Nu måste det vara nog

Svenska Dagbladet låter meddela att en straffånge, intagen på en sinnesklinik för straffångar, och dömd för de vämjligaste brott som tänkas kan, släppts ut obevakad på permissioner varvid han pånytt, helt ostört kunnat återuppta sina perversa och djupt avskyvärda gärningar, och begått ofattbart fruktansvärda övergrepp mot en blott 5 år gammal flicka. Det finns icke ord att uttrycka den avsky som varje hedervärd medborgare måste känna inför detta.

I detta visas än en gång den flathet och ofattbara naivitet som samhället, och vederbörande myndigheter, visar i det att straffångar, som begått de avskyvärdaste av brott, ges förtroende att åter vistas fritt i samhället. I fall som detta måste samhället tillämpa en villkorslös stränghet i det att denna typ av straffångar hålles bakom lås och bom intill dess de avlider. Detta då det aldrig någonsin går att garantera att de icke återfaller till utövandet av sina vämjeliga laster.

För att komma tillrätta med dessa oacceptabla bristfälligheter måste ovillkorligen straffskalorna, inklusive de delar som avser straffångars intagning på sinnesklinik, överses i syfte att möjligöra att dessa avskyvärdamissdådare kan hållas inom fängelsets eller sinnesklinikens murar på livstid. Statsrådet Ask bör här skyndsamt ta ett initiativ som så snart det låter sig göra kan läggas på Riksdagens bord.

Ansvaret i detta faller ock tungt på chefen för sinneskliniken för straffångar, vilken beviljat de ifrågavarande permissionerna. Denne chefsperson kan icke vara vuxen sin uppgift, varför vederbörande myndigheter ofördröjligen bör säkerställa att denne frånskiljes från eventuella chefsbefattningar, som ger rättighet till permissoners beviljningar. Åklagare bör också å det snaraste inleda en förundersökning om tjänstefel mot denne lättsinnige chefsperson. Under tiden utredning pågår måste den nämnde chefsperson helt avstängas från sin arbetsplats.