Föga förvånande om arrestanten Breivik

Svenska Dagbladet låter idag meddela att den för de fasansfulla norska illdåden misstänkte arrestanten Breivik efter en genomförd så kallad rättspsykiatrisk undersökning har befunnits såsom högeligen sinnessjuk. Arrestanten bedöms vara psykotisk och synes ha de mest häpnadsväckande vanföreställningar om den av honom inbillade Tempelriddareorden och att arrestenten själv skulle bli regent i Europa. Detta är icke något annat än ren dårskap av allra största mått.

Dock torde det vara så att det är få som höjer på ögonbrynen över den rättspsykiatriska undersökningens resultat. Endast en dåre kan vara i stånd att begå de bestialiska och ofattbart grymma brott som misstänks ha genomförts av arrestanten. Det är i sanning bekymmersamt att samhället, och det torde icke endast gälla det norska utan dessvärre ock det svenska, icke förmår att identifiera dessa personer. Följden av den psykiatrireform som genomfördes år 1995 är att det finns personer, vilka vistas fritt i samhället, som icke är vid sina vätskors fulla bruk och därigenom utgör en fara såväl för sig själva som för andra. De hemskheter som inträffat i vårt norska broderland gör att det finns starka skäl att ompröva det regelverk som sjösattes i samband med psykiatrireformen.

Hertigen av Cambridge i sjödrama

Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus

Svenska Dagbladet låter meddela att Hans Kunglig Höghet Prins Vilhelm, Hertig av Cambridge, Greve av Strathern och Baron av Carrickfergus, idag såsopm pilot på en helikopter deltagit i räddningen av två sjömän efter det att deras fartyg förlist i Irländska sjön. Hertigen, som tjänstgör såsom flyglöjtnant (Flight Leutenant) vid 22 skvadronen i Kungliga Flygvapnet (Royal Airforce), har även tidigare deltagit i sjöräddningsoperationer.

Inom brittiska Konungahuset gör även de närmast arvsberättigade aktiv tjänst inom krigmakten. Således deltog Hertigens faderbroder Hertigen av York i Falklandskriget 1980. Hertigen broder, Hans Kunglig Höghet Prins Harry av Wales, tjänstgör såsom helikopterpilot.

Hertigen av Cambridge såsom överste i det Irländska Gardet

Anmärkning: Graden flyglöjtnant (Flight Leutenant) klassificeras såsom OF-2 i NATO's klassificering av militära grader vilket i vårt svenska flygvapen motsvavar kapten. Hertigen är ock löjtnant (Leutenant) i Kungliga Flottan (Royal Navy), en grad som i vår svenska flotta motsvarar kapten. Vidare är Hertigen kapten (Captain) i Brittiska Armen (British Army), en grad som i vår svenska armé motsvarar kapten.

Utöver ovanämnda operativa militära grader innehar Hertigen ock militära hederstitlar såsom Commander-In-Cheif inom Kungliga Flottan (Royal Navy) samt överste (Colonel) för det Irlänska Gardet (Irish Guard).

Sekulär dumhet av största mått

Vår Kyrkas huvudhelgedom Uppsala Domkyrka

Idag på en av vår Kyrkas stora glädje- och högtidsdagar uppmärksammar Svenska Dagbladet ett sorgesamt faktum i de Skolverkets regler som syftar till att förmena vår Kyrka rätt att undervisa om Evangeliet. Särskilt aktuellt är detta vid glädjehögtiden Advent då skolklasser under långerliga tider begett sig till Herrens hus för att ta del av glädjebudskapet, ett glädjebudskap som präster, enligt Skolverkets regler, nu synes vara förhindrade att framföra.

Ur nämnda regelverk kan bland annat följande citeras angånde vad som får förekomma vid en skolklass besök i en Kyrka:

"En sådan samling kan dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse.

Det är heller inget som hindrar att en adventssamling hålls i en kyrka och därmed kan även en präst finnas närvarande under förutsättning att prästen inte förmedlar ett religiöst budskap enligt ovan. Prästen kan dock i egenskap av ”värd” hälsa välkommen. Det kan också vara möjligt att sjunga en enstaka psalm om denna kan sägas vara tydligt förknippad med traditionen, dvs. att jämföra med att ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid en skolavslutning."

Var ock en inser hur skamligt och föraktligt detta regelverk är, ja det är sekulär dumhet av största mått. Vi måste åter våga stå upp för att vårt land sedan 1000 år är ett kristet land och att det så måste förbli. Varje land behöver fasta värderingar att hålla sig till och i detta är Kristendomen en omistlig del.

Det är lätt att instämma i redaktör Ludvigssons ytterst kloka konstaterande i Svenska Dagbladet:

"Förhoppningsvis säger Svenska kyrkans präster nej till detta. Det måste vara ett omöjligt uppdrag för en präst att fira advent utan religiösa budskap."

Regeringen bör snarast föranstalta om att det dumhetens regelverk, som förekommer idag förändras och om så krävs genomföra nödvändiga lagändringar. I detta är det ock naturligt att åter göra kristendomskunskap till ett obligatoriskt ämne i skolan. Det finns ingen som helst anledning att rädas för att åter lära ut Tio Guds Bud och Kärleksbudskapet. Med bättre kunskap om den bibliska historien ges ock en fördjupad förståelse för hela vår civilisations fundament och utveckling.

Må alla få ta del av det glada budskapet:

"Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
[Matt 21:9]

Kommunismens ofattbara grymhet

Även om den röde satans lakejer slutgiltigt körts på porten i många stater finns dessvärre ännu några arma folk som lever i kommunismens bojor. Svenska Dagbladet låter oss idag, genom en skakande rapport, få ta del ögonvittnesskildringar från det kommunistiska Nordkorea.

En hedervärd kvinna, Kim Hye Sook , ger bland annat följande bilder:

"Jag såg min första avrättning vid 13 års ålder. Alla i lägret var tvungna att komma och titta"

"Det fanns aldrig tillräckligt med mat, och många fångar dog av svält. Vi behandlades värre än hundar. Till slut kände jag ingenting inför alla döda kroppar eftersom jag hade sett så många."

Denna hedervärda kvinnas vittnesmål griper onekligen var och en i hjärteroten och förstärker på alla sätt bilden av kommunimens totala och outsägliga grymhet. I Nordakorea, där den röde satans allra trognaste lakejer ännu härskar, sker alltfort det som skedde under blodsbesudlade tyranner såsom Lenin, Stalin och Pol Pot, för att bara nämna några av världshistoriens värsta och grummaste kommunistiska brottslingar.

Värt att notera är att vi i vårt land alltfort har ett parti i Riksdagen, som utgår från kommunismens och marxismens människofienmtliga dogmer. Detta kommunistiska parti, som idag går under namnet "vänsterpartiet" för att icke allt för uppenbart avslöja dess sanna jag, har långt fram i tiden hyllat även den röde satans lakejer i Nordkorea.

En av de svenska kommunister, som stått främst i hyllningkören för förtrycket av det nordkoreanska folket, är en herr Måbrink. Herr Måbrink, som genomgått utbildning i de sovjetiska kommunistiska tyrannernas "partiskola" i Moskva, var ledamot av Riksdagen, 1971-1994, således även efter Sovjetstatens och dess lydstaters välförtjänta fall.

Herr Måbrink, som besökte det nordkoreanska tyranniet 1985 i spetsen för det svenska kommunistpartiets delegation och då träffade den blodsbesudlade massmördaren Kim Il Sung, har gjort en rad fullständigt exempellösa och häpnadsväckande uttalanden. I samband med nämnda besök uttalade exempelvis herr Måbrink följande:

"Vad som slår en när man befinner sig i DFRK [anm: vilket står för den högst missvisande officiella benämningen av landet "Demokratiska Folkrepubliken Korea"] " är den höga utvecklingsnivå landet befinner sig i".

"Självtilliten har möjliggjort den snabba utvecklingen. Det betyder att folket har förstått dess innebörd och att de också ställt upp helhjärtat tillsammans med kamrat Kim Il Sung".

Noteras skall att nämnde herr Måbrink, en försvarare av bestialiska kommunistiska massmord, alltfort tjänar det svenska kommunsitpartiet, under det försåtliga namnet vänsterpartiet, i det att han är ledamot för partiet i Blekinge läns landsting. Detta säger allt om nämnda parti, som är en skam för det svenska folkstyret.

Vi ber till den Högste att nordkoreas arma folk snart må befrias från kommunismens outsägliga människofientlighet och grymhet!

Ny förste hovmarskalk

Hans Majestät Konung Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertig av Jämtland

Hovet låter meddela att Hans Majestät Konungen utsett generallöjtnant Mats Nilsson till förste hovmarskalk. Förste hovmarskalken är chef för hovmarskalksämbetet ochen av de absolut högsta ämbetsmännen vid hovet och därigenom ock i riket. Hovmarskalksämbetet ansvarar för det kungliga programmet, vilket är både viktigt och omfattande.

General Nilsson, vilken varit både Konungens adjutant och överadjutant, synes synnerligen väl lämpad för detta betydelsefulla ämbete. Generalen har haft höga befattningar inom både flygvapen och inom krigsmaktens högre ledning. Sedan 2001 är general Nilsson ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademin.

Alla släktnamn måste skyddas

Svenska Dagbladet låter idag berätta hur obetänkta personer söker ta nya släktnamn vilka till förväxling uppvisar en likhet med adliga ätters namn. Syftet med antagandet av denna typ av namn torde vara att man, för att tillfredställa sin fåfänga, egenmäktigt söker upphöja sig och göra sig för mer. Det hela är djupt klandervärt och icke bättre än det oskick, som pågår i vissa lämder, och där man tillhandlar sig "uppfunna" adelstitlar för penningar.

Det måste klart slås fast i lagstiftingen att varje släktnamn, adligt eller icke, måste skyddas oavsett om det finns levande personer som bär det. Detta av respekt för tidigare generationer som burit namnet.

Europeiska monarkiers sorgesamma avskaffande

Inledning
Hos republikaner finns en ofta villfarelse, förmodligen grundad i historielöshet, som säger att Monarkins avskaffande till förmån för republik skulle lett till ett bättre styrelseskick med större mått av folkstyre (demokrati). För var och en som har någon kännedom om den europeiska historien under det förra århundradet framstår nämnda villfarelse mycket tydligt i det att Monarkins avskaffande lett till något sämre och i en del fall till katastrof och mänskligt lidande av ofattbart slag.

Låt oss därför göra en genomgång av den europeiska historien utifrån nämnda perspektiv. Såsom utgångspunkt kan sägas att det vid förra seklets ingång endast fanns två republiker i Europa, nämligen Frankrike och Schweiz.

Monarkier avskaffade före första världskriget

Portugal 1910

Hans Majestät Konung Emanuel II av Portugal

Konung Emanuel II av Portugal störtades i det som kan liknas vid en militärkupp 1910. En rad illegetima beslut genomfördes före det att en vald nationalförsamling inkallades. En svår och understundom kaotisk period följde vilken år 1926 en ny militärkupp genomfördes. Diktaoriskt styre råddes härefter intill år 1976.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således dikatur.

Monarkier avskaffade vid först världskrigets slut

Tyskland 1918
I november 1918 bringades de 22 tyska Monarkierna, 4 konungadömen (Bayern, Preussen, Sachsen och Würtemberg),  6 storhertigdömen (Baden, Hessen, Mecklenburg-Schwerin, Meckelburg-Strelitz, Oldenburg och Sachsen-Weimar-Eisennach), 5 hertigdömen (Anhalt, Brunschweig-Lüneburg, Sachsen-Altenburg, Sachsen-Coburg-Gota och Sachsen-Meiningen) och 7 furstendömen (Lippe, Reuss-Greiz, Reuss-Schleiz-Gera, Schaumburg-Lippe, Schwarzburg-Rudolstadt, Schwarzburg-Sonderhausen och Waldeck-Pyrmont) över ända. Dessa ersattes av den så kallade Wiemarrepubliken som urartade allt mer för att slutligen, år 1933 ersättas av tyrannen Hitlers blodsbesudlade regim.

Genom att störta de i många fall nära tusenåriga tyska Monarkierna i fördärvet berövades samhället ett grundläggande kitt som öppnade för de förfärliga krafter som 15 år efter Monarkiernas fall införde en av de värsta regimer som världshistorien skådat. Hade man istället valt att utveckla Monarkin i en än mer konstitutionell riktning hade historien fått en annan väg. Den svarte satans lakejer, nationalsocialisterna, hade i detta fall aldrig lyckats lägga under sig krigsmakten, vilket nu skedde.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Kronprins Vilhelm, Tysk Kronprins, Kronprins av Preussen

Förvisso hade det under alla omständigheter varit nödvändigt för Kejsar Vilhelm att abdikera, hans agerande var i alla situationer icke klanderfritt, men han skulle då ersatts av sin son Kronprins Vilhelm. Hade historien haft en annan gång och om greve Stauffenbergs hjältemodiga attentat i juli 1944 släckt tyrannens liv hade med stor sannolikhet den tyska Monarkin återupprättats. Planen var att den kloke och repekterade Prins Louis Ferdinand då skulle ha tillträtt som statschef. I detta läge hade i sanning Monarkins stabiliserande roll behövts.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Prins Louis Ferdinand av Preussen vid bröllopet med Hennes Kejserliga Höghet Storfurstinnan Kira av Ryssland. På bilden syns och Hans Majestät Kejsar Vilhelm II, Tysk Kejsare, Konung av Preussen.

Vad störtandet av Monarkin innebar var således tyranni.

Österrike 1918

Hans Kejserliga och Kungliga Majestät Kejsar Karl, Kejsare av Österrike, Konung av Ungern etc. etc.

I november 1918 splittrades det Habsburgska väldet varvid Kejsar Karl störtades dock utan att ha abdikerad. Ur spillorna bildades republikerna Österike och Tjekoslovakien, vilket huvudsakligen bildades ur Konungariket Böhmen och Markgrevskapet Mähren). Konungariket Ungern bestod men utan Monark. Andra delar tillfördes det nyskapade Konungariket Jugoslavien. Konungarikena Italien och Rumäninen tillfördes även de delar från väldet. Slutligen tillföll en del, huvudsakligen Konungariket Dalmatien, den återskapade staten republiken Polen.

Måhända var det Habsburgska väldets sönderfall nödvändigt men det skapade problematik kvarstannat ända in i vår tid. Den sorgesamma situationen i före detta Jugoslavien under 1990-talet har en del av sina rötter i detta sönderfall. Såväl Kejsar Karl som den förre tronföljaren, den tragiskt mördade Ärkehertig Farns Ferdinand, närde planer om en omvandling av väldet till en centraleuropeisk federation. En sådan federation, som även var aktuell efter andra världskriget då idén bland annat understöddes av den brittiske försteministern Sir Winston Churchill, skulle mycket väl kunna ha visat sig vara en mer lyckosam lösning.

Hans Kejserliga och Kungliga Höghet Ärkehertig Otto, Ärkehertig av Österrike, Kunglig Prins av Ungern

Icke heller republiken Österrikes historia blev särdeles lyckosam utan ledde år 1938 fram till anslutningen till Tyskland. En som ihärdigt motsatte sig denna anslutning var den förlidna sommar avlidne Ärkehertig Otto. Ärkehertigen verkade för att återupprätta den österrikiska Monarkin i syfte att förhindra anslutningen. Dessvärre lyckades icke detta utan Ärkehertigen kördes på flykten av den svarte satans lakejer.

Ryssland 1917/18

Hans Kejserliga Majestät Niklas II av Ryssland

Störtandet av det ryska Kejsardömet 1917 banande år 1918 väg för ett av världhistoriens mest avskydda och vederstyggliga välden, Sovjetunionen, med blodbesudlade tyranner och barnamördare såsom Lenin och Stalin, vilka hörde till den röde satans allra trognaste lakejer. Den grymme och helt skrupelfrie mördaren Lenin nöjde sig icke enbart med att mörda Tsar Niklas utan och hela hans familj innefattande den blott 14-årige tronföljaren Alexej.

Tvivelsutan hade det ryska Kejsardömet behövt reformeras. Dock hade en utveckling av en konstitionell Monarki med en folkvald Duma kunnat bespara det prövade ryska folket mer än 70 år av tyranni.

Monarkier avskaffade såsom en följd av andra världskriget

Island 1944
Island var intill 1918 en del av Danmark. Nämnda år blev Island ett suveränt Konungarike under den danske Monarken. Händelserna under andra världskriget, med ockupationen av Danmark, gjorde att Island år 1944 lät utropa sig till republik.

Italien 1946

Hans Majestät Konung Umberto II av Italien

I Italien avskaffades Monarkin genom en folkomröstning 1946 varefter Konung Umberto tvingades i exil. Efterkrigsutvecklingen i Italien har på många sätt inneburit mycken politisk problematik. En bevarad Monarki hade sannolikt bidragit till mer stabilitet.

Nämnas kan ock att såväl den italienska Monarkin som den katoliska kyrkan, under de mörka åren under diktatorn Mussolini, något bidrog till att lindra situationen. Då diktatorn Mussolini icke lyckades kuva dessa institutioner, kom aldrig hans regim att bli lika totalitär som den tyrannen Hitlers välde i Tyskland. Noterbart är ock att det var Konung Viktor Emanuel III  som år 1943 avsatte Mussolini, vilken då grundade i republik i norra Italien.

Jugoslavien 1945
I samband med andra världskrigets slut störtades Konung Peter II av Jugoslavien av den vederstygglige dikatorn Tito vars regim, inklusive dess efterföljare, kom att förtrycka landet intill 1992 då landet sönderföll. Den djupt tragiska utvecklingen efter detta torde stå klar för var och en.

Deras Kungliga Högheter Kronprins Alexander och Kronprinsessan Katrina av Serbien tillsammans med Hennes Kunglig Höghet Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergörtland, i kapellet i det Kungliga Palatset i Dedinje.

En som bidragit till stabilitet i det återskapade Serbien, en av de stater som uppstod efter Jugoslaviens splittring är Kronprins Alexander. Denne återvände till slutgiltigt till sitt land år 2001 och tog då sitt residens i det Kungliga Palatset i Dedinje som återgavs till den Kungliga Familjen. Kronprinsen representerar på mångfaldiga sätt Serbien och deltar även i statscermonier och har etablerat något som kan likans vid en inofficell Monarki. Ett återupprättande av full Monarki i Serbien torde kunna ske inom en icke allt för avlägsen framtid.


Bulgarien 1946
Då Bulgarien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Den minderige Konung Simeon tvangs då i exil efter en farsartad folkomröstning.

Hans Majestär Konung Simeon vid ett besök i Sverige under hans tid som sitt lands försteminister.

Efter det kommunistiska tyrraniets fall återvände Konung Simeon till Bulgarien där han alltjämt lever. Konung Simeon tjänade under åren 2001 till 2005 sitt land såsom dess försteminister.

Rumänien 1947
Då Rumänien efter andra världskriget ockuperades av Sovjetunionen kom en kommunistisk diktaur att införas. Konung Mikael tvingades år 1947 till abdikation och exil.

Hans Majestät Konung Mikael av Rumänen inför sitt lands paralment den 25 oktober 2011

Sedermera har Konung Mikael återfått sitt rumänska medborgarskap, vilket skedde 1997. Konungen som ofta vistas i landet njuter ett högt anseende. Senast i samband med Konungen 90-års dag, den 25 oktober innevarande år, talade Konungen inför Rumäniens parlament och möttes av ståeende ovationer.

Ungern 1947
Ungern var efter det Habsburgska väldets fall fortsatt ett Konungarike, med undantag för en kortlivad kommunistisk diktatur 1919 under Bela Kun. Någon Konung utsågs icke utan riket fungerande under en Riksföreståndare.

Konungariket Ungerns statsvapen vilket ock sedan 1990 utgör repubiken Ungerns statsvapen

Efter andra världskriget, då landet var ockuperat av Sovjetunionen, manövrerades övriga politska krafter bort på ett fullkomligt rättsvidrigt sätt varefter en folkrepublik infördes 1947.

Monarkier avskaffade under senare år

Irland 1949
Den irländak frågan torde vara väl känd. Genom bildandet av den Irländska Fristaten 1922, vilken var en Dominion inom det Brittiska Samväldet, påbörjades en frigörelse som avslutades genom republiken Irlands utropande 1949.

Grekland 1974

Deras Majestäter Konung Konstantin, Hellernas Konung, och Drottning Anna Maria, Hellernas Drottning.

Den grekiska Monarkin störtades genom en militärkupp år 1967 då Konung Konstantin tvingades i exil. År 1973 lät militärdiktatorerna helt illegimt avskaffa Konungadömet och införa republik. Märkas skall att Konung Konstantin aldrig abdikerat.

Grekland torde, i ljuset av den kaotiska sitution som råder i landet vara en av de stater där ett skyndsamt återupprättande av Monarkin skulle vara mest värdefullt. Detta skulle ge detta arma land stabilitet och en gemensam företrädare som stod över politikerna och deras taskspel.

Återupprättade Monarkier

Spanien 1975

Deras Majestäter Konung Johan Karl av Spanien och Drottning Sofia av Spanien

Vid dikatorn Francos dör 1975 steg åter en Konung upp på den spanska tronen. Konung Johan Karl agrerade härvid mycket klokt och en stat med folkstyre kunde upprättas under den konstitionella Monarkin. Härigenom skapades en stabil stat utan den oro som ofta brukar känneteckna störtandet av diktaturer.

Partiellt återupprättade Monarkier

Montenegro 2011

Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas av Montenegro

Genom beslut i Montenegros parlament, den 12 juli 2011, har landets Konungahus av ätten Petrovic-Njegos givits en officiell roll i landet. Enligt denna skall Konungahuset och dess överhuvud Hans Kunglig Höghet Kronprins Niklas verka för montenegriansk identitet, kultur och tradtion genom kulturella, humanitära och andra icke-politiska aktiviteter. I detta ingår ock att Kronprinsen, och andra medlemmar av huset, kan fungera såsom representanter för Montenegros regering och här utföra protokollära och andra icke-politiska funktioner.

Sammanfattning
Den genomgång av europeiska Monarkiers avskaffande visar entydigt att det oftast lett till instabilitet och oro. I några fall har den yttersta konsekvensen varit upprättandet av tyrannier som får betecknas som de allra värsta under hela världshistorien.

I kontrast till denna utveckling står de stater som varit kloka nog att bevara Monarkin. Dessa stater är tvivelsutan de stater som haft en mest stabil utveckling under det förra seklet. Hit hör Konungarikena Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Förenade Konungariket samt Storhertigdömet Luxemburg. Lycksamt nog utökades de europeiska Konungadömena år 1975 då Spanien åter i realiteten blev en Monarki.

Utifrån ett historisk perspektiv står det således helt klart att Monarkin är att föredra framför republiken.

Monarki och Demokrati

Republikanen söker icke sällan argumentera för ett motsatsförhållande mellan Monarki och Demokrati. Hela denna argumentation bygger på att ett stort antal egenskaper okritiskt tilldelas begreppet Demokrati medan man bortser ifrån att hela kärnan i Demokratin icke är något annat än en väl lämpad ordning att fatta gemensamma beslut. Beslut inom samhällerliga gemenskaper såsom stater, provinser, städer och kommunala entiteter av olika slag.

En av förra århundrades mest framsynta och skickliga statsmän, den brittiske försteministern, Sir Winston Churchill, var en av de som tydligt insåg Demokratins begränsningar. Han formulerade detta enligt följande:

"Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna."

För att Demokratin, vars yttersta beståndsdel utgörs av majoritetsbeslutet, skall fungera måste den ovillkorligen sättas in i sitt sammanhang och den får aldrig urarta tillförmån för majoritetens oinskränkta makt över minoritenen. Demokratin måste alltid sättas i relation till Naturrätten (Ius Naturale).

Redan i den  Nikomakiska etiken formulerar Aristoteles begreppet och beskriver det:

"Av den politiska rättvisan är en del naturlig och en del juridisk"

Innebörden av detta är ytterst att är att en rättvissans ena del är en för varje människa naturlig rättighet som icke något politisk system äger rätt att inskränka. Den andra delen, juridiken, är den del som är förknippad med det vi i dagligt tal kallar politiska beslut. Varje människas naturliga rättigheter är bundna till den mänskliga naturen och därigenom ytterst givna oss av vår Skapare.

Varje politiskt system måste vara ytterst varsamt med att inkräkta på naturrätten. Slutsatsen blir att såväl ett monarkistiskt envälde som ett demokratiskt system, där majoritetens oínskränkta makt över minoriteten råder, leder fel. Att de i vår tid mest avskyvärda statsformerna, byggda på de totalitära ideologierna kommunismen och nationalsocialismen, är naturrättens fiender är en självklarhet.

Baron  Montesquieu (1689-1755)

En av de som dragit de mest lysande slutsatserna utifrån naturrätten är baron Montesquieu.
Baron Montesquieu menar att friheten har en fundamental betydelse i en stat och att denna frihet endast kan tryggas genom att medborgarna icke kan tvingas till annat än vad lagen påbjuder och icke hindras ifrån det lagen tillåter. Häri ligger onekligen grunden för rättstaten. Vidare är baron Montesquieu tydlig med att all form av makt ovillkorligen måste begränsas. Baronen lär oss:

"...det är en evig erfarenhet, att varje maktinnehavare frestas att missbruka sin myndighetgår tills han möter gränser"

Den slutsats som baron Montesquieu drager är att friheten bäst kan uppnås inom ramen för en monarkistisk statsform byggd på maktdelning mellan den lagstiftande makten, den verkställande makten och den dömande makten vilka skall vara sins emellan oberoende. Denna syn är bärande i vår regeringsform av år 1809. Grunden är att lagstiftningen tillkommer Riksdagen, den verkställande makten, under lagarna, tillkommer Konungen och den högsta dömande dömande makten tillkommer Högsta Domstolen.

I vårt land utövas Demokratin, eller folkstyret, ytterst av Riksdagen, som sedan långeliga tider haft en viktig roll gällande såväl lagars stiftande som skatters bevillning. Detta är i grunden en god ordning att fastställa de ramar under vilka samhället skall verka. Problemet uppstår när den verkställande makten, såsom i vårt land, är direkt beroende av Riksdagen. Med denna ordning är det oerhört svårt, för att icke säga omöjligt, att utöva en oväld myndighetsutövning, utifrån lagarna samtidigt som samma myndighetsutövande makt står under påverkan av riksdagsmajoriteten, vilken kan vara oerhört liten, att icke strikt efter lagrana utan utifrån rent politiska syften. Detta inkräktar i största måtto på naturrätten och rättssäkerheten.

Den enda möjligheten vi känner är att ställa den verkställande makten under en oberoende institution och i detta är Monarkin den mest lämpade lösningen. Vi talar här i egentlig meningen icke om någon i strikt mening personlig konungamakt utan om en myndighetsutövning som sker via ovälda ämbetsmän under Konungens beskydd. Konungen är här den yttersta garanten för den verkställande maktens oväld.

Konklusionen av detta resonemang är att Monarkin och Demokratin är varandras förutsättningar i ett fritt samhälle som grundar sig på naturrätten.

Deras Majestäter gav lunch för herr Juholt

Hovet låter meddela att Deras Majestäter Hans Majestät Carl XVI Gustaf, Sveriges Konung, Hertiga av Jämtland och Drottning Silva, Sveriges Drottning, idag på Kungliga Slottet gav lunch för ordföranden i socialdemokratiska arbetarepartiet herr Juholt. Vid lunchen närvarade ock Deras Kungliga Högheter Kronprinsessan Victoria, Sveriges Kronprinsessa, Hertiginna av Västergötland och Prins Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland.

Hans Majestät tillämpar ordningen att ge lunch för såväl nytillträdda partiledare som nytillträdda statsråd. Samma ära vederfors den 27 oktober således även statsrådet och chefen för näringsdepartementet fru Lööf.

Att Hans Majestät på detta sätt får tillfälle att möta ledande politiker från alla läger synes vara mycket bra och värdefullt. Härigenom visas att Konungen står över politiken och därigenom är en företrädare för alla medborgare oavsett politisk hemvist.

Det är i sanning beklagligt att vår konstitution icke bättre förmår utnyttja Konungen och Monarkin såsom en obunden kraft i samhälle och stat.

Herr Assange synes göra våld på rättsprocessen

Den för synnerligen allvarliga brott misstänkte publicisten herr Assange beter sig allt mer märkligt. Det senaste i detta anmärkningsvärda fall är att herr Assanges synes hålla på att anlita en PR-byrå för att på något sätt arbeta för hans sak. Detta är i sanning högst rättsvidrigt och förkastligt då denna så skall avgöras av en domstol. Att den misstänkte herr Assange tar detta steg visar hur skrupelfri denne publicist är i det han uppenbarligen tror sig kunna påverka en opartiske domstol genom PR.

Självklart får rättsäkerheten får under inga som helst omständigheter påverkas av en PR-byrå. Helt visst är ock att herr Assange kommer att bli besviken om han tror att de skandalösa medel han tar till kommer att hjälpa hans sak. Det är endast en opartisk domstol som har att avgöra om den misstänkte herr Assange är skyldig till de grova brottsanklagelserna och om så är fallet även näpsa honom med laga dom.

Föredömligt nog har direktör Nyström, styrelseledamot i branchorganisationen Svenska PR företagen, en debattartikel i Svenska Dagbladet klart deklarerat det olämpliga i att en PR-byrå erbjuder sina tjänster till den misstänkte herr Assange. En som däremot uppenbart saknar även den mest fundamentala kunskap om vad rättsäkerhet innebär är en herr Yams, verksam vid PR-byrån Agera PR, som i en replik går till attack mot direktör Nyströms välavvägda och välformulerade ståndpunkt.

Den PR-byrå, som på detta sätt verkar låta sig köpas och solkas, är Ullman PR. Innehavaren av denna byrå herr Ullman synes vara socialist i det att han verkat inom socialdemokratiska arbetarpartiet och där även har haft reklambyråansvaret för hela valkampanjer.

Det är nu viktigt att utlämningsprocessen kan avgöras så snart som möjligt så att herr Assange med fångtransport kan överföras till riket och där placeras i häkte intills dess åklagare avgör sakens vidare gång.