Ödesvecka för tafflighetens ministär

Kommande vecka kommer helt visst att bli en ödesvecka för den taffligaste av ministärer, ministären Löfven. Innan vecka är förliden synes det mycket väl kunna bli så att statsminister Löfven tvingas vandra till riksdagen och där knacka på talmannens dörr för tillkännagivandet att han tagit sig vatten över huvudet i sitt värv att etablera en skicklig och duglig regering.


Oavsett om knackningen på talmannens dörr sker kommande vecka eller icke torde denna knackning komma långt före mandatperiodens slut. Tvivelsutan förhåller det sig nämligen så att statsminister Löfven hanterat uppdraget att etablera en regering mer såsom en harsadspelare i Monte Carlo än såsom en skicklig statsman, icke ens med samtliga så kallade rödgröna partiers tillskyndan kommer nämligen statsministern i närheten av en riksdagsmajoritet. Sakförhållandet är det att statsministerns parlamentariska läge är synnerligen bekymmersamt. Statsministerns politiska oskicklighet och obefintliga fingertoppskänsla är uppenbar i det att han satt sin tilltro till det nyckfulla nationalistpartiets passiva stöd,i budgetutrustningen, samtidigt som en vidlyftig mängd judaspenningar betalats till det före detta kommunistpartiet och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ordförande, herr Sjöstedt.


Genom judaspenningarna till det före detta kommunistpartiet, genom att icke stått vid sitt ord i träffade överenskommelser samt genom att ha dragit fram det fullständigt regeringsodugliga miljöpartiet, med den bjäbbande vice statsministern i spetsen, till Konungens rådsbord har statsministern vredgat de så kallade allianspartierna till den grad att dessa i nuvarande situation näpperligen torde träda till statsminster Löfvens räddning. Redaktör Wolodarski lämnar i Dagens Nyheter en alldeles utmärkt redogörelse för statsminister Löfvens taffliga och fiskoartade första tid på statsministerposten. 


Det enda rimliga i nuvarande situation är att såväl statsministern som de så kallade allianspartierna höjer sina blickar och bortser från det politiska spelets prestige och lismande. Endast en majoritetsregering vari ingår såväl socialdemokratiska arbetarepartiet som moderata samlingspartiet och möjligen ock övriga så kallade allianspartier kan ge vårt land den stabilitet som krävs. Rikets framtida väl och ve kan icke, vilket varje hedervärd och ansvarskännade politiker borde inse, läggas i händerna på ett kommunistparti, vars byk utgör den smutsigaste av bykar, eller ett nationalistparti, som ser verkligheten från det smalaste av perspektiv och vars historia är mörkare än mörk, eller ett miljöparti vars naiva och fullständigt orealistiska utopiska syn på verkligheten leder i fördärvet.


Till statsminister Löfven och till fru Kindlund Batra, vilken synes bliva de så kallade allianspartiernas nya förgrundsgestalt, riktas uppmaningen att se rikets stabilitet och lugna utveckling före partiegoismen. Se på det tyska exemplet där en regering mellan kristdemokrater och socialdemokrater skapats.

Tafflighetens ministär

Det torde vara högst tveksamt om Riket någon gång tidigare haft en taffligare ministär än ministären Löfvén. Vad än denna ministär företager sig synes det sluta det sluta i slarv, hafs och misslyckanden. Inkompetensen synes vara så genuin och grundmurad att man icke kan göra något annat än att taga sig för pannan.

Det senaste exemplet på ministären Löfvéns ofattbara tafflighet utgörs av en proposition rörande det så kallade vårdvalet. Utan att beröra sakfrågan kan konstateras att lagrådet, där rikets högsta jurister har att granska lagförslag utifrån ett konstitutionellt och juridiskt perspektiv, i det närmaste med vändande post låtit återsända det illa förberedda och fullständigt bristfälligt utarbetade hafsverket till proposition.

Ur en notis i Svenska Dagbladet där nämnda fråga omförmäles kan följande citeras:

"Juristerna i Lagrådet klagar på att beredningen av förslaget har varit bristfällig. Valet av remissinstanser beskrivs som ”påtagligt snävt” och dessa fick bara tre veckor på sig att uttala sig, står det i yttrandet. Regeringen har inte tagit regeringsformens beredningskrav ”på det allvar som förutsätts i lagregeln”, konstaterar Lagrådet. 

 Dessutom har lagförslaget inte föregåtts av en grundlig analys. De problem med det nuvarande systemet som regeringen anger som skäl för lagändring är inte tillräckligt preciserade, det är oklart om lagändringen löser problemen och regeringen har inte heller sett till vilka konsekvenser det har för sjukvården, skriver juristerna."

Det är synnerligen anmärkningsvärt att ministären kompetens är så låg att den icke ens förmår att förstå vad som krävs av en proposition. En proposition är ett lagförslag något som icke kan tas lätt på. Måhända är en del av förklaringen i detta fall att ärendet anförtrotts ett av ministärens mera juniora och genuint oerfarna medlemmar, statsrådet Wallström, blott 29 år gammal utan vare sig akademisk examen eller någon djupare yrkeserfarenhet. En politruk, som huvudsakligen synes ha tjänat sin brödföda genom diverse positioner inom det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbud, Uppenbart har statsrådet Wallström grundligen misslyckats i sitt värv varför hans lämplighet som statsråd måst ifrågasättas.    

Konung Mikael högtidlighåller kommunismens fall

Det rumänska Konungahuset, Kronprinsessans gemål Hans Kunglig Höghet Prins Radu, Prins av Rumänien, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta, Kronprinsessa av Rumänien, Hans Majestät Konung Mikael I, Konung av Rumänen, och arvprinsen, Hans Kunglig Höghet Prins Niklas.

Den 20 dennes lät Hans Majestät Konung Mikael I av Rumänien på flerfaldiga sätt högtidlighålla 25 års minnet av den människofientliga och vederstyggliga kommunismens fall. I en adress till det Rumänska Parlamentet, vilken upplästes av Konungens dotter, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Margareta av Rumänen lät Konungen tillkännage följande:

"År 1927, vid min far fader Konung Ferdinands död, utropades jag till Konung av Rumänien. Under de åttiosju år som förflutit sedan dess har jag bevittnat såväl fascismens som kommunismens uppgång och fall. I dessa brottsliga och vederstyggliga statssystems kölvatten lämnades miljoner döda och än fler lemlästade till både kropp och själ.

Mitt liv har varit en lång och trogen väntan, en väntan på Europa att komma till sina sinnen, en väntan på Rumänien att återupprätta sig själv. Tålamod kan ibland vare ett vapen mot ett historisk öde. Väntan och tro. Kärlek och pliktkänsla.

Men i mitt långa liv har jag ock fått erfara välsignade stunder. Gud ville att jag skulle vara i frontlinjen i mitt lands återgång till familjen av fria och värdiga nationer, genom de fulla medlemskapen i den Europeiska Unionen och i den Nordatlantiska Fördragsorganisationen.

Min familj och jag har under de senaste 25 åren, sedan kommunismens fall, oförtrutet arbetat för ett demokratiskt, välmående, fritt och värdigt Rumänien. Vi kommer fortsätta med detta arbete intill slutet av våra dagar, eftersom vi är övertygade om att Konungahuset utgör en institution vilken är en del av vår identitet som stat och nation.

Min familj och jag har arbetat mycket i de senaste tjugofem åren, sedan kommunismens fall, för ett demokratiskt, välmående, fritt och värdigt Rumänien. Vi Får inte upphöra att göra det fram till slutet av våra dagar, eftersom vi är övertygade om att Institutet för kungahuset är en del av vår identitet som stat och nation.

Kommunismen i Rumänien föddes samma år som jag var 1921. Drygt nio årtionden senare, är det mig en stor lycka att få möjligheten att tala till er nu, i firandet av dess fall.

Så hjälper oss Gud!

Michael R."

Samma dag avhölls ock en ceremoni i Elisabetspalatset i Bukarest, Konungens officiella residens, för högtidlighållandet av 25 års minnet av den människofientliga och vederstyggliga kommunismens fall.

Konung Mikael med inbjudna statschefer vid tiden för efter den människofientliga oh vederstyggliga kommunismens fall

Till ceremonin hade inbjudits ett antal stats- och regeringschefer från tiden för kommunismens fall. Bland gästerna återfanns herr Lech Walesa, Polens president 1990-1995, herr Sali Berisha, Albaniens president 1992-1997, herr Rexhep Meidani, Albaniens president 1997-2002, herr Stanislau Shushkevich, Vitrysslands president 1991-1994, herr Boris Tadic, Serbien president 2004-2012, herr Valdis Zatlers, Lettlands president 2007-2011 och herr Viktor Jusjtjenko, Ukrainas president 2005-2010.

Vid ceremonin förlänade Konung Mikael till herr Lech Walesa, en av förra århundradets största statsmän och vars insatser för den människofientliga och vederstyggliga kommunismens fall icke kan överskattas, Stora Korset av Kronorden.

Konung Mikael förlänar herr Lech Walesa, en va den människofientliga och vederstyggliga kommunismens allra främsta banemän, Stora Korset av Kronorden.

Kronorden

Efter den högtidliga ceremonin gav Hans Majestät bankett i Elisabethpalatset.

Tvivelsutan har det innehar det rumänska Konungahuset en viktig roll i Rumänen, samtidigt som det åtnjuter stor respekt. Förhållandet med statsledningen förefaller synnerligen gott och det noteras att Hans Majestät den 19:e dennes, i sitt residens, gav lunch för den nyvalde rumänske presidenten Hans Excellens herr HE Klaus Johannis, Hans Majestät har ock av presidenten inbjudits att närvara vid installationsceremonin.

Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumänien, tar emot Hans Excellens herr Klaus Johannis, Rumäniens nyvalde president.

Det rumänska exemplets visar med all önskvärd tydlighet på den stora kontinuerliga kraft som Monarkin utgör. Den rumänska Monarkin har en stor betydelse i återupprättandet av den fria staten Rumänien, som utvecklats efter kommunismens avskyvärda förtryck och människoförakt. Det rumänska Konungahuset, med Konung Mikael i spetsen har bestått, medan kommunismen krossats och förpassats till historiens stinkande avskrädeshög. Konung Mikael aktas av sina landsmän som den Konung han är medan det snart är 25 år sedan den siste kommunistiske diktatorn, människoplågaren och tyrannen Ceausescu mötte sitt slutgiltiga och rättmätiga öde framför en exekutionspluton den 25 december 1989.

Leve den rumänska Monarkin!

Leve Konung Mikael I, Konung av Rumänien!

Det före detta kommunistpartiets smutsiga byk

I en ledare i Svenska Dagbladet fäster redaktör Lifvendal uppmärksamheten på den smutsiga byk som det före detta kommunistpartiet, nu benämnt vänsterpartiet, har i vidlyftiga förråd av stöd till människofientliga krafter. Redaktör Lifvendahl påvisar att nämnda parti, ett smutsen parti, icke enbart har byk från tiden före den människofientliga och vederstyggliga kommunismens fall utan ock från betydligt senare datum.

Det avskyvärda och fasansfulla terrordådet terrordåd i Jerusalem, som inträffade tidigare denna vecka och där bedjande judar brutalt mördades av fanatiska islamistiska islamister, genomfördes av den socialistiska terroristorganisationen PFLP  (Popular Front for the Liberation of Palestine sv. Folkfronten för Palestinas befrielse). Det anmärkningsvärda, som redaktör Lifvendahl mycket förtjänstfullt belyser, är att en av det före detta kommunistpartiets riksdagledamöter, en herr Esbati, varit en aktiv tillskyndare av nämnda mördarorganisation. Följande kan citeras från redaktör Lifvendahls ledare:

"PFLP som både har biståndsverksamhet och väpnad kamp på sin meny har för övrigt tidigare haft tillskyndare i Sverige. 2002 uppfördes organisationen på EU:s sanktionslista mot terrorister. Dåvarande ordföranden i Ung vänster, nu riksdagsledamoten Ali Esbati, svarade med att samla in pengar till PFLP för att ”pröva den svansviftande svenska lagstiftning som ska kriminalisera kontakter med de godtyckligt utpekade organisationerna”.

Esbati och en ledamot av förbundsstyrelsen misstänktes för brott mot två olika lagar mot terrorism. Åklagaren ansåg att brott kunde styrkas, men den i sammanhanget blygsamma summan (3 930 kronor) och Ung vänsters syfte, gjorde att åtal inte ansågs motiverat."

Då den taffliga och utrikespoliskt höginkompententa ministären Löfven i sin aningslösa dumhet lät erkänna "staten" Palestina kom de mest högljudda applåderna från det före detta vänsterpartiet. Högst troligt är ock att den taffliga ministären Löfven lät deklarera erkännandet icke utifrån en utrikespolitisk bevekelsegrund utan snarare för att tillfredsställa det före detta kommunistpartiet och dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade ordförande, herr Sjöstedt, i syfte att förhindra nämnda parti att ställa till allt för mycket förtret.

Det inträffade visar än en gång hur fel, förkastligt och totalt oacceptabelt den taffliga ministären Löfvens judaspenningar till det före detta kommunistpartiet dess ilskne och för största oförskämdhet beryktade herr Sjöstedt var. Den avskyvärda och fasansfulla terrorhandligen, genomfört av en socialistisk terrororganisation, har ock applåderats offentligt och öppet av den avskyvärda terrororganisationen Hamas, som behärskar Gaza en del som tillhör den "statsbildning", som den taffliga ministären Löfven erkänt. Hur stor får aningslösheten vara?

Ett parti, som hyser riksdagsledamöter vilka i praktisk handling stött den organisation som gjort sig skyldigt till att mörda bedjande människor, en av de absolut lägst stående handlingar en människa kan begå, är tvivelsutan ett smutsigt och avskyvärt parti. Har den taffliga ministären Löfven någon form av omsorg till sitt anseende bör omedelbart all form av samverkan med detta, av stinkande smutsig byk behäftade, parti avbrytas. 

Regeringens och i synnerhet vice statsministerns stora tafflighet

Ett nytt exempel ges oss idag på den nytillträdda Regerinens stora tafflighet.

Denna gång är det frågan om ulvar där vice statsministern, statsrådet Romson, visar att hon icke är skicklig nog att inneha en statsrådpost. Statrådet Romson har uppenbarligen icke förstått ens de mest grundläggande principerna i vår konstitution, nämligen den myndigheterna enbart har att verka utifrån lagar och förordningar, och icke från lismande politiker av det slag statsrådet Romson utgör ett beklagligt exempel på.

Statsrådet Romson är förtörnade över att myndigheten Naturvårdsverket, helt i enlighet med rådande författningar, fattat beslut om länsstyrelserna må förordna om licensjakt på ulvar. Istället får att hålla sig till sitt eget fögderi och tiga still om en fråga vilken statrådet icke har att befatta sig med söker nämnda statsråd att påverka statrådet Bucht, vilken ansvarar för jaktfrågor. Statrådet Bucht förklarar:

"Jag har fullt förtroende för verkets beslut. Man måste förstå den oro som rovdjuren skapar ute i landet. Men jag utgår från att det inte blir en väldigt omfattande jakt, säger han."

Mot detta bjäbbar det taffliga statsrådet inför media:

"Men landsbygdsministern har valt att inte lyssna på detta. Vi är oense i frågan"

Otvivelaktigt har statrådet Romson, i strid mot konstitutionen, gjort sig skyldig till så kallat ministerstyre. Detta, samt det faktum att ett bjäbb av detta slag icke skall få förekomma i en Regering som fattar sina beslut kollektivt, gör att statsministern ofördröjligen bör föranstalta om statsrådets Romsons omedelbara entledigande och avskedande. I annat fall bör frågan anmälas till Konstitutionsutskottet för vidare överväganden.

Må vi snart bliva kvitt denna taffliga och oskickliga Regering! 

Palestina är icke att betrakta såsom en stat i folkrättslig mening

Den nya Regeringen, den svagaste regeringen i mannaminne, fortsätter sin vandring på oskicklighetens väg. Denna dag har man fullföljt sin illa övervägda avsikt att erkänna "staten" Palestina. Utrikesministerns motiveringen och argumentation vittnar enbart om grunda kunskaper i folkrätt och en obefintligt diplomatisk fingertoppskänsla. Kontrasten är stor till den internationellt aktade och erkänt skicklige förre utrikesministern, herr Bildt.

En av folkrättens grundprinciper utgår från att den stat som erkännes skall inneha en Regering med förmåga att ha kontroll över landets territorium. Utrikesministern tar såsom utgångspunkt för sin folkrättsvidriga argumentation - en argumentation som är tunnare än den tunnaste vattvälling - det faktum att Kroatien och Kosovo erkänndes under likande omständigheter. Inget kan vara mer fel. Den argumentation utrikesministern för faller platt till marken på följande punkter:

(1) Palestinas gränser är icke definierade i en statsrättslig mening. Det må vara att Västbanken och Gaza är att anse såsom palestinska territorier men så länge frågan om Jerusalem, en fråga som idag är ett stort mörker, icke är löst går det icke att definiera ett territorium för "staten" Palestina. Gränserna för Kroatien och Kosovo var statsrättsligt definierade.

(2) "Staten" Palestina saknar en statsledning som har förmåga att kontrollera hela det tilltänkta territoriet. Var och en vet att Gaza behärskas av terroristorganisationen Hamas. Att, såsom Regeringen nu gör, erkänna en "stat" vilket till en del behärskas av en vederstygglig terroristorganisation, som inget hellre vill än staten Israels utplåning, är i sanning att spotta både på folkrätten och staten Israels existensberättigande. Kroatien och Kosovo hade statsledningar med förmåga att kontrollera respektive stats territorium.

Utöver de rent folkrättsliga aspekterna är det synnerligen taffligt att erkänna staten Israel i den parlamentariska situation, som råder. Konstitutionellt har förvissa Regeringen, som är innehavare av den verkställande makten, rätt att erkänna utländska stater. Dock borde man i sanning avstått från detta då Regeringen på intet sätt, icke heller om det före detta kommunistpartiet inräknas i regeringsunderlaget, har en folkmajoritet bakom sig. Förhållandet till främmande makter utgör ett område där en bred uppslutning är av synnerlig vikt, något som varit ett adelsmärke för varje regering, som verkat sedan den så kallade parlamentarismens genombrott. Nu spottar Regeringen på nämnda praxis för att istället ägna sig åt dumdristig plakatpolitik, vars yttersta syfte måhända är att tillfredsställa det före detta kommunistpartiet och dess ilskne, och för stor oförskämdhet beryktade, herr Sjöstedt.

Resultat av Regeringens dumdristiga och folkrättsvidriga tilltag lät icke vänta på sig. Staten Israel kallar, helt adekvat, hem sin ambassadör från Stockholm. Utrikesministern, som i sin stora naivitet gränsande till ren imbecillitet, talade om sitt tilltag såsom ett medel att föra parterna närmare varandra i en kommande förhandling. Det Regeringen uppnådde var istället att ruinera relationen med staten Israel, något som på intet sätt gynnar en redan komplicerad och komplex förhandlingssituation.

Såväl statsministern som utrikesministern har ett stort ansvar i denna dumdristighet och det nu skedda tar där väsentligt på deras förtroende och anseende. Tyvärr är slutsatsen att såväl statsminister Löfven som utrikesminister Wallström besitter en stor utrikespolitisk oskicklighet för att icke säga ren oduglighet. Från oppositionen borde ett allvarligt övervägande göras huruvida en fråga om misstroendevotum borde väckas i Riksdagen.

Må vi snart bliva kvitt denna oskickliga Regering!

Ryske tronföljaren på besök i Sankt Petersburg

I början av innevarande månad besökte den ryske tronföljaren, Hans Kejserlig Höghet Storfurst Georg, Storfurste av Ryssland, Prins av Preussen, det ryska Kejsardömets forna huvudstad Sankt Petersburg. Anledningen till besöket var att högtidlighålla 100 års minnet av Hennes Kejesrliga Höghet Storfurstinnan Leonida, Storfurstinna av Ryssland, födelse. Storfurstinnan var Storfurstens mormoder.

 

Från minnesgudstjänsten 

 

Vid besöket skedde en minnesgudstjänst skydde i katedralen i Peter och Pul Fästningen, Sankt Petersburg, det Kejserliga Husets begravningskyrka. Vid denna gudstjänst uttalade Hans Nåd Biskop Nazarii av Kronstadt:

"Jag är glad att idag förrätta en liturgi i denna katedral, som är begravningskyrka för alla medlemmar av det Kejeserliga Ryska Huset, och jag är särskilt glad över att välkomna Storfurst Georg av Ryssland, som har kommit till Sankt Petersburg för att högtidlighålla 100-årsdagen av födelsen av sin mormoder, Storfurstinnan Leonida Georgievna. Det Kejserliga Ryska Huset har gjort, och fortsätter att göra, många goda gärningar för Ryssland och dess folk, trots sin nuvarande svåra situationen. Det är viktigt att vi kommer ihåg denna dynasti när vi talar om Ryssland. De är arvtagare till alla de stora härskarna i Ryssland, under vars regering stora saker uträttats".

Storfursten nedlägger en blomma på sin mormoders grav.

I sitt svar uttrycke Storfursten sin stora rörelse över alla de böner som hållits för Storfurstinnan och för det minne hon visas. Storfursten förklarade:

"Hon älskade Ryssland av hela sitt hjärta lämnade för oss alla ett exempel på hur nationen kan tjänas. Vi strävar efter att bevara och akta de traditioner som hon var en bärare av. Tack för att ni kom idag för att minnas Storfurstinnan i bön, och även för ert stöd, som vi hela tiden känner och uppskattar ".

Under besöket i Ryssland uträttade Storfursten ävenledes andra ärenden. Således skedde överläggningar med det Kejserliga Kansliets föreståndare, herr Zakatov. Det Kejserliga Kansliet är det Ryska Kejserliga Husets ständiga representation i Ryssland och med högkvarter i Moskva.

Storfursten överlade ock med Ärkeprästen Alexander Tkachenko, förståndare för Kejserliga Stiftelsen för Cancerforskning, samt med direktören för Sankt Petersburgs barnsjukhus.

 

Storfursten och Metropoliten av Sankt Petersburg

 

På uppdrag av sin moder, det Kejserliga Husets Överhuvud och den rättmätige arvtagare till den Ryska Kejsartronen, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, förlänade Storhertigen den Kejserliga Sankt Annaorden, av första klassen, till Hans Eminens Metropoliten Varsonofii av Sankt Petersburg

 

Storfurstens besök i Ryssland, ett av många, visar med all önskvärd tydlighet att den monarkistiska tanken är levande och vital i Ryssland. Må den dag icke dröja länga då Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland, uppstiger på den Ryska Kejserliga Tronen såsom Kejsarinna av Ryssland.

 

Leve Monarkin!

Datum för Prinsbröllopet fastställt

Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, med tillkommande gemål, fröken Hellqvist.

Hovet låter kungöra att vigseln mellan Hans Kunglig Höghet Prins Carl Philip, Prins av Sverige, Hertig av Värmland, och fröken Sofia Hellqvist kommer att äga rum den 13 juni nästkommande år. Den högtidliga akten kommer att ske i Slottkyrkan på Kungliga Slottet.

Prinsbröllopet i Coburg år 1932, Hans Kunglig Höghet Hertig Carl Edvard, Hertig av Sachsen Coburg och Gotha, Hertig av Sachsen, Prins av Storbritannien och Irland, Hertig av Albany, Hans Kunglig Höghet Kronprins Gustaf Adolf, Sveriges Kronprins, Hertig av Skåne, Brudparet, Hennes Kunglig Höghet Louise, Kronprinsessa av Sverige, Hertiginna av Skåne, Hennes Kunglig Höghet Hertiginnan Victoria, Hertiginna av Sachsen, Coburg och Gotha, Prinsessa av Schleswig-Holstein-Sönderborg-Glücksburg.

De senaste 100 åren har blott två prinsbröllop inom vårt Konungahus ägt rum. Den 20 oktober år 1932 förmäldes Hertigens farfader och farmoder, Deras Kungliga Högheter Prins Gustaf Adolf, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Västerbotten och Prinsessan Sibylla, Prinsessa av Sverige, Heriginna av Västebotten, Prinsessa av Sachsen, Coburg och Gotha. Bröllopet skedde i Sankt Moritzkyrkan, Coburg.

Deras Kungliga Högheter Prins Bertil, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Halland, och Prinsessan Lilian, Prinsessa av Sverige, Hertiginna av Halland, vid bröllopet år 1976.

Den 7 december 1976 förmäldes Hertigens faders farbroder Hans Kunglig Höghet Prins Bertil, Sveriges Arvsfurste, Hertig av Halland, med fru Lilian Craig, i samband med vigseln av Konungen upphöjd i furstligt stånd såsom Prinsessa av Sverige och Hertiginna av Halland. Bröllopet skedde i Drottningholms Slottskyrka.Såldes kommer det att ha passerat näst intill 39 år sedan ett prinsbröllop förrättades i Riket.

Det får hållas för troligt att Konungen vid det instundande bröllopet kommer behaga att upphöja Hertigens blivande gemål, fröken Hellqvist, i furstligt stånd såsom Prinsessa av Sverige och Hertiginna av Värmland.

Regeringen spottar på klassisk bildning

Bland de tilltag den nytillträdda Regering satt sig för att genomföra, inom ramen för den nu framlagda budgetpropositionen, finner vi att de svenska forskningsinstituten i Rom, Aten och Konstantinopel kommer att mista sina anslag. Vår västerländska civilisation uppkom till stora delar i det geografiska område där nämnda forskningsinstitut verkar. Att förstå vår civilisations ursprung - Kristendomen - Rättstaten - Folkstyret - är fundamentalt varför ock förutnämnda institutioner är synnerligen viktiga.

Regeringen talar stort om vikten av utbildning men visar genom den föreslagna illgärningen en praktik som består i hån av och spott på klassisk bildning. Detta bådar icke gott. Nu är dock icke detta måhända så märkligt i det att den socialistiska ideologin, vilken Regeringen är anfrätt av icke minst genom sitt stora beroende av det förutvarande kommunistpartiet, kännetecknas av stor historielöshet och bristande, för att icke säga total, oförståelse för samhällets kontinuerliga utveckling. Den som icke förstå historien förstår heller icke nutiden. Detta är dessvärre ännu ett tecken på den nytillrädda Regeringen stora oduglighet och oskicklighet.

I sammanhanget Regeringens kunskap och bildning må fästas uppmärksamheten på en artikel i Dagens Nyheter där några av de nytillträdda statsrådens resultat i det så kallade högskoleprovet redovisas. Anmärkningsvärt är att några av statsrådens resultat i nämnda prov är synnerligen mediokra. Det statsråd vilken givit ansvar för "kunskapslyftet" lyckades enbart uppnå poängen 1.0 medan det synes vara än värre beställt med nytillträdde civilministern vilken blott uppnådde 0.7 i resultat. Det synes således icke som att statsminister Löfven lyckats samla de vassaste knivarna i sin låda.

Må vi snart bliva kvitt denna regering som spottar på klassisk bildning. 

Regeringen spottar på medmänskligheten

En av socialismens principer utgår från det faktum att människan alls icke i första hand skall ses såsom en individ utan som en varelse i ett stort kollektiv. Av detta följer att individen icke heller har ett ansvar såsom individ utan såsom medlem i ett kollektiv. Konsekvensen är att individen då icke heller har ett medmänskligt ansvar för sin nästa. Medmänsklighet är ett okänt attribut i socialismens stora anonyma kollektiv. I detta ligger att socialismen fullständigt ignorerar ett av vår Frälsares främsta budskap, det kristna kärleksbudskapet:

"Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna." (Matteus 7:12)

Att såsom medmänniska bistå sin nästa har för den känslokalle och kallhamrade socialisten intet värde då allt bistånd skall ske genom det anonyma kollektivet. Kärnan i det socialistiska tänkesättet, i ifrågavarande aspekt, är medborgaren genom skatter fri från sin medmänsklighet. En högst förkastlig och avskyvärd princip.

Med största sorg kan nu konstateras att den nyligen tillträdda, och med stor svaghet och oskicklighet behäftade, Regeringen, i nämnda avseenden, tar den socialistiska principen till sig och där med bespottar medmänskligheten. Det mest anmärkningsvärda i den nu framlagda budgetpropositionen (om densamma går igenom står ännu skrivet i stjärnorna) är icke avskaffandet av avdraget för gåvor till ideell verksamhet utan motiveringen för detta tilltag:

"Stöd med skattemedel till ideell verksamhet ska avgöras av demokratiskt valda organ deras representanter".

Här säges det rätt ut, individens medmänsklighet är ingenting värt utan det enda som räknas är kollektivet.

Må denna av kallhamrad, känslokall och omänsklig kollektiv socialism anfrätta Regering, som spottar på medmänsklighet och civilsamhälle, icke bliva långlivad.