söndag 6 april 2014

Det Ryska Kejserliga Huset - En Översikt

Då en restauration av Monarkin i Ryssland vore högst önskvärd i den rådande situationen ges här en översikt av det Kejserliga Ryska Huset med utgångspunkt från Kejsar Peter III, vilken var av Huset Holstein-Gottorp och dennes gemål Kejsarinnan Katarina II, som var av Huset Romanov.

 
Det Ryska Kejserliga Huset med dess Kejsare och Tronpretendenter
 
Den Ryska Tronföljden utgår såsom den är stipulerad av huslagen, den så kallade Paulinska lagen, given av Kejsar Paul I år 1797. Enligt denna gäller att tronen ärvs enligt primogenitur på svärdssidan. Saknas i ätten arvsberättigade ättlingar ärvs tronen av kvinnlig arvinge enligt primogeniturs. Lagen förutsätter och att varje ättling är sprungen ur ett dynastiskt äktenskap.
 

Om endast hänsyn tas till primogenitur skulle arvingen till den Ryska Tornen vara Hans Höghet Prins Nikolaus. Hans Höghet är dock sprungen ur ett morganatiskt äktenskap varvid hans rätt till Tronen förfaller. Då det icke heller finns några andra manliga arvingar, vilka är sprungna ur dynastiska äktenskap, övergår arvsrätten enligt primogenitur till kvinnosidan där Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Maria, Storfurstinna av Ryssland.

Förvisso finns det de som hävdar, däribland den Romanoviska Familjestiftelsen med Hans Höghet Prins Romanov som överhuvud, att Storfurstinnan icke är sprungen ur ett dynastiska äktenskap i det att hennes moder, Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinna Leonida, av det Georgiska Fursterliga Huset Bagration of Mukhrani, icke skulle vara furstligt.

Argumentationen för att Storfurstinnan Maria icke skulle vara sprungen ur ett dynastiskt äktenskap synes dock vara synnerligen tunn. Genom att överhuvudet för den Ryska Kyrkan, Patriark Kirill I, Patriark av Moskva och Ryssland, år 2013 förklarat Storfurstinnan som det Kejserliga Ryska Husets Överhuvud torde frågan vara i det närmaste utredd och avgjord.

2 kommentarer:

  1. Man kan även tänka sig en de facto restauration utan att det företes en endaste omröstning. Då skulle Tsaren (rätt titel även på en kvinna?) börja vara med vid olika ceremonier, inleda dumans sessioner, vara med vid regeringsmöten o.s.v. Det gäller förstås de andra republikerna i Europa också. Frågan är bara om politikerna har något behov av det. Just nu kan jag bara tänka mig en kandidat, nämligen Ungern.

    Fr

    SvaraRadera
  2. De europeiska stater som kommit längst i nämnda avseende torde vara Serbien och Montenegro. I Serbien deltar Kronprins Alexander regelmässigt i viktigare statsceromnier. I Montenegro erkänns furstehusets status och konstitutionen medger att furstehuset kan företräda staten Montenegro på statsledningens uppdrag och under iakttagande av fullt statsprotokollet.

    SvaraRadera