Otillräcklig norsk stafflag

Även om det måhända icke är rätt tillfälle att just nu reflektera över påföljden för den illgärningsman som begått de fruktansvärda och avskyvärda brotten i Norge kan det ändå vara på sin plats att något kommentera den norska strafflagen.

I detta kan konstateras att Norge icke har något livstidstraff. Högsta påföljd är 21 års fängelse vilket således skulle innebära att den nu arresterade personen, om han befinnes skyldig av domstol och här näpses på strängaste sätt, åter kommer att få njuta frihetens sötma såsom en medelålders man. Detta är följden av den naiva syn på straff av allvarliga missdådare som alltför ofta får råda icke endast i Norge utan på många andra håll.

I ett brott som detta får det aldrig vara missdådarens så kallade "rehabilitering" som kommer i främsta rummet utan respekten för offren och deras anhöriga som drabbats av en sorg som är meninglös att beskriva i ord. Att illgärningsmän, som begår denna typ av missdåd, aldrig mer bör få njuta frihetens sötma borde vara en självklarhet för varje sansad lagstiftare.

Det finnes ock många skäl för att missdådare, som begår illgärningar som denna, borde straffas med döden. Rent moraliskt kan ett sådant straff anses rätt och riktigt. Dock, problematiken med dödsstraffet är att ett misstag i rättskipningen icke kan rättas efter straffets verkställande. Detta, och endast detta, gör att dödstraff rent principiellt icke bör förekomma i en rättstat även om skuldfrågan i ett enskilt fall är uppenbar.