Enligt vad som medddelas i Svenska Dagbladet synes det vara möjligt att påföljden för de norska illdåden skulle kunna bli 30 års fängelse och icke 21 års fängelse, detta genom åberopande av brott mot mänskligheten och folkmord.
Även om möjligheten till något längre strafftid är välkommen är detta icke tillräckligt. För de allra grövsta brotten måste varje samhälle ha en möjlighet att säkerställa att den brottslige aldrig någonsin mer får vistas öppet i samhället och njuta frihetens sötma. Huvudskälet för detta är respekten för offren och de anhöriga till dessa. För de som drabbats av en illgärningsmans brott kommer saknaden, sorgen och lidandet vara livslångt. För dessa har tillvaron slagits i spillror. Att utifrån detta släppa illgärningsmannen fri är fullständigt oacceptabelt.
Det straff som måste införas är livstids fängelse utan möjlighet till benådning. Detta gäller ock i vårt land där ordningen är sådan att ett livstidsstraff kan omvandlas till ett tidsbestämt straff. Denna sistnämnda strafform kan kan säkerligen även framdeles ha sin funktion men för de allra grövsta brotten behövs ett strängare straff.
Livstids fängelse utan möjlighet till benådning är ett alternativ till dödsstraffet. För missdåd av den typ som begåtts i vårt skandinaviska broderland skulle det utifrån ett rent moraliskt perspektiv gå att försvara dödsstraff. Den illdådare som så kallblodigt och utan minsta rörelse mördat, lemlästat och skadad ett ofattbart stort antal människor, däribland många unga - ja några rent av barn, måste rent moraliskt anses ha förverkat sin rätt att leva och skulle därför, likt landsförädaren Quisling, kunna ställas inför en arkebuseringspluton på Akershus fästning.
Dock finns utifrån ett rättstatsperspektiv ett problem med dödsstraffet och det är att fel och misstag i lagföringen icke kan rättas då straffet väl är verkställt. Denna princip väger tyngre än det i och för sig rättmätiga dödsstraff som skulle kunna utmäts och verkställas. Det enda alternativ som då står till buds, i denna form av de grövsta av alla grova brott, är livstids fängelse utan möjlighet till benådning.
Inlägg
PATRIK ENGELLAU Äktenskapsfrågan
-
Rubriken är namnet på en dikt av Gustaf Fröding som handlar om kärleken och
drömmarna men också om […]
16 timmar sedan
Vad jag har förstått så finns det även enligt gällande norsk lagstiftning möjlighet till "förvaring" på obestämd tid (5 år i taget), när den dömde anses så samhällsfarlig att han inte kan släppas fri.
SvaraRaderaVad gäller dödsstraffet så vore det visserligen moraliskt acceptabelt i sådana här fall, men jag tror ändå att alla, även barnamördare och terrorister, skall få chansen att tänka över sitt brott och söka förlåtelse hos sig själv, de anhöriga och i himlen.
joh925,
SvaraRaderaFörvaring synes förvisso vara en möjlighet. Dock utgår förlängning, som säges i kommentaren, utifrån en bedömning om samhällsfarlighet. Samhällsfarlighet är dock endast ena sidan av detta.
Den andra sidan är de drabbades perspektiv. För mig är det i princip, i fallet med grova brott av denna typ, närmast att betrakta som ett hån mot offer och deras anhöriga, vars lidande är livslångt, att någonsin låta missdådaren njuta frihetens sötma. Denna aspekt kan, såvitt jag förstår, icke hanteras genom förvaring.