mere förbinder hjerten tilsamman än sämje och enighet, och serdeles i religionen; therföre på thett att sådana enighet motte och så väl här i riket uthi religionen uprättedt och förmeredt varda, som eliest i alla andre motto, och thett icke annars hafver kunnedt ske ann igenom ett christeligit, alment, fridt, inrikes möthe, efter som ifrå apostlarnes tidh och allt seden hafver brukligit varidt; såsom och kong:e M. vår älskelige käre her broder och alles vår nådig:e herre, christeligh och höglofligh i hughkommelse, alrede för någre år seden och någodt för sitt christelige aflidende nådeligen sampttykte, att ett sådant möthe skulle hollidt varda; är för then skull nu uthaf alles våres samdrächtige åstundan och bevillielse beramadt blifvidt, att en samankommelse af the förnämste ständer här i riket högre och nidrigere, lärde och lekte, motte hollen blifve nu på närvarendes år efter Christi börd 1593 på söndagen Esto mihi, som var then 25 februarii, här i Upsala till at göra en förening uthi then christeliga läro, såsom och kyrkesäder, församblingenes disciplin och laglige archiebiscops och andre biscopars val medh flere nödige puncter, som hafve syntz nyttige och rådelige vare; hvarföre och nu i the helige Trefaldighetz nampn på för:ne dagh och tidh, näst en innerligh åkallan till Gudh then alzmächtigeste, efter en gudeligh noga och flitigh öfvervägning af oss samptligen, frivilligen, onödgade och af välbetänkt och berådt mode om thesse efter:ne puncter så endrächteligen förendt och beslutedt är, som här efter fölier:
Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggörende ord, hvilket i the helige propheters, evangelisters och apostlars skrifvelser författadt är, samholleligen blifve vele och att i våre församblingar skall lärdt, trodt och bekändt varda, att then helga skrift af then helga anda sitt ursprung hafver och inneholler fulkomligen alt thett, som then christelige lärdom om Gudh then alzvåldigeste och vår salighet, sampt gode gärninger och dygder tillkommer, och är en grund och stödh till en rätt Christen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskillia och förekomma all tvist uthi religionen och ingen förklaring af andre behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen godhtycke någodt ther tillsatt hafva, thett icke är medh then helge schrift, eho the och helst vare kunne, alldenstund ingen menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne, och theruthinnen skall ingen persons anseende, höghet eller authoritet achtet eller gilledt varda, uthan then helga schrift allene, som förbe:t är.
Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola, såsom och vidh then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske confession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfverantvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i Ausburg år efter Christi börd 1530; thesslikest vidh then religion, som uthi saligh och höglofligh hos Gudi i åminnelse konung Gustaffs sidzste regementz och saligh erchiebiscop Lars Petri Nericiani then äldres lifstidh både i lärdom och kyrkesäder här i riket hollidt och igenom then präntede kyrkoordning i trycket uthgången anno 72 är samptyckt och bejaket blifven. Men efter theruthinnen äre någre ceremonier beholne, som både vidh döpelsen och Herrans Jesu Christi nattvard brukede blifve, som är salt, ljus och uphöijelsen, item flyttie medh messeboken ifrån thett ene hörnet intill thett andre på altaret, item klämpe när uphöijes, hvilke och i meste parten af the evangeliske församblinger allrede äre aflagde, efter the fast och i ett stort missbruk komne äro, så att mere ondt uthaf missbruket, än godt af ceremonierne blifver förorsaket; therföre är almänneligen och samdrächteligen ther till bejaket och bevilliedt, att sochne prästerne, så och bisperne i visiterningerne på thett flitigeste almogen här om läre, undervise och till att missbrukedt falle lathe troligen skole förmane. Och när the bevisligen och nogsambligen förnimme missbrukedt icke kunne borttages, medh mindre att sielfve ceremonierne förfalla och uthur ögonen förskaffes, måge bisperne medh någre af hvart capitel i alle stifft sampt andre the lärdeste af presterskapet sammankomme och om fogeligeste medel och väger sigh betänke, rådhslå och endräcteligen samsättie, huruledes thesse för:ne ceremonier medh tiden, dogh uthan någon förargelse och buller, i stillhet kunne afläggies.
Ehvadh exorcismum anlanger, bekänne vi honom icke vara så nödigh vidh dopet, att then föruthan dopet icke skulle vare fulkomligit, uthan efter thenne ceremonien väl öfver ens stämmer medh dopsens handel, påminnendes icke barnedt uthan them, som tilstädes äre, om alle menniskiors lägenhet, för än the till dopet komme, och om dopsens kraft; therföre måge vi then i våre församblinger efter en christen frihet väl bruka. Men om the ord, som synes alt för hård vara, på thett att icke någon sigh theröfver skulle förargha, menendes att någon lekamligh besättelse ther medh skall ment varda, hafve vi samptligen bevilliedt, att man the orden far här uth lindra må och i then staden insättia vik här ifrå; dogh så att man här medh icke thes heller fördömer the församblinger i främmande land eller höge personer här inrikes, som thenne icke så bruka, uthan sig hafve then förbehollen och elliest medh oss äre ens i trona.
Om then liturgia som någre af presterskapet här i riket vedertagedt hafve, alldenstund hon är i sanning befunnen en rot och orsak till mycken oro, som sigh uthi religions saker här i riket hafver tildraget, och elliest medh schriftenes grund bevist, att hon i alle motte är vidskäpeligh och i sielfve grunden aldeles likformigh then påfveske messa, hvilken är förargeligh och aldeles gensträfver och förringer Christi vår Frälsares förtjänst och såsom en port och ingång till all annen påfvens grufvelige vilfarelse; therföre hafve vi och samptligen och i synderhet för:ne liturgia och allt hennes onde medhfölie i läro, ceremonier och disciplin, ehvadh nampn thett och helst hafve kan, aldeles ogilledt och af christeligh alfvar, medh hierta och mun vedersakedt och oss endtlighen ther till alfvarligen förplichtedt, att vi henne aldrigh mere anname, gilla eller bruka vele, såsom icke heller någodt annedt af the påfveskes lärdom eller villfarelse, ehvadh nampn the helst hafve kunne, någon tidh gille eller vedertage, uthan then aldeles förkasta såsom menniskio stadgar för världzligh höghet, välde, macht och rikedomar uptänkte, igenom hvilket monge menniskior ofte äre bedragne vordne. Theslikest och alldeles af säjoms vi alle sacramenterers, zvinglianers, calvinisters vilfarelser, så och vederdöpere och alle andre kättere, ehvadh nampn the helst hafve kunne, någon tidh till att inryma, gilla eller samptycke.
Yterligere om disciplin och skäligh kyrkeaga hafve vi och befunnidt att hon uthi vår för:ne trychte kyrkeordning till siälfve grunden mestedels är författedt, och efter hon nu en tidh long myckit försumedt är, hafver hvar efter sitt stånd och värdighet lofvedt ther till förhielpe, att hon här efter må fliteligere varda efterkommen och troligere sampt alfvarsamligere uthi värket stält. Och ther som sielfve saken så kräfver, må thett som ytermere behöfves medh bispernes och capitlens gemene samptyckie blifve tillagt och förmeredt.
Och ändoch then icke borde leden eller efterlatidt varda sigh här i riket nidsättie, som medh någon falsk lärdom umgå och medh oss uthi lären icke ens äro, på thett the andre medh sigh icke förföra motte; likväl efter sådan för handel och vandel skull icke väl kan förhindredt varda, så är så vidt samptykt, att the, som någon kättersk lärdom hafva, icke skall tillstadt eller efterlatidt vara att hålla några uppenbara samqvemder i hus eller annorstädes, så frampt, hvar någor ther medh befinnes eller the som elliest försmädeligen tala om vår religion, skola tilbörligen straffade blifve.
Och på thett att allom må kunnigt och vetterligit varda, hvadh vi yterligere uthi thenna samqvemd handlet och oss hafve förenadt om uthi alle puncter och artikler, så skall sådant medh förste uthaf trycket uthgå, medh hvilke så väl som och thett her uthi författedt är vi igenom Gudz thens alrehögstes nådige hielp och bistånd enholleligen lofvedt, tillsagt och förplichtadt hafve oss in i döden vele faste och ståndachtige blifve och ther ifrå alldrigh någon tidh låcka, tvinge eller tränge lathe hvarken igenom gåfvor, gunst, venskap, måghsämie, hot, ogunst eller undsäijelse, uthan oss och then saken Gudh then alzmächtigeste i hender befale, hvilken hon och allena tilhörer. Hans guddomlige Maij:t varder och oss thervidh nådeligen behollendes och krafteligen försvarendes.
Till ytermere visso och stadfästelse, att allt thetta vidh then mening, som vidh hvar punct besluttidt är, ärligen, uprichteligen och christeligen, fast, stadigt och oryggeligen må holledt och efterkomit varda, och att thett ene ståndet till thett andre icke annedt motte sigh hafve till att förse än trohet, trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet uthi thenne samptychte bekännelse, så hafve vi Carl medh Gudz nåde etc. och vi under:ne Sveriges rikes rådh, biscopar, riddersmän och adel, presterskapet och köpstadzmän så väl för oss som vare efterkommande thette frivillieligen och af trofast hierta medh egne hender underskrifvidt och vår secret och insigler här nedan före trycke låthe, hvilket och the, så väl andelige som världzlige, som medh oss ens och nu icke närvarende äre, i like motto välvillieligen varde görende. Actum Upsaliae xx martii anno MDXCIII.
ndet Hessen
Inlägg
