Den nordkoreanska tragedin

Den blodsbesudlade kommunistiska nordkoreanska diktauren torde vara världens allra mest avskyvärda stat. Ingen annanstans förtrycks den arma befolkningen på ett sätt som sker här. Nordkorea är ett talande exempel på kommunismens yttersta konsekvens och visar med all tydlighet att kommunismen icke är något annat än den röde satans egen lära.

I denna kommunistiska förtryckarstat firas nu 100-års minnet av den avskyvärde skaparen av tyrraniet Nordkorea, massmördaren Kim Il-Sung. Storartade hyllningscermonier genomförs trots att folket svälter och lever i största armod. För första gången har nu ock den nye tyrannen, Kim Jong-Un, offentligt brukat sin smutsiga kommunistiska tunga för att i ett tal sprida lögner och avskyvärdheter.

I sitt lögnaktiga tal lär icke den unge nye ledaren, vilken icke är något annat än en kommunistisk slyngel som torde styras och gå i äldre kommunistiska folkmördare ledband, med ett ord ha berört det debackel som skedde för någon dag sedan då ett teknologiskt projekt, uppsändandet av en satellit i propagandisktisk syfte, föll platt och enbart visade på undermålig teknologi. Detta debackel är ytterligare ett exempel på att kommunismen förmår platt och intet.

Det är hög tid att vår värld slutgiltigt befrias från kommunismens bojor och att folken i de sista kvaravarande kommunisttyrranierna, Nordkorea och Kuba, får njuta frihetens sötma. Av allt att dömma torde tyrraniet Kuba ha inlett sin svanesång då det kappalunda torde överleva den åldrige dikatorn Castros hädangång. Utvecklingen i Kuba är tydlig och här finns stort hopp om att de blodbesudlade avskyvärda kommunistiska fanorna snart kommer förpassas till historiens stinkande avskrädeshög.

I Nordkorea är situtation dock alltfort nattsvart. Förtrycket håller fortfarande det arma svältande folket i sitt järngrepp. Här måste nu omvärlden, mer än tidigare och mycket tydligare, skrida tillverket för att befria det arma nordkoreanska folket. Ett särskilt ansvar har här regimen i Peking, ock denna en totalitär regim som fortfarande i teorin betecknar sig som kommunistisk men som i praktiken icke är det, ett stort ansvar.

En total blockad av Nordkorea måste inledas och det går heller icke att utesluta att militära maktmedel måste tillgripas och detta innan Nordkorea möjligen lyckas att få de kärnvapen, som man så energiskt sucktar efter, operativa. Här borde det internationella samfundet snarast föranstalta om förstörande av Nordkoreas kärnanläggningar med de medel som krävs.