Grundlagsförslaget: Kapitel 7 - Riksbanken

1§ Riksbanken är rikets centralbank. Riksbanken har ansvaret för penningpolitiken. Ingen myndighet får bestämma hur Riksbanken skall besluta i frågor som rör penningpolitik.

Riksbanken har tolv fullmäktige. Sex fullmäktige väljs av Konungen och sex fullmäktige väljs av Riksdagen.

Riksbanken leds av en direktion, som utses av fullmäktige.

2§ Riksdagen prövar om ledamöterna i fullmäktige och direktionen skall beviljas ansvarsfrihet. Om Riksdagen vägrar en fullmäktig ansvarsfrihet är han därmed skild från sitt uppdrag. Fullmäktige får skilja en ledamot av direktionen från hans anställning endast om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utföra sina uppgifter eller om han gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

Bestämmelser om val av fullmäktige och om Riksbankens ledning och verksamhet meddelas i lag.

3§ Endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Bestämmelser om penning- och betalningsväsendet meddelas i övrigt genom lag.

Grundlagsförslaget: Kapitel 8 - Krigsmakten

§1 Riket skall ha en Krigsmakt som förmår att skydda rikets territorium och dess självbestämmande.

§2 Konungen är rikets överste krigsherre och har som sådan högsta befälet över rikets Krigsmakt.

§3 Konungen förordnar i särskild förordning Krigsmaktens organisation.

Grundlagsförslaget: Kapitel 11 - Förhållandet till andra stater och mellanfolkliga organisationer

Om Överenskommelsers ingående
§1 Överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation ingås av Konungen.

§2 Konungen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att Riksdagens samtycke inhämtats, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket Riksdagen skallge samtycke.

Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen.

Konungen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att Riksdagen lämnat sitt samtycke till denna, om överenskommelsen är av större vikt. Konungen kan dock underlåta att inhämta Riksdagens samtycke av överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall Konungen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Riksdagen kan samtycka till sådan överenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick.

§3 Konungen får uppdraga åt Konungens förvaltningsmyndighet att ingå internationell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver Riksdagens samtycke eller Utrikesnämndens medverkan.

§4 Bestämmelserna i 1-3 §§ äger motsvarande tillämpning på åtagande av internationell förpliktelse för riket i annan form än överenskommelse samt på uppsägning av internationell överenskommelse eller förpliktelse.

Om Överlåtelse
§5 Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan Konungen med Riksdagens samtycke överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Riksdagen beslutar om samtycke till sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Överlåtelse kan beslutas först efter riksdagens godkännande av överenskommelse enligt 2 §.

I annat fall kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på denna regeringsform och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar eller ingående eller uppsägning av internationella överenskommelser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bliva anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därvid får ej överlåtas beslutanderätt som avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. Angående beslut i fråga om överlåtelse gäller vad som är föreskrivet om stiftande av grundlag. Kan beslut i sådan ordning ej avvaktas, beslutar Konungen med Riksdagens samtycke i fråga om överlåtelse genom ett beslut, varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av ledamöterna förenar sig.

Föreskrivs i lag att en internationell överenskommelse skall gälla som svensk rätt, får Konungen med Riksdagens samtycke genom beslut i den ordning som anges i andra stycket föreskriva att också en framtida, för riket bindande ändring i överenskommelsen skall gälla här i riket. Sådant beslut får endast avse framtida ändring av begränsad omfattning.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som ej direkt grundar sig på denna regeringsform kan, i annat fall än som avses i första stycket, genom beslut av Konungen med Riksdagens samtycke överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet.

Om Samråd
§6 För samråd om utrikes ärenden skall finnas en Utrikesnämnd.

§7 Utrikesnämnden består av Konungen, statsministern, det statsråd under vilket utrikesärendens sorterar, talmannen samt nio andra ledamöter, som Riksdagen väljer inom sig.

§8 Konungen är Utrikesnämndens ordförande.

§9 Utrikesnämnden sammanträder på kallelse av Konungen. Konungen är skyldig att sammankalla nämnden om minst fyra av nämndens ledamöter begär överläggning i viss fråga.

§10 Ledamot av Utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden skall visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har erfarit i denna egenskap. Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.

§11 Konungen skall fortlöpande hålla Utrikesnämnden underrättad om de utrikespolitiska förhållanden, som kan få betydelse för riket, och överlägga med nämnden om dessa så ofta det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall Konungen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan ske.

§12 Konungen skall fortlöpande informera Riksdagen och samråda med organ som utses av Riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Närmare bestämmelser om informations- och samrådsskyldigheten meddelas i riksdagsordningen.

§13 Chefen för det departement till vilket utrikesärendena hör skall hållas underrättad, när fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat eller till mellanfolklig organisation uppkommer hos annan Konungens myndighet.

Grundlagsförslaget: Kapitel 12 - Krig och krigsfara

Om Insättandet av Rikets Krigsmakt
§1 Konungen får insätta rikets Krigsmakt eller del därav i strid för att möta väpnat angrepp mot riket.

§2 Svensk väpnad styrka får av Konungen, i andra fall än vad som angives i 1 §, insättas i strid eller sändas till annat land endast om

1. Riksdagen samtycker,

2. det är medgivet i lag som angiver förutsättningarna för åtgärden,

3. skyldighet att vidtaga åtgärden följer av internationell överenskommelse eller förpliktelse som Riksdagen samtyckt till.

Förklaring att riket är i krig får, utom vid väpnat angrepp mot riket, icke av Konungen givas utan Riksdagens samtycke.

Konungen får bemyndiga krigsmakten att använda våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater.

Om Riksstyret
§3 Är riket i krig eller krigsfara eller råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig, kan Konungen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall meddelas genom lag.

Erfordras det även i annat fall med hänsyn till försvarsberedskapen, kan Konungen med stöd av bemyndigande i lag genom förordning bestämma att i lag meddelad föreskrift om rekvisition eller annat sådant förfogande skall börja eller upphöra att tillämpas.

I lag med bemyndigande som avses i första stycket skall noga angivas under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Bemyndigande medför ej rätt att stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till Riksdagen.

§4 Är riket i krig och kan till följd därav varken Riksdagen eller Krigsdelegationen fullgöra sina uppgifter, skall Konungen handha dessa i den mån han finner det behövligt för att skydda riket och slutföra kriget.

Konungen får ej på grund av första stycket stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen.

§5 Konungen får ingå överenskommelse om vapenstillestånd utan att inhämta Riksdagens godkännande och utan att rådgöra med Utrikesnämnden, om uppskov med överenskommelsen skulle innebära fara för riket.

§6 Befinner Konungen sig på ockuperat område, skall han anses hindrad att fullgöra sitt höga konungaämbete.

§7 Är riket i krig och kan till följd därav Konungen icke fullgöra sitt höga konungaämbete, utses Riksföreståndare enligt 2 kapitlet.

Om Riksdagen
§8 Är riket i krig eller krigsfara, kan om Konungen så förordna, en inom riksdagen utsedd Krigsdelegation träda i Riksdagens ställe.

§9 Medan Krigsdelegationen är i riksdagens ställe utövar den de befogenheter som annars tillkommer Riksdagen. Den får dock ej fatta beslut som avses i 12 § första stycket första punkten eller andra eller fjärde stycket.

§10 Konungen förordnar om ort där Krigsdelegationen skall taga säte.

§11 Riksdagen eller Krigsdelegationen får icke fatta beslut på ockuperat område.

§12 Är riket i krig, får val till riksdagen hållas endast efter beslut av Konungen med Riksdagens samtycke. Är riket i krigsfara, när ordinarie val skall hållas, kan Konungen med Riksdagens samtycke besluta att uppskjuta valet. Sådant beslut skall omprövas inom ett år och därefter med högst ett års mellanrum. Beslut som avses i detta stycke blir gällande endast om minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig om det.

Är riket till någon del ockuperat, när val skall hållas, beslutar Konungen de jämkningar av som är påkallade för att upprätthålla Riksdagens representativitet.

Ordinarie val, som till följd av första stycket icke hålles på föreskriven tid, skall hållas så snart det kan ske sedan kriget eller krigsfaran har upphört. Det åligger Konungen se till att de åtgärder som behövs härför blir vidtagna. Har ordinarie val till följd av denna paragraf hållits på annan tid än när det annars skulle ha ägt rum, skall Riksdagen bestämma tiden för därnäst följande ordinarie val till den månad under fjärde eller femte året efter det först nämnda valet, då ordinarie val skall hållas enligt riksdagsordningen.

Om ockuperat område
§13 Det åligger varje offentligt organ att på ockuperat område handla på det sätt som bäst gagnar försvarsansträngningarna och motståndsverksamheten samt civilbefolkningens skydd och rikets intressen i övrigt. Icke i något fall får ett offentligt organ meddela beslut eller vidta åtgärd som i strid mot folkrättens regler ålägger någon rikets medborgare att lämna ockupationsmakten bistånd.

§14 Val till riksdagen eller beslutande kommunala församlingar får ej hållas på ockuperat område.

Grundlagsförslaget: Kapitel 10 - Grundläggande fri- och rättigheter

§1 Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,

5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,

6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

I tryckfrihetsförordningen finns också bestämmelser om rätt att taga del av allmänna handlingar.

§2 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning.

§3 Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling.

§4 Varje medborgare är skyddad mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden..

§5 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

§6 Ingen medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket.

Ingen medborgare som är eller har varit bosatt i riket får berövas sitt medborgarskap i annat fall än då han samtidigt, efter uttryckligt samtycke eller genom att inträda i allmän tjänst, blir medborgare i annan stat. Utan hinder härav får dock föreskrivas att barn under tjugoett år i fråga om sitt medborgarskap skall följa föräldrarna eller en av dem. Vidare får föreskrivas att, i enlighet med överenskommelse med annan stat, den som sedan födelsen är medborgare även i den andra staten och är varaktigt bosatt där förlorar sitt svenska medborgarskap vid tjugoett års ålder eller senare..

§7 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Han är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta.

§8 Har annan Konungens myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Vad nu sagts gäller dock icke när fråga är om att till riket överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd som har ådömts i annan stat.

Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställes i sådant fall prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Har prövning som avses i första eller andra stycket icke uppdragits åt myndighet som är behörig enligt föreskrifterna där, skall den ankomma på allmän domstol.

§9 Straff eller annan brottspåföljd får icke åläggas för gärning som icke var belagd med brottspåföljd, när den förövades. Ej heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Vad nu sagts om brottspåföljd gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott.

Skatt eller statlig avgift får ej uttagas i vidare mån än som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten..

§10 Domstol får icke inrättas för redan begången gärning och ej heller för viss tvist eller i övrigt för visst mål.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig.

§11 De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-4 samt i 5 och 7 §§ och i 10 § andra stycket får, i den utsträckning som 12-15 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i . I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 13§ första stycket andra meningen.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och ej heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning får ej göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Förslag till lag som avses i första stycket eller till lag om ändring eller upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av Riksdagen, på yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från det att det första utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i Riksdagens kammare. Utan hinder härav kan Riksdagen samtycka till förslaget, om minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

Tredje stycket gäller icke förslag till lag om fortsatt giltighet i högst två år av lag. Det gäller ej heller förslag till lag som enbart angår

1. förbud att röja sådant, som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt och vars hemlighållande är påkallat av hänsyn till intresse som angives i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen,

2. husrannsakan eller liknande intrång eller

3. frihetsstraff som påföljd för viss gärning.

Konstitutionsutskottet prövar för riksdagens vidkommande huruvida tredje stycket är tillämpligt i fråga om visst lagförslag.

§12 Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske med stöd av första stycket skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses icke meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandes innehåll närmare reglerar visst sätt att sprida eller mottaga yttranden..

§13 Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller eller som förespråkar våld för sammhällsomvandling eller liknande natur eller innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

§14 Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

§15 Förening av arbetstagare samt arbetsgivare och förening av arbetsgivare äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder, om annat ej följer av lag eller avtal. Stridsåtgärder mot någon som icke är direkt delaktig i tvisten, så kallade sympatiåtgärder, får icke förekomma.

§16 Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose synnerligt angelägna allmänna intressen.

Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Sådan ersättning skall också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen skall bestämmas enligt grunder som anges i lag.

Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan.

§17 Författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser som meddelas i lag.

§18 Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda synnerligen angelägna allmänna intressen och aldrig i syfte enbart att ekonomiskt gynna vissa personer eller företag.

Samernas rätt att bedriva renskötsel regleras i lag.

§19 Alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten har rätt att kostnadsfritt erhålla grundläggande utbildning i allmän skola. Det allmänna skall svara också för att högre utbildning finns. Lag (1994:1468).

§20 Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare där inte lag föreskriver annorlunda.

§21 Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Grundlagsförslaget: Kapitel 6 - Rättskipningen

§1 Rättskipning består i

1. Författningsmål

2. Förvalningsmål

3. Brottsmål

4. Civilmål

All rättskipning skall ske på laglig grund.

§2 Författningsmål avser mål där det avgörs om lagar och andra författningar står i överensstämmelse med överordnade lagar och andra författningar. Ytterst avgörs författningsmål utifrån grundlagarna.

§3 Förvalningsmål avser mål där det avgörs om beslut av Konungens förvaltningsmynighet står i överenstämmelse med överordnade lagar och andra författningar. Ytterst avgörs förvaltningsmål utifrån grundlagarna.

§4 Brottsmål avser mål där det avgörs om enskilda överträtt föreskrifter i lagar och andra författningar.

§5 Civilmål avser mål där tvister mellan enskilda biläggs utifrån en laglig grund.

§6 Högsta Domstolen är högsta domstol för alla i rättskipningen ingående mål.

Rätten att få mål prövat av Högsta domstolen kan begränsas genom lag.

§7 För avgörande av brottsmål och civilmål skall finnas Tingsrätter.

§8 Annan domstol än Högsta Domstolen och Tingsrätter kan inrättas med stöd av lag för avgörande av förvalningsmål och för överprövning av brottsmål och civilmål.

Vid, med stöd av första stycket inrättade, domstolar får endast lagfarna domare utöva domsrätt. Lagfarna domare vid dessa domstolar förordnas av Konungen.

Författningsmål kan endast avgöras av Högsta Domstolen.

§9 Högsta Domstolens ledamöter består en ordförande och av tolv ordinarie justitieråd. Konungen utser ordföranden.

§10 Konungen utser sex av Högsta Domstolens ordinarie justitieråd och sex extraordinarie justitieråd. Riksdagen utser sex av Högsta Domstolens ordinarie justitieråd och sex extra ordinarie justitieråd.

Till ordinarie justitieråd och extraordinarie justitieråd kan endast utses lagfarna domare som utövat domarämbetet under minst tjugofyra år.

§11 Vid Högsta Domstolens ordförandes förfall träder det ordinarie justitieråd som har längst ämbetsperiod i Högsta Domstolen in i ordförandens ställe. Finns ordinarie justitieråd med lika ämbetsperiod träder den äldste in i ordförandens ställe.

Vid justitieråds förfall träder extraordinarie justitieråd in i dess ställe.

§12 Varje ledamot i Högsta Domstolen har en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

§13 Högsta domstolen må endast fälla utslag om minst åtta justitieråd är närvarande.

§14 En Tingsrätts ledamöter består av en lagfaren domare och tolv nämndemän.

Lagfaren domare är Tingsrättens ordförande.

§15 Tingsrättens lagfarna domare utses av Konungen.

§16 Nämndemän skall väljas i fria, hemliga och direkta val på sätt som lag föreskriver.

Vid val väljs också vice nämndemän att träda i nämndemäns ställe vid dessas förfall.

§17 Varje ledamot i Tingsrätten har en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

§18 En Tingsrätt må endast fälla utslag om minst åtta nämndemän är närvarande.

§19 Vid Tingsrättens ordförandes förfall förordnar Konungen om ersättare under en föreskriven tidsperiod. Konungen kan genom särskilt förordnande uppdra åt Konungens myndighet att förordna ersättare.

§20 Varken Konungen, Konungens förvaltningsmyndighet eller Riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.

§21 Utslag i andra domstolar är Högsta Domstolen kan överprövas. Överprövning sker till den domstol som lag föreskriver.

Ett utslag i annan domstol än Högsta Domstolen vinner icke laga kraft före det att en i lag föreskriven prövotid förlupit. Under denna prövotid kan överprövning ske.

I Högsta domstolen vinner utslag laga kraft då det meddelas på sätt som lag föreskriver.

§22 Rättstvist mellan enskilda får icke av annan än domstol.

§23 Konungen får genom nåd eftergiva eller mildra brottspåföljd eller annan sådan rättsverkan av brott samt eftergiva eller mildra annat liknande av myndighet beslutat ingrepp avseende enskilds person eller egendom. När synnerliga skäl föreligger, får Konungen förordna att vidare åtgärd för att utreda eller lagföra brottslig gärning ej skall äga rum.

§24 Resning i avgjort mål samt återställande av försutten tid kan endast beviljas av Högsta Domstolen.

Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag.

§25 Till lagfarna domare kan endast antas kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran. Lagfarna domare skall ha visade goda kunskaper i lagarna och dessas tillämpning enligt rättstradtionen.

§26 Vid upptagandet till lagfaren domare skall domared avläggas inför Konungen eller inför av Konungen förordnad representant.

Domareden lyder:

Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete och inför Gud och hans heliga Evangelium, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.

§27 Vid upptagandet till nämndeman skall domared, enligt §26, avläggas inför Tingsrättens ordförande.

§28 Den som har förordnats till lagfaren domare får skiljas från ämbetet endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av ämbetsåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha ämbetet,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Har lagfaren domare skilts från ämbetet genom beslut av annan Konungens myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom lagfaren domare har avstängts från utövning av sitt ämbete eller ålagts att undergå läkarundersökning. Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till lagfaren domare förflyttas till annat jämställt domarämbete.

§29 Om domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om rättegången föreskrives i lag.

Grundlagsförslaget: Kapitel 5 - Kyrkan

§1 Kyrkans lära är den rena evangeliska läran, sådan som den i den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är.

§2 Konungen är Kyrkans överhuvud och högste beskyddare.

§3 Biskopsmötet fattar beslut i lärofrågor, ordningar för utövandet av trons handlingar och sakrament samt övriga kyrkoärenden som tillkommer biskopsmötet enligt Kyrkolagen.

§4 Beslut i lärofrågor ger prästerskap och lekmän ledning i den rena evangeliska läran. Lärofrågor meddelas i biskopsbrev.

Prästerskapet har att i sin ämbetsutövning följa biskopsbreven.

§5 Ordningar för utövandet av trons handlingar och sakrament meddelas i kyrkohandboken.

Prästerskapet har att i sin ämbetsutövning följa kyrkohandboken.

§6 Biskopsmötet består av Ärkebiskopen och Biskoparna. Ärkebiskopen är ordförande i Biskopsmötet.

§7 Ärkebiskopen kallar till biskopmöte då så erfodras, dock skall biskopsmöte hållas minst 4 gånger per år.

§8 I biskopsmötet har varje ledamot en röst. Föreligger lika röstetal vid ett ärendes avgörande äger Ärkebiskopen utslagsröst.

§9 Vid biskopsmötet föres protokoll.

§10 Biskopsmötets beslut skall för att bliva gällande skrivas under av Ärkebiskopen och beseglas med Ärkebiskopens sigill samt bevittnas av tre Biskopar.

§11 Konungen utser Ärkebiskop på förslag av biskopsmötet. Biskopsmötet skall härvid föreslå tre Biskopar av vilka Konungen har att utse en.

§12 Riket indelas i stift. Konungen förordnar om stiftens antal och territoriella indelning. Utöver rikets territoriella stift kan Konungen förordna om icketerritoriella stift för särskilda ändamål.

§13 Ett stift förestås av en Biskop.

§14 Konungen utser Biskop på förslag av biskopsmötet. Biskopsmötet skall härvid föreslå tre ledamöter av prästerskapet, av vilka Konungen har att utse en.

§15 Ärkebiskopens titel är Hans Högvördighet, Sveriges Ärkebiskop.

§16 En biskops titel är Hans Högvördighet, Biskop av stift, där stift avser namnet på det stift för vilken Biskopen är förordnad.

§17 Prästerskapet är den rena evangeliska lärans förmedlare och utövare av trons handlingar och sakrament enligt kyrkohandboken.

Prästerskapet har att som själasörjare i ödmjukhet och stillsamhet leda och stödja varje medborgare utifrån dennes behov.

§18 Till ledamot i prästeskapet kan kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare som inhämtat goda kunskaper i den rena evangeliska läran upptas.

Innan någon upptas i prästerskapet har en Biskop att noga förhöra sig om kunskaperna i den rena evangeliska läran hos den som önskar upptas såsom ledamot av prästerskapet.

Upptagandet av ledamot i prästerskapet sker genom prästvigning som utförs av Biskop. Prästvigningen sker enligt den ordning som kyrkohandboken meddelar.

§19 Ytterligare bestämmelser om Kyrkan meddelas i Kyrkolagen.

Grundlagsförslaget: Kapitel 4 - Riksdagen

Om val
§1 Riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val sker röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst.

Riksdagen består av en kammare med etthundrafyrtionio ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare.

§2 Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare. Den som icke har uppnått tjugoett års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

§3 Ordinarie val till riksdagen förrättas vart fjärde år.

§4 Konungen får förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet.

Efter val till riksdagen får Konungen icke förordna om extra val förrän tre månader har förflutit från den nyvalda riksdagens första sammanträde.

§5 Nyvald riksdag samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts.

Varje val gäller för tiden från det att den nyvalda riksdagen har samlats till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Denna tid är riksdagens valperiod.

§6 Val till riksdagen får överklagas hos en av Högsta Domstolen. Den som har valts till riksdagsledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Ändras valet, intager ny ledamot sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad nu sagts om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Om Mandatfördelning
§7 För val till riksdagen är riket indelat i valkretsar.

Mandaten i riksdagen utgöres av etthundratjugo fasta valkretsmandat och tjugonio utjämningsmandat.

De fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för fyra år i sänder.

§8 Mandaten fördelas mellan partier. Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.

Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått färre röster deltager dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

§9 De fasta valkretsmandaten fördelas på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen.

Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Har parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillföres de valkretsar.

Vid mandatfördelningen mellan partierna användes uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4.

§10 För varje mandat som ett parti har erhållit utses en riksdagsledamot samt ersättare för honom.

Om Ledamöter
§11 Endast den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

§12 Riksdagsledamot och ersättare får fullgöra uppdrag som ledamot utan hinder av tjänsteuppgift eller annan sådan förpliktelse som åligger honom.

§13 Riksdagsledamot eller ersättare får icke lämna sitt uppdrag utan riksdagens medgivande.

När det finns anledning till det, skall Högsta Domstolen pröva om ledamot eller ersättare är behörig. Den som förklaras obehörig är därmed skild från sitt uppdrag.

Ledamot eller ersättare får i annat fall än som avses i andra stycket skiljas från uppdraget endast om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Beslut härom fattas av Högsta Domstolen.

§14 Ingen får väcka talan mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot eller beröva honom friheten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgivit det genom beslut om vilket minst fem sjättedelar av de röstande har förenat sig.

Misstänkes riksdagsledamot för brott i annat fall, skall bestämmelser i lag om gripande, anhållande eller häktning tillämpas endast om han erkänner brottet eller har tagits på bar gärning eller fråga är om brott för vilket ej är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.

§15 Under tid då riksdagsledamot är riksdagens talman utövas hans uppdrag som riksdagsledamot av ersättare. Riksdagen kan i riksdagsordningen föreskriva att ersättare skall träda i riksdagsledamots ställe när denne är ledig.

Bestämmelserna i 12 § och 14 §§ första stycket om skydd för utövandet av uppdrag som riksdagsledamot gäller även talmannen och hans uppdrag.

För ersättare som utövar uppdrag som riksdagsledamot gäller bestämmelserna om ledamot.

Om Riksmötet
§16 Riksdagen sammanträder till riksmöte årligen. Riksmöte hålles i Stockholm, om icke Konungen bestämmer annat av hänsyn till riksdagens säkerhet eller frihet.

§17 Riksdagen utser inom sig för varje valperiod en talman samt en förste, en andre och en tredje vice talman.

§18 Konungen och varje riksdagsledamot får i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen väcka förslag i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt bestämmelser i riksdagsordningen. Ärende som väckes av Konungen eller riksdagsledamot beredes före avgörandet av utskott, om ej annat är bestämt i denna regeringsform.

§19 När ärende skall avgöras i kammaren, får varje riksdagsledamot yttra sig i enlighet med vad som närmare angives i riksdagsordningen. Bestämmelser om jäv finns i riksdagsordningen.

§20 När ärende skall avgöras i kammaren, kan Riksdagen hos Konungen begära att statsråd inför kammaren kallas för sakupplysningars givande med vad som närmare angives i riksdagsordningen.

§21 Vid omröstning i riksdagen gäller som riksdagens beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig, om ej annat särskilt angives i denna regeringsform eller, beträffande frågor som hör till förfarandet i riksdagen, i huvudbestämmelse i riksdagsordningen. Om förfarandet vid lika röstetal finns bestämmelser i riksdagsordningen.

Om Rikets Medel
§22 Rikets medel får icke användas på annat sätt än Riksdagen har bestämt.

Om användningen av rikets medel för skilda behov bestämmer Riksdagen genom budgetreglering enligt 23-25 §§. Riksdagen får dock bestämma att medel tages i anspråk i annan ordning.

§23 Riksdagen företager budgetreglering för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, för annan budgetperiod.

Riksdagen bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas och anvisar anslag till angivna ändamål. Besluten härom upptages i en statsbudget.

Riksdagen kan besluta att särskilt anslag på statsbudgeten skall utgå för annan tid än budgetperioden.

Vid budgetreglering enligt denna paragraf skall Riksdagen beakta behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av medel för rikets försvar.

§24 Om budgetreglering enligt 23 § icke hinner avslutas före budgetperiodens början, bestämmer Riksdagen i den omfattning som behövs om anslag för tiden till dess budgetregleringen för perioden slutföres. Riksdagen kan uppdraga åt finansutskottet att fatta sådant beslut på riksdagens vägnar.

§25 För löpande budgetår kan Riksdagen på tilläggsbudget göra ny beräkning av statsinkomster samt ändra anslag och anvisa nya anslag.

§26 Konungen avgiver förslag till statsbudget till riksdagen.

§27 Riksdagen kan i samband med budgetreglering eller annars besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten avser.

§28 Rikets medel och dess övriga tillgångar står till Konungens disposition. Vad nu sagts gäller dock icke tillgångar som är avsedda för Riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

§29 Konungen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda riket ekonomisk förpliktelse..

§30 Ytterligare bestämmelser om riksdagsarbetet meddelas i riksdagsordningen. Riksdagsordningen är lag.

Grundlagsförslaget: Kapitel 3 - Riksstyret

Om Regeringens utövande
§1 Konungen äger att styra riket på det sätt denna regeringsform föreskriver.

§2 Regeringsärenden utgöras av

1. att stadfästa lagar vartill Riksdagen samtyckt,

2. att genom propositioner förelägga Riksdagen lagförslag,

3. att utifrån förslag från Riksdagen utarbeta propositioner om lagförslag,

4. att utfärda förordningar och föreskrifter

4. att i övrigt fullgöra de ämbetsuppgifter som föreskrives av denna regeringsform, andra grundlagar och andra lagar.

§3 Konungen skall i varje regeringsärende taga underrättelser och råd av ett statsråd.

Om Lagar
§4 Föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra:

1. föreskrifter om svenskt medborgarskap,

2. föreskrifter om rätt till släktnamn, om äktenskap och föräldraskap, om arv och testamente samt om familjeförhållanden i övrigt,

3. föreskrifter om rätt till fast och lös egendom, om avtal samt om bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser.

§5 Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Sådana föreskrifter är bland andra föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, om skatt till staten samt om rekvisition och annat sådant förfogande.

§6 Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela riket och om förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga meddelas genom lag.

I lag meddelas också föreskrifter om val till parlamentarisk församling inom Europeiska unionen.

§7 Grunderna för ändringar i rikets indelning i kommuner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen bestämmes i lag. I lag meddelas också föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden.

§8 För grundlags stadfästande skall Konungen från Riksdagen inhämtat två två likalydande beslut om samtycke. Det andra beslutet får ej fattas, förrän det efter det första beslutet har hållits val till Riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats. Vidare skall minst nio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i Riksdagens kammare och valet.

Konungen får icke såsom vilande antaga ett förslag om stiftande av grundlag, som är oförenligt med annat vilande grundlagsförslag, utan att samtidigt förkasta det först antagna förslaget.

Folkomröstning om vilande grundlagsförslag skall anordnas, om yrkande därom framställes av minst en tiondel av Riksdagens ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande skall framställas inom femton dagar från det att Riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande. Yrkandet skall ej beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det val till Riksdagen som avses i första stycket. Vid omröstningen får de som har rösträtt vid valet förklara huruvida de godtar det vilande grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat, om de flesta av dem som deltager i omröstningen röstar mot förslaget och de till antalet är fler än hälften av dem som har avgivit godkända röster vid riksdagsvalet. I annat fall upptager riksdagen förslaget till abdra prövning.

§9 Riksdagsordningen stiftas på det sätt som angives i 8 § första stycket första och andra meningarna samt andra stycket.

Konungen kan också stadfästa ändring i riksdagsordningen om minst tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig om beslutet om samtycke. Tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen beslutas dock i samma ordning som lag i allmänhet.

§10 Lag får ej ändras eller upphävas annat än genom lag. I fråga om ändring eller upphävande av grundlag eller av riksdagsordningen äger 8 och 9 §§ motsvarande tillämpning.

Om Förordningar
§11 Utan hinder av 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av följande ämnen:

1. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa,

2. utlännings vistelse i riket,

3. in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering, återanvändning och återvinning av material, utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö eller tillståndsplikt i fråga om åtgärder med byggnader och anläggningar,

4. kulturmiljö, jakt, fiske, djurskydd eller natur- och miljövård,

5. trafik eller ordningen på allmän plats,

6. undervisning och utbildning,

7. förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt,

8. skydd för personlig integritet vid behandling av personuppgifter.

Bemyndigande som avses i första stycket medför ej rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Konungen kan i lag, som innehåller bemyndigande med stöd av första stycket, föreskriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse av föreskrift som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet.

§12 Utan hinder av 4, 5 eller 7 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om anstånd med att fullgöra förpliktelse.

§13 Utan hinder av 5 § kan Konungen efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara. Konungen eller kommun kan då Riksdagen ger samtycke därtill meddela sådana föreskrifter om avgifter, som på grund av 5 § annars skall meddelas av Riksdagen.

§14 Konungen kan efter bemyndigande i lag i ämne som angives i 8 § första stycket eller 10 § genom förordning bestämma att föreskrift i lagen skall börja eller upphöra att tillämpas.

§15 Ger Riksdagen enligt detta kapitel sitt samtycke till Konungen att meddela föreskrifter i visst ämne, kan Riksdagen därvid ge sitt samtycke att Konungen överlåter åt Konungens förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet.

§16 Föreskrifter som Konungen har meddelat med stöd av Riksdagens samtycke som avses i denna regeringsform skall underställas Riksdagen för prövning, om Riksdagen så begär.

Ger då Riksdagen icke sitt samtycke upphör föreskriften att gälla.

§17 Konungen får utöver vad som följer av 8-11 §§ genom förordning besluta

1. föreskrifter om verkställighet av lag,

2. föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

Konungen får ej på grund av första stycket besluta föreskrifter som avser Riksdagen eller dess myndigheter. Den får ej heller på grund av bestämmelsen i första stycket 2 besluta föreskrifter som avser den kommunala beskattningen.

Konungen får i förordning som avses i första stycket överlåta åt Konungens förvaltningsmyndighet under Konungen att meddela bestämmelser i ämnet. Utan hinder av andra stycket får Konungen också i förordning överlåta åt riksdagens myndigheter att meddela bestämmelser som anges i första stycket och som ej avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

§18 Konungen kan genom lag uppdra åt Riksbanken att meddela föreskrifter inom dess ansvarsområde och beträffande dess uppgift att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.

Efter bemyndigande i lag kan riksdagens myndigheter meddela föreskrifter som avser förhållanden inom riksdagen eller dess myndigheter.

Om Statsrådet
§19 Konungen utväljer till statsrådet kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran.

§20 Statråd skall före inträdet i statrådet avgiva statsrådsförsäkran inför Konungen.

Statrådsförsäkran lyder:

"Jag N.N, försäkra inför Gud och Hans Heliga Evangelium att jag städse skall vara vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung huld och trogen. Jag skall ock i mitt av vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N., Sveriges, Götes och Vendes Konung givna statsrådsämbete till alla delar efterkomma gällande grundlagar, allmän lag, och laga stadgar. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter, vilket allt såsom jag det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, jag alltså bekräfta med mitt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att jag sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."

§21 Konungen utväljer bland statsrådet en statsminister som är statsrådets främste företrädare inför Konungen och som inför Konungen ansvarar för att regeringsärenden bereds enligt vad som sägs i 27 och 28 §§.

§22 Endast den får utväljas till statsminister som är infödd svensk medborgare.

§23 Statsministerns titel skall vara "Hans Excellens Statsministern".

§24 Endast den får utväljas till statsråd som är svensk medborgare sedan minst tio år.

§25 Statråd får icke vara medlem av Riksdagen.

§26 Statsråd får icke utöva allmän eller enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

Om Regeringsärendenas beredning
§27 För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. Regeringskansliet skall ledas av statsministern. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Konungen fördelar ärendena mellan departementen. Konungen utser bland statsråden chefer för departementen.

§28 Vid beredningen av regeringsärenden skall behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Om Lagars särskilda beredning
§29 För att avge yttrande över lagförslag skall det finnas ett lagråd.

§30 Lagrådets ledamöter skall bestå av sex lagfarna domare varav minst en skall vara justitieråd. Bland de av lagrådets ledamöter som är justitieråd skall Konungen utse en ordförande.

§31 Konungen skall i varje lagförslag inhämta Lagrådets yttrande.

Lagrådets granskning skall avse

1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt,

2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,

3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,

4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna syften,

5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.

§32 Yttrande från Lagrådet inhämtas av Konungen innan denne genom proposition förelägger Riksdagen lagförslaget.

§33 Finner Lagrådet att lagförslaget är stridigt mot grundlagar och rättsordning skall Konungen taga rättelse och omarbeta lagförslaget.

Är Konungen av en motsatt uppfattning än lagrådet i den händelse som första stycket avser kan Konungen begära Högsta Domstolens yttrande. Finner Högsta Domstolen att lagförslaget är förenligt med grundlagar och rättsordning kan lagförslaget genom proposition föreläggas Riksdagen. I annat fall förfares som i första stycket.

Om Regeringsärendenas avgörande
§34 Regeringsärenden avgörs av Konungen vid konselj med statsrådet.

§35 Konungen kallar statsrådet till konselj och är ordförande i konseljen. Minst fem statsråd skall deltaga i konselj.

§36 Departementschef är vid konselj föredragande i ärende som hör till hans departement. Konungen kan dock förordna att ärende eller grupp av ärenden, som hör till visst departement, skall föredragas av annat statsråd än departementschefen.

§37 Vid konseljen föres protokoll.

§38 Konungens beslut i Regeringsärenden skall för att bliva gällande egenhändigt skrivas under av Konungen och beseglas med Konungens sigill samt bevittnas av den departementschef under vilken ärendet hör.

§39 Lagar skall kungöras så snart det kan ske. Detsamma gäller förordningar, om ej annat föreskrives i lag.

Om Konungens Myndighet
§40 Under Konungen ligger myndigheter för rikets förvaltning.

Dessa utövar sin myndighet genom förvaltningsbeslut och utförande av förvalningsuppgifter som tillkommer dem enligt lag, förordning och annan författning.

Dessa myndigheter benämnes Konungens myndighet.

§41 Konungens myndighet är suverän att fatta beslut i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.

§42 Beslut av Konungens myndighet kan överprövas enligt kapitel 6.

§43 Konungen förordnar om vilka Konungens myndigheter som inrättas.

§44 För myndighetens utövande utser Konungen kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade svenska medborgare av den rena evangeliska läran vilka benämnes Ämbetsmän.

Bland myndighetens Ämbetsmän utser Konungen en chef för mydigheten som har att leda dess myndighetsutövning.

Om Ämbetsmän
§45 Ämbetsman får icke vara ledamot av Riksdagen.

§46 Ämbetsman får icke utöva enskild tjänst. Han får ej heller inneha uppdrag eller utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för honom.

§47 Före det att Ämbetman inträder i myndighetsutövning skall Ämbetsman avlägga huld- och trohetsed inför Konungen eller inför av Konungen utsedd representant.

Huld- och trohetseden lyder:

"Jag N. N. lovar och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag städse skall vara min rätte Konung, den Stormaktigste Furste och Herre, N. N., Sveriges, Götes och Vendes Konung, samt det Konungahuset huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter; allt i överensstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sannt mig Gud hjelpe till liv och själ."

§48 Den som har förordnats till Ämbetsman får skiljas från ämbetet endast

1. om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av ämbetsåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha ämbetet,

2. om han har uppnått gällande pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

Har Ämbetsman skilts från ämbetet genom beslut av annan Konungens myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet. Detsamma gäller beslut varigenom Ämbetsman har avstängts från utövning av sitt ämbete eller ålagts att undergå läkarundersökning. Om det påkallas av organisatoriska skäl, får den som har utnämnts till Ämbetsman förflyttas till annat jämställt ämbete.

Grundlagsförslaget: Kapitel 2 - Konungen

Om Konungen
§1 Konungens titel skall vara "Hans Majestät Konung N.N. med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung".

Innehas det höga konungaämbetet av regerande Drottning skall dennas titel vara "Hennes Majestät Drottning N.N. med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes Drottning".

§2 Konungen skall alltid vara av den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Uppsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är.

§3 Konungens majestät skall hållas i helgd och vördnad; hans gärningar vare emot allt åtal fredade.

§4 Konungen får icke vara ledamot av Riksdagen och ej heller deltaga i valet till Riksdagen.

§5 Konungen får icke deltaga i Riksdagens överläggningar.

§6 Konungen skall ha uppnått en ålder av tjugoett år för att utöva det höga konungaämbete.

Om Tronskifte
§7 Tronföljaren, enligt Succesionsordningen, upphöjs till Konung i det ögonblick som tidigare Konungen avlider.

§8 Konungen upptar det höga konungaämbetet utan inskränkning vid uppstigandet på tronen. Före uppstigandet på tronen får Konungen icke stifta och stadfästa lag.

§9 Konungen skall vid uppstigandet på tronen avge konungaförsäkran inför konungahuset, Riksdagen och Högsta Domstolen.

Konungaförsäkran lyder:

"Vi N.N, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes konung göre veterligt: att som den högste Guden behagat hädankalla den fordom stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes konung, och Vi, enligt och i kraft av den av Riksdagen fastställda successionsordning, efter högbemälte herre uppstigit på den kungliga svenska tronen. Alltså försäkra Vi härmed högtidligen och på det kraftigaste, att Vi vilja och skola styra riket efter gällande grundlagar, allmänna lag, och laga stadgar. Vi skola och, i överensstämmelse med nyss nämnda grundlagar, och lagar, så som en rättrådig konung, och en huld fader för det svenska folket, genom en laglig, rättvis och mild regering, och så att Vi densamma för Gud den allra högste, med rent samvete, må kunna försvara, söka att efter vår yttersta förmåga, befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa, vilket allt såsom Vi det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, Vi alltså bekräfta med vårt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att Vi sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ."

§10 Då Konungen med egenhändigt namn underskrivet och med sitt sigill beseglat sin konungaförsäkran och denna bevittnats av Riksdagens talman och Högsta Domstolens ordförande inträder Konungen i det höga konungaämbetet utan inskränkning.

Om Riksföreståndare
§11 Är Konungen hindrad att utöva sitt höga konungaämbetet utövas detta av Riksföreståndare.

§12 Riksföreståndare är den medlem av konungahuset som är närmast i tronföljd och som har avlagt tro- och huldhetsed till konungen och som befinner sig i riket.

Finns i konungahuset ingen medlem som kan inträda som Riksföreståndare enligt första stycket, eller om konungahustet utslocknat, väljer Riksdagen en kunnig, erfaren, redlig och allmänt aktad svensk medborgare av den rena evangeliska läran till Riksföreståndare.

§13 Är Konungens förhinder kortvarig och orsakad av tillfällig sjukdom eller tidsbegränsad utrikes resa får icke Riksföreståndaren stifta och stadfästa lag.

§14 Är Konungens förhinder långvarigt anmäles detta av Riksföreståndaren till Riksdagen. Riksdagen kan då förordna att Riksföreståndaren skall utöva det höga konungaämbetet utan inskränkningar.

§15 Har Konungen inte uppnått 21 års ålder skall Riksföreståndaren utöva det höga konungaämbetet utan inskränkning.

§16 För att utöva det höga konungaämbetet utan inskränkning skall Riksföreståndaren inför konungahuset, Riksdagen och Högsta Domstolen avlägga Riksföreståndarförsäkran.

Riksföreståndarföräkran lyder:

"Jag N.N, göre veterligt: att som vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes Konung, är hindrad att utöva sitt höga konungaämbete, inträder jag som Riksföreståndare att under Konungens förhinder utöva det höga konungaämbetet. Alltså försäkra jag härmed högtidligen och på det kraftigaste, att jag vilja och skola styra riket efter gällande grundlagar, allmänna lag, och laga stadgar. Jag skola och, i överensstämmelse med nyss nämnda grundlagar, och lagar, så som en rättrådig Riksföreståndare, och en huld fader för det svenska folket, genom en laglig, rättvis och mild regering, och så att jag densamma för Gud den allra högste, med rent samvete, må kunna försvara, söka att efter min yttersta förmåga, befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa, vilket allt såsom jag det av fri vilja och efter moget övervägande beslutit, jag alltså bekräfta med mitt namns egenhändiga underskrivande och med livlig ed, att jag sådant efterleva och fullgöra skola. Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.

§13 Har Konungen under sex månader utan avbrott varit hindrad att fullgöra sina uppgifter eller underlåtit att fullgöra dem, skall Riksföreståndaren, anmäla detta till Riksdagen. Riksdagen bestämmer, om Konungen skall anses ha avgått.

§14 Utslocknar konungahuset väljer Riksdagen, inom tolv månader efter konungahusets utslocknande, Konung.

Om Konungahusets medlemmar
§15 Konungens gemåls titel skall vara "Hennes Majestät Drottning N.N. Drottning av Sverige.

Innehas det höga konungaämbetet av Drottning skall titeln för dennas gemål vara "Hans Kunglig Höghet Prins N.N Prins av Sverige".

§16 Tronföljarens titel skall vara "Hans Kunglig Höghet Kronprins N.N. Sveriges Kronprins och Arvsfurste"

Om tronföljaren är kvinna skall tronföljarens titel vara "Hennes Kunglig Höghet N.N Sveriges Kronprinsessa och Arvsfurstinna".

§17 Titel för till tronen, enligt Succesionsordningen, arvsberättigad manlig medlem av konungahuset skall vara "Hans Kunglig Höghet Prins N.N. Sveriges Prins och Arvsfurste.

Titel för till tronen, enligt Succesionsordningen, arvsberättigad kvinnlig medlem av konungahuset skall vara "Hennes Kunglig Höghet Prinsessan N.N. Sveriges Prinsessa och Arvsfurstinna.

§18 Varken Tronföljare, Prinsar eller Prinsessor av konungahuset skall ha något livgeding eller civilt ämbete, dock kan Konungen efter gammalt bruk tillägga dem titlar av hertigdömen och furstendömen, utan rättighet till de landskap, vilkas namn de bär.

§19 Konungen kan tillägga ingifta, till tronen icke arvsberättigade, medlemmar av konungahuset titlar Prins eller Prinsessa av Sverige samt av hertigdömen och furstendömen, utan rättighet till de landskap, vilkas namn de bär.

§20 Då enligt Succesionsordingen till tronen arvsberättigad medlem av konungahuset uppnår 21 års ålder skall denne avlägga tro- och huldhetsed till Konungen.

Tro- och huldhetseden lyder:

"Jag N. N. lovar och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att jag städse skall vara vår stormäktigste, högborne furste och herre N.N, Sveriges, Götes och Vendes Konung huld och trogen. Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter; allt i överenstämmelse med Rikets Grundlagar, dem jag till alla delar skall lyda och efterkomma. Detta lovar jag på heder och samvete hålla, så sannt mig Gud hjälpe till liv och själ."

§22 Medlem av konungahuset får icke vara ledamot av Riksdagen och ej heller deltaga i valet till Riksdagen.

§23 Medlem av konungahuset får icke deltaga i Riksdagens överläggningar.