Israels Utrikesministerium låter meddela att landet förliden gårdag utsattes icke mindre än 102 raketangrepp utförda av den vederstyggliga terroristorganisationen Hamas. Av nämnda angrepp kunde 22 oskadliggöras genom det högmoderna försvarssystemet Järnkupolen (en. Iron Dome). Var och en inser att ett stopp för dessa angrepp är ett helt nödtvunget villkor för att den nu eskalerande och tragiska utvecklingen skall kunna bringas till en ände.
I en anmärkning, som noterades på detta Forum under gårdagen, fästes uppmärksamheten på ett vettlöst agerande som flera ledande socialdemokrater, i naivitet gränsande till ren dumhet, visat prov på då de låtit sig beblandas med öppet antisemitiska företrädare. Utifrån detta är det högst glädjande att partiets ordförande, herr Löfven, synes ha en klokare och mer realistisk syn på den högst oroande situationen. Herr Löfven lät igår uttala:
"Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missilattacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvända till förhandlingsbordet.”
För denna sin högst rimliga ståndpunkt har herr Löfven fått utstå mycken spott och spe icke minst från företrädare för det före detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet. Här spyr den förre partiordföranden, leninisten herr Ohly, sin röda galla över herr Löfven och anklagar herr Löfven för att "fördärva arvet efter Palme". Något mildare i sin kritik är måhända det förre detta kommunistpartiets nuvarande ordförande, herr Sjöstedt, som dock, i sin stora enfald, framhärdar i att Israel i att "Israel har huvudansvaret för konflikten". Uppenbart är att herr Sjöstedts fattningsförmåga, avseende den under diskussion varande frågan, lämnar en hel del övrigt att önska i det att hans ögon synes blinda och hans öron döva då han icke förmår att ta till sig de omfattande raketangrepp som staten Israel utsätts för.
Även på andra håll framkommer kloka och av realism präglade reflektioner om den bekymmersamma situationen. Dagens Nyheters ledare av denna dag innehåller en kärnfull analys av situationen. Ur denna kan följande citeras:
"Asymmetrin är total. Israel är en demokrati. Där finns förvisso terrorister – till exempel de som brände den palestinske pojken till döds – och där finns extremister, till och med i parlamentet. Men den israeliska regeringen har inte någon önskan om att döda palestinska civila. I en hårdför vedergällningspolitik vinnlägger sig den israeliska militären trots allt om att varna civila innan de genomför bombangrepp mot platser där Hamasaktivister tros befinna sig.
Gaza däremot är i händerna på en terroristregim. Hamas består av våldsamma extremister som i religiöst raseri försöker utradera resterna av demokrati, individuell frihet, pressfrihet, kvinnors rättigheter och religionsfrihet. Den antisemitism som genomsyrar stora delar av Arabvärlden återfinns som i ett koncentrat hos Hamas. Det är en antisemitism som inte bara kan förklaras – och bortförklaras – av Israels hantering av befolkningen på de palestinska territorierna. Den har frodats i Mellanöstern sedan före andra världskriget. Hamas har genomfört otaliga terroraktioner i Israel sedan 1990-talet, med hundratals döda som följd, och på senare år genom oräkneliga raketbeskjutningar."
De oomtvistliga sanningar som deklareras i ovan citerade ledare är i sanning något som alla de hatiska Israelkritiker, icke minst inom det förre detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet, borde reflektera över.
Leve staten Israel och dess rätt att försvara sin existens!
I en anmärkning, som noterades på detta Forum under gårdagen, fästes uppmärksamheten på ett vettlöst agerande som flera ledande socialdemokrater, i naivitet gränsande till ren dumhet, visat prov på då de låtit sig beblandas med öppet antisemitiska företrädare. Utifrån detta är det högst glädjande att partiets ordförande, herr Löfven, synes ha en klokare och mer realistisk syn på den högst oroande situationen. Herr Löfven lät igår uttala:
"Nu fler än hundra döda palestinier och över 700 missilattacker mot Israel. Hamas bär ansvar för att stoppa den dagliga raketbeskjutningen. Den upptrappade situationen efter kidnappningen av tre israeliska ungdomar måste brytas. Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig. Det är en enorm tragik att våldet eskalerar. Det är de civila som drabbas hårdast. Äntligen ett enigt FN-säkerhetsråd som uppmanar till nedtrappning och eldupphör. Dödandet, ockupationen och våldet måste få ett slut. Parterna bär ansvar för att återvända till förhandlingsbordet.”
För denna sin högst rimliga ståndpunkt har herr Löfven fått utstå mycken spott och spe icke minst från företrädare för det före detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet. Här spyr den förre partiordföranden, leninisten herr Ohly, sin röda galla över herr Löfven och anklagar herr Löfven för att "fördärva arvet efter Palme". Något mildare i sin kritik är måhända det förre detta kommunistpartiets nuvarande ordförande, herr Sjöstedt, som dock, i sin stora enfald, framhärdar i att Israel i att "Israel har huvudansvaret för konflikten". Uppenbart är att herr Sjöstedts fattningsförmåga, avseende den under diskussion varande frågan, lämnar en hel del övrigt att önska i det att hans ögon synes blinda och hans öron döva då han icke förmår att ta till sig de omfattande raketangrepp som staten Israel utsätts för.
Även på andra håll framkommer kloka och av realism präglade reflektioner om den bekymmersamma situationen. Dagens Nyheters ledare av denna dag innehåller en kärnfull analys av situationen. Ur denna kan följande citeras:
"Asymmetrin är total. Israel är en demokrati. Där finns förvisso terrorister – till exempel de som brände den palestinske pojken till döds – och där finns extremister, till och med i parlamentet. Men den israeliska regeringen har inte någon önskan om att döda palestinska civila. I en hårdför vedergällningspolitik vinnlägger sig den israeliska militären trots allt om att varna civila innan de genomför bombangrepp mot platser där Hamasaktivister tros befinna sig.
Gaza däremot är i händerna på en terroristregim. Hamas består av våldsamma extremister som i religiöst raseri försöker utradera resterna av demokrati, individuell frihet, pressfrihet, kvinnors rättigheter och religionsfrihet. Den antisemitism som genomsyrar stora delar av Arabvärlden återfinns som i ett koncentrat hos Hamas. Det är en antisemitism som inte bara kan förklaras – och bortförklaras – av Israels hantering av befolkningen på de palestinska territorierna. Den har frodats i Mellanöstern sedan före andra världskriget. Hamas har genomfört otaliga terroraktioner i Israel sedan 1990-talet, med hundratals döda som följd, och på senare år genom oräkneliga raketbeskjutningar."
De oomtvistliga sanningar som deklareras i ovan citerade ledare är i sanning något som alla de hatiska Israelkritiker, icke minst inom det förre detta kommunistpartiet, det så kallade vänsterpartiet, borde reflektera över.
Leve staten Israel och dess rätt att försvara sin existens!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar