Besöket i rövarkulan

Så har då Förenta Staternas president, herr Obama, begivit sig in i en av den kvarvarande kommunismens sista rövarkulor, det tyranniet Kuba, en plågad nation vilken tillsammans med den människofientliga och vederstyggliga kommunistiska implementationen Nordkorea utgör de två sista fullt ut existerande exemplen på socialismens totala fiasko och fullständiga oduglighet. Det finns förvisso andra stater, exempelvis det fullständigt ruinerade landet Venezuela styrt av ett socialistiskt patrask och där till och med papper till hemlighuset förvandlats till bristvara, vilka sökt införa den omöjliga och vanvettiga socialismen, dock icke ännu med den totalitet, som kännetecknar tyrannierna Kuba och Nordkorea. I nämnda kommunistiska skräckvälden är icke ordet - vare sig det talade eller det tryckta - fritt, den som kritiserar de kommunistiska plågoandarna fängslas och förtrycks. Vidare har den kommunistiska staten har stulit all egendom från dess rättmätiga ägare. Genom planekonomin gissel, vilket i varje tillämpat exempel visat sig vara platt oduglig, förslösas resurser samtidigt som den arma befolkningen, genom kommunism och socialism, döms till ständig fattigdom.

Utifrån ovanstående kan det synas märkligt att president Obama begett sig till Havanna för att där träffa förtryckaren och diktatorn, herr Raul Castro, broder till revolutionären, mördaren och folkrättsbrottslingen, den avskyvärde människoplågaren, herr Fidel Castro. Kritiken har, från sina håll, icke varit nådig mot denna president Obamas resa till nämnda rövarkula.

Nu är icke frågan om nämnda resas vara eller icke vara alldeles enkel. Å ena sidan kan hävdas att de avskyvärda förtryckarbröderna Castro icke skall lönas för sina fortsatta oförlåtliga brott mot sitt eget arma folk utan att denna kommunistiska implementation fortsatt - vilket synes rättmätigt från ett rationellt perspektiv -  skall isoleras. Mot detta kan sägas att öppenhet och avskaffad isolation i själva verket vrider det främsta vapnet ur händerna på de avskyvärda förtryckarbröderna, I långliga tider har det från den kubanska regimen hävdats att isolationen skulle vara den främsta orsaken till Kubas notoriskt usla ekonomiska förmåga. Detta påstående, som icke är annat än lögn och förbannad dikt, har icke tjänat annat syfte än att dölja socialismens totala oförmåga att bygga välstånd. En oförmåga, som tydligt visats i varje socialistisk implementation.

Utifrån ett pragmatiskt perspektiv är måhända president Obamas resa ett bra mått i anstalten att påskynda det kommunistiska tyranniets slutgiltiga fall och förpassande till historiens stinkande avskrädeshög. Besöket kan mycket väl visa sig vara den händelse, som får bollen att rulla och försätta plågobrödernas kommunistiska regim i en situation, som snarare än någon tror och förutsätter leder till dess undergång och frihetens återkomst till Kuba. Minns den hjältemodiga kampen i östra Europa under hösten 1989 där de samhällsimplementationer, som dess förespråkare sågs som tusenåriga riken, blott på några månader sopades bort. Låt oss innerligt hoppas att det arma och plågade kubanska folket välsignas med en liknande utveckling.

Låt oss alla frihetsälskande människor uppriktig bespotta kommunism och människofientlighet!

Leve det kubanska folkets oinskränkta rätt till frihet!