Skriftställarens anklagelser mot staten Israel, från han av svavel osande penna, låter bland annat enligt följande:
"Får man ostraffat ockupera en befolkning, fördriva den, nyckfullt avrätta den, svika de blygsammaste försök till överenskommelser, startad upprepade krig mot lidande civila, envetet öka den ockuperade arealen, ..."
Den lögnaktighet och den fullständiga brist på bakomliggande orsakssamband, som herr Rettig visar, är fullständigt häpnadsväckande och vittnar om att herr Rettig icke har den ringaste kunskap om det historiska skeendet.
Låt oss därför klargöra följande grundläggande fakta:
- Staten Israel grundades år 1948 enligt beslut av världssamfundet. Tanken på ett nationellt hem för det genom årtusenden förföljda judiska folket hade väckts redan under 1800-talet och kommit att mer fast manifesteras i den så kallade Baulfortdeklarationen av år 1917. Märk väl att denna deklaration även uttryckligen tar upp icke judars rättigheter i området.
- Vid grundandet delades Palestina in i en judisk del, som blev staten Israel, och en palestinsk del.
- Palestinier och omliggande arabiska stater accepterade icke världsamfundets beslut utan gick direkt till anfall mot den nybildade staten Israel i ett enda syfte - att utplåna den. I denna konflikt flydde 700 000 palestinier från det judiska området och 800 000 judar från det palestinska området. Att antalet flyende judar var större än antalet flyende palestiner är något som nogsamt förtiges av alla de som vill staten Israel illa.
- Nästa öppna krigshandling var Suezkrisen 1956 då Egypten stängt Suexkanalen för israeliska fartyg, emottagit stora vapenleveranser från det då existerande vederstyggliga kommunistiska östblocket, blockerat Tiransundet och påbörjat stora truppförflyttningar till Sinai. Resultatet av denna konflikt, där det åter visades prov på Israels stora och hjältemodiga militära förmåga, blev en demilitarisering av Sinai och FN övervakning av Gaza.
- År 1967 piskades en allt mer hetsk stämning upp i arabvärlden där det högljutt ropades om staten Israels utplåning. Egypten bröt mot överenskommelsen från 1956 om Sinais demiltarisering och sände trupper till detta område samtidigt som Tiransundet åter blockerades. Då Israel nu insåg att ett illasinnat anfall nu var nära förestående gick man under den skicklige generalen Dayan till förebyggande angrepp varigenom fienden tillfogades förödande nederlag. I skyddande syfte ockuperades nu Sinai, Gaza, Västbanken och Golanhöjderna.
- År 1973 gick Egypten och Syrien till illasinnat blixtanfall mot Israel. Även denna gång kunde, efter en kritisk inledningsfas, fienden bringas på flykten och näpsas.
- År 1978, genom det så kallade Camp David-avtalet, slöts fred mellan Israel och Egypten. Kloka och framsynta ledare, Israels premiärminister, herr Begin och Egyptens president, herr Sadat, gjorde detta möjligt. Genom detta avtal erhöll Egypten åter full suveränitet över Sinaihalvön.
- År 1993 slöts det så kallade Osloavtalet mellan Israel och PLO överenskomms i princip om en tvåstatslöning baserat på 1967 år gränser.
- År 1994 ingicks så ock ett fredsavtal med Jordanien.
- År 2005 avvecklades de israeliska bosättningarna i Gaza och områdets förvaltning anförtroddes fullt ut den paletsinska myndigheten. Efter detta kom såsmåningom terroristorganisation Hamas till makten i Gaza, varvid PLO med våld kördes ut. Härefter påbörjade terroristorganisationen, i stor skala, fega raketangrepp mot civila mål i Isreael.
Av ovan framgår med all tydlig önskvärdhet att Israel hela tiden agerat i självförsvar och att Israel varit måna om att sluta fred med sina grannar Egypten och Jordanien. Härvid har stora ockuperade landområden och återlämnats. Skriftställaren Rettigs illasinnade och lögnaktiga påståenden om att "svika de blygsammaste försök till överenskommelser" och "envetet öka den ockuperade arealen" faller härigenom platt till marken.
Problemet i denna konflikt är icke Israel eller dess fredliga grannar Egypten och Jordanien. Ej är problemet den del av den palestinska samfälligheten som tillhör PLO vilken förklarat sin vilja till en tvåstatslösning.Problemet utgöres alltjämt av de illasinade och vederstyggliga krafter som alltjämt kräver staten Israels utplåning. Här finns i främsta ledet terroristorganisationen Hamas, som härskar på Gaza, och den syriska mördarregimen i Damaskus. Båda dessa understödjes flitigt av de medeltida mörkermännen i Iran, en stat som flerfaldiga gånger uttalat sig för staten Israels utplåning.
Såsom exempel kan nämnas terroristorgansiationen Hamas, från Gaza, urskiljningslöst beskjutet Israel med cirka 10000 Kassamraketer, som många gånger träffat civila mål. Vidare har Hamas genom självmordbombare och dödat och lemlästat kvinnor och barn på bussar i t.ex. Jerusalem. Att stödja Hamas är således detsamma som att stödja och bejaka mord på oskyldiga civila.
Det enda syftet med den nu aktuella aktionen "Ship to Gaza" är att öppna sjövägen till detta område i syfte att kunna införa vapen. Den 15 mars innevarande år kunde israeliska sjöstridskrafter uppbringa ett fartyg med vapenleveranser från Iran ämnade för Hamas i Gaza. Detta är något som alla fredsälskande borde besinna och utifrån detta kraftigt motsätta sig nämnda aktion.
Slutligen försöker tillskyndarna av den spektakulära sjöaktionen föra allmänheten bakom ljuset med påstående om att syftet skulle vara humanitärt. Hade syftet varit humanitärt, och om man haft verklig omsorg om Gazas prövade befolkning, skulle de humanitära förnödenheterna ha förts till en israelisk eller egyptisk hamn för att därifrån landvägen fraktas till Gaza. I detta sammanhang må ock nämnas att Israel redan idag genomför stora leveranser av förnödenheter till Gaza. Exemplevis fördes under senaste vecka 1111 lastbilslaster med 27 933 ton förnödenheter till Gaza. Dessa transporter fortgår vecka efter vecka. Av denna jämföresle framstår den spektakulära aktionen som rent futtig.
Avlutningsvis må deklareras att den enda vägen framåt är att staten Israels existens erkännes av alla parter och att en tvåstatslösning, utgående från 1967 år gränser, upprättas.
Leve det judiska folket!
Leve staten Israel!
Inlägg
Intressant, sannerligen intressant...
SvaraRaderaDen anonyma personen "Fältmarskalken" (som inte ens vågar diskutera undr sitt eget namn utan gömmer sig som en gatuterrorist) som på annan plats anser att det är att vara argumentslös när man påstår att den man diskuterar med är historielös och förfalskar historien gör nu EXAKT SAMMA SAK själv.
(Man ska inte spotta i motvind som de säger...)
Resonemanget är i övrigt intressant då allt som Israel gör utmålas med epitet som "hjältemod", "skicklighet" etc. Alla andra får epitet som "illasinnade", "vederstyggliga" etc.
Den sortens ensidighet kan aldrig ligga till grund för en konstruktiv lösning med båda sidors bästa för ögonen.
Det talas om raketbeskjutning och terrordåd mot israeliska civila. Borde inte i den fulla sanningens namn också nämnas den israeliska militärens dödande av civila, inte minst kvinnor och barn?
Och så var det frågan om tvåstatslösningen. Kruxet är att INGEN av sidorna tycks vara helt hemma i den. Israel vill ensidigt diktera villkoren för den, och den palestinska sidan är minst sagt splittrad.
För herr Rudberg, en representant för det som populärt brukar kallas för "kålsuparteorin", där det icke finns något ont eller gott, icke något rätt eller fel, utan där alla är lika onda/goda, dristar sig utan anförande av ett enda giltigt argument anklaga mig för historieförfalskning. Om herr Rudberg vinnlägger sig att föra en saklig diskussion måste han för var och en av ovanstående tio punkter anföra vad som är förfalskning.
SvaraRaderaStaten Isreal ville fred och icke krig då den grundades 1948. Närliggande arabiska stater och palestinier ville krig och icke fred - därför anfölls Israel omgående efter bildandet!. Detta bäste herr Rudberg är hela kärnan i problemet och inget som går att komma ifrån genom den typ av värderelativistiskt "snömos" med vilket herr Rudberg och hans gelikar söker försvara stöd till terroristorganistationer.
"Det talas om raketbeskjutning och terrordåd mot israeliska civila. Borde inte i den fulla sanningens namn också nämnas den israeliska militärens dödande av civila, inte minst kvinnor och barn?"
Civila offer i krig och konflikter är alltid fruktansvärda. Problemet i denna situation är att terroristorganisationen Hamas, som bekänner sig till fundamentalistiska muselmanska läror, fatalism och heligt krig, icke drar sig för att placera militära installationer mitt bland civilbefolkningen. Detta, om något, är syniskt och och i högsta grad föraktligt.
Herr Rudberg torde icke heller kunna förneka att Hamas låtit placera sprängmedel på unga män och kvinnor och låtit dessa agera som självmordbombare. Sjävmordsbombning och placering av militära installationer mitt ibland civila utgår från samma grundfundament och motiveras av att de männsiskor som på detta sätt mister sina liv blir martyrer och på detta sätt erhåller salighet.
"Och så var det frågan om tvåstatslösningen. Kruxet är att INGEN av sidorna tycks vara helt hemma i den. Israel vill ensidigt diktera villkoren för den, och den palestinska sidan är minst sagt splittrad."
Min bestämda uppfattning är att det både hos Israel och moderata palestinska krafter finns en uppriktig vilja att åstadkomma en tvåstatslösning.
Grundproblemet på den palestinska sidan är att det fortfarande finns starka krafter, företrädda av terroristorganisatione Hamas, vilken icke är medlem av PLO, men stödda av mördarregimen i Syrien och mullornas rättsvidriga regemente i Iran, som kräver staten Israels utplåning. Genom Hamas maktövertagande i Gaza går här utvecklingen i alldeles fel riktning.
Problemet på den isreliska sidan är tvivelsutan de bosättningar som finns på Västbanken och som rimligen måste utrymmas för att åstadkomma en tvåstatslösning. I fallet Gaza visade Israel att bosättningar kan utrymmas vilket ger vid handen att här finns en uppriktig kompromissvilja vilket bådar gott.
Nu var min poäng att Fältmarskalken gör sig skildring till hyckleri och dubbelmoral genom att själv göra det han(?) anklagat andra för att göra.
SvaraRaderaJag har för övrigt i detta (och andra) inlägg gett exempel på "Fältmarskalkens" något vidlyftiga umgänge med historiens skeenden. Det får räcka så.
Jag är inte någon anhängare av kålsuparteorien vilket vilken normalbegåvad och objektiv läsare som helst kan ta till sig genom att läsa det jag skriver.
Det är dock skamligt att meddelst olika epitet och ensidig skildring utmåla en part som helt igenom rätt och en annan som helt igenom fel.
Och så påståendet om att orsaken till att civila palestinier dödas beror på att Hamas placerar sin verksamhet inne i civila områden. Det förklarar inte alla de fall då civila skjutits ihjäl av den israeliska militären. Det förklarar inte utplåningen av hela byar.
Låt oss hoppas att de krafter bland såväl det israeliska som det palestinska folket som vill fred och samexistens får övertaget.
Herr Rudberg,
SvaraRadera"Jag är inte någon anhängare av kålsuparteorien vilket vilken normalbegåvad och objektiv läsare som helst kan ta till sig genom att läsa det jag skriver."
I sin agg mot mig anser således herr Rudberg mig icke vara normalbegåvad, endast utifrån det faktum att jag dristar mig till att göra en annan analys än herr Rudberg. I sanning en märklig argumentation. Nog framgår det väl ändå av herr Rudbergs inlägg att han anser att båda parters skuld är likvärdig? Har jag fel i detta kosnaterande? Jag ber ödmjukt om ett klarläggande svar på denna kärnfråga.
Det jag på ett mycket tydligt sätt visat, med referenser till ett antal historiskt belagda händelser, är att aggressionen kommit från den ena sidan, nämligen den sida som allt sedan 1948 krävt staten Israels utplåning. Jag står rakryggat för denna inställning och kommer aldrig någonsin låt mig bevekas av någon värderelativistisk argumentation där de grundläggande orsakssambanden förbises.
Hade hela den palestinska sidan erkänt rätten för staten Israel att existera hade denna konflikt alls icke haft den olycksaliga omfattning vi ser idag. Detta och inget annat är hela kärnan i problematiken.
"Och så påståendet om att orsaken till att civila palestinier dödas beror på att Hamas placerar sin verksamhet inne i civila områden. Det förklarar inte alla de fall då civila skjutits ihjäl av den israeliska militären. Det förklarar inte utplåningen av hela byar."
Nu refererar jag i tidigare inlägg till konflikten i Gaza och de krigshandlingar som ägt rum här. Här är det ett ovedersägligt faktum att militära installationer avsiktligt lagts i civila omgivningar. Förnekar herr Rudberg detta? Jag ber ödmjukt om ett svar.
"Låt oss hoppas att de krafter bland såväl det israeliska som det palestinska folket som vill fred och samexistens får övertaget."
Ja, häri kan jag endast instämma vilket dock åter förutsätter ett erkännade av staten Israels rätt att existera.
Hur vore det att koppla in läsförmågan?
SvaraRaderaKanske det inte är normalbegåvningen jag invänder mot utan fastmer objektiviteten?
Jag är inte ute efter att mäta skuld med måttstock. Med den attityden så tror jag att fred är omöjlig att uppnå...
Jag avvisar din redovisning av de s.k. grundläggande orsakssambanden. Du drar dem en liten bit längre och gör tolkningar av dem som ska passa med den åsikt du bestämt dig för att ha.
Frågan om Hamas lokalisering av sina verksamheter tror jag redan att jag har kommenterat.
Jag vill också uppmana dig att vara lite mer rakryggad och inte skutta mellan perspektiv för att det ska passa dina grundsyn. Ibland är det omliggande länder, ibland är det hela den palestinska befolkningen, ibland är det Hamas.
Bara för att Hamas i Gaza lägger verksamhet i civila områden raderar inte det faktum att israelisk militär genom många år utövat våld mot civila palestinier.
Herr Rudberg,
SvaraRadera"Jag är inte ute efter att mäta skuld med måttstock. Med den attityden så tror jag att fred är omöjlig att uppnå."
Här visar herr Rudberg att han i sin argumentation, medvetet eller omedvetet, utgår från värderelativistiska synsätt som ytterst står för principen att det icke finns gott eller ont och icke rätt eller fel.
Vidare har herr Rudberg alldeles fel när han påstår att jag först bestämmer en åsikt och sedan anpassar argmentationen kring detta. Herr Rudberg skall ha fullständigt klart för sig att min åsikt i denna fråga utgår från att upprätthållandet av internationell rätt är en ödesfråga för världsfreden.
I detta fall utgår jag från FN's resolution 181 av år 1947 som innebar en delning av Palestina i en arabisk del och en judisk del. Den judiska delen blev sedan grunden för staten Isreal år 1948 erkänd av FN. Detta är den rättsliga utgångspunkten från mitt resonemang vilket leder till konklusionen att de som ifrågasätter staten Israels existens har fel och handlar utifrån en rättsvidrig grund. Åter detta är hela kärnfrågan.
Det är förunderligt att herr Rudberg, likt katten kring en het gröt, irrar kring denna kärnfråga och inger sig i värderelativistiska resonemang istället för att klart och tydligt deklarera statens Israels rätt att existera och taga utgångspunkten i diskussionen utifrån detta.
Det jag sedan visat är att Israel härefter, gång på gång, utsatts för och avvisat angrepp från de krafter som velat dess utplåning. Att krig och våldskonflikter alltid drabbar civila är ingenting jag förnekat. Till herr Rudbergs tillfredställelse har jag inga svårigheter att medge att misstag alltid begås i krigssituationer och att då, såsom en självklar konsekvens, även Israel begått misstag. Detta är inget att hymmla med. Dock begås dessa misstag ofta av personer som är satta under stress och befinner sig i utsatta situationer.
Ett tema i herr Rudbergs argumentation är att jag är ensidigt. Av denna anledning blir jag högst förbluffat när jag läser herr Rudbergs slutmening där han skriver om "våld mot civila palestinier". Här måste jag göra herr Rudberg uppmärksam på att även civila israeler utsatts för våld av palestinier, och då icke enbart våld initierat av terroristorgansiationen Hamas, genom exempelvis stenkastning. Åter, jag har aldrig förnekat att situationen kännetecknas av en olycksalig våldsspiral som drabbar civila på båda sidor.
För att konflikten skall kunna lösas måste kärnfrågan lösas och detta innebär att alla inblandade parters erkännande av staten Israels rätt att existera. De som icke erkänner denna rätt är de som ytterst bär ansvar för våld och mänskligt lidande!
Fältmarskalken (även om det bär mig emot att använda den av dig orättmätigt och självsvåldigt påtagna titeln),
SvaraRaderajag har gång på gång uttryckt att en tvåstatslösning är den enda möjliga vägen.
Jag har också som MOTVIKT till Fältmarskalkens ensidiga påstående om våld mot civila israeler tagit upp det faktum att Israel har en lång historia av våld mot civila palestionier bakom sig.
Alltså - en mer nyanserad bild än den ensidiga.
(Sedan kan man ju undra om ungdomars och barns stenkastning ska besvaras med eld från automatvapen och granatbeskjutning...)
Jo, jag tror att det finns gott/ont och rätt/fel. Men det är inte så enkelt som att en part alltid i alla sammanhang har rätt och står för det goda. Påstår man det så har man nog behov av att skaffa sig en mer nyanserad förståelse av mänskligheten.
Herr Rudberg,
SvaraRadera"...jag har gång på gång uttryckt att en tvåstatslösning är den enda möjliga vägen."
Gott så även om jag har svårt att finna de explicita uttrycken för detta i herr Rudbergs inlägg.
"Jo, jag tror att det finns gott/ont och rätt/fel. Men det är inte så enkelt som att en part alltid i alla sammanhang har rätt och står för det goda. Påstår man det så har man nog behov av att skaffa sig en mer nyanserad förståelse av mänskligheten."
Herr Rudberg synes missförstå min argumentation som utgår från de grundläggande orsakssambanden där alla parters erkännade av staten Isrel är kärnfrågan. Det är utifrån denna fråga jag i detta fall definierar gott och ont samt rätt och fel. I denna kärnfråga är ingen kompromiss möjlig.
Att denna fråga lett till en olycksalig våldsspiral, där civila kommit att lida, är inget jag förnekat vilket klart framgår av mina inlägg. Att misstag har begåtts är heller inget som jag försökt undanhålla. Den dystra verkligheten är att det i världshistorien icke finns ett enda krig eller väpnad konflikt där inte misstag begåtts. Ingen är fullkomlig och så icke heller de som har att strida med vapen.
b
Dock, skulden till denna våldsspiral finns hos de krafter som verkar för staten Israels utplåning.
Slutligen är det min fasta åsikt att herr Rudberg borde hålla sig för god för att komma med överdrifter. Att stenkastning skulle besvarats med granatbeskjutning är inget jag känner till. Har nu detta skett ber jag i ödmjukhet herr Rudberg att referera till vad han avser med detta påstående.