Industrimannen dr Gyllenhammer uttalar idag i Svenska Dagbladet att han är för könsmässig kvotering av ledamöter till börsbolagens styrelsen. Det är i sanning högst beklagligt att även en person som dr Gyllenhammar nu synes ha drabbats av den ultrafeministiska farsot som hemsöker vårt land och som det finns få som vågar stå upp emot.
Vid varje tillsättning är det enda som har någon betydelse den förmåga och skicklighet som personen besitter. Här är det lika befängt att ta feministiska könsmässiga hänsyn som det är att ta hänsyn till hudfärg eller bostadort. Allt annat än att utnämningar måste grunda sig i personens kompetens inom området är icke annat än största dårskap.
Feminismen är en i sanning vederstygglig lära som hämtar sina principer från marxismens onda tankegods, det tankegods som störtat både stater och människor i fördärvet. Feminism och marxism tar sin yttersta utgångspunkt i att människan i grunden är en kollektiv varelse vars individuella egenskaper eller preferenser är av ringa värde. I dessa primitiva och människofientliga läror är de kollektiva attributen såsom kön och klass det i allt styrande.
Det är en gåta att feminismen får härja som den gör i den förkastliga politiska korrekthetens namn. Vår Herre skapade oss människor till sin avbild och gav härvid till en del man och kvinna olika egenskaper. De extermfeminister som i sin dårskap och dumhet anser att kön är en social konstruktion gör icke enbart sina intellekt till största åtlöje utan sätter sig ock upp mot Skapelsen.
Med det som säges ovan är det på intet sätt sagt att en kvinna icke skulle kunna inneha höga ämbeten. Såsom inledningsvis framhållits får enbart individens förmåga och skicklighet vara avgörande medan frågan om kön är helt och fullständigt oväsentlig i dessa sammanhang. Dumhet är det dock när de ultrafeministiska dårarna driver tesen att kvinnor, av ett rent självändamål, skall inneha yrken för vilken deras fysiologi kanske icke är helt lämpad. Således är det högst tveksamt att göra kvinnor till gruvarbetare, soldater i stridande befattningar eller till brandsoldater.
PATRIK ENGELLAU Vakostare?
-
Miljon-, miljard-, biljon- och de övriga tusentalsnollorna brukar strula
till de enklaste beräkningar, men jag tror följande stämmer […]
9 timmar sedan
"Såsom inledningsvis framhållits får enbart individens förmåga och skicklighet vara avgörande ..."
SvaraRaderaMen på den grunden tillsättes icke Sveriges statschef. Varpå beror undantaget i detta fall? Den monarkiska arvsprincipen synes bortse från förmåga och skicklighet.
Herr Rune,
SvaraRaderaNu talar vi om två olika problemställningar och såsom herr Rune torde vara medveten om är verkligheten icke alltid beskaffad på ett sådant sätt att en och endast en lösning kan appliceras på varje dilemma.
Från herr Runes och mina, ofta mycket intressanta meningsutbyten, torde det stå klart att min monarkistiska grundinställning har sitt ursprung i maktdelningsprincipen, vilken kräver att det i samhället finns en obunden institution som står över det politiska maktspelet. På detta problem känner vi ingen annan lösning än den konstitutionella Monarkin.
Det är ock så att tronföljaren i en Monarki, från barnsben, på mångfaldiga sätt skolas för sitt framtida viktiga värv. Det gör tronföljaren väl rustad att axla det ansvar som lägges på vederbörandes axlar då tronen bestiges.
Den andra problemställningen rör tillsättandet av tjänster och ämbeten i näringsliv och stat. Här företräder jag en meritokratisk grundsyn vilket innebär, såsom framgår av ovanstående artikel, ett starkt avståndstagande från feminismen. En annan konsekvens av denna meritokratiska grundsyn är att jag, inom de staliga domänerna, lägger stor vikt vid ovälda ämbetsmän, något som jag flitigt argumenterat för på detta forum.
En föregångsman när det gäller ett meritokratiskt synsätt i vårt land var tvivelsutan Konung Karl XI. Flertaliga är de exempel som visar på soldater i hans armé vilka genom sin skicklighet nådde ansvarsfulla postioner.
Det är oerhört intressant att läsa detta inlägg. Redaktören trycker synnerligen hört på den dåraktiga idén att ansvarsfulla positioner skulle tillsättas på något annat sätt än utifrån lämplighet och kompetens. Detta gör ju de facto att redaktören sällar sig till den allt mer växande skaran som menar att positionen som statschef skall tillsättas utifrån kompetens och lämplighet. Som anhängare av demokrati välkomnar jag detta lappkast i ämnet.
SvaraRaderaDet syens mig som att Demokrat saknar ögon att läsa med i det att han icke på ringaste sätt förmår att ta in den ståndpunkt jag ger uttryck för i ovantsående kommentar.
SvaraRadera