Den syriske tyrannen fortsätter att härja

Åter nås vi av rapporter om den syriske tyrannens illdåd. Denna gång har 95 civila dödats i staden Hama.

Icke ett ord höres nu från vårt svenska vänsteretablisemang som så högljutt argumenterade för den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza". En aktion som gick ut på att öppna upp försörjningsleder till terroristorganisationen Hamas. En terroristorganisation som har nära band med den syriske tyrannen och hans blodsbesudlade regim.

Det svenska vänsteretablisemanget, bestående av en märklig blandning av alltifrån godtrogna liberalteologer via publicitetstörstande så kallade kulturpersonligheter till hårdföra kommunister och stalinister visar nu sitt ynkliga sanna jag.

Att slå mynt av andras olycka

Dessvärre visar de senaste dagarna på att det finns personer som icke drager sig ifrån att utnyttja det fruktansvärda norska illdådet för snäva syften och göra inrikespolitik av något som är något helt annat. De insinuationer som nu framföres mot hedervärda personer är därför inget annat en ren ynkedom och de som ägnar sig åt detta borde högeligen skämmas för att de på detta sätt försöker slå mynt av andras olycka och outsägliga sorg.

Bland annat kommer detta till uttryck i kritik av Statsministerns agerande. I Svenska Dagbladet kan vi ta del av bland annat från professor Bjerelds, nu socialdemokrat men som på sin "meritlista" även har ett tidigare medlemskap i KPML(r), och statsvetaren dr Madestams försåtliga och ininuanta försök på detta område. Vad dessa två personer söker göra är att misstänkliggöra Statsministerns uppriktiga medkänsla med offren och det norska folket. Detta länder dem icke till heder.

Professor Bjereld underlåter sig att påstå följande:

"Som statsminister borde han leda sorgearbetet i Sverige och solidaritetsyttringarna till Norge och samla nationen. Nu har han agerat så att många uppfattar det som att han inte fullt ut har tagit situationen på allvar."

Är det då professor Bjereld ovisst att Statsministern, som en av de första, tog kontakt med den norske Statsministern och framförde sin och vårt lands sympatier och erbjöd hjälp?

Är det ock professor Bjereld ovisst att Statsministern i regeringshögkvarteret dagen efter illdådet höll ett muntligt anförande i samband med en presskonferens? Den som sett detta kan knappast hysa några tvivel om Statsministerns uppriktiga medkänsla.

Även Statsministerns kloka ord i debattartikeln i Svenska Dagbladet misstänkligörs. Här fokuserar Statsministern på situationens allvar och det outsägliga slag som drabbat anhöriga och hela vårt borderland men avstår från att, som så mången annan, dra billiga inrikespolitiska poäng av det inträffade. För detta blir dett spott och spe.

Kring nämnda debattartikel vet dr Madestams oförskämdhet inga gränser i det att följande uttalas:

"Men det viktigaste poängen med debattartikeln var ändå att försvara sig mot anklagelserna om att ha varit för passiv".

På vilka grunder ifrågastätter dr Madestam Statsministerns uppriktiga sorg och förtvivlan över det inträffade? Dr Madestam utger sig för att vara akademiker och borde som sådan värna om stringens i sin argumentation. Genom denna typ av lösa och grundlösa anklagelser gör sig dr Madestam till största åtlöje. Om dr Madestam är mån om sitt professionella anseende borde hon tiga still istället för att insinuera på detta sätt.

Även det att Statsministern icke deltog i gårdagens manifestation kritiseras av de som vill slå mynt av andras olycka. Man måste då stilla fråga sig varför icke ock herr Juholts uteblivande kritiseras, såvitt jag kunde notera lyste herr Juholt med sin frånvaro. Nämnda manifestation var, såvitt jag förstått, arrangerad av socialdemokratiska arbetarepartiets ungdomsförbund (SSU), vilka inbjudit övriga partiers ungdomsförbund att medverka. Detta var således inget arrangemang avsett för vare sig statsledning eller partiledare. Initiativet som sådant var mycket lovvärt i en stund där de inhemska politiska trätorna framstår såsom en krusning i en ankdamm i jämföresle med det slag som drabbat vårt broderland.

En ofattbar grymhet

När nu de norska myndighetaren låtit kungöra alla de som föll offer för den norske illgärningsmannens missdåd framstår grymheten som fullständigt exempellös i det att så många unga människor mördades. En genomgång av de norska myndigheternas lista ger vid handen att icke mindre än 33 av de mördade ännu icke uppnått myndighetsåldern:

• 2 av de mördade var blott 14 år


• 5 av de mördade var blott 15 år


• 10 av de mördade var blott 16 år


• 16 av de mördade var blott 16 år

Medelåldern för samtliga mördade är blott dryga 21 år.

Den galne illgärningsman som begått dessa bestialiska mord är värd allt förakt och må bespottas av var och en. Denne våldsverkare har förverkat all rätt att någonsin mer njuta frihetens sötma och bör hållas i fängsligt förvar, under stängaste regim och utan några som helst förmåner, tills dess att han tager sitt sista andetag och får möta den Högste Domaren.

Norska rättsvårdande myndigheter måste här utnyttja varje möjlighet att straffsatsen förvaring kan tillämpas, så att denne bestialiske mördare aldrig mer släpps ut.

Herr Gardell skämmer ut sig

Det var sorgesamt att höra herr Gardell som i dagens manifestation på Sergels torg, ämnad att hedra alla de offer som mördades av den norske illgärningsmannen, riktar uppmärksamheten åt annat håll. Istället för att hedra dessa offer höll herr Gardell något som i det närmaste kan liknas vid ett brandtal för det homosexuella levnadsätt han förfäktar.

Alla vi som vill hedra de som föll offer är fullständigt ointresserade av herr Gardell och hans livsstil. Denna är och förblir herr Gardells ensak och något som han åtminstone en dag som denna, när det finns så oändligt mycket viktigare ting att ägna sina tankar åt, borde kunna bespara allmänheten ifrån. Herr Gardells egoistiska svammel är fullständigt irrelevant och han borde veta bättre när han, på helt oförståliga grunder, bereds plats att yttra sig. Herr Gardell har på detta sätt skämt ut sig på ett högst skandalöst sätt.

Alla vi andra böjer våra huvuden i djupaste respekt och i sorg för alla de som föll offer för den norske illgärningsmannen.

Vi ber att den Högste vara med alla drabbade!

Bristfällig kvalitetskontroll hos Svenska Dagbladet

I ett mycket lovvärt syfte upplåter Svenska Dagbladet sitt utrymme för att låta en journalist, verksam vid Expo, och vid namn herr Jakobsson, besvara frågor rörande den så kallade "antimuslimska rörelsen" inom ramen för en så kallad "chatt".

Dock synes herr Jakobssons kunskap om en av våra mera framträdande ideolgier, konservatismen, vara så bristfällig att utrymme icke borde upplåtits åt honom hur vällovlig saken enbart kan synas. Kvalitetskontrollen, från tidningen sida, synes här vara synnerligen bristfällig.

I denna så kallade "chatt" förekommer bland annat följande fråga:

"Joel: Breivik är av allt att döma att betrakta som antimuslim och konservativ, snarare än nazist. Kan terrordådet i Norge ses som en bekräftelse på att det är större risk för framtida håll från denna ”nya” extremhöger, snarare än från vitmaktmiljön? Vad jag undrar är väl egentligen om grunden till terrordåden står att finna i extremhögern eller explicit den ”nya”, antimuslimskt inriktade och inte nödvändigtvis antisemitisk, extremhögern? Jag vet inte, men jag gissar att även om Breivik hade valt att ansluta sig till den mer traditionella extremhögern så hade det förmodligen hänt ändå. Dådet är ett extremhögerdåd.

Johannes Jakobsson: Det stämmer att terrordådet i Norge visar på en ny sorts militant extremhöger. Sen återstår det att se om dåden förblir något unikt eller om det är en ny rörelse av terrorister som är under framväxt. Den antimuslimska högerextrema ideologi som Breivik hämtat näring från är inte känd att vara våldsam i den skala som vi nu har sett. Att Breivik genomfört sitt dåd innebär dock inte att organisationer från vit makt-miljön är mindre farliga idag jämfört med förra veckan."

Här synes herr Jakobsson vidgå att Breivik skulle vara konservativ vilket visar på en i det närmaste obefintlig kunskap om konservatismen. Ett av de främsta rättesnörena hos konservatismen är en organisk samhällsutveckling och en respekt för upprätthållandet av lagarna. Vad arrestanten Breivik givit uttryck för är en revolutionär samhällsutveckling och ett rättfärdigande av att ta lagar i egna händer. Detta är diamentralt motsatt från konservatismen.

Är detta måhända en del i en smutsig vänsterkampanj att försöka utnyttja den vettvillige norske illgärningsmannen och dennes sinnesförvirrade föreställningsvärld för att svärta sådant som icke har det ringaste med den norske massmördarens villfarelser göra? Är detta fallet är det en ynkedom utan dess like och något som Svenska Dagbladet borde hålla sig för goda för att deltaga i.

Herr Jakobsson okunskap i denna fråga är pinsam och länder honom till föga heder. Ett tillrättaläggande från Svenska Dagbladet i denna fråga måste nu snarast publiceras.

Samhället måste kunna försvara sig

Statsminister Reinfelt låter idag i Svenska Dagbladet deklarera sina reflektioner efter de norska illdåden. I detta kommer Statministern in på åtgärder för att förbättra samhällets skydd mot den typ av aningslösa missdåd vi just skådat i vårt norska broderland.

Det är gott och väl att Statministern här berör sådant som lagstiftning kring vapeninnehav och regelverk får sådana ämnen med vilka sprängmedel kan framställas. I detta finns säkerligen en del att göra men det räcker icke. Vi måste nu fullt ut vakna upp ur den godtrogenhet som allt för länge präglat vårt samhälle och som bland annat haft som följd att en statsminister och ett statsråd, båda utan livvakter, fallit offer för illgärningsmän.

Exempel på områden där ytterligare förbättringra kan ske:

• Utökning av poliskårens numrär. Poliskåren är samhällets främsta instrument för att upprätthålla lag och ordning. Polisens närvaro på gator och torg kan härigenom utökas vilket försvårar för illgärningsmän samtidigt som tryggheten för allmänheten ökar.


• Säkerställa att militära resurser utnyttjas för bevakning och förebyggande av terroristiska illdåd. I Stockholm skulle en utökning av Högvaktens ansvar kunna ske genom uppsättande av permanenta vaktposter vid riksdag och regeringsbyggnader.


• Upprättande av specifika beredskapsplaner för säkerställandet av att militära resurser, utan hinder, ofördröjligen kan användas vid terroristiska illdåd. Detta innefattar icke minst militär transportkapacitet. I detta ligger även översyn av lagstiftningen för försvarsmaktens stöd till polisen vid terroristbekämpning där kvarvarande rester av de så kallade "Ådalslagarna" bör rensas bort


• Skärpning av straff för nämnda typ av brott. I detta ligger införandet av straffsatsen livstids fängelse utan benådning

Självfallet kan samhället aldrig helt och hållet försvara sig mot terroristiska illdåd men, som framgår av de exempel som gives ovan, återstår en hel del att göra.

Det finnes en skillnad

I en artikel i Svenska Dagbladet ger en redaktör Hammargren i ett så kallat "Perspektiv" en del synpunkter kring de norska illdåden som icke tål någon djupare analys.

För undvikande av missförstånd vill jag först klart deklarera att jag icke är ute efter att försöka "mäta grader i helvetet" eller på något sätt förringa det grymmaste dåd som skett i norra Europa efter Andra Världskriget. Jag är icke heller på något sätt ute efter att svärta ned den muselmanska trosinriktningen, vilka faktiskt erkänner samme Gud som oss Kristna, även om jag icke delar dess trossatser.

Den konklusion redaktör Hammargren synes förfäkta är att den norske illgärningsmannen behandlas annorlunda än de illgärningsmän vilka utför sina missdåd utifrån förfäktande av vissa vantolkningar av den muselmanska trosinriktningen. Det redaktör Hammargren hävdar är att den misstänkte norske illgärningsmannen, arrestanten Breivik, behandlas som en "galning" medan de illgärningsmän som bygger sina dåd på vantolkningar av Mohammedanismen behandlas som "terrorister".

Det redaktör Hammargren märkligt nog icke reflekterar över är att de norska illdåden, enligt alla de uppgifter som finnes tillhands, är ett enmansverk. Här bakom finnes ingen organisation då den påstådda Tempelriddarorden, som den misstänkte arrestanten Breivik orerar om, knappast är något annat än ett fantasifoster.

När det gäller illdåd som begåtts av de som förfäktar vanföreställningar om den muselmanska trosinriktiningen går det dock med fog hävda att det finns organisationer bakom. Al-Quida är näppeligen något fantasifoster och 11:e Septemberhändelserna var ingalunda något enmansverk. Detta utesluter dock på intet sätt att det även när det gäller de som förfäktar vanföreställningar om den muselmanska trosinriktningen utför enmansdåd på samma sätt som den nu misstänkte arrestanten Breivik. Det uppmärksammade dådet i Stockholm i december förlidet år, där endast Försynen räddade vår huvudstad från en katastrof, är möjligen ett exempel på det sistnämnda.

Givet detta finner jag redaktör Hammargerns analys osaklig och ensidig och icke av den kvalitetsnivå som måste kunna förväntas i ett ansett organ som Svenska Dagbladet.

Rättmätigt straff viktigt

Enligt vad som medddelas i Svenska Dagbladet synes det vara möjligt att påföljden för de norska illdåden skulle kunna bli 30 års fängelse och icke 21 års fängelse, detta genom åberopande av brott mot mänskligheten och folkmord.

Även om möjligheten till något längre strafftid är välkommen är detta icke tillräckligt. För de allra grövsta brotten måste varje samhälle ha en möjlighet att säkerställa att den brottslige aldrig någonsin mer får vistas öppet i samhället och njuta frihetens sötma. Huvudskälet för detta är respekten för offren och de anhöriga till dessa. För de som drabbats av en illgärningsmans brott kommer saknaden, sorgen och lidandet vara livslångt. För dessa har tillvaron slagits i spillror. Att utifrån detta släppa illgärningsmannen fri är fullständigt oacceptabelt.

Det straff som måste införas är livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Detta gäller ock i vårt land där ordningen är sådan att ett livstidsstraff kan omvandlas till ett tidsbestämt straff. Denna sistnämnda strafform kan kan säkerligen även framdeles ha sin funktion men för de allra grövsta brotten behövs ett strängare straff.

Livstids fängelse utan möjlighet till benådning är ett alternativ till dödsstraffet. För missdåd av den typ som begåtts i vårt skandinaviska broderland skulle det utifrån ett rent moraliskt perspektiv gå att försvara dödsstraff. Den illdådare som så kallblodigt och utan minsta rörelse mördat, lemlästat och skadad ett ofattbart stort antal människor, däribland många unga - ja några rent av barn, måste rent moraliskt anses ha förverkat sin rätt att leva och skulle därför, likt landsförädaren Quisling, kunna ställas inför en arkebuseringspluton på Akershus fästning.

Dock finns utifrån ett rättstatsperspektiv ett problem med dödsstraffet och det är att fel och misstag i lagföringen icke kan rättas då straffet väl är verkställt. Denna princip väger tyngre än det i och för sig rättmätiga dödsstraff som skulle kunna utmäts och verkställas. Det enda alternativ som då står till buds, i denna form av de grövsta av alla grova brott, är livstids fängelse utan möjlighet till benådning.

Till eftertanke

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Huset Habsburgs överhuvud, tillsammans med prelater representerande Mohammedanismen, Judendomen, Katolicismen och Protestantismen framför Ärekehertig Ottos Kista i Kapuzinerkyrkan i Wien i samband med en Abrahamitisk bönestund.

Såsom en motvikt till den hatiske arrestanten Breiviks utfall mot olika religioner publiceras följande bild från en Abrahamitisk bönestund i samband med föregående veckas minneshögtidligheter för den hädangågne forne Kronprinsen av Österrike-Ungern, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Det är här viktigt att komma ihåg att de tre religionerna Kristendom, Judendom och Mohammedanism bekänner sig till samme Gud och har samtliga Abraham såsom en central gestalt, därav benämningen Abrahamitisk religion. Även om vi kristna icke erkänner Mohammedanismens trossatser och ej heller alla Judendomens trossatser måste respekt visas. Dialogen mellan de olika trosriktningarna är förvisso viktig men den måste föras med respekt samtidigt som kraftigt avståndstagande mot avarter och uppenbara villoläror självklart måste få göras.

Viktigt stå upp för rättstat och rättsäkerhet

I den situation som råder efter de norska illdåden är det av yttersta vikt att rättsäkerhet upprätthålls. Även om detta illdåd är så avskyvärt, att det icke kan beskrivas med ord, är det av oerhörd vikt att rättsstatens principer upprätthålles. Detta innebär bland att den misstänkte, arrestanten Breivik, ur ett juridiskt perspektiv skall betraktas såsom oskyldig till dess att dom vunnit laga kraft. Att den skyldige till illdåden på varje upptänkligt sätt förbrutit sig mot all vad rättsstaten står för motiverar detta på inget sätt att samhället på något sätt gör avviker från rättsordningen.

En aktuell del i detta är huruvida häktningsförhandlingen bör hållas inför lykta dörrar. Utifrån ett rättsäkerhetsperspektiv är icke faran för den misstänkte arrestanten Breivik offentligt skall ge uttryck för sina av fullständig galenskap präglade åsikter något skäl att låsa dörrarna. Däremot är det givetvis ett giltigt skäl om åklagaren kan visa att en offentlig häkningsförhandling är till men för utredningen.

Frände till norska Konungahuset bland de mördade

Det har nu framkommit uppgifter att en av de mördade i de norska illdåden var polismannen Trond Berntsen som vid tillfället agerade såsom obeväpnad frivillig vakt på Utøya. Polisman Berntsen var son till den 2008 avlidne herr Rolf Berntsson vilken genom äktenskap 1994 var styvfader till Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Mette-Marit, Kronprinsessa av Norge. Således kan den dräpte polisman Berntsen anses såsom styvbroder till Hennes Kunglig Höghet.

Vår Konung hotad

Enligt vad som meddelas i Svenska Dagbladet har den besinningslöse arrestanten Breivik, misstänkt för de norska illdåden, i sitt av ren galenskap präglade så kallade "manifest" synes han ha uttalat "dödsstraff" för 9393 "förädare". I sitt förvridna nit har arrestanten Breivik ock delat in dessa "förädare" i olika kategorier. I "kategori A" i vilken ingår "de mest inflytelserika och högst profilerade förädarna" synes det som att vår högaktade Konung ingår.

Det har således icke fallit arrestanten Breivik i smaken att vår Konung fullgör en av sina främsta plikter nämligen att företräda alla svenska medborgare oavsett dess ursprung.

Utan att i detta läge ha undersökt de juridiska möjligheterna måste ändå frågan ställas om arrestanten, efter det att han lagförts i Norge, bör begäras utlämnad till Sverige och åtalas för mordhot. Detta kan måhända anses onödigt men skulle vara av symbolisk vikt. Att sedan straffet måste avtjänas i Norge är en självklarhet.

Norges Konungahus enar

I stunder av nationella trauman, som de illdåd vi beskådat i Norge, är samlande och enande krafter, vilka alla kan stå bakom, av oerhörd betydelse. I detta har Monarkin en betydelse, som icke något annat statsskick kan ge. I vårt land såg vi detta genom Konungens handfasta och kloka agerande vid den tragiska Tsunamikatastrofen. Dock är skillnaden att i det norska fallet finns ock en statsminister, som ser situationens allvar och agerar mycket ansvarsfullt och kompetent, vilket dessvärre icke var fallet under det senaste nationella trauma som vår land drabbades av då den politiska makten falerade.

Hans Majestät Konungen med Biskopen av Oslo och Hennes Majestät Drottningen med norska Kyrkans Preses. I bakgrunden Hennes Höghet Prinsessan Märta Louise med make Ari Behn samt Oslos domprost

Idag har det norska Konungahuset på mångfaldiga sätt verkat för att ena och stötta sitt folk i dess outsägliga och ofattbara sorg. Under dagen har Konungahuset, enligt det norska hovet, deltagit i följande:

• 11:00 Minnesgudtjänsten i Oslo Domkyrka, Deras Majestäter Konungen och Drottningen samt Hennes Höghet Prinsessan Märta Louise med make Ari Behn


• 11:00 Minnesgudtjänst för anhöriga i Norderhov kyrka, Ringerike, Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan


• 14:00 Besök hos skadade på Ringerike sjukhus, Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan


• 15:00 Besök hos skadade på Ullevåls sjukhus, Deras Majestäter Konungen och Drottningen


• 16:30 Besök i de svårt härjade regeringskvarteren, Deras Majestäter Konungen och Drottningen

Deras Kungliga Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan anländer till Norderhov kyrka

Deras Majestäter Konungen och Drottningen anländer till Ullevåls sjukhus

Hans Majestät Konungen och Statsministern inspekterar förödelsen vid regeringskvarteren

Tronföljarparet deltog i minnesgudtjänst

Vårt Tronföljarpar, Hertiginnan och Hertigen av Västergötland, i Norska Kyrkan

Vårt högaktade Tronföljarpar deltog i dag i en minnesgudtjänst, för de drabbade av illdåden i Norge, i Kronprinsessan Märtas Kyrka i Stockholm. Tronföljarparet var i detta representant för hela den Kungliga Familjen. Vid gudtjänsten medverkade ock flera statråd baland vilka återfanns statrådet Hägglund.

En galnings verk

Av de uppgifter som framkommer om den för de fasansfulla norska illdåden misstänkte arrestanten Breivik är det uppenbart att bilden av en galenpanna börjar kunna målas. I det omfattande dokument som arrestanten Breivik författat synes motsägelserna staplas på varandra samtidigt som arrestanten använder begrepp han icke är det ringaste förtrogen med.

Först och främst lär oss Vår Herre i sitt Femte bud:

"Du skall icke dräpa"

Att då, som arrestanten Breivik, påstå sig utgå från Kristendomen är så besinningslöst att var och en lär förstå tillståndet hos nämnde arrestant.

En annan anomali som arrestanten talar om är "En konservativ revolution". Här synes arrestanten vara helt oförtrogen med det faktum att revlution är konservatismens diamentrala motsats. Konservatismen står, som ingen annan ideologi, upp för en organisk och harmonisk samhällsutveckling där respekten för lag och rätt är det fundamentala. Revolution är motsatsen till detta. Att resonera på det sätt arrestanten gör är således icke något annan en ren galenskap.

Arrestanten Breivik smutsar på det allra grövsta och ohederliga sätt både Kristendomen och konservatismen när han använder dem i sin virriga argumentation.

Att detta är en galnings verk synes vara ställt utom allt tvivel.

Högtidlig minnesgudtjänst

Intet öga, som tagit del av den värdiga och högtidliga minnesgudtjänst som idag hölls i Oslo domkyrka, torde vara torrt. Det ofattbara börjar nu sakteligen bli tydligt för var och en och den iskalla outsägliga sorgen griper oss alla. Den stora rörelse som fanns hos varje tårfylld deltagare, Konung som Statsminster, klerk som lekman, gick icke att ta miste på.

Det som inger hopp är att alla krafter som står bakom rättstaten och dess grundläggande principer förenades i den nu genomförda minnesgudtjänsten. Det må finnas olika åsikter i mycket men i vaktslåendet av rättstaten och människolivets okränkbarhet var alla eniga.

Vi måste alla, än en gång, böja våra huvuden i djupaste respekt för alla de som fallit offer för illgärningsmannens fasansfulla våld och alla de anhöriga, vars lidande nu icke med ord kan beskrivas.

Gud bevare Norge!

Konung Harald besöker de drabbade

Konung Harald anländer till Sundvollen

Konung Harald besökte i sällskap med Drottningen och Kronprinsen den räddningscentral, Sundvollen, som upprättats i nära den plats, Utøya, där en illgärningsman, igår om aftonen, begick de mest avskyvärda brott. Konungen anlände till Sundvollen vid pass 20 minuter i två och hälsades då av Statsministern som orienterade om den fasansfulla stituationen.

Härefter trädde Konungen, Drottningen och Kronprinsen in i räddningcentralen och träffade och samtalade där med de drabbade. Konungen och hans följe rapporteras vara djupt beröda.

Otillräcklig norsk stafflag

Även om det måhända icke är rätt tillfälle att just nu reflektera över påföljden för den illgärningsman som begått de fruktansvärda och avskyvärda brotten i Norge kan det ändå vara på sin plats att något kommentera den norska strafflagen.

I detta kan konstateras att Norge icke har något livstidstraff. Högsta påföljd är 21 års fängelse vilket således skulle innebära att den nu arresterade personen, om han befinnes skyldig av domstol och här näpses på strängaste sätt, åter kommer att få njuta frihetens sötma såsom en medelålders man. Detta är följden av den naiva syn på straff av allvarliga missdådare som alltför ofta får råda icke endast i Norge utan på många andra håll.

I ett brott som detta får det aldrig vara missdådarens så kallade "rehabilitering" som kommer i främsta rummet utan respekten för offren och deras anhöriga som drabbats av en sorg som är meninglös att beskriva i ord. Att illgärningsmän, som begår denna typ av missdåd, aldrig mer bör få njuta frihetens sötma borde vara en självklarhet för varje sansad lagstiftare.

Det finnes ock många skäl för att missdådare, som begår illgärningar som denna, borde straffas med döden. Rent moraliskt kan ett sådant straff anses rätt och riktigt. Dock, problematiken med dödsstraffet är att ett misstag i rättskipningen icke kan rättas efter straffets verkställande. Detta, och endast detta, gör att dödstraff rent principiellt icke bör förekomma i en rättstat även om skuldfrågan i ett enskilt fall är uppenbar.

Konung Haralds ord till norska folket

Hans Majestät Konung Harald, Konung av Norge

Hans Majestät Konung Harald, Konung av Norge, lät sent igår uttala följande till sitt hårt drabbade folk:

"Vi har varit vittne till fruktansvärda handlingar, både i Oslo och på Utøya.

Våra tankar går självklart till de som är drabbade och till deras anhöriga. Men de går ävenledes till statsministern, som jag har talat med, - till det politiska Norge.

Vi vill gärna tacka alla de som har varit med att rädda liv, att rädda människor från denna förfärliga situation

Nu är det viktigt att vi står enade ihop och stöttar varandra. Att vi icke låter fruktan råda, utan att vi stöttar varandra och går igenom den förfärliga situation som vi har upplevt".

Av vad som meddelas i massmedia framgår att hela vår värld deltar i den stora och outsägliga sorg som drabbat vårt kära skandinaviska broderland med vilket vi delar så mycket.

Gud bevare Norge!

Leve det norska folket!

Idag har vårt skandinaviska norska broderfolk utsatts för dåd så fasansfulla och sorgesamma att det icke är meningsfullt att med ord söka beskriva dem. Som granne är det varje svensk medborgares plikt att böja sitt huvud i djupaste respekt för de som mist sina liva och för de som på detta fruktansvärda sätt mist sina nära och kära. Må vår Herre vara med dem!

Vi kan också notera att vår högaktade Konung icke varit sen att framföra sitt deltagande genom dessa ord:

"Jag och drottningen har med bestörtning och avsky tagit del av händelserna i Oslo och dess närhet. Jag har tagit kontakt med Kung Harald och drottningen och jag har framfört vårt smärtsamma deltagande med alla drabbade och deras familjer och vänner. Jag finner inte ord för att beskriva hur vi känner i denna tunga stund.
I stunder av så svåra händelser måste vi stötta varandra."

Ock vår aktade statsminster herr Reinfelt har för sig och för regeringen framfört sitt deltagande:

"Jag beklagar djupt det tragiska som hänt i Oslo och vid de norska socialdemokraternas ungdomsläger. Mina tankar går till offrens anhöriga och till de som skadats. Jag har varit i kontakt med statsminister Jens Stoltenberg för att beklaga det inträffade och vi har erbjudit vår hjälp om detta skulle behövas. Från svensk sida följer vi fortlöpande händelseutvecklingen. Det finns fortsatt stora oklarheter runt det inträffade."

I denna stund är det icke möjligt att icke känna en stor vrede mot de fega illgärningsmän som begått dessa avskyvärda missdåd. Med tillfredställelse kan noteras att en missdådare redan synes vara gripen. Här är det viktigt att rättsvårdande myndigheter gör sitt yttersta för att klarlägga vem som ytterst är ansvarig. De skyldiga måste sedan genom laga dom näpas med hårdast tänkbara straff.

Leve det norska folket!

Gud bevare Norge!

Det syriska tyrraniet fortsätter

Dag efter dag, vecka efter vecka och månad efter månad nås vi av sorgesamma rapporter från Syrien där tyrannen Assad fortsätter att förtryck, tortera och mörda. Denna vecka har enligt vad som meddelas i Svenska Dagbladet 38 människor mist sina liv.

Ändock gives dessa händelser i tyrraniet Syrien icke den uppmärksamhet de förtjänar. Annat har det varit med den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza" som öppet stöds av Syriens tyrann och som syftar till att öppna en försörjningsled för vapen till terroristorganisationen Hamas, också detta en organisation som bland sina främsta vänner och tillskyndare har tyrannen i Damaskus.

Det är hög tid att avslöja de mörka krafter som så osakligt och som på ett outgrundligt sätt lyckas styra nyhetsrapporteringen. Den oheliga allians som finnes bakom består av allt från tillskyndare av mullornas regim i Iran, naiva och fullständigt verklighetsfrånvända så kallade "kulturpersonligheter", av liberalteologi angripna klerker och prelater till hårdföra och vederstyggliga kommunister och stalinister. Det enda som förenar dessa krafter synes vara ett avståndstagande från staten Israels rätt att existera.

Förändrade regler för tronföljden i Luxemburg

Storhertigdömet Luxemburg har nu övergått till full kognatisk tronföljd innebärande att manlig och kvinnlig arvtagare i tronföljden kommer i åldersordning.

Denna föränding synes, efter förtydligande, vara retroaktiv. I den närmaste tronföljden innebär detta att Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Alexandra, Prinsessa av Luxemburg, kommer att träda in på tredje platsen framför sin broder Hans Kunglig Höghet Prins Sebastian, Prins av Luxemburg.

Här må ock nämnas att Storhertigens andre son och tidigare på tredje plats i tronföljden, Hans Kunglig Höghet Louis, Prins av Luxemburg, avsade sig arvsrätten till tronen, för sig och sina efterkommande, i samband med sitt giftermål år 2006, dock med bibehållande av sin kungliga titel och värdighet. År 2009 förlänade ock Hans Kunglig Höghet Storhertig Henrik, Storhertig av Luxemburg, kunglig titel och värdighet till Prins Louis gemål som med detta blev Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Tessy, Prinsessa av Luxemburg. Prinsparets barn gavs härvid också kunglig titel och värdighet som kungliga högheter och prinsar/prinsessor av Nassau.

Här må anmärkas att retroaktiva förändringar av lagstiftning är tveksamma och knappast värdiga en rättsstat. Det hade därför varit att föredra att den aktuella förändringen genomförts från dags dato utan att befintlig ordning förändrats. I detta avseende var motsvarande förändringen av den norska tronföljden år 1990 föredömlig i det att den icke var retroaktiv.

Israel erbjuder hjälp att för in humanitära förnödenheter

Svenska Dagbladet låter meddela att israeliska sjöstridskrafter omringat ett fartyg som ingår i den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza". Israeliska myndigheter har ock meddelat fartyget att lasten lagligt kan föras in via gränsövergången Ashdod. Således hindrar israeliska myndigheter på inte sätt införandet humanitära förnödenheter till Gaza. Det är nu således helt i händerna på aktionen "Ship-to-Gaza" om man vill stå upp för det påstådda syftet, d.v.s. humanitet, eller att avslöja att det egentliga syftet med aktionen är något annat.

Tar nu icke aktionen "Ship-to-Gaza" Israels erbjudande om hjälp att föra de humanitära förnödenheterna till Gaza visar detta med all önskvärd tydlighet på ett annat syftet, nämligen syftet att öppna en försörjningsled till terroristorganisationen Hamas så att denna ostört kan föra in vapen för att utföra fega och urskiljningslösa angrepp mot civila mål i Israel.

Att nämnda typ av angrepp icke är några fantasier framgår av att Hamas så sent som för en vecka sedan utförde raketangrepp mot Israel.

Tillägg
Enligt senaste uppgifter har israeliska sjöstridskrafter nödgats borda det aktuella fartyget som tydligen icke var intresserat att ändra kurs och föra in de humanitära förnödenher på laglig väg. Härigenom är aktionen "Ship-to-Gaza" avslöjad och avklädd. Syftet är icke humanitet utan något mycket mer dunkelt.

Enligt vad som också meddelas fanns ombord en svensk medborgare, herr Feiler, som uppges vara medlem av kommunistpartiet. Att detta parti, som årtionde efter årtionde gick i tyrannen Stalins ledband och mottag penningsubsidier från denne, också aktivt delar i den nu aktuella opeartionen förvånar icke det ringaste. Kommunismen är i grunden en högst avskyvärd lära!

Leve det judiska folket!

Leve staten Israel och dess rätt till självförsvar!

Vittnesmål under ed fullgott bevis

Svenska Dagbladet låter meddela att Norrköpings kommun icke avser att polisanmäla de grova brott som påstås begåtts på ett så kallat äldreboeende. Anklagelsen gäller att värnlösa äldre på det allra grövsta sätt förnedrats och utsatts för det som utan vidare kan kategoiseras som misshandel. Har dessa brott ägt rum är de så förfärligt och sorgesamt att ord saknas för att beskriva det.

Det högst märkliga i detta fall är att Norrköpings kommun väljer att icke polisanmäla under förklaringen att:

"Vi har inga blåmärken, filmer eller inspelningar att visa upp. En av undersköterskorna erkänner ingenting och i vissa fall står ord mot ord"

Ovanstående ord är yttrade av områdeschefen Arbrahamsson.

För det första är vittnesmål avlagda under ed enligt grundläggande rättsprinciper att anse som fullgott bevis. Enligt vad som refereras i nyhetsnotisen finns det vittnen.

För det andra kan det aldrig någonsin vara ansvaret för den som felat, i detta fall den förvaltning som områdeschefen Abrahamsson företräder, att göra bedömningar av bevisvärde.

Det uttalande som områdeschefen Abrahamsson gjort visar med all önskvärd tydlighet på en skrämmande undermålig kompetens hos nämnde befattningshavare rörande grundläggande rättsprinciper. Detta är något som höga vederbörande hos Norrköping ofördröjligen bör ta i beaktande för att avgöra lämpligheten i att områdeschefen Abrahamsson kvarstannar i sin befattning.

I grunden gäller denna sak ytterst avskyvärda brott. Om de anklagade skulle fällas i en rättegång kan inget annat än högsta tillämpliga påföljd komma i fråga för att näpsa dem som på ett så avskyvärt och fruktansvärt sätt skadat värnlösa människor.

Ärkehertigens hjärta bisatt i Ungern

Såsom traditionen inom Huset Habsburg bjuder har Ärkehertig Ottos hjärta nu bisatts i benediktinerklosteret Pannonhalma i Ungern.

Silverurnan med Ärkehertigens hjärta

Ärkehertigens hjärta är inneslutet i en silverurna som bär inskriptionen:

S.K.K.H.
Otto
Erzherzog von Österreich
Königlicher Prinz von Ungarn

Vilket i översättning står för:

H.K.K.H
Otto
Ärkehertig av Österrike
Kunglig Prins av Ungern

Bisättningen förgicks av ett requeim i St Stefans Basilika i Budapest i närvaro av Huset Habsburg samt ungerska honoratiores innefattande den ungerske presidenten herr Schmitt.

Den ungerske presidenten herr Schmitt under deltagande i requiem för Ärkehertig Otto

Från St Stefans Basilika i Budapest

Vid mässan sade Hans Eminens Kardinal Paskai, Ärkebiskop Emeritus av Esztergom-Budapest:

Otto von Habsburg gavs en stor gåva från Gud, han använde sitt långa liv och sin intellektuella förmåga till gagn för samhället"

Benediktinerklostret Pannonhalma där Ärkeherigens hjärts bisattes

Från bisättingen i Pannonhalma

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern och Ärekehertig Georg, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, för urnan med Ärkehertig Ottos hjärta till klostrets krypta

Ärkehertig Ottos Statsbegravning

Ärkehertigens statsbegravning sändes direkt och kan följas på den österrikiska televisionen.

Den Kejserliga Fanan och hedersvakten i livgardets uniformer.

Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Karl och Ärkehärtig Ferdinand anländer till statsbegravningen och hälsar kistan.

Klockan 14:45 träder Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, in i Stefansdomen och intar sina platser efter att vördsamt ha hälsat kistan med Ärkehertigen stoft.

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia träder fram till Ärkehertigens kista

Klockan 14:55 hälsar den österrikiske förbundpresidenten på och framför sina kondolenser till den Kejserliga Familjen med Ärkehertig Karl, husets Habsburgs överhuvud, i spetsen.

Klockan 15:00 ringer en kristallklocka och markerar inledning varpå officianten Hans Eminens Kardinal Schönhofer inträder i procession.



Klockan 15:05 når Hans Eminens Kardinal Schönhofer domens högaltare.

Klockan 15:07 hälsar Hans Eminens Huset Habsburgs överhuvud Ärkehertig Karl, den Kejserliga Familjen, förbundspresidenten, tillresta statsöverhuvuden andra hedersgäster och alla deltagare. Såsom i rang högst närvarande av de utländska gästerna adresseras vår högaktade Konung först.

Bland övriga höga gäster som deltog må först nämnas Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Georg Fredrik, Prins av Preussen, Huset Hohezollerns huvudman och rättmätig arvtagare till den tyska kejsartronen. Från det bulgariska konungahuset deltog Hans Majestät Konung Simeon, Konung av Bulgarien och från det rumänska konungahuset deltog Hans Majestät Konung Mikael, Konung av Rumänien. Från det spanska konungahuset deltog Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Kristina, Hertiginna av Mallorca, Från det belgiska konungahuset deltog deras Kejserliga och Kungliga Högheter Prins Lorens, Prins av Belgien, Ärkehertig av Österrike, och Prinsessan Astrid, Prinsessa av Belgien, Ärkehertiginna av Österrike. Det brittiska konungahuset lät sig representeras av Deras Kungliga Högeheter Prins Mikael av Kent och Prinsessan Maria Kristina av Kent.

De höga gästerna vid sina platser i Stefansdomen, Österrikes förbundpresident herr Fischer med maka, Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, Deras Högheter Furst Hans Adam av Lichetenstein och Furstinnan Maria, Deras Kungliga Högheter Storhertig Henrik av Luxemburg och Storhertiginnan Maria Terea av Luxemburg samt den suveräna Malteserordens statsöverhuvud Hans Höghet Matthew Festing, Furste och Stormästare av Maltserorden.

Klockan 15:11 Hans Helighet Påve Benedictus XVI budskap till Ärkehertig Karl och den Kejserliga Familjen läses upp av den påvlige nuntien.

Klockan 15:13 avlägges syndabekännelsen.

Från Stefansdomen

Klockan 15:15 läser Ärkehertig Karl, Huset Habsburgs överhuvud, ur den Heliga Skrift och Första Mosebok, 9:1-9.

Klockan 15:25 läser Ärkehertig Ferdinand, Ärkehertig Karls förstfödde son och näst i tronföljden, ur den Heliga Skrift och Romarbrevet 11:33-36.

Klockan 15:29 läses ur den Heliga Skrift och Matteusevangeliet 5:1-12.

Klockan 15:31 inleder Hans Eminens Kardinalen Schönhofer sin predikan.

Klockan 15:46 avslutas predikan.

Klockan 15:47 förbön genomföres av Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Karl, Ärkehertig Karl, , Ärkehertig Georg, Ärkehertiginnan Andrea, Ärkehertiginnan Monika, Ärkehertiginnan Michaela, Ärkehertiginnan Gabriela och Ärkehertiginnan Walburga.

Hans Eminens Kardinal Schönhofer, Ärkebiskop av Wien, vid Ärkehertigens kista.

Hans Eminens Kardinal Schönhofer, Ärkebiskop av Wien, officierar

Klockan 15:51 förbereds Herrens Heliga Nattvard.

Klockan 15:59 inleds firandet av Herren Heliga Nattvard.

Klockan 16:14 begås Herrens Heliga Nattvard av prelaterna.

Klockan 16:16 begås Herrens Heliga Nattvard av den Kejserliga Familjen.

Klockan 16:25 firandet av Herrens Heliga Nattvard avslutas.

Klockan 16:29 Hans Eminens Kardinal Schönhofer inleder avslutningsbönerna.

Klocken 16:36 Hans Eminens Kardinal Schönhofer stänker heligt vatten och därefter rökelse på Ärkehertigens kista.

Klockan 16:38 Avslutningspsalmen inleds.

Klockan 16:41 Kejsarhymnen sjunges.



Klockan 16:46 Bärana intager sina platser.

Klockan 16:48 Bärna fattar kistan

Klockan 16:49 Uttåget inleds. Framför kistan bäres det Gyllene Skinnets orden av Ärkehertigens dotterson kaptenslöjtnant Meister.

Klockan 16:55 kistan utföres ur Stefansdomen.

Klockan 16:56 kistan placeras på bårvagnen.

Klockan 17:00 sorgetåget tager sin början med ett hederskompani ur gardesbataljonen i täten.

Klockan 17:05 kistan sättes i rörelse. Efter kistan följer den Kejserliga Familjen med Ärkehertig Karl i spetsen. Härefter följer närvarande statsöverhuvuden med Konung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia i spetsen.

Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Drottning Silvia, Sveriges Drottning, i sorgetåget genom Wien

Klockan 17:36 kistan förs ut på Hjälteplatsen från Hofburg.

Klockan 17:40 salut med 21 skott skjuts från Hjäteplatsen utanför Hofburg.

Ärkehertigens kista föres ut genom Hofsburgs port mot Hjälteplatsen.

Klockan 18:11 kistan anländer till Kapuzinerkyrkan.

Cermonimästaren herr Lipp väntar utanför Kapuzinerkyrkan

Klockan 18:15 knackningscermonin inleds



Klockan 18:18 Fader Gottfrid låter öppna porten till kryptan.

Klockan 18:20 Ärkehertigens kista föres in genom porten följd av den Kejserliga Familjen.

Härefter vidtar bisättningscermonin som sker i enskildhet med endast den Kejserliga Familjen närvarande.

Ordningen vid Ärkehertig Ottos begravning

Huset Habsburg har idag låtit kungöra ordningen vid dagens requiem i Stefansdomen som utgör en del i statsbegravningen av Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

1. Läsning av Första Moseboken, 12 Kapitlet, 1-9
Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl

1. Och HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.

2. Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.

3. Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade."

4. Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.

5. Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land

6. och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.

7. Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land." Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.

8. Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.

9. Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.

2. Läsning ur Romarbrevet, Kaptiel 11, 33-36
Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Ferdinand

33. O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar!

34. Ty "vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare?

35. Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?"

36. Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.

3. Matteusevangeliet, Kapitel 5, 1-12

1. När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3. "Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

4. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

7. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

8. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

11. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

4. Predikan
Hans Eminens Kardinal Schönborn, Ärkebiskop av Wien

5. Förbön
Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Karl, Ärkehertig Georg, Ärkehertiginnan Andrea, Ärkehertiginnan Monika, Ärkehertiginnan Michaela, Ärkehertiginnan Gabriela och Ärkehertiginnan Walburga

6. Reqviem i c-moll av Haydn
Wiens domkör, domorkester samt domorganisten herr Haselböck ucnder ledning av domkapellmästaren herr Landerer

Monarkierna i Europa bör återupprättas

Bortgången av Hans Kejserliga och Kungliga Höghets Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österike, Kunglig Prins av Ungern, har av någon outgrundlig anledning icke uppmärksammats i svensk massmedia oaktat att Ärkehertigen varit en av de största europeérna under det gågna seklet och där oförtrutet och kompromisslöst verkade mot de onda krafter, nationalsocialismen och kommunismen, som förpestade detta århundrade.

Ur detta pespektiv är det glädjande att Svenska Dagbladet idag uppmärksammar Ärkehertigen, dels genom redaktör Almkvist läsvärda ledare och dels genom den nyhetsartikel som publiceras. I den andra av våra större morgontidningar, Dagens Nyheter, uppmärksammas denna historiska händelse endast av en kort notis vilket är synnerligen märkligt och säger en del om kunskap och medvetenhet om historia hos nämnda organ.

En dag som denna finns således all anledning att reflektera över det förra seklets historia och över de vändningar historien tagit. Klart är att de revolutioner som skakade vår värld år 1917 och 1918 och som störtade månghundraåriga, för att icke säga tusenåriga monarkier, över ända var djupt olyckliga. Monarkins styrka är dess kontiniutet och förmåga att hålla samman ett samhälle över tiden. Rycks samhällets rötter upp, på det sätt som skedde 1917 och 1918, blir följden elände vilket historien med all tydlig önskvärdhet visat.

Det ondskans imperium, det sovjetiska tyrraniet och senare dess lydstater, som mellan år 1917 och år 1991 förtrycket, torterade och mördade miljoner och åter miljoner människor är en direkt följd av de revolutionerna 1917. På samma sätt är det mörkret tyrrani, som behärskade Tyskland från 1933 och Österike från 1938 till 1945, en direkt följd av de djupt olycksaliga revolutionerna som drabbade Tyskland och Österike år 1918. I detta sammanhang förtjänar att understryka att Ärkehertig Otto gjorde sitt yttersta för att förhindra Österrikes anslutning till nationalsocialisternas tyrrani, något som gjorde att han fick fly för sitt liv.

Den oreda och den vilsenhet som de onödiga och olyckliga revolutionerna skapade banade alltså väg för de värsta katastrofer som mänskligheten någonsin skådat. Kontrasten är stor till de länder som bevarat och utvecklat Monarkin. Dessa länder är de länder som under det förra seklet haft den mest lyckosamma och harmoniska utvecklingen.

Tiden synes därför nu vara kommen att på allvar överväga och starta arbetet för att återupprätta de europeiska monarkier som så olyckligt störtades över ända. Det är här icke frågan om att skapa några despotiska stater eller att bringa demokratin över ända utan enbart att stärka kontiniutet och harmoni, allt under folkens konstitionella medverkan i lagstiftande församlingar.

Leve Monarkin!

Programledaren okunnig om basal etikett

Efter att på televisionen tagit del av födelsedagsfirandet för Kronprinsessan kan konstateras att den aktuelle programledaren, herr Emtenäs, synes vara synnerligen okunnig i etikettsfrågor.

Vid hälsningen av den Kungliga Familjen uttalade nämnde programledare, herr Emtenäs, såsom inledning på sin addressering "Ers Kungliga Högheter..." oaktat att såväl Hans Majestät Konungen som Hennes Majestät Drottningen var närvarande. Den korrekta adressringen skulle självklart varit: "Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter...".

Denna okunskap länder dessvärre nämnde programledare, herr Emtenäs, icke till någon heder. Ledningen för televisonen bör fortsättningsvis bättre tillhålla sina programledare att upprätthålla en korrekt etikett i adressering av medlemmar av den Kungliga Familjen.

Knackningscermonin vid Kapuzinerkyrkan

Den uråldriga så kallade knackningscermonin (ty. Klopfzeremonie) då Ärkehertig Ottos stoft kommer att införas i en kejserliga begravningskryptan är nu fastställd.

Fader Gottfrid, den kejserliga begravningskryptans beskyddare

Dörrvakt är den kejserliga begravningskryptans beskyddare sedan 1988, fader Gottfrid, och som cermonimästare har utsetts herr Ulrich-Walter Lipp. Cermonin utföres enligt följande:

Cermonimästaren knackar på porten.

Beskyddaren frågar:
Vem begär inträde?

Cermonimästaren svarar:
Otto av Österrike, engång Kronprins av Österrike-Ungern, Kunglig Prins av Ungern och Böhmen, av Dalmatien, Kroatien, Slavenien, Galizien, Lodomerien och Illyrien, Storhertig av Toskana och Krakow, Hertig av Lothringen, av Salzburg, Styer, Kärnten, Krain och Bukowina, Storfurste av Siebenbürgen, Markgreve av Mähren, Hertig av Övre- och Ndere Schlesien, av Modena, Parma, Piacenza och Guastalla, av Auschwitz och Zator, av Teschen, Friaul, Ragusa och Zara, furstlig Greve av Habsburg och Tyrolen, av Kyburg, Görz och Gradisca, Furste av Trient och Brixen, Markgreve av Övre och Undre Lausitz och i Istrien, Greve av Hohenems, Feldkirch, Bregenz, Sonnenberg etc., Herre av Triest, av Cattaro och av Winsischen, Storherre av Storherreskapet Serbien etc., etc

Beskyddaren svarar:
Honom känner vi icke
Cermonimästaren knackar på porten en andra gång.

Beskyddaren frågar:
Vem begär inträde?

Cermonimästaren svarar:
Doktor Otto von Habsburg, Paneuropaunionens president och Hederspresident, ålderspresidenten och medlemmen av Europaparlamentet, hederdoktor vid talrika universitet, hedersmedborgare i många mellaneuropeiska städer, medlem av ärevördiga akademier och institut, innehavare av höga statliga och kyrkliga utmärkelser, ordnar och äreminnen, som förlänats honom såsom en erkänsla för hans långa kamp för folkens frihet, rätt och rättvisa.

Beskyddaren svarar:
Honom känner vi icke

Cermonimästaren knackar på porten en tredje gång.

Beskyddaren frågar:
Vem begär inträde?

Cermonimästaren svarar:
Otto - en dödlig, syndig människa

Beskyddaren svarar:
Låt honom komma in

Varpå porten slås upp.

Ärkehertigen åter i Kejsarstaden

Igår ankom stoften efter Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, och stoftet efter hans gemål Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Regina, Ärkehertiginna av Österrike, Prinsessa av Ungern, Prinsessa av Sachsen-Meiningen, till kejsarstaden Wien.

Ärkehertigen kista föres ut sorgevagnen framför Kapuzinerkyrkan där Kapuzinerbröder väntar på trappan.

Ärkehertigens kista föres in i Kapuzinerkyrkan ledsagad av Huset Habsburgs överhuvud, Hans Kejserliga och Kungliga Höghet, Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Stoften fördes till den Kejserliga begravningskyrkan, Kaupzinerkyrkan, där allmänheten kommer att kunna taga sitt tillfälle i akt att visa sin respekt för och framföra en sista hälsning till Ärekehertigen och Ärkehertiginna. Enligt färska pressrapporter tillströmmar nu hundraden till Kapuzinerkyrkan.

Kommande natt kommer Ärkehertigens stoft att överföras till Stefansdomen där den högtidliga begravningscermonin kommer att ske imorgon klockan 3 om eftermiddagen. Ärkehertigen kommer genom de värdiga och högtidliga cermonier inkluderande ett sorgetåg genom Kejsarstaden, som kommer att ske i morgon, hyllas som den Kejsare han bort vara.

Ärkehertigens och Ärkehertiginnans kistor i Kapuzinerkyrkan.

Gratulationer på högtidsdagen

I underdåninghet framföres idag de allra hjärtinnerligaste gratulationer till vår högaktade Kronprinsessa, Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland, på hennes 34:e födelsedag.

Leve Kronprinsessan!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet!

Ärkehertigen och Ärkehertiginnans stoft i Mariazell

Vid pass klockan 5 på tisdagseftermiddagen ankom stoften efter Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österike, Kunglig Prins av Unger, och Ärkehertiginnan Regina, Ärkehertiginna av Östterike, Prinsessa av Ungern, Prinsessa av Sachsen-Meiningen, till vallfärdskyrkan i Mariazell, Österrike. Ärkehertigen är således nu åter på sin fädernejord.

Bårvagnen med Ärkehertigens stoft anländer till Mariazell. I bakgrunden den Kejserliga Familjen.

Den Kejserliga familjen med Ärkehertig Karl, Husets Habsburgs överhuvud, och Ärkehertig Georg i spetsen.

I kyrkan genomfördes en mässa. Idag klockan 2 om eftermiddagen hålles ett reqviem.

Från den mässa som hölls i Mariazell.

Ärkehertigens och Ärkehertiginnans kistor i vallfärdskyrkan i Mariazell

Märklig rubriksätting i Svenska Dagbladet

Svenska Dagbladet låter meddela att Isreal utsatts för beskjutning av tre raketer från det av terroristorganisatoionen Hamas kontrollerade territoriet Gaza. I en handling av självförsvar gick Israels flygstridskrafter till angrepp mot tillverknings- och utskjutningsplatser.

Här må tydligt anmärkas att Svenska Dagbladets rubriksättning är synnerligen märklig. Rubriken är "Israel bombar Gaza" och icke att "Israel utsatt för raketattack" vilket bättre skulle beskriva denna händelse. Är det så illa att den av hat mot Israel fyllda mobb även infiltrerar rubriksättningen i Svenska Dagbladet? Tidningens chefredaktör borde agera i denna fråga för att upprätthålla den vederhäftighet som är viktig för varje seriöst organ.

Den inträffade händelsen torde ock vara en tankeställare för de som argumenterar för den spektakulära aktionen "Ship-to-Gaza".

Skyldskapet mellan Ärkehertig Otto och vår Konung

Alla Europas furstehus är befryndade på mångfaldiga sätt. Det närmaste skyldskapet som finnes mellan Ärkehertig Otto och vår egen högaktade Konung utgår dels från Konung Maximilan I av Bayern och dels från Hertig Frans av Sachsen-Coburg-Saalfelt.

Genom härstamningen från Konung Maximilian I är Ärkehertig Otto femmänning med Konungens farfader Konung Gustaf VI Adolf.

Genom härstamningen från Hertig Frans är Ärkehertig Otto sexmänning med vår Konung.

Deras Majestäter Konungen och Drottningen närvarar vid Ärkehertigens statsbegraving

Enligt uppgift i österrikisk press kommer vår högaktade Konung, Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland, och Hennes Majestät Drottning Silvia, att närvara vid statsbegravningen av Hans Kejesrliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern.

Deltagandet bekräfas av ett pressmeddelande från Huset Habsburg av den 14 juli.

Utöver Hans Majestät kommer ock Storhertigen av Luxemburg samt Fursten av Lichtenstein att närvara vid statsbegravningen.

Övriga statsöverhuvuden som kommer att närvara är Österikes Förbundspresident, Georgiens President samt Stormästaren för Malteserorden.

Högtidlighållandet av Ärkehertig Ottos minne i München

Från reqviet i Theatinerkyrkan

Under gårdagen hölls högtidliga och storartade minneshögtider för Hans Kejeserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärekhertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungerna.

Efter det att kistan med Ärkehertigens stoft förts från hans residensstad Pöcking till Theatinerkyrkan i München, de bayerska konungahusets begravningskyrka, hölls här ett reqviem under ledning av Hans Eminens Kardinal Marx, Ärkebiskop av München och Freising.

I reqviet deltog den Kejserliga Familjen. Bayerns konungahus representerades bland annat av av Hans Kunglig Höghet Prins Max, Hertig i Bayern med gemål Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Elisabet, Prinsessa av Bayern, född Grevinna Douglas, samt Hans Kunglig Höghet Prins Luitpold, Prins av Bayern. Ock närvarade representanter för andra tyska furstehus och adelsätter. För fristaten Bayern deltog ministerpresidenten herr Seehofer, som uttalade varma ord om Ärkehertigen och att denne var en stor europé. Förbundsrepubliken Tysklands regering representerades av förbundsministern herr Ramsauer.

Efter reqviet fördes kistan med Ärkehertigens stoft ut på Odeonplatsen där en högtidlig avskedscermoni hölls framför Fältherrehallen för att markera att Ärekehertigen, som förutom sina österrikiska, ungerska och kroatiska medborgarskap även var tysk medborgare, nu lämnade Tyskland, ett land han tjänat och gjort stora tjänster. I den storartade avskedscermonin ingick även militära hedersbetygelser.

Från avskedscermonin på Odeonplatsen

Efter avskedscermonin höll Bayerns ministerpresident mottagning för den Kejserliga Familjen och andra särskilt inbjudna i Kungliga Residenset i München.

Ärkehertigens stoft fördes sedan till hans Fädernesland och vallfartsskyrkan i Mariazell dit ock stofter efter hans gemål Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertiginnan Regina, Ärkehertiginna av Österrike, Prinsessa av Ungern, Prinsessa av Sachsen Meiningen, förts från sin interimistiska viloplats på borgen Heldburg i Thüriingen. Urnan med Ärkehertiginnans hjärta kommer dock fortsatt att vila på borgen Heldburg.

Högtidlighållandet av Ärkehertig Ottos bortgång i Pöcking

I den bayerska staden Pöcking, där Hans Kejserliga och Kungliga Höghet, Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, hade sitt residens har den gågna veckan präglats av högtidlighållandet av Ärkehertigens minne. Här skedde ett sorgetåg genom stadens gator med Ärkehertigens kista och här har ett reqvium hållits.

Ärkehertigens kista förs genom staden Pöcking

Ärkehertigens söner Deras Kejserliga och Kungliga Högheter Ärkehertigarna Karl och Georg i spetsen för sorgetåget genom Pöcking.

Husets Habsburgs överhuvud Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, vid Ärkehertigens kista i den helige Ulriks kyrka i Pöcking.

Husets Habsburgs överhuvud Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, mottager sin faders senaste utmärkelse, den franska Hederlegionen, av general Georgelin, den franske presidentens representant.

Från det reqviem som hölls i Pöcking.

Ärkehertig Otto - rapporter från tyska media

Ur tyska media citeras följan de rapporter:

Information om Ärkehertig Ottos statsbegravning

Begravningen av Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, kommer att ske i fom av en statsbegraving i närvaro av republiken Österikets president Hans Excellens Heinz Fischer och Österrikes kansler Hans Excellens Werner Fayman. Bland de 1000 gästerna kommer även Hans Höghet Furst Hans Adam, Furste av Lichtenstein att vara.

Måndagen den 11 juli hålles ett reqviem i Theatinerkyrkan i München följd av en avskedscermoni på Odeontorget. Efter detta kommer Bayerns ministerpresident att ge mottagning i det Kungliga Residenset.

Tisdag 12 juli och onsdag 13 juli kommer stoften efter Ärkehertigen och hans gemål, Hennes Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertigen Regina, Ärkehertiginna av Österrike, Prinsessa av Ungern, Prinsessa av Sachsen-Meiningen, vilken hittils haft en interimistisk viloplats i Veste Heldburg, Sachsen, att stå "lit de parade" i vallfärdskyrkan i Mariazell, Österrike. Denna kyrka är Österrikes främsta vallfärdskyrka och här kommer reqviem att firas under onsdagen.

Vid pass klockan 8 om aftonen onsdagen den 13 juli väntas stoften efter Ärkehertigen och Ärkehertiginnan att anlända till Kapuzinerkyrkan i Wien där de kommer att stå "lit de parade" och där allmänheten under dygnets alla timmar beredes möjlighet att visa sin respekt för och ta avsked av Ärkehertigen och Ärkehertiginnan.

Natten mellan fredagen den 15 juli och lördagen den 16 juli kommer stoftet av Ärkehertigen att föras till Stefansdomen i Wien där en morgonmässa firas klockan 7:30. Härefter vidtar de sista förberdelserna inför statsbegravningen. Ärkehertiginnans stoft kommer att kvarvara i Kapuzinerkyrkan då begravning för henne hölls i samband med hennes bortgång föregående år.

Statsbegravningen äger sedan rum klockan 15:00 och förrättas av Hans Eminens Kardinal Schönborn assisterad av 60 klerker. Vid akten komer bland annat Haydn's Requiem att framföras.

Efter statsbegravningen förs Ärkehertigens stoft i öppen bil i kortege till Kapuzinerkyrkan. Kortegevägen är enligt följande:
Stefansdomen - Graben - Kohlmarkt - Hofburg - Ring - Neure Markt - Kapuzinerkyrkan.

Vid pass klockan 19:00 om aftonen väntas kortegen nå Kapuzinerkyrkan och den kejserliga begravningskryptan där den uråldriga dörrknackningscermonin kommer att äga rum.

Härvid kommer cermonimästaren att knacka på kryptans dörr varvid en munk som befinner sig inne i kryptan kommer att fråga "vem där?". Cermonimästaren kommer då att uppge Ärekehertigens och Ärkehertiginnans fulla titlar. På detta kommer munken att svara "dem känner vi icke". Cermonimästeren kommer då åter att knacka på dörren och på munkens fråga "vem där?" svara "Ärkehertig Otto och Ärkehertiginnan Regina". Åter kommer munken att svara "dem känner vi icke". Cermonimästaren kommer nu att knacka en tredje gång och på munkens fråga "vem där?" svara "Otto och Regina, två fattiga syndare" varefter munken kommer att öppna dörren till kryptan.

Bisättningscermonin i kryptan kommer sedan att hållas enbart i närvaro av den kejserliga familjen med Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Karl, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern, Huset Habsburgs överhuvud, i spetsen.

Under cermonier, statsbegravning och kortege kommer trupper ur Österrikes väpnade styrkor att paradera.

Det är glädjande att nu staten Österrike ger Ärkehertigen det erkännande som man allt för länge vägrade honom att ge. Det går här icke att förglömma den olaglighet som Ärkehertigen utsattes för under 1960-talet då Österrikes regering vägrade låta Ärkehertigen sätta sin fot på fädernejorden. Detta trots att Ärkehertigen under den mörka tiden på 30-talet gjorde allt som stod i hans makt och riskerade sitt liv för att förhindra att Österrike inlämmades i det ondskans imperium som då satte sina glupska käftar i närliggande stater.

Nu hedras Ärkehertigen med en statsbegravning värdig den Kejsare han borde ha varit.