Titulatur inom brittiska Konungahuset

Det torde nu vara allom bekant att den brittiske arvprinsen Prins Vilhelm av Wales vid sitt giftermål förlänades titeln Hertig av Cambridge varvid även hans gemål erhåll titeln Hertiginna av Cambridge samt värdigheten Kunglig Höghet. Då principerna för den kungliga titulaturen i Förenade Konungadömet och Nordirland skilja sig från andra Monarkier kan det vara på sån plats att kort beskriva förhållandena.

Enligt ett kungligt brev, givet av Konung Georg V år 1917, gäller att titeln Kunglig Höghet och Prins/Prinsessa tillkommer följande personer:

1. Söner till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prins



2. Döttrar till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa



3. Sonsöner till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prins



4. Sondöttrar till Monark har värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa



5. Äldste sonsonen till Prinsen av Wales Kunglig Höghet och titeln Prins



6. Sonson söner till Monark, undantaget fall 5 ovan, har samma titel som tillkommer son till Hertig vilket normalt innebär Lord.

Här må ock anmärkas att titeln Kunglig Höghet Prins av Storbrittanien och Irland nyttjas inom huset Hannover. Detta sker i strid mot Hans Majestät Konung Georg V's kungliga brev av den 30 november 1917 där kungligheter, med brittiska titlar, som i kriget stod på den tyska sidan fråntogs alla brittiska titlar och kungliga värdigheter. Detta beslut fick laga kraft den 28 mars 1919.

Nämnda kungliga brev erkändes icke av huset Hannover, ett hus som utgör den seniora grenen av det brittiska konungahuset. Av denna anledning utfärdade år 1931 Hans Kunglig Höghet Hertig Ernst August, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, i egenskap av huvudman för det hannoverska konungahuset tillika det brittiska konungahusets seniora gren, ett dekret vari titeln Prins av Storbrittanien och Irland tillerkändes medlemmar av det hannoverska konungahuset.

Även om nämnda dekret icke äger laga kraft i det Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirland och det brittiska konungahuset synes ha avrått det hannoverska konunghuset att nyttja titeln har icke något uttryckligt förbud för dess gagnande utfärdats. Juridiskt och konstitutionellt är detta i sanning ett dilemma då det är långt ifrån självklart att den seniora grenens hävdvunna rättigheter kan upphävas på det sätt som skedde 1917. Här må för undvikande av missförstånd framhållas att brevet av år 1917 alls icke fråntog medlemmar av det hannoverska konungahuset arvsrätten till den brittiska tronen. Alltjämt begär ock medlemmar av det hannoverska konungahuset tillstånd från den brittiske monarken vid giftermål. Detta skedde exempelvis år 1999 då det hannoverska konungahusets nuvarnde huvudman Hans Kunglig Höghet Prins Ernst August, Prins av Hannover, Hertig av Braunschweig och Lüneburg, Prins av Storbrittanien och Irland ingick äktenskap med Hennes Höghet Prinsessan Karolin, Prinsessa av Monaco.

Utöver detta kan äldsta dotter till Monark förlänas titel Kunglig Prinsessa (Princess Royal). Dock kan det enbart vid varje tid finnas en och endast en Kunglig Prinsessa. Denna titel tillkommer idag Prinsessan Ann sedan 1987.

Gemåler till prinsar enligt ovan förlänas vanligen värdigheten Kunglig Höghet och titeln Prinsessa. Ett speciellt fall utgör Prins Filip som först 1957, 10 år efter sitt giftermål, förlänades titeln Prins.

Utöver de kungliga titlarna brukas ock traditionen att adliga titlar förlänas till prinsar. Den förnämsta av dessa titlar är självfallet hertigtiteln (en. duke) men även titlarna greve (en. earl) och friherre (en. baron) förlänas. Dessa titlar är ärftliga vilket innebär att de ärves av äldste sonen. Detta är en skillnad gentemot vås svenska hertigtitel som icke är, och aldrig varit, ärftlig. Den svenska hertigtiteln kan mera ses som en kunglig titel medan den brittiska titeln är en adlig titel.

Traditionen att den brittiske Monarkens söner förlänas hertigtitel och andra titlar av lägre rang är en långvarig sedvana. Ett särskilt fall utgör Prinsen av Wales vilken alltid innehar titlarna Hertig av Cornwall och Hertig av Rothesey. Hertigtiteln av Cornwall är förenad med hertigdömet (en. duchy) vilket ger inkomster till innehavaren. Detsamma gäller hertigdömet (en. dutcy) Lancaster vilket sedan 1399 innehas av Monarken.

Här må vidare nämnas att skicket att förläningen sker vid prinsens giftermål är tämligen ny. Tidigare skedde förläning vanligen vid annat tillfälle, ibland långt före giftermålet. En genomgång av alla förläningar till kungliga från Drotting Victorias och framåt ger vid handen:

• Prins Alfred, förlänad titeln Hertig av Edinburgh 1866 och gift 1874. Prins Alfred kom även att ärva Hertigdömet Sachesen-Coburg och Gotha och var från regerande Hertig från 1893 till sin död 1900.



• Prins Artur, förlänad titeln Hertig av Connaught och Strathearn 1874 och gift 1879. Noteras kan att Hertigen av Connaught och Strathearn är vår högaktade Konungs farmoders fader.



• Prins Leopold, förlänad titeln Hertig av Albany 1881 och gift 1882. Noteras kan att Hertigen av Albany är vår högaktade Konungs morfaders fader



• Prins Albert Viktor, förlänad titeln Clarence och Avondale 1890. Avled innan han ingått äktenskap



• Prins Georg (sedermera Konung Georg V), förlänad titel Hertig av York 1892 och gift 1893.



• Prins Albert (sedermera Konung Georg VI), förlänad titeln Hertig av York 1920 och gift 1923.



• Prins Henrik, förlänad titeln Hertig av Glocester 1928 och gift 1935



• Prins Georg, förlänad titeln Hertig av Kent 1934. Förläningen skedde inför giftermålet samma år men en och en halv månad innan.



• Konung Edvard VIII, förlänad titeln Hertig av Windsor 1936. Förläningen skedde vid nämnde Konungs abdikation.



• Prins Filip, förlänad titeln Hertig av Edinburgh 1947 i samband med sitt giftermål.



• Prins Andreas, förlänad titeln Hertig av York 1986 i samband med sitt giftermål.



• Prins Edvard, förlänad titeln Greve av Wesses 1999 i samband med sitt giftermål. Greven kommer vid sin faders frånfälle att ärva titeln Hertig av Edinburgh



• Prins Vilhelm, förlänad titeln Hertig av Cambridge 2011 i samband med sitt giftermål.

I samtliga fall utom ett har gemålerna till ovanstående hertigar tillerkänts värdigheten Kunglig Höghet. Fallet där detta icke skett är Hertiginnan av Windsor, som enligt kungligt brev utfärdat av Konung Georg VI, uttryckligen förbjöds att bruka nämnda värdighet. Hertiginnan hade istället värdigheten Nåd (en. Grace) vilket är den värdighet som tillkommer icke kungliga hertigar och hertiginnor.

Höjden av smaklöshet

Den vederstyggliga sekten republikanska föreningen upphör ej att förvåna vilket notreas av Svenska Dagbladet. Icke ens på Hans Majestäts födelsedag kan denna skamliga sekt underlåta sig att sprida oförskämdheter. Det sekten gör är att skänka Hans Majestät en guldklocka med en försmädlig inskription vilken insinuerar Monarkins avskaffande.

Denna av feghet helt genomsyrade sekt vågar således icke heller denna gång strida med blanka vapen utan det enda man kan få ur sig är försåtliga smädelser. I sanning inget annat än ren ynkedom! Sekten är givetvis fullt på det klara med att stödet för Monarkin är folkligt och starkt och att man således strider för en hopplös sak. Dock motivera detta förhållande på inget sätt att man låter låna sig att använda smädeliga metoder. Saklig argumentation synes således icke vara något för de fega uslingar som företräder sekten vilket är talande.

Leve Monarkin!

Leve Konungen!

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Härmed framföres underdånigst de alla hjärtligaste gratulationer till Hans Majestät Konungen på hans högtidsdag.

Vår Konung uppnå nu den aktningsvärda åldern av 65 år och har suttit på tronen i mer än 37 år. Då andra vid denna ålder njuter pension kommer vår Konung, såsom hans höga ämbete föreskriver, att oförtrutet fortsätta i sitt viktiga värv som rikets statschef. På detta sätt skänker Konungen och Monarkin en kontinuitet till samhällets utveckling vars betydelse icke kan överskattas.

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Leve Konungen!

Arvprinsbröllopet

Vigselakten mellan Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge förrättad av Hans Högvördighet Ärkebiskopen av Cambridge

Inledningsvis må framföras de hjärtinnerligaste lyckönskningar och en önskan om den Högstes beskydd till det brittiska Arvprinsparet vilka nu ingått äktenskap.

I samband med vigseln förlänades Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm hertigdömet Camebridge med tillhörande titlar. De titlar han härmed förlänas är Hertig av Cambridge, Greve av Strathearn och Baron av Carrickfergus. Hans gemål förlänas med titeln Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan av Cambridge. En enligt brittisk sed och tradition kommer arvprinsparet att i första hand benämnas Deras Kungliga Högheter Hertigen och Hertiginnan av Cambridge.

Hertigdömet Cambridge var senast förlänat till Hans Kunglig Höghet Prins Georg, Hertig av Cambridge, vilken avled 1904. Hertigen var sonson till Konung Georg III av Storbrittanien och Irland och son till Hans Kunglig Höghet Prins Adolf, Hertig av Cambridge. Hertigen var den i Storbrittaninen siste manlige levande ättlingen av Konungahuset Hannover.

Vårt Högaktade Tronföljarpar Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Hans Kunglig Höghet Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland anländer till den högtidliga vigselakten i Westminster Abbey

Vid akten deltog ett stort antal representanter från Furstehus inom och utom Europa. Bland dessa återfanns vårt eget högaktade Tronföljarpar. Även om detta arvprinsbröllop var mycket högtidligt och omgivet av ett storslaget och vackert cermoniel må ändå den reflektionen göras att det ändå icke kom upp i nivå med vårt eget Tronföljarbröllop sistlidet år.

I en jämförelse må nämnas att vårt Tronföljarpars bröllop firades i dagarna tre. Första dagen en middag på Drottninghols Slott, andra dagen Regeringens middag åtföljd av Galaföreställning på Konserthuset under Riksdagens värdskap och den tredje dagen med den mycket högtidliga akten i Storkyrkan, kortegen genom vår Huvudstad och färden med Konungalupen Vasaorden tillbaka till det Kungliga Slottet, sångarhyllning på Lejonbacken, Hennes Kunglig Höghets tacktal till folket och slutligen statsbanketten i Riksalen. Att icke det brittiska arvprinsbröllopet kan mäta sig med vårt eget Tronföljarbröllop synes i detta perspektiv fullständigt klart.

På gränsen till etikettsbrott

Hans Kunglig Höghet Prins Karl, Prins av Wales, värd för bröllopsmiddagen

Det stå givetvis det brittiska Konungahuset fritt att inbjuda de gäster man önskar till de olika begivenheter som anordnas i samband med det förestående arvprinsbröllopet. Dock är det högst anmärkningsvärt att, såsom Svenska Dagbladet låter meddela, icke vårt högaktade Tronföljarpar synes vara inbjudna till den middag som Hans Kunglig Höghet Prins Karl, Prins av Wales, åter hålla för brudparet på Buckingham Palace på aftonen efter bröllopet.

Det är fullständigt oförståligt att icke alla höga kungliga gäster undfägnas såsom etikett och sedvana kräva. Detta i synnerhet som det kungliga brittiska gästerna, greven och grevinnan av Wessex, var inbjudna till samtliga de begivenheter som omgav vårt eget högaktade Tronföljarpars storartade bröllop. Till detta bröllop uteblev dessutom, trots inbjudan, Prinsen av Wales, när samtliga övriga Europas tronföljare deltog, ett i sanning klandervärt beslut.

Prinsen aw Wales agerande i dessa frågor länder honom icke till någon heder och i frågan om den uteblivna inbjudan till middagen är det närmast att se såsom ett etikettsbrott.

Såsom randanmärkning kan icke undvikas att något kommentera ovanämnda artikel i Svenska Dagbladet. I denna refereras till en s.k. "hovreporter" från skandaltidningen Aftonbladet, redaktör Alexandersson. Denna redaktör Alexandersson, som icke alls finner det märkligt att vårt högaktade Tronföljarpar inbjudits till middagen, synes fullständigt sakna kunskaper om de nära dynastiska förbindelse som finnes mellan vårt eget högaktade Konungahus och det brittiska Konungahuset. Att Svenska Dagbladet, som vanligen är ett vederhäfigt organ, på detta sätt refererar till en okunnig och ovederhäftig s.k. "hovreporter" är för mig en gåta

De dynastiska förbindelserna mellan våra båda Konungahus bestå i följande:

• Vår högaktade Konungs morfader, Hertigen av Sachen-Coburg och Gotha, tillhörde det brittiska Konungahuset och var tillika sonson till Drottning Victoria


• Vår högaktade Konungs farmoder, Kronprinsessan Margareta, tillhörde det brittiska Konungahuset och var tillika sondotter till Drottning Victoria


• Vår högaktade Konungs styvfarmoder, Drottning Louise, var morsyster till Hertigen av Edinburgh. Drotting Louise var dessutom dotterdotter dotter till Drottning Victoria

Av detta framgå att ingen som helst vikt kan läggas vid de uttalanden som den av Svenska Dagbladet refererade s.k. "hovreportern" gör.

Viktigt steg för monarkistisk restauration i Libyen

Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed El Senussi av Libyen

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed El Senussi av Libyen nu låtit förkunna att han är beredd att uppstiga på den libyska tronen såsom landets Konung i det fall han kallas av det libyska folket. Detta är en möjlighet vilken det arma libyska folket böra taga vara på då det kan skänka dess ,av den blodbesudlade tyrannen Gadaffi, förtrycka land stabilitet och framtidtro. När det gäller att skänka kontiniutet och harmoni i utvecklingen av en statsbildning finnes inget styrelseskick som är mer ändamålsenligt än den konstitutionella Monarkin.

Hans Kunglig Höghet står i ständig kontakt med de hjältemodiga frihetsstyrkorna i den befirade delen av Libyen och dess nationella råd i Benghazi. En god sak vore om Hans Kunglig Höghet snarast kunde begiva sig till Benghazi för att på detta sätt gjuta ytterligare mod i de soldater som riskera sina liv i näpsandet av tyrannen Gadaffi och hans högst illegitima regim. En förhoppning är ock att Hans Kunglig Höghet hos, till det arma libyska folket, vänligt sinnade nationer kan utverka försörjning av vapen och ammunition så att frihetskampen kan bringas till ett slut.

Leve det arma libyska folket!

Leve den libyska Monarkin och Hans Kunglig Höghet Kronprins Mohammed el Senussi!

Den brittiska Monarkin

De Kungliga Vapnet (Royal Coat of Arms)

Svenska Dagbladet innehålla idag en längre artikel om den brittiska Monarkin i anledning av det instundande arvprinsbröllopet. I artikeln menas att det högtidliga bröllopet kan bidraga till att återupprätta det synnerligen höga anseende som den brittiska Konungahuset haft men vilket dessvärre, på senare år, något befläckats av sorgesamma händelser. Sorgesamma händlser bestånde i oförmågan att i vissa avseenden sätta Konungahusets plikter och anseende främst.

Även om det smärtar måste konstateras att tre av de äktenskap som ingåtts av Drottningens barn kommit till ett olycksaligt slut. Sorgesammast är att icke Prinsen av Wales förmådde upprätthålla äktenskapet med sin allmänt aktade gemål Prinsessan av Wales, salig i åminnelse. Här skall icke argumenteras med något skvaller eller spridas några rykten men det går icke att komma ifrån att Prinsen agerande i denna fråga icke varit fullt klanderfritt. Prinsen har tvivelsutan bringat såväl sin moder Drottningen som hela Konungahuset skada, vilket icke länder Monarkin till framgång.

Den brittiska Monarkin är oerhört viktig för hela den monarkistiska saken. I detta sammanhang må ock betänkas att det brittiska Konungahuset blott icke innehar det Förenade Konungariket Storbrittanien och Nordirlands tron utan även ytterligare femton troner runt om i världen av vilka de mest betydelsefulla torde vara Australiens, Kanadas och Nya Zeelands troner. Den brittiske Monarken är ävenledes Samväldets överhuvud. Den brittiska Monarkins spridning ger den möjlighet att visa på det monarkistiska styrelseskickets överlägsenhet på ett sätt som ingen annan Monarki förmår. I detta har Hennes Majestät Drottning Elisabeth, med Guds nåde, Förenade Konungarikets och hennes övriga besittningars och territoriers Drottning, Trons försvarare, varit lyckosam under sin snart 60 åriga regeringstid vilket länder henne till stor heder och aktning.

Även om det utifrån ett konstitionellt perspektiv kan synas tveksamt måste frågan ställas om icke Prinsen av Wales, vilken orsakat sin höga moder stora sorger, borde överväga att träda tillbaka som tronföljare till förmån för sin son, Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm av Wales. Detta i synnerhet som den unge Prinsen synes taga sitt framtida värv på stort allvar och som, enligt vad som kan inhämtas, uppträder på ett mycket förtroendeingivande och hedervärt sätt i alla de plikter han har. Mycket tala för att även Prinsens tillkomande gemål, fröken Middleton, dela Prinsens egenskaper i nämnda avseenden.

Normalt sett skall förvisso konstitionella succesionsordningar, vilka utgöra ett av Monarkins fundament, gälla men det kan finnas sällsynta fall där undantag må övervägas och situationen i Förenade Konungariket kan vara ett fall med denna beskaffenhet. Genom att träda tillbaka, till förmån för sin son, skulle Prinsen av Wales kunna göra Monarkin och dess framtid en stor tjänst. I detta fall vore det naturligt att upphöja Prinsen av Wales till Hertig av Windsor.

Leve Monarkin!

De europeiska Furstehusens representation vid det brittska arvprinsbröllopet

Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm av Wales med tillkommande gemål fröken Middleton

Det brittiska hovet ha nu låtit kungöra gästlistan för det instundande bröllopet mellan den brittiske arvprinsen Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm av Wales och fröken Middleton. Av särskilt intresse är då att inhämta hur de europeiska Furstehusen låter sig representeras.

Belgiens Konungahus
Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Hertig av Brabant, Prins av Belgien samt Hennes Kunglig Höghet Matilda, Hertiginna av Brabant

Bulgariens Konungahus
Hans Majestät Konung Simon, Konung av Bulgarien och Hennes Majestät Drotting Margareta, Drottning av Bulgarien

Danmarks Konungahus
Hennes Majestät Drottning Margareta, Drottning av Danmark

Greklands Konungahus
Hans Majestät Konung Konstantin, Hellernas Konung, Prins av Danmark samt Hennes Majestät Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning, Prinsessa av Danmark

Hans Kunglig Höghet Kronprins Paul, Kronprins av Grekland, Prins av Danmark samt Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Marie-Chantal, Kronprinsessa av Grekland, Prinsessa av Danmark

Hans Kunglig Höghet Prins Konstantin, Prins Grekland och Danmark

Att det grekiska Konungahuset representeras mer än andra Furstehus förefaller vara naturligt enär brudens farfader Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Hertig av Edinburgh är sprungen ur det grekiska Konungahuset.

Nederländerna Konungahus
Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm Alexander, Prins av Oranien, Prins av Nederländerna, Prins av Oranien-Nassau samt Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Maxima, Prinsees av Nederländerna, Prinsessa av Oranien-Nassau

Norges Konungahus
Hans Majestät Konung Harald, Konung av Norge samt Hennes Majestät Drottning Sonja, Drottning av Norge.

Rumäninens Konungahus
Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumänien.

Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien

Spaniens Konungahus
Hennes Majestät Drottning Sofia, Drottning av Spanien.

Hans Kunglig Höghet Prins Filip, Prins av Asturien och Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Letizia, Prinsessa av Asturien

Serbiens Konungahus
Hans Kunglig Höghet Kronprins Alexander, Kronprins av Serbien samt Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Katarina av Serbien.

Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabeth, Prinsessa av Serbien

Här må anmärkas att det brittiska hovet titulerar ovanstående "av Jugoslavien" vilket synes högst märkligt då Hand Kunglig Höghet Kronprins Alexander klart deklarerat att hans hus är Serbiens Konungahus.

Sveriges Konungahus
Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland samt Hans Kunglig Höghet Pris Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland.

Luxemburgs Storhertighus
Hans Kunglig Höghet Storhertig Henrik, Storhertig av Luxemburg och Hennes Kunglig Höghet Storhertiginnan Maria Teresia, Storhertiginna av Luxemburg

Monacos Furstehus
Hans Höghet Furst Albert, Furste av Monaco samt dess tillkommande gemål fröken Wittstock.

Anmärkningsvärt är att icke huvudmannen för huset Sachsen-Coburg och Gotha, Hans Kunglig Höghet Prins Andreas Prins av Sachsen-Coburg och Gotha, eller representant för denne, synes vara inbjuden. Detta är märkligt då det brittiska Konungahuset Windsor är en gren av huset Sachsen-Coburg-Gotha och här borde såväl etikett som heder kräva att representanter inbjudits.

Icke heller Hannovers Konungahus finnes representerat trots det faktum att detta är Storbrittaniens forna Konungahus som regerade intill 1901 då Hennes Majestät Drotting Victoria, Drottning av Storbrittanien och Irland, Kejsarinna av Indien, avled. Det Hannoverska Konungahustets medlemmar nyttjar ännu titeln Prins av Storbrittanien och Irland.

Ödmjukt må och framhållas, likt jag framhöll även vid vårt eget högaktade Tronföljarpars bröllop sistlidet år, att det borde varit på sin plats att även inbjuda representanter för husen Habsburg, Hohenzollern och Romanov.

Utöver representer för de europeiska Furstehusen gästas också bröllopet av utomeuropeiska Furstehus. Bland de förnämsta gästerna här märks Konungen av Malysia (tillika Sultan av Terengganu) Konungen av Swaziland, Konungen av Tonga, Emiren av Qatar, Kronprinsen av Bahrain och Kronprinsen av Abu Dhabi.

Vi se nu fram emot denna högtidlighet vilken synes ha stor betydelse för den brittiska Monarkin.

Ulvarna passa icke i civilisationen

Svenska Dagbladet låter meddela att två ulvar gått till angrepp mot en värnlös moder med barn. Händelsen visa att det ingalunda är någon självklarhet att ulvar skall tillåtas inom civilisationens gränser. Det inträffade visa att det fanns ett skäl till varför våra förfäder icke lämnade någon möda ospard när det gällde att hålla dessa djur borta.

Nu är förhoppningen att detta länder till eftertanke hos de vilddjursromantiker som vilja flerdubbla ulvarnas antal i vårt land. Dessa måste bringas att förstå att vissa djur icke kan hållas inom civilisationens hank och stör. Vi lär dessvärre, från dessa aningslösa romantiker, få höra att det inträffade för dem synes ytterst ovanligt och att den så kallade "sannolikheten" för att det åter inträffa är obefintlig.

Dessvärre är icke detta den enda händelse som inträffat i närtid. Tidigare innevarande vecka lät pressen meddela att en ulv vandrat så långt söderut som till staden Helsingborg. Denna ulv visade tecken på stress och oro vilket även detta kunde fått allvarliga konsekvenser. Ulvens förmåga att vandra långa vägar är i sanning något som måste begrundas av de myndigheter som har att råda över ulvastammen.

En slutsats som måste dragas är att ulven passa bäst i vidsträcka vildmarker. Nu förhåller det sig dock så att vildmarken i vårt land till stor del, av urgammal hävd, nyttjas av de renskötande samerna. Även dessa hedersmän har under seklerna ägnat stor möda åt att freda sina hjordar från vilddjuren.

Vad som synes återstå är att inrätta inhägnade reservat där ulven kan hållas. Ingen moder skall behöva känna rädsla att gå ut med sitt barn, detta måste vara en samhällets plikt att tillse. Även de aningslösa vilddjursromantikerna borde kunna bringas att inse detta.

Hans Majestät besöker Afghanistan

Hans Majestät iklädd fältuniform förrättar invigning av den nya basen Camp Monitor.

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland och tillika främste företrädare för Försvarsmakten, general och amiral, har såsom Kungliga Hovstaterna och pressen meddela, avlagt ett besök hos rikets stridande förband i Afghanistan.

I sitt tal till trupperna framförde Hans Majestät bland annat:

"Jag, liksom och svenska folket, står bakom er i ert viktiga uppdrag och och vårt forsatta stora arbete här i Afghanistan."

Det är i sanning mycket värdefullt att Hans Majestät på detta sätt visar sitt stöd för de tappra soldater, vilka riskera sina liv, i sin högst betydelsefulla operation att bringa säkerhet till det arma afghanska folket och skydda detta mot medeltida mörkermän. Medeltida mörkermän, vilka icke skyr något medel i sin smutsiga gärning att skada, lemlästa och döda såväl sina bröder och systrar i det egna landet som medvandrare i för dem fjärran länder. Minns det misslyckade attentat i vår huvudstad, som enbart genom den Högstes försyn icke föranledde en katastrof.

Leve Konungen!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!