Efter att på televisionen tagit del av födelsedagsfirandet för Kronprinsessan kan konstateras att den aktuelle programledaren, herr Emtenäs, synes vara synnerligen okunnig i etikettsfrågor.
Vid hälsningen av den Kungliga Familjen uttalade nämnde programledare, herr Emtenäs, såsom inledning på sin addressering "Ers Kungliga Högheter..." oaktat att såväl Hans Majestät Konungen som Hennes Majestät Drottningen var närvarande. Den korrekta adressringen skulle självklart varit: "Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter...".
Denna okunskap länder dessvärre nämnde programledare, herr Emtenäs, icke till någon heder. Ledningen för televisonen bör fortsättningsvis bättre tillhålla sina programledare att upprätthålla en korrekt etikett i adressering av medlemmar av den Kungliga Familjen.
Inlägg
PATRIK ENGELLAU Äktenskapsfrågan
-
Rubriken är namnet på en dikt av Gustaf Fröding som handlar om kärleken och
drömmarna men också om […]
16 timmar sedan
Likaledes vill jag göra "Fältmarskalen" uppmärksam på de grova etikettsbrott han själv upprepade gånger gjort sig skyldig i då han använt utländska kungligheters försvenskade namn istället för deras riktiga namn.
SvaraRaderaHerr Rudberg,
SvaraRaderaDet synes mig ha blivit en vana hos er att komma med hätska angrepp som saknar all proportion. Att som i detta fall, som gäller en konvension jag söker tillämpa på detta forum innbärande användning av svenska personnamn, i de fall de finns, är på intet sätt något "grovt etikettsbrott".
Denna fråga är något mer komplex än vad den synes vara i herr Rudbergs, i detta avseende, något begränsade föreställningsvärld. Diskussionen är heller icke ny utan har funnits i många sammanhang. Exempelvis läste jag för en tid sedan en artikel i frågan om språk och personnamn. Denna artikel tog såsom utgångspunkt och exempel benämningen av den förre påven Johannes Paulus. Nu har jag dessvärre icke artikeln för handen men dess essäns kan ändå rekonstuers genom att referera till hur nämnde påve benämndes på olika språk (allt enligt Vatikanens officiella hemsida):
- Italienskan: Giovanni Paulo
- Engelskan: John Paul
- Tyskan: Johannes Paulus
- Frenskan: Jean Paul
- Spanskan: Juan Paplo
Således kommer jag fortsätta att använda den konvension där vårt svenska språk användes för personnamn i det fall relevanta svenska sådana finnes.
Tack för klargörandet.
SvaraRaderaJag ber dock att hänvisa till UD:s anvisningar och även till det brittiska kungahusets information.
Frågan om påvens namn är inte relevant eftersom han är överhuvud för en världsvid kyrka, inte i första hand en stat.
Det finns inget element av hätskhet i mina påpekanden. Jag önskar bara att en sida som är noga med etiketten ska följa den etikett som gäller.
Såsom en ytterligare bakgrund till att jag valt denna konvention är att monarkier, i synnerhet historiskt, verkat i en synnerligen kosmopolitisk omgivning. Giftermål över statsgränser har varit ytterst vanliga. I samband med dessa har stavning av namn förändrats i det nya fäderneslandet medan den tidigare stavningen ofta behållits i det nya fäderneslandet. Understundom har även tilltalsnamn bytts. Till detta kommer att användningen av stumma bokstäver icke sällan är inkonsekvent.
SvaraRaderaFör mig som ägnar en del tid åt studier av de europeiska fursethusen och deras historia har det visat sig att denna min konvension varit mycket ändamålsenlig, icke minst då modern databehandlingaapparatur användes då denna kräver någon form av normering.
Jag invänder med bas i de konventioner som de europeiska kungahusen själva använder. När t ex det svenska kungahuset omtalar (munstligt eller skriftligt) så använder man de korrekta namnen på utländska kungliga personer. Jag kan t ex hänvisa till gästlistor etc vid det senaste kungliga bröllopet i Sverige.
SvaraRaderaJag tror heller ingen skulle omtala Danmarks drottning som "Margareta" eller Norges tidigare kung som "Olof".
Herr Rudberg,
SvaraRaderaFör att ytterligare beröra komplexitetn av denna problematik kan det belgiska konungahuset utgöra ett åskådningexempel. Belgien är som bekant ett tvåspråkigt land med franskan och nederländskan (eller dess belgiska variant flamländskan) som språk.
Vidare är förhållandet att den belgiske tronföljaren, hertigen av Brabant, har ett namn vilket skrives olika på nämnda språk. På franska nämnes han "Philippe" och på nederländska "Filip". Att här välja den rätta benämningen, om denna endast skall utgå från hans benämning i hemlandet, är i sanning en grannlaga utmaning.
Vi kan ock ta fallet med det nu aktuella Huset Habsburg som härskade i Österrike-Ungern, vilka sedan 1867, var två likställda statsbildningar med huset Habsburg på tronen.
I fallet Ärkehertig Otto skiljer stavningen mellan tyskan och ungerskan endast maginellt, Otto respektive Ottó. Värre blir det när vi kommer till Ärkehertigens söner Ärkehertigarna Karl och Georg vilka på ungerska benämnes Károly och György.
Jag förnekar icke att andra konventioner används lika lite som jag har något principellt att invända mot dessa. Dock, för mitt ändamål har jag funnit det mer ändamålsenligt att, där så är möjligt, använda den svenska benämningen.
Det är bara att beklaga att en person med de strävanden som du säger dig ha väljer att i ett sammanhang negligera den etikett och den sedvänja som gäller, medan du i ett annat sammanhang lutar dig just på samma etikett och sedvänja för att argumentera för att du gör på ett visst sätt.
SvaraRaderaJag anser inte att personlig bekvämlighet och ändamålsenlighet ska äga företräda framför den etikett och allmänt vedertagna praxis som gäller namn på kungliga personer utanför deras egna länder.
Jag tycker att du borde respektera det svenska hovets praxis i den här frågan.
Jag har ovan redogjort för vad som ligger bakom den konvension som används vilket kan sammanfattas enligt följande:
SvaraRadera(1) Monarkin är till sin natur kosmopolitisk innebärande att namnstavning, och ibland även tilltalsnamn, förändras när någon gifter sig över statsgränserna.
(2) Vissa monarkier, både nu befintliga och historiska, är flerspråkiga vilket på intet sätt gör det självklart vilken namnstavning som är lämpligast att välja.
Ovanstående skäl (1) och (2) gör att frågan om stavning icke är fri från komplexitet. Av denna anledning har jag funnit det ändamålsenligt att såsom konvention använda den stavning på namn som gäller på det språk jag skriver vilket i fallet med detta forum är svenska.
Jag beklagar ånyo att Fältmarskalken väljer att gå emot den praxis som används av det svenska hovet. (Samma praxis används även av andra kungliga hov, t ex omnämns inte vår monark som "Charles" vid besök i England.
SvaraRaderaVad gäller det belgiska kungahuset så använder man själva internationellt den franska namnvarianten.
När någon skiftar namn pga giftemål över landgränserna är det det NYA namnet som gäller.
Det synes mig dessvärre som att herr Rudberg är något bristfälligt informerad om de faktiska förhållanden i tvåspråkiga länder.
SvaraRaderaOm herr Rudberg tager sig tid att gå in på det belgiska konungahusets hemsida och där välja det nederländska språket kommer han att finna att Hertigen av Brabant benämnes Prins Filip och inget annat.
Det gör ingen skillnad att det belgiska kungahuset använder båda namnformerna på sin hemsida. I internationella och officiella sammanhang använder man den franska namnformen, t ex vid statsbesök utomlands.
SvaraRaderaDock synes det mig en smula underligt att "Fältmaskalken" väljer att gå emot den praxis som används av det svenska hovet. (Samma praxis används även av andra kungliga hov, t ex omnämns inte vår monark som "Charles" vid besök i England.)
Vad gäller Storbritanniens kungligheter bör inte tvåspråkigheten kunna användas som argument.
Jag har ovan redovist de skäl som ligger bakom den namnstavningskonvention jag tillämpar på detta forum och denna står jag fast vid. Jag förnekar inte att det finns andra konventioner och att det kan finnas goda skäl för dessa i de omgivningar de används.
SvaraRaderaNär det sedan gäller den belgiska språkfrågan så kan jag försäkra herr Rudberg att denna ingalunda är vare sig enkel eller okomplex. Under ett år verkade jag en del i det tvåspråkiga Bryssel och kunde i detalj studera hur tvåspråkigheten hanterades och det omfattande oskrivna regelverk som är förenat med denna företeelse. Här är det min alldeles bestämda uppfattning att Hertigen av Brabant heter "Prins Filip" för en flamländare och "Prince Phillipe" för en franskspråkig och att det tas illa upp om namnet refereras på "fel" språk.