Ny Prins född i Hertighuset Sachsen-Coburg och Gotha

Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen 

Hertighuset Sachsen-Coburg och Gotha Hovförvaltning låter kungöra den glädjerika nyheten att Hennes Höghet Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen, gemål till Hans Höghet Arvprins Hubertus, Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, nedkommit med ett gossebarn om morgonen den 15 juli. Den nyfödde Prinsen, vilken givits namnet Filip Hubertus Andreas Christian, erhåller enligt Huslagarna värdigheten Höghet och titlarna Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen. Då huslagarna stipulerar agnatisk arvsföljd efter förstfödslorätt är den nyfödde Prinsen nummer två i arvsföljden direkt efter sin fader Arvprins Hubertus. Den nyfödde Prinsens farbroder, Prins Alexander, blir härigenom nummer tre. Näst i tur står sedan det Bulgariska Konungahuset med Konung Simeon, som nummer fyra.

Hertighuset, vilket utgör vår högaktade Konungs möderneätt, är nära förbundet med vårt eget Konungahus och kontakterna mellan Husen är ymnigt förekommande. Arvprins Hubertus är Konungens kusinbarn vilket gör den nyfödde Prinsen till fyrmänning med Hertiginnan av Östergötland. Exempel på den nära relationen består däruti att Kronprinsessan är fadder för Arvprinsparets dotter, Hennes Höghet Prinsessan Katharina, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, vilken föddes förlidet år. Vidare var Arvprinsen var en av gästerna vid Hertigen och Hertiginnan av Värmlands bröllop, vid vilket Arvprinsens gemål, på grund av sitt välsignade tillstånd, icke kunde närvara.

Från detta Forum framföres de allra hjärtinnerligaste gratulationer till Deras Högheter Arvprins Hubertus, Arvprins av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, och Prinsessan Kelly, Prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha, Hertiginna av Sachsen.

Statsministern anmäld till Konstitutionsutskottet

I en anmärkning på detta Forum förliden gårdag noterades att Rikets statsminister, känd för sin stora tafflighet, givit sig ut på konstitutionella tassemarker i det att det visat sig att statsrådet Romson, som vid statsministerns anmälan till Riksdagen avseende de statsråd han kallat till sin ministär föregavs vara vice statsminister alls icke är hans ställföreträdare. Statsministern, den taffligaste statsminister Riket haft sedan ämbetet infördes, har således fört Riksdagen bakom ljuset. Icke ens i miljöpartiets riksdagsgrupp, där vreden nu synes vara betydlig, synes ha känt till de verkliga förhållandena.

Med största tillfredsställelse noteras nu att den ärade riksdagsledamoten, herr Ericson, anmält frågan till Konstitutionsutskottet. Till Sveriges Television framför herr Ericson följande:

"Jag tycker att det är väldigt viktigt att svenska folket och även omvärlden har klart för sig vem som företräder regeringen och leder regeringens arbete om inte statsministern kan göra detta. Åsa Romson är på regeringens hemsida utsedd till vice statsminister, och nu visar det sig att hon formellt inte är det. Så kan vi inte ha det"

Grunden för herr Ericssons anmälan är att statsministern icke varit tydlig med att en sedan decennier etablerad praxis, att vice statsministern ock är statsministerns ställföreträdare, frångåtts och att detta skett i det fördolda.

Det uppenbara syftet med statsministerns, i nämnda avseende ljusskygga, handlande torde vara att han hyser ett mycket begränsat förtroende för statsrådet Romson men icke vill att detta skall komma till allmänhetens vetskap. Förvisso hör statsrådet Romson till ministärens mest inkompetenta och oskickliga medlemmar, vilket icke vill säga lite, men detta faktum försvarar på intet sätt att statsministern för Riksdagen bakom ljuset. Det hela är oacceptabelt och tär givetvis ytterligare på statsministerns högst mediokra förtroende.

Måhända leder icke frågan till misstroendevotum, dock bör statsministern, känd för sin stora tafflighet, näpsas med en skarp och tydlig reprimand från Konstitutionsutskottet. 

Kronprins Alexander av Serbien 70 år

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien, den Serbiska Tronens rättmätige arvtagare, fyllde den 17 juli 70 år. Hans Kunglig Höghet, som återvände från exilen till Serbien år 2000, spelade en viktig roll i övergången från vederstygglig kommunistisk diktatur till folkstyre. Genom sin närvaro bidrog han tvivelsutan till lugn och kontinuitet. Allt sedan sin återkomst deltar Hans Kunglig Höghet i såväl representationsuppdrag som vid statsakter i Serbien. Sedan 2001 har Hans Kunglig Höghet sitt residens i Kungliga Palatset i Belgrad. Hans Kunglig Höghet har ock synnerligen goda relationer till Europas Konungahus. En gammal och nära vän är vår egen högaktade Konung.

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige mottas av deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien.

På födelsdagen hölls en middag i Vita Palatset, ett av de två palatsen i den den kungliga palatsanläggningen i Belgrad. Vid denna middag deltog vår högaktade Konungapar, Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige.

Från middagen i Vita Palatset, i förgrunden Kronprins Alexander II och Konung Carl XVI Gustaf

Förliden gårdag, den 18 juli, hölls så stor galamiddag på terrassen framför Kungliga Palatset. Bland många höga gäster märktes Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, med gemål Drottning Silvia, Drottning av Sverige, Deras Majestäter Konung Simeon, Konung av Bulgarien, med gemål Drottning Margarita, Drottning av Bulgarien, Hans Höghet Furst Albert, Furste av Monaco, Hennes Majestät Drottning Sofia av Spanien, Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Margarita, Kronprinsessa av Rumänien, med gemål Prins Radu, Prins av Rumänien, Hans Kunglig Höghet Prins Nikolaus, Prins av Montenegro och Deras Kungliga Högheter Prins Ludvig, Prins av Baden, med gemål Prinsessan Marianna av Baden. Ock medlemmar av den serbiska statsledningen, med Försteministern herr Vucis, i spetsen. Vidare deltog den serbiska kyrkans överhuvudHans Helighet Irinej, Ärkebiskop av Pec, Metropolit av Belgrad och Karlovac och Serbisk Patriark.

Från galamiddagen, i förgrunden Serbiens Kronprinspar och Sveriges Konungapar

Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien, tar emot Hans Kunglig Höghet, Prins Nikolaus, Prins av Montenegro, det montenegrinska Konungahusets huvudman och rättmätig arvtagare till Montenegros tron

Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander II, Kronprins av Serbien och Kronprinsessan Katherine, Kronprinsessa av Serbien,  tar emot Deras Majestäter Konung Simeon, Konung av Bulgarien och Drottning Margarita, Drottning av Bulgarien

Vid galamiddagen höll Hans Kunglig Höghet följande tal:

"Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Eders Höghet, Eders Excellenser, Erders Helighet, Högt vördade Pastorer, Imamer och Effendis, Edra Lorder, Mina Damer och Herrar, tack för att Ni kom till min födelsedag. Jag är så glad att se Er alla här i kväll hemma hos mina förfäder. I det land som skapades av mina förfäder och mina landsmän. I staden som blev vår huvudstad för sex år sedan.

Nu, då jag uppnått sjuttio års ålder, är det ett gott tillfälle att blicka tillbaka över de senaste decennierna.

För någon som genom en ödets nyck och historia, föddes i exil, som förklarades en fiende till staten som en tvååring. Att förunnas fira min sjuttionde födelsedag, slutgiltigt återupptagen av mitt fäderneland, i mitt hem, med min familj och med folk och vänner från hela världen, utgör ett känsloladdat ögonblick, något som jag har önskat hela mitt liv. Jag tackar Gud för det, men är ock skyldig ett tack till många av Eder som ikväll hedrar detta firande. Ock till dem som tyvärr icke längre är med oss, men vars själar aldrig kommer att lämna oss, liksom till dem som är med oss ​​i sina tankar i kväll, med sina många lyckönskningar och förhoppningar om en förtröstansfull framtid.

Vi har tillsammans stridit för rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter, frihet, respekt för allas religion, etniskt ursprung, för ett land av jämlika medborgare, som är likställda med och respekterade av andra länder, för ett samhälle i fred, harmoni och framsteg.

Ikväll, omgiven av min min familj och och min ätt, tackar jag min gemål och våra barn för deras kärlek och stöd. Jag tackar mina släktingar och vänner från alla de Konungahus som genom sin närvaro och sina lyckönskningar ärat mig. Jag tackar varmt vår Försteminister Herr Aleksandar Vucic och staten Serbiens höga tjänstemän, företrädare för kyrkor och religiösa samfund, diplomatiska kåren och till alla er som gör denna kväll oförglömlig, och - framför allt - till vårt folk vilket jag är innerligt glad att tillhöra.

Från Karadjordje till mig finns det en kontinuitet i att tjäna folk och fosterland. Så huset Karadjordje består utgör äran att tjäna folket och fosterlandet en obestridlig plikt, skyldighet och ansvar, eftersom vi är sprungna ur folket, och detta faktum borgar för att vår plikt uppfylles.

Jag står i stor tacksamhetsskuld till min gemål för hennes kärlek, arbete och dagliga engagemang, och för denna speciella födelsedag.

Jag tackar min personal och alla som inte sparat någon möda att möjliggöra denna galamiddag.

Tack, Gud välsigne Eder och låt kärleken förena Eder alla."

Statsministern saknar förtroende för vice statsministern

Enligt en artikel i Svenska Dagbladet synes ämbetet vice statsminister sakna befogenhet och innebörd. Enligt nämnda artikel är nämligen förhållandet att det är statsrådet Wallström, som träder in i statsministerns ställe och icke statsrådet Romson. Det hela är synnerligen anmärkningsvärt då statsministern i sin anmälan av statsråd inför kammaren den 3 oktober 2014 deklarerade att statsrådet Romson är vice statsminister. Ur kammarprotokollet, och dess andra paragraf, kan följande citeras:

"Statsråd, vice statsminister och chef för Miljödepartementet är Åsa Romson."

Har då statsministern narrats och farit med osanning inför de valda ombuden för Sveriges folk?

För att skärskåda denna fråga må utgångspunkten tagas utifrån Konstitutionen. Regeringsformens sjätte kapitel och tionden paragraf stipulerar:

"Statsministern kan bland de övriga statsråden utse någon att i egenskap av ställföreträdare vid förhinder för statsministern fullgöra hans eller hennes uppgifter. Har någon ställföreträdare inte utsetts eller har också ställföreträdaren förhinder, fullgörs statsministerns uppgifter i stället av den av de tjänstgörande statsråden som har varit statsråd längst tid. Om två eller flera har varit statsråd lika länge, har den äldste av dem företräde."


Uppenbart är att statsministern icke utsett någon ställföreträdare i det att statsrådet Wallström, i egenskap av det statsråd som har längst tjänstgöringstid förrättar statsministerns uppgifter i hans frånvaro. I sin anmälan inför kammaren använde statsministern begreppet vice statsminister, utan att formellt relatera detta till konstitutionen och utan att definiera dess innebörd. I de hedervärda ministärer, som den högkompetente tidigare statsministern, herr Reinfeldt, ledde var de statsråd, vilka titulerades vice statsminister - dåvarande statsrådet, fru Olofsson, respektive dåvarande statsrådet, major Björklund - formellt utsedda till statsministerns ställföreträdare. Här fanns således en relation mellan titeln vice statsminister och statsministerns ställföreträdare i konstitutionell mening.

Det synes såsom statsministern, känd för sin stora tafflighet, näst intill mixtrat med konstitutionen i detta spörsmål. Det må vara att statsrådet Romson är ett höginkompetent statsråd (minns exempelvis hennes stora och oförlåtliga dumheter i frågan om Auschwitz) men då får statsministern vara så god att icke göra sken av att en så oskicklig och inkompetent person utses till vice statsminister om än detta ämbete, genom den tafflige statsministerns mixtrande, är ett ämbete utan innebörd och utan betydelse.

En anmälan till Konstitutionsutskottet bör skyndsamt göras i syfte att låta statsministern inge en förklaring till ett agerande som synes oacceptabelt. Det kan icke accepteras att statsministern, om än han är behäftad med största tafflighet, ger sig ut i konstitutionella tassemarker.

När kommer denne statsministers och denna ministärs oförbätterliga tafflighet att upphöra? 

17 juli - en sorgedag

Hans Kejserliga Majestät Kejsar Nikolaus II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar

Denna dag, den 17 juli, har 97 år passerat sedan det brutala, fasansfulla och fruktansvärda mordet i Jekaterinburg på Hans Kejserliga Majestät Kejsar Nikolaus II, Kejsare och Autokrat över alla Ryssar, och hela hans familj där den yngste medlemmen, tronföljaren, icke var fyllda fjorton år. Mordet är så exempellöst avskyvärt till sin natur att det endast kan beskrivas under största rörelse och med tårfyllda ögon. Den Kejserliga Familjen fördes ned i källaren på sitt fängelse, Ipatievhuset, där ett avskyvärt pack av råbarkade mördare - kommunister, den ondes egna lakejer - väntade med gevär och bajonetter. Dessa kommunistiska djävulslakejer skred sedan till sitt fasansfulla och blodiga verk.

Denna fasansfulla gärning var beordrad av folk- och barnamördaren Lenin, en av världshistoriens allra mest avskyvärda gestalter, en vederstygglig galning som är värd allt förakt och som må bespottas intill denna dag. Det må i detta sammanhang nämnas att tecknaren av dessa rader, vid besök i Moskva, trätt fram till det mausoleum, där de förtorkade resterna av nämnde folk- och barnamördare av någon outgrundlig anledning alltjämt förvaras, och bespottat dess trappa såsom en symbolisk handling för att visa avsky för nämnde kommunist och i respekt för kommunismens miljontals offer.

Efter kommunismens välförtjänta fall aktas åter den Kejserliga Familjen i Ryssland. Den ryska ortodoxa kyrkan betraktar de mördade, som martyrer. Måhända närmar sig ock den dag då det Kejserliga Huset åter kommer att ta sitt permanenta residens i Ryssland. Enligt uppgift pågår sonderingar i detta spörsmål.

Så snart de röda flaggorna - människohatets och förtryckets flaggor - halats och kastas i den smuts, som de tillhör, restes på platsen för det fasansfulla kommunistiska nidingsdådet ett enkelt träkapell. Detta kom sedermera att ersättas av en stor katedral, Blodskatedralen. Ett storartad minnesmärke över de som så brutalt fick sina liv släckta av det avskyvärda kommunistiska mördarpacket.

Blodskatedralen i Jeakaterinburg

Vi böjer våra huvuden i största respekt för den mördade Kejserliga Familjen och för alla kommunismens miljontals offer - de mördade, de lemlästade, de torterade och de förtryckta!

Kriminalliberal dumhet

Den kriminalliberala dumhet, som naiva värderelativistiska liberaler och socialister förfäktat och som fortsätter att göra avtryck, får ibland de mest häpnadsväckande följder. Från Norge meddelas att straffången Breivik antagits att studera statskunskap vid Oslo Universitet. I sanning ett stort hån mot såväl hans offer som dessas anhöriga.

Den som begår brott av den karaktär straffången Breivik gjort sig skyldigt till måste, för rättsstatens anseende och för upprätthållandet av respekten för offren, ha ansetts förverkat alla medborgerliga rättigheter. Denne straffånge skall icke kräva det ringaste av det samhälle han skadat så gravt.

Rättsstaten har att tillse att det finns lagrum, som förhindrar att detta slag av vederstyggliga brottslingar någonsin mera får njuta frihetens sötma. Livstidsstraff utan möjlighet till benådning är i detta en nödvändighet.

Detta slag av straffångar skall behandlas korrekt men utan varje form av extravagans. Att, såsom nu synes ske i Norge, låta en vederstygglig straffånge ta samhällets utbildningsresurser i anspråk är befängt. Istället borde straffången Breivik beredas sunt kroppsarbete.

Ännu en akt i den grekiska tragedin avslutad

Efter midnatt, innevarande dato, förkunnade det grekiska parlamentet att de villkor, vilka utställts för erhållande av lån i syfte att undvika statsbankrutt, accepteras. Det arma grekiska folket är att gratulera till detta beslut, vilket i den katastrofala situation det vederstyggligt högröda och kommunistanstrukna socialistiska partiet Syriza försatt landet i uppenbart var enda vägen framåt. Tvivelsutan förde de kommunistanstrukna Syrizasocialisterna, vilka ock visade sig vara fullständigt förhandlingsodugliga, Grekland ur askan i elden. Ännu en gång har vi fått ett exempel på socialismens och socialisters stora oduglighet. Oförmågan att förstå tingens sanna natur, möjligheter och begränsningar - en oförmåga vilken allt sedan pamflettisten Marx dagar varit en av kommunismens och socialismens mest utmärkande egenskaper - ledde till ruin som överallt annars där kommunister och socialister försökt implementera sina verklighetsfrämmande principer.

Detta skedde efter det att den grekiske försteministern, den oborstade, oduglige och höginkompetente herr Tsipras, efter långa förhandlingar, under söndagen och natten till måndagen, efter mycket trixande och mixtrande äntligen nödgats att ta skeden i vacker hand. Den infantila och högnaiva socialistiska strategin om att ansvaret alltid är någon annans hade misslyckats och nått vägs ände.  

Beslutet togs icke utan vånda, vilket icke är att förvånas över då den dumme försteministern för blott en vecka sedan låtit genomföra en folkomröstning i syfte att avvisa ett förslag vars konsekvenser för Grekland synes ha varit lindrigare än de som nu uppkommer. Så många som trettio av det kommunistanstrukna socialistpartiets parlamentsledamöter gick emot den egne försteministern, som blott genom stöd från den mer verklighetsförankrade oppositionen erhöll erforderlig majoritet för sin proposition. Mer militanta vänsteranhängare, ett simpelt brottsligt pack, lät sig icke nöjas med fredliga protester utan kastade brandbomber och lät anställa annan oreda innan deras brottsliga framfart kunde stävjas av ordningsmakten.

Grekland tarvar nu mer än någonsin enhet. De verklighetsfrämmande idéer, som under fem månader störtat landet i ruin, måste nu skjutas åt sidan. Enda vägen framåt torde vara tillsättandet av en nationell samlingsregering, innehållande alla de krafter vilka ställt sig bakom de beslut som fattats. De lismande politikerna måste nu sätta Greklands framtid och välstånd före det tarvliga politiska spelet.

I detta krävs en kraft, som står över politiken och som kan representera hela folket oavsett vars och ens dagspolitiska inställning. Vi känner enbart en kraft av detta slag och det är Monarkin.

Det grekiska parlamentet bör således mycket skyndsamt återinsätta Konung Konstantin på den tron som rätteligen tillhör honom. Tvivelsutan har och det republikanska statsskicket - vilket splittrar och icke enar - en del i den grekiska tragedin. Denna anomali måste nu rättas.

Deras Kungliga Högheter Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prinsessa av Danmark, och Kronprinsessan Marie-Chantel, Kronprinsessa av Grekland, Prinsessa av Danmark

Det grekiska Konungahuset, vilken sedan några år åter tagit sitt residens i Grekland, känner ett stort historisk ansvar för sitt lands öde och visar största intresse för landets brydsamma situation och utveckling. Detta framgår bland annat av en intervju med Hans Kunglig Höghet Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prins av Danmark, i en intervju i televisionskanalen CNBC. 

Oduglighetens statskonst

I en sin läsvärda krönika, av denna dag, i Svenska Dagbladet låter redaktör Gustafsson meddela några anmärkningar om den pågående tragedin i Grekland där den uppstudsige och totalt inkompetente försteministern, herr Tsipras, går från klarhet till klarhet när det gäller oduglighetens statskonst. Redaktör Gustafsson skriver:

"En vecka är som bekant lång tid i politiken. Förra söndagen jublade hejarklacken över den grekiska folkomröstningen. Segraren Alexis Tsipras åkte i tisdags till toppmöte i Bryssel. Där skulle han åstadkomma ett mirakel. Men Tsipras fick inte upp någon kanin ur hatten. Han hade inte ens någon hatt. Trollerikonstnären stod där totalt tomhänt. Leende.

Ett nummer som inte skulle gå hem ens på Kiviks marknad, som börjar i morgon. 

Inför dagens extraordinära toppmöte byter magikern skepnad. Nu erbjuder sig Tsipras att bli konkursförvaltare och genomföra den politik som han avvisade för en vecka sedan. Fortsatt leende."

Oduglingen Tsipras har drivit Greklands arma folk in i ruinen. Utmärkande för Tsipras statsmannakonst är dels den vansinniga socialistiska tesen om att ansvaret alltid är någon annans och dels en total oförmåga att läsa sin omvärld och skapa sig kunskap och förståelse om den faktiska situationen med dess möjligheter och begränsningar. Läggs till detta ett oborstat uppträdande och total inkompetens i förmågan delta i förhandlingar slutar det på sätt som nu sker.

Redaktör Gustafsson fortsätter:

"Dagens ultimativa läge gör mig djupt betänksam. Antingen känner Tsipras till en hemlig nödutgång som vi vanliga dödliga missat. Eller så har han ingenting att komma med. Mirakelmannen är i så fall bara en bluff. En charlatan, en leende pratmakare."

Mitt i prick och väl talat redaktör Gustafsson! Oduglingen Tsipras gör sig själv till största åtlöje, ja han är är i sanning en stor bluff, en charlatan och en oförbätterlig pratmakare. Oduglingen Tsipras är en skam för statskonsten!

Konungen av Tonga krönt

Den 4 juli kröntes Hans Majestät Konung Topou VI, Konung av Tonga, vid en högtidlig ceremoni i Hundraårskyrkan i Konungariket Tongas huvudstad Nuku'alofa. Konungariket Tonga torde vid sidan av Storbritannien vara den enda kristna Monarki, som alltfort tillämpar kröning.

Kröningsögonblicket

Konung Topou VI uppsteg på tronen den 18 mars 2012 och efterträdde då sin hädangångne broder, Hans Majestät Konung Georg Topou V, Konung av Tonga. Dessa Konungars fader var Hans Majestät KonungTāufaʻāhau Tupou IV vilken satt på tronen mellan 1965 och 2006.

Hans Majestät Konung Topou VI, Konung av Tonga, och Hennes Majestät Drottning Nanasipau'u, Drottning av Tonga.

Kröningshögtidligheterna vilka påbegyntes den 27 juni och avslutades den 7 juli besöktes av många gäster. Bland de många höga gästerna märktes Deras Kejserliga Högheter Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, och Kronprinsessan Masako, Kronprinsessa av Japan, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hennes Höghet Prinsessan Maria Teresa, Prinsessa av Hohenberg (en morganatisk gren av Huset Habsburg stammande från den så tragiskt avdagatagne Ärkehertig Frans Ferdinand) Hans Excellens Sir Peter Cosgrove, Generalguvernör av Australien,och Hans Excellens Sir Jerry Mateparae, Generalguvernör av Nya Zeeland.

Deras Kejserliga Högheter Kronprins Naruhito, Kronprins av Japan, och Kronprinsessan Masako, Kronprinsessa av Japan

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, den österrikiska kejsartronens och den ungerska konungatronens rättmätige arvtagare.

Nästa akt i den grekiska tragedin

Så har då det grekiska folket i en folkomröstning, vars konstitutionella stöd är högst tvivelaktigt och vilken tillkommit i en hast som väckt starkaste kritik från Europarådet, sagt nej till en text på en valsedel vars faktiska innebörd är obegriplig i det att det icke funnits något substantiellt förhandlingsbud att ta ställning till. Socialisten herr Tsipras och hans regering har härigenom hånat såväl folkstyre som rättsstat och förvandlat dem till ett lismande politiskt spel. Förlorare i detta tarvliga spel är det arma grekiska folket, det folk den uppstudsige försteministern, herr Tsipras, i sin stora och avskyvärda lögnaktighet påstår sig värna.

Grekland har i sanning fått nog av odugliga och lismande politiker - deras politiska färg är i sammanhanget totalt ointressant - vilka icke förstår att verka för folkets bästa. Regeringen Tsipras torde i detta, genom sin fullständiga ansvarslöshet vilken bringar Grekland i fördärvet, vara den odugligaste av odugliga regeringar. Förvisso har denna regerings odugligaste medlem, finansministern, herr Vaurofakis - en oförskämd och oborstad tölp som icke förmår att föra sig i möblerade rum och än mindre i rådplägning med andra finansministrar - fått silkessnöret. Detta är dock en klen tröst då den uppstudsige försteministern, herr Tsipras, halsstarrighet synes bestå. En halsstarrighet som riskerar att leda till ruin för en hel nation.

Var ock en, som har sina sinnen i fullt bestånd, torde förstå att Grekland i denna situation på intet sätt kan diktera några villkor. Skuldnedskrivning synes vara nödtvungen men skall denna kunna ske på ett kontrollerat sätt måste det korrupta lismande politiska spelet i Grekland komma till en ändpunkt. Verkligt ansvar för upprättandet av en hållbar statshushållning måste tas. Respekten för rättsstaten måste återupprättas vilket icke kan ske utan en genomgripande reform av den högkorrupta statsapparaten. En statsapparat var fiskala förmåga knappt ens är i nivå med en dito i en bananrepublik.

Enda vägen framåt, i denna katastrofala situation, torde vara tillsättandet av en nationell samlingsregering, som lägger den lismande dagspolitiken åt sidan för att rätta staten Grekland. I detta bör ock Konung Konstantin med det snaraste återuppsättas på tronen för att verka såsom en samlande symbol för hela detta arma folk.