Om de fasansfulla illgärningarna i Paris och hädelse

De fasansfulla illgärningar, som ägt rum i Paris, väcker såväl vrede, största avsky som sorg. De missdåd som ägt rum kan icke på minsta sätt rättfärdigas. Ingen äger i en rättsstat rätten att sätta sig över lagen. Skyddandet av människoliv och upprätthållandet av lagen hör rättsstatens allra mest fundamentala uppgifter. Ingen möda får sparas i säkerställandet av dessa simpla vederstyggliga dårars gripande, lagförande och bestraffande. Inget straff utom det allra strängaste som fransk lag förmår kan komma ifråga då det gäller näpsande vilka icke är något annat än simpla mördare.

Vi böjer med största respekt våra huvuden för de människoliv som spillts på det bestialiska och grymma sätt som skett.

Dock får icke de fasansfulla gärningarna förhindra att rättmätig kritik måste kunna få resas mot de hädiska och smutsiga alster, som producerats "satirtidningen" Charlie Hebo. Efter att denna dag i en av våra kvällstidningar, som haft det synnerligen dåliga omdömet att publicera nämnda alster och vilken jag därför aldrig mer kommer att inhandla, står det mig fullständigt klart att dessa så kallade "satirteckningar" icke är den grövsta hädiska smörja mina ögon någonsin beskådat. Tro icke att det enbart är religionen Islams bekännare, som kränkts - vilket är allvarligt nog då denna abrahamitiska religion har samma Gud som Kristendomen - utan och Kristendomen med Den Högste, Frälsaren och den Heliga Ande.

Att detta är frågan om ren hädelse är ställ utom allt tvivel! Jag bespottar därför med all kraft dessa syndiga och kränkande alster!

Det finns inget gott i att kränka det människor håller heligt, oavsett vilken religion kränkningen avser. Dessa kränkningar, som djup sårar och rör troende människor, kan aldrig rättfärdigas hänvisning till "satiren" då det hela förefaller oändligt lågt, oändligt billigt och oändligt dåligt. Om sedan världslig lag skall nyttjas för förhindrande av nämnda hädiska smörja är dock icke självklart. Gott omdöme och respekt för sin medmänniska borde rimligen räcka. Vi ber dock, i medmänsklig omsorg, att Den Högste måtte utsträcka sin hand av oändliga nåd och förlåta dem som producerat nämnda slag av alster, dock - och det är viktigt - det är icke upp till människan att döma.

Ämnet tas ävenledes upp i dagens utgåva av Svensk Dagbladet, där docent Magnusson, ger flera synnerligen viktiga tankeväckare att reflektera över. Docent Magnusson framhåller:

"Ett banbrytande arbete i svensk humaniora är historikern Lars M. Anderssons doktorsavhandling* om antisemitiska teckningar i svensk skämtpress under början av 1900-talet. De stereotypa bilderna av juden, som återkom under nazismen och efter kriget (i Arabvärlden, Östeuropa, och bland progressiva intellektuella i Väst) var också satirer."

Det finns ingenting som i grunden skiljer det hädelser i "satirens form", som publicerats Charlie Hebo och de avskyvärda antisemitiska teckningar, som hänvisas till i doktor Anderssons avhandling.

Vidare menar docent Magnusson:

"Pussy Riot protesterade mot Putin och den ryska ortodoxa kyrkan genom att skända kyrkorummet. De gjorde detta i sitt hemland, men eftersom deras ”performance” för en majoritet av ryssarna var blasfemi, riktade den sig uppenbarligen till utlandet. Så är det även med dessa satirer. Det är vi som skrattar, inte de närmast berörda. För dem är de ett förödmjukande uttryck för arrogans."

Det är därför icke svårt att instämma i docent Magnussons slutord:

"Men låt de religiösa symbolerna vara, även om de utnyttjas av fanatiker, eller just därför. Annars är risken för ödesdigra misstag överhängande."