Påvens besök på Kuba

Hans Helighet Påve Benedictus XVI har nu avslutat sitt besök i det vämjeliga tyrraniet Kuba. Inför besöket har mången uttryckt tvivel om huruvida det varit lämpligt att Påven besöker en av vår världs sista kvarvarande kommunistdiktaturer. En diktatur som de senaste 50 åren förtryckt det kubanska folket samt både fängslat och avrättat de som icke sympatiserat med kommunismens vanvett och avskyvärda människohat.

Förvisso måste betänkligheter hysas när Påven bevärdigar tyrranen Fidel Castro och hans trogne hantlangare och broder Raul Castro ett personligt besök. Tvivelsutan tillhör tyrannen Castro en av de nu levande personer, som tillhör världshistoriens värsta brottslingar. Måhända är besöket hos de smutsiga förtryckarna det pris Påven får betala för att kunna besöka tyrraniet.

Slutsatsen måste, trots betänkligheter, ändå bli att Påvens besök i tyrraniet är rätt och riktigt. Det råder ingen som helst tevkan om att Påven är en hedervärd och god antikommunist. Påven har ock låtit uttrycka att kommunismen är en ideologi som icke längre har någon förankring i verkligheten. Detta är ord som i sanning varje befrämjare av frhet och rättsamhälle kan instämma i på det högsta.

Det finns också all anledning att påminna om att Hans Helighet Påve Johannes Pauilus II, en av vår tids största och allar mest bedydelsefulla personer, hade en mycket stor del i att det ondskan imperium, styrt av kommunismens människohatare, som härskade i Östeuropa och Ryssland kunde bringas på fall. Vår förhoppning och vår bön till Den Högste är att Påvens nu genomförda besök på Kuba kommer att bidraga till denna vämjeliga och avskyvärda kommunistiska diktaturs snara fall.

Må snart det kubanska folket få njuta frihetens sötma och rättstatens trygghet.