fredag 18 november 2011

Monarki och Demokrati

Republikanen söker icke sällan argumentera för ett motsatsförhållande mellan Monarki och Demokrati. Hela denna argumentation bygger på att ett stort antal egenskaper okritiskt tilldelas begreppet Demokrati medan man bortser ifrån att hela kärnan i Demokratin icke är något annat än en väl lämpad ordning att fatta gemensamma beslut. Beslut inom samhällerliga gemenskaper såsom stater, provinser, städer och kommunala entiteter av olika slag.

En av förra århundrades mest framsynta och skickliga statsmän, den brittiske försteministern, Sir Winston Churchill, var en av de som tydligt insåg Demokratins begränsningar. Han formulerade detta enligt följande:

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna."

För att Demokratin, vars yttersta beståndsdel utgörs av majoritetsbeslutet, skall fungera måste den ovillkorligen sättas in i sitt sammanhang och den får aldrig urarta tillförmån för majoritetens oinskränkta makt över minoritenen. Demokratin måste alltid sättas i relation till Naturrätten (Ius Naturale).

Redan i den  Nikomakiska etiken formulerar Aristoteles begreppet och beskriver det:

"Av den politiska rättvisan är en del naturlig och en del juridisk"

Innebörden av detta är ytterst att är att en rättvissans ena del är en för varje människa naturlig rättighet som icke något politisk system äger rätt att inskränka. Den andra delen, juridiken, är den del som är förknippad med det vi i dagligt tal kallar politiska beslut. Varje människas naturliga rättigheter är bundna till den mänskliga naturen och därigenom ytterst givna oss av vår Skapare.

Varje politiskt system måste vara ytterst varsamt med att inkräkta på naturrätten. Slutsatsen blir att såväl ett monarkistiskt envälde som ett demokratiskt system, där majoritetens oínskränkta makt över minoriteten råder, leder fel. Att de i vår tid mest avskyvärda statsformerna, byggda på de totalitära ideologierna kommunismen och nationalsocialismen, är naturrättens fiender är en självklarhet.


Baron  Montesquieu (1689-1755)

En av de som dragit de mest lysande slutsatserna utifrån naturrätten är baron Montesquieu.
Baron Montesquieu menar att friheten har en fundamental betydelse i en stat och att denna frihet endast kan tryggas genom att medborgarna icke kan tvingas till annat än vad lagen påbjuder och icke hindras ifrån det lagen tillåter. Häri ligger onekligen grunden för rättstaten. Vidare är baron Montesquieu tydlig med att all form av makt ovillkorligen måste begränsas. Baronen lär oss:

"...det är en evig erfarenhet, att varje maktinnehavare frestas att missbruka sin myndighetgår tills han möter gränser"

Den slutsats som baron Montesquieu drager är att friheten bäst kan uppnås inom ramen för en monarkistisk statsform byggd på maktdelning mellan den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten vilka skall vara sins emellan oberoende. Denna syn är bärande i vår regeringsform av år 1809. Grunden är att lagstiftningen tillkommer Riksdagen, den verkställande makten, under lagarna, tillkommer Konungen och den högsta dömande dömande makten tillkommer Högsta Domstolen.

I vårt land utövas Demokratin, eller folkstyret, ytterst av Riksdagen, som sedan långeliga tider haft en viktig roll gällande såväl lagars stiftande som skatters bevillning. Detta är i grunden en god ordning att fastställa de ramar under vilka samhället skall verka. Problemet uppstår när den verkställande makten, såsom i vårt land, är direkt beroende av Riksdagen. Med denna ordning är det oerhört svårt, för att icke säga omöjligt, att utöva en oväld myndighetsutövning, utifrån lagarna samtidigt som samma myndighetsutövande makt står under påverkan av riksdagsmajoriteten, vilken kan vara oerhört liten, att icke strikt efter lagrana utan utifrån rent politiska syften. Detta inkräktar i största måtto på naturrätten och rättssäkerheten.

Den enda möjligheten vi känner är att ställa den verkställande makten under en oberoende institution och i detta är Monarkin den mest lämpade lösningen. Vi talar här i egentlig meningen icke om någon i strikt mening personlig konungamakt utan om en myndighetsutövning som sker via ovälda ämbetsmän under Konungens beskydd. Konungen är här den yttersta garanten för den verkställande maktens oväld.

Konklusionen av detta resonemang är att Monarkin och Demokratin är varandras förutsättningar i ett fritt samhälle som grundar sig på naturrätten.

tisdag 15 november 2011

Deras Majestäter gav lunch för herr Juholt

Hovet låter meddela att Deras Majestäter Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertiga av Jämtland och Drottning Silva, Sveriges Drottning, idag på Kungliga Slottet gav lunch för ordföranden i socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Vid lunchen närvarade ock Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland.

Hans Majestät tillämpar ordningen att ge lunch för såväl nytillträdda partiledare som nytillträdda statsråd. Samma ära vederfors den 27 oktober således även statsrådet och chefen för näringsdepartementet fru Lööf.

Att Hans Majestät på detta sätt får tillfälle att möta ledande politiker från alla läger synes vara mycket bra och värdefullt. Härigenom visas att Konungen står över politiken och därigenom är en företrädare för alla medborgare oavsett politisk hemvist.

Det är i sanning beklagligt att vår konstitution icke bättre förmår utnyttja Konungen och Monarkin såsom en obunden kraft i samhälle och stat.

Herr Assange synes göra våld på rättsprocessen

Den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange beter sig allt mer märkligt. Det senaste i detta anmärkningsvärda fall är att herr Assanges synes hålla på att anlita en PR-byrå för att på något sätt arbeta för hans sak. Detta är i sanning högst rättsvidrigt och förkastligt då denna så skall avgöras av en domstol. Att den misstänkte herr Assange tar detta steg visar hur skrupelfri denne publicist är i det han uppenbarligen tror sig kunna påverka en opartiske domstol genom PR.

Självklart får rättsäkerheten får under inga som helst omständigheter påverkas av en PR-byrå. Helt visst är ock att herr Assange kommer att bli besviken om han tror att de skandalösa medel han tar till kommer att hjälpa hans sak. Det är endast en opartisk domstol som har att avgöra om den misstänkte herr Assange är skyldig till de grova brottsanklagelserna och om så är fallet även näpsa honom med laga dom.

Föredömligt nog har direktör Nyström, styrelseledamot i branchorganisationen Svenska PR företagen, en debattartikel i Svenska Dagbladet klart deklarerat det olämpliga i att en PR-byrå erbjuder sina tjänster till den misstänkte herr Assange. En som däremot uppenbart saknar även den mest fundamentala kunskap om vad rättsäkerhet innebär är en herr Yams, verksam vid PR-byrån Agera PR, som i en replik går till attack mot direktör Nyströms välavvägda och välformulerade ståndpunkt.

Den PR-byrå, som på detta sätt verkar låta sig köpas och solkas, är Ullman PR. Innehavaren av denna byrå herr Ullman synes vara socialist i det att han verkat inom socialdemokratiska arbetarpartiet och där även har haft reklambyråansvaret för hela valkampanjer.

Det är nu viktigt att utlämningsprocessen kan avgöras så snart som möjligt så att herr Assange med fångtransport kan överföras till riket och där placeras i häkte intills dess åklagare avgör sakens vidare gång.

lördag 12 november 2011

Sekten "republikanska föreningen" utdelar tvivelaktigt "pris"

Sekten "Republikanska föreningen" har idag låtit utdela sitt löjeväckande så kallade "pris" vilket går under namnet "Årets republikan". I år har detta pris tilldelats en redaktör Andersson, som även gjort sig känd som Gudsförnekare och ateist. I sitt smutsiga värv under året har redaktör Andersson låtit publicera oanständigheter rörande den väntade Kungliga nedkomsten. Bland övriga högst tvivelaktiga "meriter" som redaktör Andersson kan stoltsera med är att hon i ett av de så kallade "Sommar-programmen" i radio år 2005 smädade vår Frälsare.

Att sekten utser en smädarska av såväl vår Frälsare som av vårt Konungahus säger allt om detta vederstyggliga sällskap.

Konungasmädaren Althin förnekar sig icke


Vår Högaktade Konung Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

I Svenska Dagbladet går åter konungasmädaren och advokaten Althin, ordförande i den illasinnade sekten "Republikanska föreningen", till angrepp mot vår högaktade Konung och hans Hus. Inlägget är ock undertecknat av sektens vice ordförande, förra riksdagsledamoten fröken Streijffert. I sin pamflett avslöjar advokaten sig själv mycket tydligt. Trots en försäkran om att vilja föra en "seriös debatt" drar sig icke den fege advokaten att knyta an till den förtalskampanj som de ljusskygga republikanerna ägnat sig åt men som fallit platt till marken.

Skamligast av allt är de insinuationer den fege advokaten gör mot Hennes Majestät Drottningen. Åter försöker denne skammens advokat att förtjäna judapenningar genom att dra fram, den för debatten fullständigt irrelvanta frågan, om Hennes Majestäts faders göranden och låtanden före det att Hennes Majestät ens var född. Sakförhållanden i frågan har för övrigt nogsamt utretts av förre riskarkivarien doktor Norberg.

Det anstår verkligen icke en medlem av det hedervärda Advokatsamfundet att på detta sätt svärta Hennes Majestät Drottningen genom händelse som inträffade före hennes födelse. Man kan med fog fråga sig vad advokaten Althin, som inom rättsväsendet icke sällan varit försvarsadvokat, skulle ansett om den åklagare som fört en motsvarande besinningslös argumentation. Det enda detta visar är de fega republikanernas stora desperation. Advokaten Althin gör sig själv till största åtlöje genom sin ohederliga argumentation och borde skämmas. Var advokaten Althin i besittning av någon slags heder skulle han skyndsamt framföra en ursäkt till Hennes Majestät Drottingen för de oförskämdheter han visat prov på.

Leve Monarkin!

Gud bevare Konungen och Fäderneslandet.

fredag 11 november 2011

Okunnigt om orsaken till Palestinaproblemet

 I Svenska Dagbladet låter idag en organisation vid namn Settlers Watch, representerad av herrarna Mosskin och Svahn, ondgöra sig över israeliska bosättningar. Hela syftet med den pamflett som publiceras i nämnda tidning synes vara troliggöra att den stora frågan för Paletsinafrågans lösning skulle vara bosättningarna. Inget kan vara mera fel och herrarna Mosskin och Svahn gör knappast sitt intellekt rättvisa när de i sin enfald argumenterar utifrån detta.

Hela roten till Palestinaproblemet är att vissa palestinska organisationer och några stater i området, särskilt terroristorganisationen Hamas som behärskar Gaza, och grannlandet, det blodbesudlade tyrraniet Syrien, kräver statens Israels utplåning. Den dag alla erkänner staten Israels rätt att existera kommer ock bostättningsproblematiken att kunna lösas.

Att Israel är berett att uppge bosättningar visades tydligt i samband med att alla bosättningar i Gaza utrymmede. Detta lönades dock icke med fred och försoning av terroristiska palestinska krafter. Tvärtom gjordes Gaza till en bas för besinningslösa raketanfall mot civila i Israel och ett rekryteringsområde för självmordsbombare som dödade ock lemlästade icke endast män utan och kvinnor och barn.

Utifrån detta borde det vara uppenbart att en ensidig utrymning av bosättningarna på Västbanken utan alla palestinska organisationers oförbehållsamma deklaration om staten Israels rätt att exisiera är rent av dumdristig. Herrana Mosskins och Svahns förmåga till ett rationellt resonemang i denna fråga måste dessvärre starkt ifrågasättas.

Den stora navitiet som kännetecknar organísationen Settlers Watch och dess företrädare, herrarna Mosskin och Svahn, är näst intill ofattbar. Icke ens i en bisats, i sitt okunniga alster, förmår man att nämna grundproblemet i hela frågan - staten Israels rätt att existera. Situationen i tyrraniet Syrien, där 1000 och åter 1000 människoliv släcks av den blodsbesudlade mördaren Assad synes icke heller nämvärt bekymra artikelförfattarna.

Konung Konstantins uttalar sig om den grekiska situationen

Hans Majestät Konung Konstantin II, Hellernas Konung

Konung Konstantin, Hellernas Konung, har enligt det grekiska hovet låtet uttala sin ståndpunkt om den katotiska situation som rått i Grekland. I ett mycket skarpt uttalande den 9 november lät Konungen uttala följande:

"Hånet mot det grekiska folket och de demokratiska instititionerna måste upphöra"

Det torde vara uppenbart för var och en att ett återkallande av Konung Konstantin till Grekland väsentligt skulle bidraga till att stabilisera situationen i landet. Såsom Konung står han över politikens lismande och ränker och har härigenom en viktig uppgift att fylla.

torsdag 10 november 2011

De lismande grekiska polikernas fall

Så har då änteligen den grekiske försteministern herr Papandreou avgått efter att ha fört sitt land till ruinens brant och även överträtt dess kant. Herr Papandreou och andra lismande politiker, oavsett deras hemvist på den politiska skalan, har det gemensamt att de besotter den egenskapen att de hellre värnar om det egna återvalet än om en över tiden sund politik.

Det dessa lismare icke förstår är att det i längden ej kan bakas mer bröd än vad det växer säd på åkern. Visst kan bröd bakas för lånat mjöl men mjölet skall återgäldas och det kräver att eget mjöl någon gång males i överskott. Denna mycket enkla sanning är tydligen oändligt svår att förstå för de oansvariga politikerna.

Nu har det kloka steget tagits i Grekland att tillsätta en regering bestående av ovälda ämbetsmän, under den omvittnat kompetente doktor Papademos, vilket är en god ordning. Förvisso är denna regering endast en interimslösning intills dess att nya politiker skall taga vid efter ett nyval. Här borde man istället överväga att även framgent ha en oväld regering som förmår att agera oegennyttigt, något som de lismande politiker sällan förmår.

Ytterst handlar det om den sunda makdelningsprincip som säger att lagstiftande och verkställande makt bör skiljas åt. Politikernas ansvar är att genom lagar sätta ramarna medan den verkställande maktens ansvar är att ovält tillämpa lagarna.

Konungariket Greklands vapensköld

Vad som ock bör ske är att återupprätta Monarkin så att den ovälda verkställande makten kan ställas under en Konungs beskydd. Detta tillför även stabilitet, kontiunuitet och harmoni till det idag mycket sargade landet Grekland.

fredag 4 november 2011

Konungen stärker utrikespolitiken

Varje gång Konungen dristar sig att uttala något höjes genast försåtliga röster vars yttersta syfte är att misskreditera Konungen och Monarkin.

I det nu aktuella fallet har Konungen uttalat sig om den kaotiska och svårbegripliga situationen i Grekland. Andemeningen i det Konungen kungjort såsom sin åsikt skiljer sig icke det ringaste från den utrikespolitik som drives av regeringen. Tvärtom är det så att Konungen genom sitt uttalande stärker utrikespolitiken genom att på detta sätt explicit ställa sig bakom vårt lands officiella ståndpunkt, uttalad av regeringen, i denna fråga.

Självfallet skall Konungen vara mycket restriktiv med uttalanden av detta slag. Kungsord måste reserveras för de situationer där allvaret är stort. Den grekiska frågan är dock en fråga av största allvar varför Konungens uttalande är såväl befogat som värdefullt.

Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) - en högst tvivelaktig organisation

I Svenska Dagbladet låter en organisation under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) uttrycka sitt missnöje över den svenska regeringens kloka och väl underbyggda beslut att rösta nej till ett palestinskt medlemskap i UNESCO. UNESCO är en mellanstatlig organisation och då Palestina icke är någon stat är regeringens ståndpunkt i denna fråga både logisk och riktig.

Det må vara att den enda rimliga lösningen av Palestinafrågan är en tvåstatslösning. En tvåstatslösning förutsätter dock att båda parter respekterar och erkänner varandra. Huvudproblemet i detta är att terroristorganisationen Hamas behärskar Gaza, som är en del av den palestinska myndighetens territorium. Hamas kräver alltfort staten Israels utplåning varför en tvåstatslösning i dagsläget är helt omöjlig. Först den dag då alla ledande palestinska organisationer oförbehållsamt erkänner staten Israels rätt att existera är en diskussion om en tvåstatslösning meningsfull.

Studerar man något organisationen under namnet Judar för israelisk-palestinsk fred (JIPF) finner man många betänkligheter. Bland ledande företrädare finns kommunister. En av dessa är docent Ascher, vilken är medlem av det veterstyggliga stalinistpartiet Kommunistiska Partiet. En annan företrädare är tonsättaren herr Feiler, vilken i föregående års riksdagsval ställde upp för kommunistpartiet (vilket kallar sig vänsterpartiet).

Båda dessa kommunister, docent Ascher och herr Feiler, deltog i den spektakulära aktionen Ship-to-Gaza 2010. En aktion som syftade till att öppna upp försörjningslederna till Gaza i syfte att förenkla införandet av vapen till terroristorgansiationen Hamas.Vapen med vilka terroristorganisationen sedan skulle kunna sprida skräck hos Israels folk.

Nämnda organisation framstår således som en högst tvivelaktig och ljusskygg. Ledande företrädare har samarbetet med terroristorganisationen Hamas, en organisation som vill utplåna staten Israel och som därigenom hör till det judiska folkets främsta fiender. Organisationen Judar för isrealeisk-palestinsk fred synes alltså vara något som rent av kan betecknas som en skamlig landsförädisk organisation.