Så har då Regeringen, vilken misslyckats med hart när allt den företagit sig, lyckats uppnå föresatsen att uppnå medlemskap i Förenta Nationernas Säkerhetsråd. Detta är självfallet inget att vare sig förakta eller förringa. Att Fäderneslandets röst, inom ramen för utrikespolitiska spörsmål, kommer att höras mer innebär vissa möjligheter även om dessa icke på något sätt får överskattas.
Klart är dock att Förenta Nationerna är en i högsta grad vingklippt organisation. Genom konstruktionen med vetorätt i Säkerhetsrådet - en konstruktion som måhända är nödvändig för att organisationen överhuvudtaget skall kunna hållas samman - gör att Förenta Nationerna sällan förmår att ta en ledande roll vid större internationella konflikter. Ett aktuellt exempel på detta är den sorgesamma konflikten i Syrien.
En annan svaghet utgöres av att även rena förbrytarnationer välvilligt hälsas som medlemmar i Förenta Nationerna. Bland medlemmarna finner vi exempelvis det kommunistiska tyranniet Nordkorea, den postsovjetiska diktaturen Vitryssland, förtryckarregimen på Kuba samt diverse andra obskyra diktaturer på skilda platser. Att länder som dessa deltar såsom fullvärdiga medlemmar fläckar otvivelaktigt organisationens namn och rykte.
Förenta Nationerna är förvisso ett forum för internationell samverkan men näppeligen det mest betydelsefulla. Utrikespolitiken främsta fokus måste vara den omvärld där Fäderneslandet, dess näringar och innebyggare verkar dagligen. I främsta rummet finner vi våra kära nordiska grannländer - innefattande även de baltiska staterna - och våra goda vänner i den europeiska gemenskapen. Detta fokus får icke på något sätt överges även om Riket givits en framstående plats i ett globalt samarbetsorgan.
Klart är dock att Förenta Nationerna är en i högsta grad vingklippt organisation. Genom konstruktionen med vetorätt i Säkerhetsrådet - en konstruktion som måhända är nödvändig för att organisationen överhuvudtaget skall kunna hållas samman - gör att Förenta Nationerna sällan förmår att ta en ledande roll vid större internationella konflikter. Ett aktuellt exempel på detta är den sorgesamma konflikten i Syrien.
En annan svaghet utgöres av att även rena förbrytarnationer välvilligt hälsas som medlemmar i Förenta Nationerna. Bland medlemmarna finner vi exempelvis det kommunistiska tyranniet Nordkorea, den postsovjetiska diktaturen Vitryssland, förtryckarregimen på Kuba samt diverse andra obskyra diktaturer på skilda platser. Att länder som dessa deltar såsom fullvärdiga medlemmar fläckar otvivelaktigt organisationens namn och rykte.
Förenta Nationerna är förvisso ett forum för internationell samverkan men näppeligen det mest betydelsefulla. Utrikespolitiken främsta fokus måste vara den omvärld där Fäderneslandet, dess näringar och innebyggare verkar dagligen. I främsta rummet finner vi våra kära nordiska grannländer - innefattande även de baltiska staterna - och våra goda vänner i den europeiska gemenskapen. Detta fokus får icke på något sätt överges även om Riket givits en framstående plats i ett globalt samarbetsorgan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar