Glädjerik nyhet från Sachsen-Coburg och Gotha

Deras Högheter Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha

Hans Höghet Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, låter kungöra:

"Med stor glädje och tacksamhet låter Vi kungöra nedkomsten av Vår dotter Madeleine Aurelia Viktoria Karin av Sachsen-Coburg och Gotha. Moder och barn befinner sig vid bästa hälsa och Vi är mycket lyckliga över Vår dotters födelse."

Den nyfödda Prinsessan är andra dotter och tredje barn till Deras Högheter Prins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha. Prinsparet har sitt residens i Coburg där Prinsen förestår den Hertigliga Husstiftelsen.

Av namnvalet att döma kan förmodas att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Madeleine, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland, kommer att kallas till fadder. Den nyföddas morfader, Husets Överhuvud, Hans Höghet Prins Andreas, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, vår högaktade Konungs kusin, är fadder till Hertiginnan av Hälsingland och Gästrikland. Vidare är vår högt ärade Kronprinsessa fadder till Prinsparets förstfödda dotter Hennes Höghet Prinsessan Katarina, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha.

Sorgesamma kravaller

Från stadsdelen Rinkeby i vår vackra huvudstad nås vi av beklämmande och sorgesamma informationer om kravaller under vilka ordningsmakten nödsakats att ta till vapen för att freda sig mot det pack och patrask - ja det är inget annat - som på alla upptänkliga sätt förstör och fördärvar och då icke minst för den stora majoritet av hedervärda innebyggare i nämnda stadsdel.

För undvikande av missförstånd skall här slås fast att den stora majoriteten av innebyggare i Rinkeby och andra orter, som domineras av invandrare, är ärliga, hedervärda och icke sällan goda gudfruktiga människor, som förtjänar all respekt. Dock finns här ock en förmodligen till antalet ganska liten destruktiv och fördärvande minoritet. Mot denna minoritet, som icke är beredda att följa rikets lagar och att bidra till den allmänna ordningen, kan ingen pardon visas.

Rättsstatens främsta ansvar är att skydda sina innebyggare och deras egendom. I Rinkeby och på andra orter har detta misslyckats å det grövsta vilket är fullständigt oacceptabelt. Från vår med största tafflighet förenade Regering synes icke värst mycket stöd vara att hämta. Statsrådet Ygeman, Ynkeman vore ett mer passande namn, gråter krokodiltårar men vägrar halsstarrigt att förstärka ordningsmaktens resurser. Hur illa ställd situationen är framgår av att det i riket går 208 poliser på 100 000 innebyggare. Motsvarande siffra för hela den Europeiska Unionen är 341.

Hade den taffliga Regeringen haft något råg i ryggen, borde man tills dess att ordningsmaktens polisiära resurser förstärkts - vilket dessvärre ta tid - överväga att inkalla Försvarsmakten att patrullera de mest utsatta orterna för att skydda alla dess ärliga, hedervärda och gudfruktiga innebyggare. Det hela vore en synnerligen lämplig uppgift för Hemvärnet - De Nationella Skyddstyrkorna.

Förenta Staternas President

Det synes dessvärre som att Förenta Staternas President, herr Trump, är just den tölp som befarades i en tidigare anmärkning på detta Forum. Ännu ett exempel når oss genom de dumdristiga och falska uttalanden rörande vårt Fädernesland, som han lät göra förliden fredag.

Herr Trumps första tid i det höga ämbete han anförtrotts har på de flesta sätt kännetecknas av allmän tölpaktighet, slarvighet, ombytlighet och bristande konsekvens. Dessa brister är måhända till någon gräns hanterliga även om det icke kan vara någon avundsvärd roll för de i presidentens stab, som har att någorlunda söka lägga tillrätta alla de oövertänkta ord som formas av presidentens tunga.

Ett värre förhållande består däruti att presidentens kunskap om Förenta Staternas författning - världens äldsta ännu i kraft vara författning - synes vara synnerligen grunda. Att bland sina första dekret utfärda förordningar vilka omgående avvisas av domstolar länder i sanning icke den nya regimen till någon heder. Detta visar icke blott att presidentens egna konstitutionella kunskaper är högst begränsade utan ock på det faktum att presidentens rådgivare - vilka rimligen borde ha hindrad de uppenbara konstitutionella brister nämnda dekret innehöll - synes vara direkt inkompetenta.

Det synes vara en alltmer berättigad fråga hur länge dessa förhållanden kan fortgå. Må man åtminstone hoppas att herr Trump skaffar sig dugligare rådgivare så att de värsta fadäserna kan undvikas. En tröst i sammanhanget är konstitutionens maktdelningsprinciper, vilka trots situationen, torde vara starka nog för att upprätthålla den konstitutionella ordningen. 

Sveket mot det Spanska Konungahuset

Så har då laga dom fallet emot gemålen till Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Kristina, Prinsessa av Spanien, den svekfulle herr Urdangrin, vilken icke enbart dragit skam över sig själv och sin familj utan som ock smutsat såväl det hedervärda Spanska Konungahuset som hela Konungariket Spanien. Herr Urdangrin, vilken ägnat sig åt synnerligen tveksamma ekonomiska affärer och transaktioner har nu befunnits skyldig till bland annat korruptionsbrott för vilken nämnde brottsling kommer att avstraffas med 6 år och 3 månaders fängelse samt ett icke försumbart bötesstraff. Straffet synes synnerligen välförtjänt.

Prinsessan Kristina, vilken ock stod under åtal, frikändes från alla anklagelser.

Ingen skugga skall i detta falla över vare sig Konung Johan Karl eller Konung Filip. Dessa har från det att anklagelserna blev kända agerat på ett föredömligt sätt. Redan i sitt jultal år 2011, strax efter det att anklagelserna blivit kända, förklarade Konung Johan Karl att rättvisan är lika för alla. Det spanska hovet deklarerade vid samma tidpunkt att herr Urdangrin icke vidare på något sätt skulle deltaga i fullgörandet av några som helst av det hedervärda Spanska Konungahusets plikter. Vidare lät Konung Filip den 12 juni 2015 fråntaga prinsessan och hennes  - svekfulle och nu genom laga dom fällde - gemål titeln Hertiginna respektive Hertig av Palma de Mallorca.

Själv fann prinsessan redan år 2013 det för gott att lämna Spanien och slå ned sina bopålar i Schweiz medan gemålen kvarstannade i Spanien.

Den som genom giftermål,  i fallet det ges samma status som dynastiskt, upptages i ett Furstehus måste förstå det stora ansvar och den ovillkorliga lydnad mot såväl Furstehus som det rike över vilket huset regerar upptagandet kräver. Är icke båda kontrahenter beredda att uppfylla detta må man antingen avstå ifrån giftermålet eller också bör den furstlige kontrahenten avsäga sig såväl rätt till tronen som kungliga titlar för att därpå ingå ett morganatiskt äktenskap.

Utrikesministerns diplomatiska inkompetens

I den nyss avgivna utrikesdeklarationen låter statsrådet Wallström, tillika chef för Utrikesdepartementet, tillkännagiva följande:

"I år har det gått 50 år sedan Palestina ockuperades. Sverige fortsätter verka för en lösning i Israel-Palestinakonflikten och tillsätter ett särskilt sändebud."

Vad detta skall tjäna till är synnerligen svårt att förstå i det att Regeringen i allmänhet och statsrådet Wallström i synnerhet genom sitt vansinniga och folkrättsvidriga agerande genom erkännandet av Palestina, såsom stat, målat in sig i ett hörn där Israel - högst förståeligt - betackar sig för något bistånd i fredsprocessen från vårt land. För detta har vi att tacka det - inom diplomatins område - totalt oskickliga, för att icke säga helt inkompetenta, statsrådet Wallström.

Statsrådet Wallström har i sin diplomatiska oduglighet av någon outgrundlig anledning fått för sig att diplomati är att bränna alla broar till en part, i detta fall den hedervärda staten Israel, och att på alla upptänkliga sätt favorisera den andra parten, i detta fall den högkorrupta så kallade Palestinska Myndigheten vilken icke äger egentlig kontroll över något territorium och därigenom är diskvalificerad såsom statsbildning.

Det är väl känt att den hedervärda staten Israel icke vill ha det ringaste med statsrådet Wallström att beställa. Det -från ett diplomatiskt perspektiv - platt odugliga statsrådet är i praktiken persona non grata i Israel och torde där icke kunna se fram emot att möta ens få möta den mest underordnade israeliske statstjänsteman. Ett uttryck för den hedervärda staten Israels inställning och berättigade avoghet visavi nämnda inkompetenta statsråd är ett uttalande från det israeliska utrikesministeriet där det säges:

"Med tanke på den svenska regeringens extraordinära framgångar för att skapa fred världen över, är vi djupt tacksamma över beslutet att äntligen göra slut på den här regionens sjukdomar. Varför kunde det inte kommit tidigare?"

Må den dag vara nära då statsrådet Wallström inlämnar sin ansökan om entledigande. Statsrådet Wallström torde vara den mest olämpliga och odugliga utrikesminister Riket någonsin ägt.

Diplomatins förfall

Nu går i sanning skam på torra land, på något annat sätt kan icke det faktum beskrivas att Regeringen haft en stora och ofattbara dumheten att utse den avdankade politruken, herr Juholt, till ambassadör på Island. Herr Juholt har förvisso varit ledamot i Riksdagen under 22 år men har i denna gärning knappast utmärkt sig nämnvärt utan var här en högst medioker ledamot.

Utmärkte sig gjorde dock nämnde politruk när en serie av omständigheter ledde till den - för det socialdemokratiska arbetarpartiet - stora olyckan att ifrågavarande politruk upphöjdes till partiordförande. För denna uppgift visade sig herr Juholt icke enbart vara oskicklig utan - för att uttrycka det klart - platt oduglig. Efter blott 10 månader hade partiet fått nog och herr Juholt fick, efter att ha löpt ett långt och smädeligt gatlopp, silkessnöret.

Ingenting i herr Juholts gärning motiverar på något minsta sätt att han skall kallas till ämbetet som Konungens och Rikets ambassadör i republiken Island!

Då herr Juholt lämnade den post han icke var duglig nog att inneha kvarstannade han i Riksdagen. Förtroendet för honom - hos det parti han företrädde - var dock så lågt att han icke ens anförtroddes en ordinarie utskottsplats.

Nu råder dessvärre i vårt land det oskicket - särskilt utövat av socialdemokratiska regeringar - att löna avdankade politruker med höga ämbeten. Om de har skicklighet för ämbetet synes härvid vara en mycket underordnad för att icke säga helt en helt obetydlig aspekt. Särskilt en ambassadörspost kräver en för uppgiften synnerligen skicklig person med lång erfarenhet av diplomati. När det gäller meromnämnde politruk, herr Juholt, saknar han såväl all skicklighet för uppgiften som diplomatisk erfarenhet.

Genom denna beklagliga och rent skamliga utnämning visar den taffliga ministären Löfven i allmänhet och det oskickliga statsrådet Wallström, chef för utrikesdepartementet, åter hur olämpliga de är att styra Riket.

Om Huset Romanovs grenar

Såsom förmäls i en föregående anmärkning avled Hans Höghet Prins Dimitri av Ryssland den 31 december 2016. Hans Höghet, som tillhörde en av Husets morganatiska, grenar, hade en ledande ställning inom det Romanovska Familjeförbundet men var icke den mest mest seniore agnaten, om i detta begrepp lägges äldste manlige avkomlings äldste son etc.

Då den Ryska Tronföljdsfrågan och Husets Romanovs utbredning idag icke är alldeles överskådliga görs här ett försök att bringa någon klarhet.

Det Ryska Kejserliga huset - Den dynastiska grenen utgående från Kejsar Alexander II

Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland

Enligt huslagarna skall ättlingar vara sprungna från dynastiska äktenskap och tronföljden är agnatisk. Saknas agnatiska ättlingar, vilket var fallet då Storfurst Vladimir avled 1991, går tronföljden till närmsta avkomma på spinnsidan [1]. Husets Överhuvud är Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland (f. 1953).

1. Hans Kejserliga Majestät Kejsar Niklas I, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar, (1796-1855)
2. Hans Kejserliga Majestät Kejsar Kejsar Alexander II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar,  (1818-1881)
3. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Vladimir, Storfurste av Ryssland (1847-1909)
4. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Kirill, Storfurste av Ryssland (1876-1938)
5. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Vladimir, Storfurste av Ryssland (1917-1991)
6. Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland (f. 1953)

Arvtagare är Storfurstinnan Marias son, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen (f. 1981).

Nu morganatisk agnatisk gren utgående från Kejsar Alexander II

Hans Höghet Prins Demitri av Ryssland med gemål

Äldste seniore agnat är Hans Höghet Prins Demitri (f. 1954) boende i Förenta Staterna. Dennes linje utgår från:

1. Hans Kejserliga Majestät Kejsar Niklas I, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar (1796-1855)
2. Hans Kejserliga Majestät Kejsar Kejsar Alexander II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar,  (1818-1881)
3. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Paul, Storfurste av Ryssland (1860-1919) [2]
4. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Dimitri, Storfurste av Ryssland (1891-1942) [3]
5. Hans Höghet Prins Paul av Ryssland (1928-2004)
6. Hans Höghet Prins Demitri av Ryssland (f. 1954)

Prins Demirti har en broder, Hans Höghet Prins Mikael av Ryssland (f. 1961) samt tvenne systrar, Deras Högheter Prinsessorna Paula av Ryssland (f. 1956) och Anna av Ryssland (f. 1959). Vare sig Prins Demitri eller Prins Mikael har, såvitt känt är, någon agnatisk avkomma varför denna gren i sinom tid kommer att agnatiskt utslockna.

Nyligen utslocknad agnatisk morganatiska gren utgående från Kejsar Niklas I:s son Storfurst Niklas

Näst i seriositet efter ovannämnda morganatiska gren kom den gren den nyligen avlidne Prins Dimitri (1926-2016) tillhörde.

1. Hans Kejserliga Majestät Niklas I (1796-1855)
2. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Niklas  (1831-1891), Storfurste av Ryssland
3. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Peter, Storfurste av Ryssland (1864-1931)
4. Hans Höghet Prins Roman av Ryssland (1896-1978) 
5. Hans Höghet Prins Niklas av Ryssland (1922-2014) [4]
6. den föregående broder Hans Höghet Prins Dimitri av Ryssland (1926-2016)

Denna gren är nu agnatiskt utslocknad, prins Niklas har dock avkomma genom sina trenne döttrar, Deras Högheter Prinsessorna Natalia av Ryssland (f. 1952), Elisabet av Ryssland (f. 1956) och Taitiana av Ryssland (f. 1958).

Nu morganatisk agnatisk gren utgående från Kejsar Niklas I:s son Storfurst Mikael

Hans Höghet Prins Andreas av Ryssland (f. 1923)

Senior agnat i denna gren, som ock stammar från Kejsar Alexander III [5], är Hans Höghet Prins Andreas av Ryssland (f. 1923) boende i Förenta Staterna. Dennes linje utgår från:

1. Hans Kejserliga Majestät Niklas I (1796-1855). Kejsare och Autokrat över alla Ryssar
2. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Mikael  (1832-1809), Storfurste av Ryssland
3. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Alexander, Storfurste av Ryssland (1866-1933) [5]
4. Hans Höghet Prins Andreas av Ryssland (1897-1981) 
5. Hans Höghet Prins Andreas av Ryssland (f. 1923)

Prins Andreas har trenne söner, Deras Högheter Prinsarna Alexis av Ryssland (f. 1953), Prins Peter av Ryssland (f. 1961) och Andreas av Ryssland (f. 1963). Såvitt känt är saknar dessa agnatisk avkomma. Om dessa icke får någon agnatisk avkomma kommer senior agnat att återfinnas i en junior gren utgående från Prins Andreas faderbroder Prins Rotislav:

1. Hans Kejserliga Majestät Niklas I (1796-1855). Kejsare och Autokrat över alla Ryssar
2. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Mikael  (1832-1809), Storfurste av Ryssland
3. Hans Kejserliga Höghet Storfurst Alexander, Storfurste av Ryssland (1866-1933) [5]
4. Hans Höghet Prins Rotislav av Ryssland (1902-1981)
5. Hans Höghet Prins Rotislav av Ryssland (1938-1999)
6. Hans Höghet Prins Rotislav (f. 1985) 

Hans Höghet prins Rotislav av Ryssland (f. 1985)

Prins Rotislav har en broder, Hans Höghet Prins Nikita av Ryssland (f. 1987) samt tvenne kusiner, söner till faderbrodern Hans Höghet Prins Nilkas av Ryssland (1945-2000), Deras Högheter Prinsarna Niklas av Ryssland (f. 1968) och Prins Daniel av Ryssland (f. 1972). Prins har en son, Hans Höghet Prins Jackson (f. 2009), vilken torde vare den yngste agnaten i Huset Romanov.

Värt att notera är att Hans Höghet Prins Rotislav av Ryssland sedan år 2009 tagit sitt residens i Moskva. Han är det Romanovaska Familjeförbundets representant i Ryssland och den ende agnatiske ättling till Huset som bor i Ryssland.

Noter

[1] Det Romanovska Familjeförbundet erkänner icke Storfurst Vladimirs äktenskap såsom dynastiskt.

[2] Storfurst Paul mördades brutalt av det kommunistiska pack och patrask, som illegalt och rättsvidrigt tillskansade sig makten år 1917 under ledning av folk- och barnamördaren Lenin.

[3] Morbroder till Greve Lennart Bernadotte af Wisborg 

[4] Vald till vice ordförande för Romanovska Familjeförbundet vid dess bildande 1979 och vald till ordförande 1989.
[5] Hans Kejserliga Höghet Storfurst Alexander, Storfurste av Ryssland, äktade år 1894, sin kusin, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Xenia, Storfurstinna av Ryssland, dotter till Kejsar Alexander III och syster till Kejsar Niklas II.

Hertigen och Hertiginnan av Cambridge utökar sina kungliga plikter

Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge med Hans Kunglig Höghet Prins Georg av Cambridge och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Charlotta av Cambridge.

I Förenade Konungariket har viss, dessvärre högst berättigad, kritik riktats mot Hertigen av Cambridge, som står närmast i tur till tronen efter Fursten av Wales, för att Hertigen icke påtagit sig de kungliga plikter han såsom, mänskligt att döma, blivande Konung har att utföra. Istället har Hertigen ägnat sin möda åt en anställning vid ambulansflyget i grevskapet Norfolk, en i och för sig hedervärd gärning, men i den ställning han besitter är det nödtvunget att han på ett mer omfattande sätt företräder Drottningen och sin fader i deras plikter. Hertigen av Cambridge borde i detta avseende bättre ha uppmärksammat hur hans svenska frände, vår egen högaktade tronföljare Kronprinsessan, utför sina plikter till största gagn för såväl sin fader och Konung som för Fäderneslandet.

Nu synes dock kritiken ha fått verkan i det att det Brittiska Hovet låter kungöra att Hertigen och Hertiginnan nu kommer att uppta fler officiella plikter och att de som en del av detta förflyttar sitt huvudresidens från det lantliga herresätet Anmer Hall till Kensingtonska Palatset i London. I samband med detta kommer Hertigen ock att avsluta sin anställning vid ambulansflyget.

Det är synnerligen glädjande att Hertigen nu till fullo synes ha förstått vikten av sin ställning och vad som förväntas utifrån denna.

Om Regeringsfrågan

Mycken uppståndelse har på sistone uppkommit sedan fru Kinberg Batra konstaterat det enkla faktum att det i Riksdagen skulle föreligga förutsättningar att genomdriva en statsverksproposition utifrån ett gemensamt förslag från de så kallade Allianspartierna i det fall partiet Sverigedemokraterna skulle lägga sina röster på densamma, vilket förefaller trolig. Ett scenario likt detta utgör folkstyre genom Riksdagen såsom det bör vara. Riksdagen är folkets röst och icke Regeringen. Således alls inget märkligt i detta fru Kinberg Batras resonemang.

Nu synes dock de två partierna, Liberalerna och Centerpartiet, av märkerliga principiella skäl icke vilja stödja denna ordning i det att man menar det skulle ge partiet Sverigedemokraterna ett inflytande. Detta ställningstagande är icke vettigt av de två skäl, som beskrives nedan:

För det första finns ingen tanke, vilket fru Kinberg Batra är tydlig med, att inbjuda Sverigedemokraterna till några som helst förhandlingar. Tanken är att förslaget skall framtagas gemensamt av de så kallade Allianspartierna. Om sedan partiet Sverigedemokraterna i Riksdagen väljer att stödja detsamma eller icke är detta deras sak. Det finns ingenting i denna ordning som skulle förhindra en fortsatt kritisk hållning till partiet Sverigedemokraterna. Således är Liberalernas och Centerpartiets hållning i detta avseende inget annat än rent trams.

För det andra innebär Liberalernas och Centerpartiets obetänksamma hållning, i nämnda fråga, att stort inflytande ges till det allra vederstyggligaste av Riksdagens partier, nämligen kommunistpartiet (i feghet benämnt vänsterpartiet). Nämnda parti, i allt väsentligt ett kommunistiskt pack och patrask med en solkigare och smutsigare historia än något annat av Riksdagens partier, har förskaffat sig en utpressningsposition gentemot  den tafflige och svage statsministern, herr Löfven. Att herr Löfven sitter på främsta platsen vid Konungens rådsbord är icke i kraft av en riksdagsmajoritet utan det sker - och låt oss vara tydliga med detta - på nåder av ett parti, som under hela sin historia stått upp för den människofientliga och människoplågande kommunismen.

Vi måste åter komma till en situation där det är Riksdagens majoritet, som beslutar över den centrala frågan om statsverkets medel. Det är icke vettigt att ett kommunistiskt parti, med den ilskne och för största oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt, tillåts bedriva utpressning till största skada för Riket. Herr Sjöstedt och hans kommunistiska pack och patrask bör förpassa ut i den politiska iskyla där de rätteligen hör hemma.

Genom ett misstroendevotum, som skulle kunna initieras i morgon dag, kan statsministern, herr Löfven, tvingas att stiga bort från Konungens rådsbord. Låt detta ske!

Herr Trump insvuren som Förenta Staternas 45:e President

Innevarande dag avlade herr Trump, vid en högtidlig ceremoni i den federala huvudstaden Washington, presidenteden varigenom han inträdde i presidentämbetet. Herr Trump är Förenta Staternas 45:e president i den långa rad, som påbörjades av president Washington år 1789.

Under sin presidentkampanj både uppträdde och uttryckte sig president Trump understundom såsom en tölp, genom ovårdade och understundom anstötliga uttalanden. Diskrepansen mellan hans olika uttalanden och utlåtanden kan heller icke anses försumbar. Således har president Trump, för sitt eget bästa, att visa att han ock förmår att agera statsman, vilket är en förutsättning för hans regerings framgång. Nu är situationen som den är och vi får innerligt hoppas att den utvecklas på ett lyckosamt sätt. Måhända kan hans gärning bli bättre än vad som förutspås. Minns i detta president Reagan, hart när Förenta Staternas främste president någonsin, som - tillsamman med Biskopen av Rom, Johannes Paulus II, och Baronessan Thatcher av Kesteven, utgjorde den människoplågande världskommunismens banemän.

Det som främst bekymrar är president Trumps protektionistiska sinnelag samt hans inställning till den allvarliga frågan om klimatet. I sistnämnda fråga vore det på sin plats att president Trump bättre värnade om Skapelsen.

Det som ändå måste framhållas är att president Trump, till skillnad från de flesta andra tidigare presidenter icke är någon politruk, som enbart ägnat sig åt politiken. De perspektiv, som president Trump på detta sätt kan bringa in behöver alls icke vara negativa.

På sakfrågeområdet finns dock ljuspunkter. Bland annat är president Trump starkt kritisk till barnamord, av dess förespråkare i feghet benämnt "abort". Här har han föranstaltat om en översyn av lagstiftningen vilket är synnerligen glädjande.

Dessförutan är det glädjande att han deklarerat sig vilja flytta Förenta Staternas ambassad i den hedervärda staten Israel till denna stats rätta huvudstad, Jerusalem. Detta har, icke alls förvånande, fått vår egen utrikesminister, statsrådet Wallström - som missförstått diplomatins roll och tror dess främsta syfte är att bränna broar - att ropa i högan sky. Att det från det diplomatiska och utrikespolitiska perspektivet platt odugliga statsrådet Wallström orerar på detta sätt säger att president Trump i denna fråga synes var på rätt väg.

Vad ock är synnerligen viktigt att beakta är att Förenta Staternas Konstitution har sitt fundament i de goda principerna om maktdelning mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt. I federationens parlament, Kongressen, med dess två kamrar Senaten och Representanthuset, har ledamöterna en helt annan integritet än vad understundom våra egna riksdagsledamöter, ofta slavar under partilinjen, har. Nämnda maktdelningsprincip borgar för att oövertänkta dumdristigheter med största sannolikhet kommer att undvikas.

Slutligen ska i detta sammanhang nämnas att fru Clinton, som visat ofattbar stor oaktsamhet med hemliga statshandlingar, näppeligen kan anses ha varit mer lämpad för ämbetet än president Trump.