tisdag 24 maj 2016

För Rikets säkerhet

Såsom vi alla vet har Rikets försvar under en längre tid försvagats på det mest beklämmande sätt. Värst ställt torde det vara med armén vilken nedmonterats i sina atomära beståndsdelar och berövats i det närmaste all slagkraft. Idag finns ynka två brigader såsom enda med full anfallsförmåga beskaffade arméstridskrafter och detta i vårt land, som till ytan tillhör Europas till ytan största länder. Det må vara att viss kompetens bevarats men att återta slagkraften låter sig dessvärre icke göra inom överskådlig tid.

Ävenledes marinen har berövats mycket av sin numerär men har, främst genom ubåtsvapnet och de moderna korvetterna - dock får få till antalet - ännu en viss styrka. Sammalunda gäller flygvapnet med högmoderna stridskrafter vilka nu än mer kommer att moderniseras.

Sammantaget är dock krigsmaktens samlade förmåga på intet sätt tillräcklig för de hot, som kan stå inför dörren i det att den ryska björnen åter vaknat. Största försiktighet måste iakttagas i denna bekymmersamma situation.

Klart är att vårt land icke av egen kraft förmår att upprätthålla vår suveränitet om - Gud förbjude - det värsta skulle inträffa. Enbart genom samverkan med andra kan en någorlunda acceptabel uppnås. Var och en inser att denna samverkan på sikt måste leda till ett medlemskap i försvarsalliansen NATO, det är vårt enda hopp.

Nu råder dock allehanda politiska låsningar, som kraftigt försenar detta nödvändiga steg. Redan finns dock många och goda samarbeten. Stridskrafter samövar och högmoderna kommunikationssystem görs interoperabla. Gott så!

En mer praktisk aspekt av nämnda förhållanden består i att förenkla rent administrativa rutiner i samband med samövningar. I nu rådande läge krävs att ett omfattande avtalsregelverk etableras inför varje samövning. För att råda bot på detta onödiga slöseri med Rikets administrativa resurser har det så kallade "Värdlandsavtalet" kommit att framförhandlas. Ett avtal vilket icke på minsta sätt är kontroversiellt utan av ren praktisk natur.

Dock vill nu illasinnade krafter, i form av Riksdagens ytterlighetspartier i form det vederstyggliga före detta kommunistpartiet, nu såsom ett utslag av socialistisk feghet kallat "Vänsterpartiet", och det populistiska nationalistpartiet, Sverigedemokraterna, vilket saknar sammanhållen ideologi och som går från den ena motsägelsen till den andra, genom ett konstitutionellt trixande och mixtrande sätta käppar i hjulet för nämnda avtals ratificering.

Nämna ytterlighetspartier vars konstitutionella okunskap är total söker hävda att ifrågavarande avtal, vilket är av rent praktisk natur och vars innehåll och exekvering tillämpats mångfaldiga gånger inom ramen för samövningsspecifika avtal, att Konstitutionens regel för vilandeförklaring skulle vara tillämplig vilket är fullkomligt befängt. Med detta gör sig därför enbart dessa kommunister och populistiska nationalister sig själva till största åtlöje.

Varje på det konstitutionella planet kunnig person inser att ett avtal om praktikaliteter aldrig kan relateras till grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Med den vidlyftiga tolkning, som det kommunistiska patrasket gör i sällskap med de populistiska nationalisterna, skulle hart när varje beslut, som tas i folkvalda organ - om det så är på riks-, regions- eller kommunalnivå - kunna vara föremål för vilandeförklaring.

Den av merbenämda ytterlighetspartiers gjorda hemställan kommer dock med största sannolikhet att avspisas av Konstitutionsutskottet och Lagrådet, som har att tolka. I detta sammanhang må nämnas att avsaknaden av en Författningsdomstol på ett synnerligt sätt gör sig gällande i fall som dessa.

Klart är att kommunistpartiet, nu såsom ett utslag av socialistisk feghet kallat "Vänsterpartiet", gör det hela av illvilja och hat mot den västerländska ordningen av frihet och folkstyre samt i avsky för den frihetens garant, som Förenta Staterna utgör. Detta patrask har i sitt avskyvärda parti en historia av landsförräderi. I långliga tider gick man i främmande makts ledband och lydde minsta vink från tyrannerna i Sovjetunionen. Partiets smutsiga och stinkande historia är en historia av förräderi och vederstyggliga förrädare.

Att Sverigedemokraterna, i detta lierar sig med kommunistiskt patrask, är kanske icke att förvånas över då partiet är ett sammelsurium av varjehanda motstridiga åsikter. Skulle man på allvar mena att vårt land och nation måste försvars borde högst prioritet vara att säkerställa detta, men alls icke (sic)! Nu tror man sig istället att vinna populistiska poänger vilket är beklämmande. Alternativet skulle vara att återställa krigsmaktens forna styrka, vilket i nu rådande läge saknar realism både vad avser nödvändiga medel och den långa tid ett återupprättande skulle ta i anspråk. Även en populistisk sverigedemokrat borde kunna förstå detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar